När jag läste texten som 2Dark4u tyckte jag först att den var creepy, men så läste jag den en gång till och fnissade när jag läste att det var som att gå i en deg… 

Förlåt mig 2dark4u, men det tog fram ett minne från min barndom:

Jag skulle ge min mamma en komplimang för hennes mjuka kind och sade "den är lika mjuk som degen när den ligger och jäser". Jag sa det med ett kärleksfullt uppsåt men min mamma tyckte inte att det var speciellt gulligt sagt.  Hon vart lite sur faktiskt.

Barn ser saker på ett annat sätt än vuxna, för mig då var det det lenaste och mjukaste jag kunde komma på, det var ju känslan och inte liknelsen jag ville förmedla. Men mamma tänkte bara på det sladdriga, kladdiga med degar. Jag strävar efter att hålla kvar barnets sätt att se världen med känslor istället för värderingar.

Oj, vad jag kanade i tanken när jag började skriva, ta det som det blev…