åh, när jag var yngre, kanske 9 år, så hade jag en indianby som jag brukade "besöka" ibland. Det känndes så verkligt, som om jag verkligen var där. Jag saknar fantasin jag hade som barn… Undrar hur, när och varför den försvann.

ja, ställ frågan till ditt inre barn, så gör jag och då brukar svaret dyka upp, omedelbart.

Från när jag var barn kan jag inte minnas några drömmar om andra platser än den jag befann mig på. Som vuxen har jag drömt återkommande om en plats som är en by av märkliga runda hus. Husen ser ut som gigantiska bikupor av halm. Det finns många krukor av lera utanför husen. Enkla krukor av naturfärgad lera som är svarta av sot.

Okej, nu fattar jag…såna drömmar. Jag drömmer om att få besöka redwoodskogarna…de med så gigantiska träd att man vid dess rot finner sig själv liten som en myra.

När jag var tio ville jag bli upptäcktsresande och studera livet i djungeln. Jag har en teckning från då, med den framtidsdrömmen.

Värst vad jag fattar långsamt…nu kanske jag vet vad du menar. Jag älskar små timmerhus med öppenspis och bakugn. Smårutiga gardiner, lerkrukor med pelagonier, skurgolv och väggfast säng…i den sortens hus har jag alltid känt mig som om jag kommit "hem"

Och nu kom jag på att jag visst dagdrömde som liten…jag drömde om att åka rymdkapsel och besöka andra planeter, som dessutom var befolkade och hade annorlunda växtlighet.!!!;)

åh, vilka underbara dagdrömmar, men det skummaste av allt, innan jag ens hade läst ut den andra meningen i din text, så såg jag redan denna plats med de runda husen för min inre syn, det verkar som om jag kände till den platsen, och jag misstänker att det är en by i mellan/syd afrika, eller sydamerika, iallafall där jag var.
även halmen på taken och lerkrukorna på utsidan såg jag, skumt, eller har vi alla ett gemensamt förflutet, eller det är kanske framtiden, eller så är det en paralellvärld, dit vi beger oss när vi sover eller mediterar/är i trans.
Tänk en magisk plats där vi går i undervisning, umgås, osv.

Då¨kanske det inte är så underligt att man har lättare för att känna sig närmare en del människor, man har ju inte setts förut och ändå så får man direktkontakten.

när jag var lite så berättade jag för min mor att jag bott i en liten by, ute i djungeln… Jag min hy är mörkt brun… jag kommer hem efter ha hämtat vatten (som jag bär på huvudet i en lerkruka) och ser att hela min by och mina familj har brännts… hemskt, det var bara jag kvar…

Nu vet jag inte om det här hör till i denna tråd, men mamma trodde alltid att det var från ett annat liv… Kan det vara så eller hade jag extremt skum fantasi när jag var 2-4 år? =)

här phoenix

Tack :-) Jag har en massa drömmar, kan inte välja en.

Jag vill resa runt till olika platser i England, Island, Irland. Ayers Rock Australien det finns så många. Kultplatser, mystiska platser, sägenomspunna platser.

Jag vill bo i skogen eller åtminstone i skogskanten inga grannar nära inpå.

när jag var liten brukade jag vara ekorre i trädgården… kanske var jag ekorre i mitt tidigare liv :P ska fråga min kompis som är buddhist.

kommer inte ihåg några av barndomsdrömmarna jag hade, förutom att få rida och bara ha med hästar att göra. men inget som skulle kunna ge antydningar om vad mina tidigare liv skulle vara eller så.

nu känner jag mej väldigt dragen till sydamerika. till den gamla staden. machu pichu eller hur det nu stavas. troligtvis beror det på en bekant till familjen som är sydamerikans indian, och gör jättevacker musik. tycker mycket om irland oxå, och det kommer nog från mamma. hon har berättat så mycket fint om irland från när hon var där.

drömmer om vild natur, där man kan leva och bli en del av helheten. en plats där varje dag är ett äventyr på ett harmoniskt vis. att göra det mesta jag behöver själv, utan mycket kontakt med människor. jag ska ha en stuga i skogen och odla potatis och ha hönor och en get ^^ och så ska jag ha en kvast som jag jagar bort alla med.

tistel: det kan kanske vara så att det är från ett tidigare liv? häftigt isf!…. hur häftigt det nu är att upptäcka att sin by är uppbränd. :) men själva grejen att kanske veta vad man varit i ett tidigare liv.

Ja, det finns som jag tror ett eller flera tidigare liv som kanske formar oss till dem vi är i detta livet. Ibland när man möter en människa, som man inte förut träffat i detta livet, ändå vet att man känner just den här personen. Man får en känsla av "äntligen ses vi"!!

Jag har drömmar om ställen jag varit på som inte stämmer överens med ett nutida samhälle, där jag ser tecken på (saker o hus mm) som kommer från en annan tid.

Jag har kanske varit där tidigare, det är kanske en förnimmelse från ett tidigare liv.

Jag har kom ihåg om saker som jag kan och gjort fastän jag INTE lärt mig eller ännu hunnit gjort dem i detta livet. När jag då provar så vet jag att det fungerar, att jag redan kan dem och då går det alldeles utmärkt. En del av dessa är säkert anlag man bär på medan andra saker är sånt som man känner med hela sin kropp o själ att man "redan gjort, redan varit där o gjort detta förut".

eller #9, kan det kanske vara sådana där cell-minnen, som man har ärvt av sina förfäder, jag själv tror inte på reinkarnation, men har ändå upplevt en hel del saker som är svårförklarade,

Antikens Japan… var som helst:D

Cell minnen! har jag aldrig tänkt på=) kanske det! jag vet inte riktigt vad jag står i frågan om reinkarnation…

Men det jag vet är att energi inte bara försvinner, och vem har sagt att man vaknar upp som människa eller djur i "nästa liv"..?