Nej du bestämmer ditt liv hur du ska ha det. Men det vore synd om du försvann för jag kommer ju sakna dig trots jag inte känner dig. Du verkar ju underbar och varm människa. Alla har sina dager, som upp och ner, man kan inte alltid vara toppen. Vissa dagar kan man känna sig nere och nån dag kan vara toppendag. Men kom ihåg en sak:

Ta vara på livet, det går inte i repis

Lev lite sakta, du hinner fram ändå

Livet är på ont och gott, en liten nådatid vi fått, lev och njut om du är vis, ditt liv går inte i repis  

Då frågar jag dig

HUR MÅR DU?

Annars om du vill så skriva av dig så får du gärna skriva till mig.

KRAM

Heh, det är ditt val att försöka göra det. PÅ samma sätt som det är andras val att försöka stoppa dig, om dom vill att du ska leva.

Man kan inte hindra folk från att lägga sig i. Jag tror det är mänskligt.

Frågan jag måste ställa mig själv är: KAN jag verkligen förändra något hos den person eller i den situation jag vill lägga mig i?

Om jag tror att en person egentligen INTE vill dö, utan bara mår hemskt dåligt - då skulle jag lägga mig i.

Om jag tror att en person skulle må bäst av att dö - då skulle jag INTE lägga mig i.

Självmord eller dödshjälp?

Ja, jag vill också veta om detta är generellt eller om det gäller DIG just nu?

-så blir jag jätterädd och kryper ihop och gråter och säger att världen är hemsk…

jag är alltid en elefant som balanserar, på en liten spindeltråd, ibland är allt ljust och glatt, och andra gånger avgrundsdjupt och svart, men inte idag.
Det är bara litet djupa tankar, har själv haft vänner som har valt att ta livet av sig, och jag vet ju vad det har väckt i mig. SÅ fortsätt att brainstorma och ventilera bara, men jättevarmt tack för er omtanke.

Men livet är så hela tiden en evig balans, tänkte idag om jag inte haft mina barn så skulle jag bara gå min väg vart vet jag inte bara försvinna.

Tips; Leverskador görjävligt ont, och väldigtplågsamma och du kommer ligga och spy oavbrutet i två-tre veckor innan du dör.

Att skära av handlederna ärinte lätt. Man måste igenomen massa jättesega senor, och sen så är själva blodförlusten bland det värsta man kan tänka sig.

 (Har gjort båda + en massaandra, så jag kan detdär.)
Heroinöverdos ärnog det ända sättet man kan 'somna in' lungt och fint på. (även om man ser förjävlig ut när man väl har dött)

-Eller så kan man gå ut i skogen och hoppas att en stor björn äter upp en. -Man får ialla fall morfin på äldreboendet.

#8, om någon hittar dig där i skogen ja, annars får du plågas ihjäl.

När jag jobbade inom hemtjänsten så var det flera som försökte avsluta genom att hoppa från höga höjder, om folk visste om hur vanligt det är att man överlever, så skull iNGEN försöka. Svåra hjärnskador, förlamningar mm. kan bli följden

de av mina vänner som har valt denna vägen, har gjort mig så fruktansvärt förtvivlad och ilsk. Ilskan och det där hålet i tillvaron, som bara tillhörde den personen, kan aldrig någon annan levande varelse fylla.

Jag fattar, fattar, fattar inte. Samtidigt som jag ju visste om att dom mådde dåligt, och ideligen ställer frågan till mig själv: varför sa jag/gjorde jag inte så, om jag bara hade…. tills det går runt i huvudet.

Min bror valde den vägen. Jag både förstår men ändå inte.

Min erfarenhet av detta är att man antingen inte får några tecken på att det är så, att man inte vet eller förstår innan det har hänt.

Jag tror iallafall att jag skulle undvika att bli uppäten av en björn. De går tillväga så att de slår av ens rygg med ramen, så att man inte kan fly, och sedan börjar de äta och det värsta är att de inte nödvändigtvis dödar dig först….

#Huh, och jag som redan har sån skräck för björn.

Har åtminstone hört att de gör så när de slår älg. De börjar äta på bakdelen av den levande men förlamade älgen…Hu!

Nej tror jag skippar det jag med, frivilliga björndöden.

Det är svårt med självmord. Jag har själv under en längre tid mått så dåligt att jag velat dö. Men egentligen ville jag bara bli av med problemen och smärtan inom mig.

Det är svårt när allt ser omöjligt ut, så hopplöst.

Och idag mår jag så bra att jag har svårt att förstå hur jag kan se livet annorlunda.

Men jag vet också hur svårt det är att förklara detta för någon som mår dåligt… Jag vet att när jag mådde dåligt så fanns det inte mycket någon kunde göra.

