Jag vet inte riktigt det här med provrörsbefrukning. Visst det är lätt för mig att sitta här med tre barn och vara kaxig och säg att man inte borde styra naturen för mycket. Till viss del kan det kanske vara bra men jag har oxå sett exempel på i min omgivning där folk till varje pris ska ha barn och barnen får skador för att de föds alldels för tidigt. Till viss del kan man väl hjälpa naturen på traven men det bästa är nog att låta den sköta det hela själv..kram tindra

Jag är inte speciellt förjust i att man hjälper personer med sådant de inte skulle kunna klara av på egen hand. Provrörsbefruktning, skönhetsoperationer och liknande. Den enda hjälp man kan ge dem är att få dem att inse och acceptera sig själva och hur de är. Kan man inte få barn på naturligt vis så är det nog en mening med det. Varför experimentera och kämpa med provrörsbefruktningar och liknande när det finns så många föräldralösa barn i världen? Ska vi inte ta hand om dem först? Någon som inte kan få barn kanske borde skaffa sig insikten att det är som det är och att man kanske ska adoptera istället om man vill ha barn. Skönhetsoperationer är psykologiskt betingat och handlar om ens självbild som är frukten av att sjukt samhälle som utnyttjar personers dåliga självförtroende om att man inte duger som man är utan ska se ut på ett speciellt vis.

Jag är för provrörsbefruktning… visst det finns många barn i världen som behöver tas om hand. Det är väl för mkt människor överhuvudtaget. Men jag kan känna mig in i sorgen över att inte kunna få barn tillsammans med den man älskar och om det då finns ett sätt att få det på, med bara lite hjälp så tycker inte jag det är fel. Men det är ju synd om det blir skador på barnet eller annat…

Jag skulle själv kunna tänka mig att adoptera, men jag tror att man främst vill ha ett eget barn, det är naturligt att vilja det.

Skönt att ni har samma tankar som en själv…….tyvärr handlar det ju mycket om ytan idag,men få tänker på insidan……

#2 Väl talt.

Det är en vansklig fråga. Personligen är jag tacksam för att jag kunde få hjälp och varken barnet eller jag behövde dö eller bli skadat vid min femte förlossning med tvillingar. Hade jag levt i en annan världsdel, i en annan tid…

Utveckling känns inte som om den alltid är av ondo.

Att diskutera vad vi ska ha våra mediciner och sjukvård till är angeläget. Tänker kanske framförallt på det faktum att enkla billiga mediciner inte kan delges människor som behöver dem för att det inte är intressant för producenterna. Vinsten är högre på exempelvis medicin till ihjälstressade maskinmänniskor.

Själv tror jag inte på ödet, att saker är förutbestämda men t.ex sitt utseende är ju något man föds med förstås. Jag skulle aldrig göra en skönhetsoperation så länge jag inte var med om någon hemsk olycka eller så. Tycker att det bästa är att man accepterar sitt utseende och den man är.

Provrörsbefruktning däremot kan jag förstå. Drivkraften att bli förälder är väldigt stor. Men jag tror inte att jag hade valt det själv om jag inte hade kunnat bli mamma på egen hand.

Människan har "hjälpt" naturen i alla tider… tekniken går framåt människan vet mer, "hjälper" mer… allt är ju inte bra..

 Som kvinna-mamma vet jag att jag hade gjort allt för att kunna få ett eget barn, det är ju helt obeskrivlig känsla att känna det här lilla livet som växer i livmodern som är en del av en själv och mannen man älskar mäst av allt. Att känna barnet födas, få det på magen, så litet så litet:) att amma det fär första gången! att hålla det i handen när det räcker sin hand mot en och tittar på en första gången! Jag har fått den enormt fantastiskt underbara gåvan två gånger.

Som sagt, vi har alltid hjälpt naturen, eller försökt hjälpa. Varför sitter vi annars här och försöker ändra saker i världen genom magi?

Är fruktbarhetsmagi fel? Är zonterapi och andra alternativa behandligsmetoder fel? Är mediciner, snarlika till de medel vi "alltid" använt, fel? Var ska vi dra gränsen?

Och adoption passar inte alla, liksom naturligt föräldraskap inte passar alla. Jag tycker att vi borde veta bättre och se mer individuellt på sånahär känsliga frågor…

Och angående skönhetsoperationer… ska transsexuella som inte trivs med sitt medfödda kön få terapi istället för operationer? Var ska vi dra gränsen för att påverka det naturliga? Även där måste vi kunna se den individuella orsaken till att någon inte trivs med sitt utseende. Det finns ingen gräns mellan fysiskt och psykiskt. Vi vet för lite om hjärnan för att kunna döma egentligen, jag hade gärna forskat på det själv om jag hade kunnat. Men tro nu inte att jag inte tror på "själen". Jag har själv upplevt UKU's, och vet att jag inte hade min fysiska hjärna med mig vid tillfällena ;)

Missuppfatta mig rätt!

jag har lite svårt för provrörs befruktning, jag tycker inte att de spelar så stor roll om barnet är ens biologiskt, jag har växt upp med min adopterade syster eftersom mina föräldrar trodde att dom inte kunde få barn (fast sen kom jag där mitt i alltihopa :P) men de har aldrig känts konstigt eller så, så jag tycker att man borde ta hand om de barn som finns, kan man inte få barn kanske det är så att det är någon därute som behöver en? Sen dömer jag självklart inte andra för att dom gör som de vill, alla måste få göra de som känns ´rätt för dem.

Skönhetsoperationer tycker jag väl heller inte är något nödvändigt, om man kanske har någon defekt elelr råkat ut för en olycka kan jag förstå, ta bort från brösten så man inte får ont i ryggen och så, men inte bara för att bli snyggare..

men som sagt alla gör som de vill…

~Blessed be~