Häxor iFokus

Häxor

Etikettövriga-övernaturligheter
Läst 803 ggr
lightseeker
2007-10-03 14:27
0

övervärld

Det skrevs i en annan tråd här om övervärlden, dit man kunde resa för att möta sina vägledare.

Min egen upplevelse är att jag kan "gå ner" i det som i sådana fall skulle kunna beskrivas som motsvarigheten då, nämligen undervärlden.

Detta gör jag när jag vill se vad som hände, för länge sedan. Då det är känslan som jag följer, vid dessa mina resor, så kan jag välja och styra precis till vilket tillfälle jag vill komma. Väl där så finns alla minnen bevarade och jag kan med intellektet analysera, efteråt, hur det har påverkat mig och därvid gå vidare med mitt liv.

Det enda jag kan jämföra det med är väl sk. själsåterhämtning (även om jag aldrig har fått beskrivet hur sådan skulle gå till) eftersom jag känner att dessa sessioner för mig framåt i mitt arbete med att bli en helare människa.

zeretki
2007-10-03 14:48
0
#1

Känner mig lite förvirrad, menar du att du går NER i övervärlden och inte i undervärlden alltså?

lightseeker
2007-10-03 16:07
0
#2

nej, tror faktiskt att jag skrev att jag gick ner i undervärlden. Dvs. om det nu finns någon motsvarighet till övervärlden som det diskuteras om här. Jag vet inte, någon annan här kanske har personlig erfarenhet av det?

zeretki
2007-10-03 17:06
0
#3

#2  Aha, nu förstår jag vad du menar. Sorry, det var inte ditt fel - bara jag som var lite trött efter massage. :) Och det är bättre att fråga om man inte förstår. Flört

Ja, det lilla jag vet om shamanism är att det finns tre världar: undervärld, mellanvärld och övervärld.

Undervärlden är där man hämtar sina kraftdjur, det är väl det enda jag har gjort faktiskt. Min resa till övervärlden lyckades jag inte med, men där möter man lärare som ej är detsamma som kraftdjur.

Själsdelar tror jag man hämtar i undervärlden men är inte säker. :)

Men det finns andra här som är mer erfarna av shamanism än jag, t.ex. Skogsgubben. :)

lightseeker
2007-10-03 22:07
0
#4

 visst, skall man fråga när man inte förstår, hellre det än att gå ovetande genom livet och inte utvecklas.

Jaså, det verkar stämma då att det är dit jag har farit.

Men du träffar man sina guider i övervärlden då måste det ju vara precis där som jag har hamnat under vissa meditationer och vid några andra tillfällen.

Och kraftdjur har jag inte träffat på några än, hmm, det låter som om det är dags nu då. PÅ måndag, då….

[trumman]
2007-12-09 20:03
0
#5

De tre världarna säger man vara riktningar istället. Upp, Ner och i Mitten. Kraftdjur och själsdelar kan man träffa på var som helst, i vilken riktning som helst, men sant är att de för det mesta påträffas kraftdjur neröver, och själsbiotar i Mitten, eftersom de traumatiska händelserna, sjukdomen eller våldet som orsakade själsdels-sprickningen ofta inträffade där.

 De innehåller i sig en myriad av världar. Rätt kan vara att man träffar väldigt få kraftdjur, eller djurandar över huvud taget uppöver, utan mer lärare och människogestalter.

 Uppåt har jag rest på rök, på ryggen på en hjälpare eller klättrat via månstrålen.

 Tips på "resmål" uppöver är Molnsavannerna, Biblioteket, Gruvorna (som leder till de Dödas rike) och silversjön.

lightseeker
2007-12-09 20:27
0
#6

mm, jättefina resmål att börja spana på, tack för den gåvan, trumman

[trumman]
2007-12-09 22:43
0
#7

Kanon. Reseberättelser ses fram emot.

lightseeker
2007-12-10 00:17
0
#8

mm, jag med.

En av de platser som jag har besökt: en trappa som ledde uppåt, den gick runt, runt, upp, upp.

Där fanns en växtbeklädd portal, som jag steg in igenom. TRädgården var vild och stor, men i mitten fanns det en brunn, en källa väldigt djup och mörk.

Någon, en gudinna, sträcker fram en hand, med fem släta, svarta stenar.

Det är kunskaps och kraft-stenar. Jag har i uppgift att själv, ta reda på kraften och kunskapen i var sten.
Nu har det passerat några år och jag inser att jag viftade bort hela händelsen som en häftig meditation, eller dyl. Men nu inser jag att jag börjar inse vad för slags kunskap stenarna bär, det är universiella och uråldriga kunskaper.

Så kan det gå, när man inte ännu har kommit dit så att man inser innebörden.