Trots att jag har varit där vet jag inte vad som hjälper att göra. Förutom medicin och längre terapi, för min del.

Nu undrar jag om du har bra vänner runt om dig?? För det kan påverka dig väldigt mycket. Dina vänner har tagit denna vägen och självklart man undrar varför de gjorde så.  Här verkar vara fina människor och kloka som ger bra svar och tips. Och det vore bra om du har positiva o kloka vänner runt om dig. Ibland är det svårt ändra tankarna så alla människor gör på olika sätt för ändra sina tankar   t ex. vill man försöka ändra tankar,  så en del  försöker gå ut i skogen o rensa tankar eller någonting annat.

En del har ju inte bearbetat sin sorg och självklart man ska bearbeta men sen ska man gå vidare i livet och glömma förflutna. Själv försöker jag meditera  men det lyckas jag inte med. Har börjat säga till mig själv att jag vill ändra min tankar innan jag somnar,  Vill bara ge dig råd…Hoppas det hjälper dig lite grann

LEV NUET

Är höst mörkret som lockar fram sådanna tankar?

Personligen tycker jag att självmord e en feg utväg.

Nu ska jag iväg en sväng. Men kom att tänka på en bra, intressant bok: KOLLEKTIVT SJÄLVMORD av Arto Paasilinna.

(Ps. Glöm det där med björnen! det var inget bra.;)

den boken är ju inget rolig att läsa!

#22 Det tyckte jag. Jag tycker om alla böcker som jag läst av honom. Men jag undvek just "kollektivt självmord" länge för att jag tyckte titeln var, för mig, just avvisande.

min väninna, som ledde mig in på  häx-vägen valde att avsluta sitt liv i förtid, hon hade dragits med deprissioner i flera års tid, till och från. Hon var en sådan fin, och omtänksam människa. Det verkar precis som om det alltid är de mest ömhjärtade som går åt först, också när det gäller med drogmissbruk.

Det man kommer att tänka på i efterhand det är alla de där små vinkarna, de små, små detaljerna som borde ha gjort att man förstod, att någonting var i tankarna.

Det är inte en säsongsbetonad grej att tänka på detta, det är en del av livet.  Det jag är säker på det är att vi är många, som förr eller senare i livet kommer att stöta på detta fenomen, vare sig vi önskar det eller inte.

Det som jag tycker är ruggigast är att folk funkar på ungefär samma sätt som vid sexuella övergrepp, svår sjukdom (även psykisk), misshandel, drogmissbruk eller dödsfall. Dom springer hellre till andra sidan av gatan än att konfronteras med en person som man misstänker kan ha det jobbigt med något av dessa saker.

Varför då? jo, oftast för att man inte vet VAD man skall säga.

Jag håller med dig

höga höjder är också fett svårt att dö av,försökte tre gånger i rad tills jag bröt benet och snuten fick tag på mej.

Kort sagt, att dö är en jävligt svår utväg, för de krävs år av försök och därimellan psykakut/behandlingshem

att ha seriösa självmordstankar är sjukligt så du bör söka och få hjälp…ingen ska behöva må så dåligt att man vill ta självmord

Nä, ingen annan ska lägga sig i om du inte är dum nog att ställa frågan och ta upp den till diskution.

Själv anser jag att självmord är en feg utväg, men sedan ska ju de svaga gallras bort, så var så god ;D

#28 2Dark4u skrev: Själv anser jag att självmord är en feg utväg, men sedan ska ju de svaga gallras bort, så var så god ;D

Anser du då själv inte tillhöra de svaga ;-)

Feg utväg? Jaha övermänniskor som står över oss andra svaga imbeciller. Vem fan har rätt att döma?

Självmord…. befrielse….

Om man nu nödvändigtvis vill blöda ihjäl sig så ta inspiration av de japanska samurajer. för in en lång kniv strax bredvid naveln, och snitta snett uppåt-utåt (tror jag det var) så skär du av stora kroppspulsådern som löper bredvid byggraden. Du borde blöda ur på en 4-5 minuter….

Att skära handleder är bara tidsfördriv. har för mig att jag läst att det tar 3-4 timmar att blöda ut genom handlederna, och ofta hinner kroppen stoppa blödnignen.

Jag tror som så här Lightseeker;

Alla har vi uppmätta livstrådar. Och om det itne är menignen att du ska dö, Som HeartofLilith som förskt dö flera gånger, det vart itne dags, och då går det helt sonika inte. Våra val i livet leder våra vägar och ibland kan vi korta av vårt liv pga ett val, men i nästa val förlänga livet ännu mera.

Om du vill ta livet av dig, tänker jag itne stoppa dig, för om du verkligen har bestämt dig kommer du ta ditt liv oavsett hurmycket jag försker hindra dig.

