Intressant fråga. Är själv mycket intresserad av  just folktro och skrönor men vet inget om detta. :)

Det enda jag vet är att om man håller upp moderkakan avtecknar sig en siluett av ett träd, "Livets träd" kallade barnmorskan det.

Moderkakor säljs och mals ner i föryngringskrämer, tror jag.

! vad äckligt =P

det finns de som gör kalops på den och äter upp den.Har dock inte provat själv, föredrar nötkött ….

Förr i Sverige brukade man gräva ner moderkakan under gårdens vårdträd, så att de underjordiska skulle vaka över barnet.  Det stod i en bok jag lånade på biblioteket och handlade om träd och deras koppling till mytologi, seder, tro mm. Mycket intressant!

jag har också hört att folk planterar ner dem, i samband när de planterar träd pga näringen i moderkakan. Det måste vara samma som Ceriadwen skriver om..

jag har ockå hör om "livets träd" att man kunde förutså barnets framtid väldigt noga. är långt tillbaka sedan vikingatiden har jag för mej.

Jag tänker nog gräva ner min moderkaka, och katten vill jag gärna ha med mig när jag föder…funderar på "egen" barnmorska hemma, men samtidigt hade min mamma en del komplikationer, och jag vet att mycket kan hända oförutsett, så kanske ska man vara på ett sjukhus ändå… är mycket inne på alternativa metoder för smärtstillande, akupunktur och sådär, och rejält med förberedande meditationer, men jag VET ju faktiskt inte hur ont jag kommer ha av det. En kompis lille pojk kom ut på 17 minuter, hal som en tvål och utan att det var särskilt jobbigt för henne, men jag kan lika gärna ligga där i två dagar och svimma av smärtan, vad vet jag? Det enda jag kan göra är att förbereda mig väl under graviditeten och vara i ro med mig själv. Men lavendelbad och egenvald musik är något jag KAN välja, och jag kan bara känna då ifall det passar mig eller inte. Äsch, jag svamlar ju bara… :/

Skrock var det ja…

Det är ju jättesvårt att tala om för en annan hur en förlossning känns. Det är ju så induviduellt. Som föregående talare skrev så kan det gå snabbt och det kan ta väldigt lång tid. Jag har fött tre barn och har väl haft tre relativt lätta förlossningar men visst har det gjort ont…det går ju inte att komma ifrån….

Apropå sägner kring detta ämne så läste jag för ett tag sedan en bok som någon av er tipsade om men jag tycker den passar in här när vi pratar sägner så jag nämner den igen:

Trollmor…sägner om moderskap av pia Höjberg. Den var trevlig att läsa om man gillar att läsa om just sägner. kram tindra

jo,#9, det var nog jag som tipsade om ovannämnda bok, annars kom jag och tänka på att det finns en ört/blomma, som man skall göra avkok på och sitta naken och gränsle över ångtältet var dag, för att inte modershinnorna skall vara så sega (det hade verkligen jag behövt vid min 1:a förlossning). Någon här kanske minns vilken örten är, det kan ju någon vara hjälpt av.

Själv brukar jag assistera som doula (självlärd sådan) vid andra kvinnors förlossningar, det känns som en av mina livsuppgifter. Jag vågar för jag har sj älv inte haft komplikationsfria förlossningar och jag trivs med uppgiften.

Doula vill jag ha, om något! Jag har alltid känt mig tryggare om jag har någon att bolla med i livets alla frågor och allt jag går igenom (har nästan alltid haft någon äldre och visare, lärare, skolkurator m.fl.). Bara bolla, prata, utvecklas, växa, lära mig om mig själv, få insikter.

Det fattar dessvärre inte min kurator, hon bara frågar hur jag mår…men jag mår ju bra! Oftast iallafall, det är mina relationer till andra människor och andras problem, som jag behöver prata om, men hon förstår inte så långt. Vi går verkligen inte ihop, men hon har gett sig den på att jag ska gå hos henne, så jag gör det…det är på ungdomsmottagningen, så det är gratis, det enda det kostar är min tid. Och ibland är det skönt att prata av sig, men jag kan verkligen inte prata med henne om allt. Kan man inte bara få lov att prata om vad som tynger en? Och om det är mina bekymmer för mina älskade som tynger mig, så behöver jag ju prata om det!

Nä, nu ska jag leta och se om Ebbe Schön har skrivit nåt om havandeskap!

jag tycker att du kan testa med att gå i en stödgrupp i stället, där är det öppet att prata om allt, med hänsyn till att inte värdera det som dom andra tycker, tänker och känner. Samt att aldrig kränka någon osv.

Doula är jag gärna igen, men jag skulle vilja väva in litet gamla gudinne-riter i min stödverksamhet, som doula. Så som man har gjort ända in i vår tid i baltikum tex.

#12 jag skulle nog aldrig våga gå med i en stödgrupp, jag litar inte på hur andra människor dömer mig, vem jag är och vad jag har gjort. för mig känns det bättre att berätta för en, förtrogen. eller kanske inte när det gäller allt, stödgrupp skulle gå bra i många fall, men sånt kan jag lika gärna ta över en fika med en vän. det är mer sånt jag inte kan prata om som jag skulle behöva någon till, fast jag har svårt att hålla isär vad som kommer fram när jag behöver prata, och det är just känslan av att inte behöva censurera mig själv jag vill åt…inte behöva gömma delar av mig, förenkla andra delar och skära bort somligt helt och hållet…

hm, skriver pm till dig istället. #13

…att älska strax före förlossningen ska vara bra! :)

Och myskmadra…har han skrivit ngt om det? Ebbe Shön?

#15, jo, jag testade det, och det blev en klar förbättring, allt för min skull.

Något som kommer mig till minnes är att man inte ska ha några knutar på sig eller i närheten, för det kan göra så att det blir en svår och lång förlossning.

gärna ha en katt med ungar i rummet, för då får man en snabb o smärtfri förlossning :) vilket jag redan sett…..