Jag vet inte säkert, men är inte det en person som suger energi ur andra? Alltså inte medvetet kanske men som kräver väldigt mycket energi att vara med.

 Tror jag hade en pojkvän som var så. Krävde alltid uppmärksamhet och bekräftelse och det tog så otroligt på min energi att jag var helt slut. Både till själen och kroppen.

Men jag kan ju ha fel.

tror du är inne på rätt spår..

då en till fråga finns det dom som gör det medvetet och om dom gör det.. hur gör dom och hur kan man blockera det??

Då slänger jag in ett boktips här: The Psychic Vampire Codex - A Manual of Magick and Energy Work av Michelle Belanger.

Jag håller med, visst finns det vissa människor man upplever suger mycket energi ur en men är det inte så att det egentligen handlar om hur mycket vi ska "ta in" av andra, kan jag undra… Vad jag försöker säga är att det är vi och enbart vi själva som avgör vad vi tar åt oss av, om det så är andras ord, energier etc.

#3 tack finns den på nätbok eller vad det heter??

#4 tror jag med :) men det jag vill veta är hur dom gör det om de gör det medveter

At tah syftet klart för sig är rätt bra  obörja, om jag vill, verkligen vill suga energin ur någon så gör man det. Nu har jag inte medvetet gjort något sådant sen gymnasiet och då bröt tjejen ihopa som jag utsatte för detta. Hon hade tidigare under dagen gått på o mobbaat en klasskamrat till mig rätt illa. så det var en ren hämdaktion fårn min sida…..

att skydda sig mot sådan energi-predatism är väl at grunda sig, coh sätta upp en sköld kring sig själv… visualisera och jobba så som man är van. en del kan lägg ain alarmklocka i skölden o andra lägger in så att den som försöker livnära sig p åen får en mental knäpp på näsan…. typ

#5, jo jag har tidigare beskrivit en dylik händelse när jag var ny här.

Det utspelade sig på en spårvagn, när jag och en nära vän till mig, råkade befinna oss på samma spårvagn.

Nästan omedelbart så uppfattade jag att jag var uttittad av en för mig helt obekant man.
Det var inga vänliga ögon och han invaderade snabbt, min personliga gräns, bara genom att koncentrera sig på mig. (detta har aldrig hänt förut) jag kände omedelbart att han hade andliga kunskaper, som han försökte använde mot mig.

Så jag grundade mig, koncentrerade mig på att inte låta mig påverkas, log och skrattade. Men så fort som han höll på att tränga igenom mina försvar igen, så fick jag blunda och tystna, för att hålla undan honom. Det var inga större problem.

Om jag säger så här: Det är väl ingen konst, när det är såpass uppenbart som i hans fall, det värsta är väl när man är många, typ på en arbetsplats och inte riktigt förstår vad det är som händer, vem det gäller, om det kanske bara är jag som inbillar mig, för då vet man ju inte säkert vem man skall inrikta sig på att försvara sig emot.

tack för all info.. jag uppskattar de verkligen

hoppas att du kan ha nytta av mina erfarenheter,

#5 Nej, bara att köpa som vanlig bok

#10 okay :)