Men även om man dras emd tankar som "ingen bryr sig om mig" så kommer det alltid finnas minst 4 människor i din omgivning som kommer udnra vart du tog vägen, som kommer leva med en skuld och tanken "kunde jag ha hindrat detta" och sedan en annan tanke, vem ska städa upp efter ditt tilltag?

Ska du lämna åt någon annan människa att städa upp och tillrättalägga ditt stök som du åstadkommit genom din död? utblödnignar är kletiga, alkohol+tabletter är dyrt för skattebetalarna osv osv…..

Det svåraste man kan göra i livet är att leva.

vill du dö? börja då med att leva, det är mitt råd. För om du inte har levat, så kan du itne heller dö. och att gå omkring i en dimma är verkligen inget liv.

Hell alla oss som överlevt dimman och mörkret, som vågar stå emot när detta knackar på med sina svarta klibbiga fingrar och hotar att dra ner oss i det mörka djup där vi sakta kvävs och förgås…. Vi överlevde vintern. 

Det är farligt att leva….

ja, livet är livsfarligt

Jag anser mig inte vara varken svag eller stark, men jag kämpar mig genom livet.

Finns den lätta och den svåra vägen, den lätta är dels att följa strömmen och sedan att ge upp. Bara de svaga ger upp, min mening iaf:)

http://www.youtube.com/watch?v=91euxMQ0Zyg

Hade en väninna med självmordstankar. Hade kanske inte alltid förståelse för hennes sätt att tänka. Å andra sidan kunde hon inte förstå mig istället. När jag sa att jag tyckte självmord var något av det mest egoistiska man kunde göra. Då blev hon ursinnigt arg och slutade tala med mig.

Själv drivs jag nog av en strävan att försöka göra världen bättre. Och så himla usel är jag inte att världen blir signifikant bättre av att jag försvinner! Snarare är jag övertygad om att jag kan bidra med något. Kanske inte stordåd som går till historien, men ändå. Dessutom har jag familjemedlemmar, som definitivt skulle lida om jag tog livet av mig. För mig är det ett enkelt val.

Det finns också människor som kanske levt under extrem stress eller upplevt något trauma som får en tillfällig psykos och som då försöker att ta sitt liv och som i normala fall aldrig skulle ha tänkt tanken.

naturligtvis glömde jag länka min länk =P -länk till youtube-

värsta gången är bara 1 år sedan: blev otroligt kränkt hos en läkare, där jag verkligen kände mig i underläga.
En sjuksköterska var med därinne, och kunde i efterhand bekräfta allt som hände där.

När jag har varit inne en andra gång för att tala om att jag tog väldigt illa vid mig, så fick jag till svar att jag inte hade något hopp att hämta (det fanns ingen medkänsla eller akutberedskap där inte)

I ett nästa nu: så står jag framför två fönster på 4:de våningen och tänker bara : vilket skall jag ta.

Lyckas på något mirakulöst sätt få tag i såpass mycket tankekraft att jag får upp mobilen, ringer till en väninna och säga: jag står här framför ett fönster, och vet inte vilket jag skall hoppa ifrån, kan du komma?

Så lätt och av en liten opåverkbar händelse, är det att ta sitt liv. En millisekund av förtvivlan, när allt blir svart i huvudet.

Jag var inte deprimerad, har inte varit det efteråt, men hamnade i kris pga. omänskligt bemötande och det av människor som skall vara bra på att bemöta människor.

Naturligtvis kom dom inte undan så lätt. Jag bad om ett nytt besök, där vi fick prata igenom det inträffade, då ville dom att jag skulle undervisa läkare mfl. i hur man bemöter människor, på ett bra sätt. JAG som är patient!

Tankeväckande och hemskt skrämmande, tycker jag.

Tack för tipset om samurajerna..ska genast hem och prova

ursäkta men var det inte du som ville dö en lugn och stillsam död, som gammal kvinna?

Jag tyckte också att självmord var fegt tidigare i år, men har förstått nu att det endast är de riktigt starka som verkligen klarar av det! För att bli så där stark, måste man ligga i avgrunden och kräla…

Kramar, Cecilia

 39# Hur är det?  och alla andra! Vad betyder detta? Detta är väl inte menat som en tipstråd!!!!? I det avseendet.

skulle nog vilja säga att min erfarenhet är tvärtom, i en stund av förtvivlan och övergivenhet så rämnade jorden och självmord syntes vara enda utvägen. Önskar inte min värsta ovän att råka ut för någonting dylikt, dock, har jag hört är det faktiskt just så här som de flest s.a.s. lyckade självmord går till, i ett oväntat ögonblick. De som planerar och hotar med det, menar det sällan, utan har bara en önskan att manipulera människor. Vad tror ni?