
Försökte fånga rädslan i ord
Vacker död
En skugga som sveper över marken
En stilla vind som drar förbi
Själv går du genom den mörka parken
Tankarna på vad kan du inte låta bli
Du hör en gunga gnissla
Du känner ilningar längs din rygg
Försiktigt börjar du vissla
Allt för att försöka känna dig trygg
Du hör hur någon följer i dina steg
Du känner något andas i ditt öra
Allt känns som att gå i en stor deg
Allt som sker kan du bara höra
Något tar tag i din arm
Du ser två ögon lysa rött
Alla dina sinnen slår nu alarm
Men du blir snabbt hjälplöst trött
På marken ligger du helt stilla
Stirrar bara i mörkret rakt ut
Du känner dig som den lilla
Du väntar bara på ett vackert slut…
Mycket fin…
Brrr, läskigt men bra. :)

Tackar:)

Den var superb som vanligt
Som vanligt så kryper dikten och dess mening in under huden på mig, lite läskig-ja men bra
Kraaaaaaaaaaaaam och ljus kärlek/Vinga

Tackar:)
Det är typ denna sortens dikter jag föredrar att skriva, men för att få till dem när jag väl skriver dem så krävs det att jag leker med att skriva även kärleksdravel…