fin sång: ibland känner jag mig också brinnande, som en demon, när ämnet ligger mitt hjärta nära. SOm orättvisorm tex.

Känner inte att jag passar in någonstans i detta samhälle, varken inom religion eller mer samhällsinriktat så som politik.

Känns allt för ofta som om jag lever i fel tid…

mm, känner fullständigt igen mig. En personlig fråga: är det svårt för dig att träffa likasinnade? för mig verkar det stört omöjligt, i alla fall in real life.

Träffa likasinnade är inte svårt, det är bara det att jag inte står ut med dem en längre tid. Få av dem jag träffat genom åren som jag fortfarande har kontakt med. Jag är för mörk och söker för mörkt för att någon med bara halvöppna ögon ska kunna se. Typ de som "bara"  (halvöppna ögon) söker i ljuset.

ja, man bör väl söka upp ett forum, egentligen, men det känns inte som min grej, bättre att vänta in rätt personer vid rätt tillfälle istället.

Men det där med att personer inte stannar någon längre tid, kan det kanske ha att göra med att man behöver olika personer vid olika tillfällen i livet och när man har lärt sig det som man behövde lära  sig, av just den personen, så är det dags att vandra vidare. Så tänker jag, att det kan vara.

NEj, inte många har stannat längre tider, vid min sida heller, men å andra sidan, så är jag inte mycket för att stagnera heller och ser alltid nya bekantskaper som unika människor med skatter att ta till vara på.

Sedan är det nog lika ofta jag som har gått vidare, hm, hoppas att jag har lärt mig att stanna nu då. Man måste ju ta sitt personliga ansvar själv också.

Jag anser att ett forum kan vara bra fram tills man vet vem man är och vad man vill ha ut av sitt sökande, men sedan är det enligt mig bara ett tidsfördriv när jag inte har bättre saker för mig.

Att personer inte stannar längre tider beror allt för ofta på att de är för ytliga, jag själv ser mig som mörk och djup och klarar inte av sådana som inte kan gå ner på djupet i en diskution rörande saker som inte finns att läsa om…

jo, ytlighet har jag också väldigt svårt för, jag bär inte masker men kan ändå vara väldigt positiv och tacksam mot livet, det är nog allt tufft jag har varit med om, som har format mig, på detta vis.

Såg att du skrev att du kände det som om du levde i fel tid…lite nyfiken undrar jag vilken tid du hellre hade velat leva i? Jag själv önskar i bland att jag levde på medeltiden långt innan det fanns bilar, men jag kanske romantiserar det hela kram tindra

#7 #7 Livet i sig har format mig till den jag är idag, men då menar jag inte bara det jag lever här och nu.

#8 Helst skulle jag vilja leva i en tid utan tid, en tid utan pengar, en tid där alla brydde sig, en tid där kärlek alltid råder.

utan pengar!!! då är jag med, där människan måste mäta sitt eget värde i sina inre egenskaper och inte i sina fysiska egendomar och ägodelar.

11# Människan är inget utan hennes saker, jag vill vara något utan allt överflöd.

man är väl visst någon utan sina saker, däremot så kanske man inte klarar sig särskilt väl att leva utan materiella saker, men det är en annan sak. Jag vill också vara någon utan överflödet, så där är vi överens

Lämna allt du äger och har och bevisa att du är något utan dem då?

Utan status i samhället är du ingen, inte ens en i mängden.

Sanningen av idag.

jag har redan lämnat allt jag ägde och hade och sov utomhus. I samhällets ögon så kanske man inte räknas som någon, men innerst inne så känner man ju sitt eget värde.

Jag håller visst med dig om att samhället dömer efter status-symboler osv, men det behöver ju inte innebära att man måste dela samhällets uppfattning

Det är viktigt, det som Lightseeker säger, att man själv måste veta sitt eget värde. Det kan man klara sig igenom många kriser med, när det inte finns någon som säger till en att man faktist är något.

:) Härlig låt. Men ja undrar, va heter den på riktigt? eller vem sjunger den rättaresagt?

# 17 Ingen som sjunger den, jag har bara skrivit texten. En kompis i Göteborg ska tonsätta den för den biten klarar jag själv inte av.

Nej men hej.. Ja för att inte passa in någonstans så tycker jag nog att jag ser dig överallt på internet. Kan komma på minst tre ställen i en sväng där jag har sett dig. :)

19 # Kan tänka mig det, men jag lär försvinna från en hel del:)

Den 23 feb har jag skrivit dikter och annan skit i 3 år och då lägger jag ner:)
*vet att jag kan, nu ska jag sattsa på mitt egna företag och det har inget med skrivande att göra*