Min tro formas och omformas hela tiden. Född skeptiker och ifrågasätter hela tiden mig själv och allt hela tiden och så komemr det nog vara hela mitt liv tror jag :) detta gör mig såklart även till grubblaer. Fråga mig om någonting och jag kan föra en diskussion helt med mig själv hur länge som helst.

jag är väldigt "naturligt" lagd. Natur, växter, läkeörter och liknande känns mer än naturligt för mig. Spirituellt kan jag inte se att det finns någon högre Gud i ordets klasiska bemärkelse utan ser allt mer som en helhet. En energi som vi kan forma, omforma, strunta i, nyttja, märka av, inte märka alls, allt lite beroende på öppenhet och person.

Vet att vi består av ande, kropp och själv och allt vad det innebär i frågor om tidigare liv, undermedvetna, medvetna, övermedvetna mm. 

Jag skulle kunna skriva en uppsatts som aldrig skulle ta slut =P

Jag känner igen mig lite i det där, jag är som en liten unge och måste ställa frågor hela tiden. Typ, men varför är det så, varför gör man så? Jag vill veta allting bakom den "officiella" praktiska biten av häxkonst. Det är därför jag läser så mycket, för att förstå vart allting kommer ifrån och vilket syfte det fyller.

Jag tror på kropp och själ, det sista vet jag inte riktigt vad jag vill kalla. Kanske varje människas speciella energi. En funderare det där.

Hmm…intressant det här med vad man kallar sig, då HÄXA ofta är så värdeladdat så undviker tyvärr många att kalla sig det men jag stoltserar faktiskt och ser mig som "unik" och "värdefull" och den som inte orkar med det kan ju få en lite undervisning ifall de vill eller låta bli. Att kalla sig häxa och att vara en häxa eller att använda sig av häxtraditioner kan ju i och för sig vara olika saker för olika människor.

Jag kallar mig häxa eftersom mitt liv innehåller så många attribut som tillskrivs häxor.

Jag är en häxa av ohejdad vana, känner igen mig själv när jag läser om häxor.

Jag använder mig av många olika häxtraditioner så som det passar mig och min personlighet och hur jag tolkar det jag lär genom andra häxor/böcker/folktro/mm

Jag aktar mig noga för att använda mina krafter och min tro som om det vore det enda rätta eller att jag har hela sanningen i min hand och för mig är det just det som är det unika med häxor, de tar vad har, ser, känner, luktar, smakar, hör, förnimmer, upplever, drömmer, visioner mm och använder det med självklarhet i vardagen utifrån vad mitt hjärta och min hjärna är fullt av.

Min inre kittel bubblar för fullt och det är väldigt lite s.k New Age kryddor i den grytan. Jag har släppt alltför färdiga begrepp och bilden av häxan och hennes/hans värv…jag skapar själv, det är ju så häxor alltid har gjort eller närapå i alla fall.

Häxan gör inte vad man förväntar sig  att hon skall göra….h*n svarar väldigt ofta  "mjaa kanske det"…på det mesta och så testar h*n lite grand å ser om det stämmer i hennes/hans värld.

Njut därute, Oona

#3 Ja, det finns många sanningar, ingen sanning är sannare än någon annan sanning.

Är ingen speciell häxa om nu jag ska benämnas det.

Är en sanndrömmare, kan vidga energier (förlorar tyvärr en massa energi, jobbar på de) Örter ja, växter överhuvudtaget. Gud-innan finns i allt.Väldigt kännslig för hur andra mår och vill gärna hjälpa (försöker att vänta till de ber om det.) även känslig hur naturen mår. Försöker att lära mig om shamanism och häxeri för att bli en bättre medmänniska gentemot natur, djur och människor.

hm, ifrågasättare av ohejdad vana, sedan barnsben, stämmer bra in på mig.

Kan själv, är min standard-fras och kan jag inte, så hittar jag ett sätt som funkar för mig, som kanske ingen annan har tänkt ut förut.

Inkännande, för alla former av energier: mest sten, träd och vatten, av någon outgrundlig anledning.
Ingen har lärt mig, någonting, jag studerar inte heller in någonting.
Jag kan dock läsa, som nu tex. om gudinnor i olika traditioner, men det först efter att jag själv har fått en personlig kontakt med gudinnan.

New age, no way, old age, the only way, for me.