Min världsbild och livsåskådning innebär för det första att inget är övernaturligt (obs! om man med övernaturligt menar något bortom det naturliga), för det andra att allt hänger samman i en mängd mer eller mindre komplexa interaktioner, som en "väv".

Att kunna känna igen sambanden i livets väv på ett sant sätt och i möjligaste mån agera därefter, är en av mina definitioner på VISDOM.

Att koppla samman saker på ett sätt som inte stämmer med naturen (inklusive naturens inre; vilket för mig är detsamma som det "andliga") är vidskepelse.

Till exempel att man tror att det betyder otur att se en svart katt korsa vägen. Det skulle alltså enligt ett vidskepligt synsätt finnas en intim länk mellan ens egen välmåga, en svart katt och en väg enligt en vidskeplig person. Eh…

Sedan vad exakt som är sanna, verkliga  kopplingar och vad som inte är det, är förstås nästa fråga. Men där får man ständigt utveckla sin kunskap för att alltmer kunna agera i visdom, istället för vidskepelse.

Min syn på det extremt förenklat och förkortat samt med en massa behov av vidare förklaringar, vilket jag tyvärr ej hinner nu.

Tjoflöjt!

Att vara vidskeplig tycker jag ligger nära tvångstankar. Som att inte gå på brunnslock med A på - för då måste nån dunka dig 3 ggr i ryggen… Varför då lixom? Ptvi ptvi ta i trä!

Jo, men då tänker jag på det här med ljungen. En gammal vän av det originella slaget dyker upp med ett helt fång av ljung och ger mig i gåva. Och jag blir jätteglad för buketten. Ljung är en vacker och nyttig växt. Landskapsblomma.

Sen kommer en annan människa och förfasar sig över ljungen. "Att ta in ljung är = att ta in döden i huset"  - jasså? Varför då? Jag struntar väl i det! Men funderar ändå över varför man fått för sig något sådant. Jo för att det var sed att ta in ljung till rummet där den avlidne låg, i väntan på att komma iväg. Men vem kom på att koppla det till att döden kommer om man tar in ljung.

Och då kan man ju fundera vidare; När uppfanns vidskepelse?

jaa, när jag placerar mina hemnycklar framför mig på bordet hos min granne, så blir hon nästan halvt hysterisk. Borde det inte vara rätta platsen att lägga dom, så att dom INTE kommer bort.

Eller ännu hellre, stål sades ju skydda mot troll och annat småknytt, så då skulle ju ingenting följa med in i huset, eller?

#3 Jaha, jag visste inte att man tog in ljung i rummet där den avlidne låg. Det förklarar ju kanske saken, jag har undrat själv över det där med varför en del förknippar ljung med att man "tar in döden".
Den föreställningen utvecklades kanske från just seden du nämnde…någon får för sig något, börjar förknippa ljung med döden, säkert utifrån en rädsla för döden?

Det är ju förstås vidskepelse att göra en sådan koppling, ljung är som du säger en både vacker och nyttig växt. Jag vill gärna ha en massa ljung i mitt hem! För mig känns hon (anar henne som en feminin växtande) kraftfull, vis och beskyddande. :-)

Jag har för mig att ljung är förknippad med gudinnan Freja och hon tog ju hand om en del av de döda, så kanske seden att ta in ljung till den döde kommer från just det att det är Frejas växt, så att säga?

Men ett magiskt tänkande ligger ju väldigt nära både vidskeplighet och tvångstankar.

# Kanske är det så, men då är fortfarande frågan vad innebörden av vidskeplighet ÄR. För mig är inte ett magiskt tänkande i närheten av "tvångstankar" !? Jag ska tänka mer på det här under natten. Måste sova nu.

#7 Självklart så kan man använda magi utan att ha en enda tvångstanke, (tvångstankar är ju ett problem för de flesta och i värsta fall en sjukdom) men jag har funderat en del på det faktiskt. Jag känner fler som lider av tvångstankar som baseras på ett sorts magiskt tänkande. Och jag tycker att det är lite intressant.

I kulturer med magiskt tänkande så hittar man också vidskepelse. Än idag dödas människor anklagade för att vara häxor eller för att någon tror att de på magisk väg gjort grannen sjuk eller nåt liknande.