Jag tror varken på Gud eller Satan. Demoner och änglar är en definitionsfråga. Det beror på hur man ser det, hur man tolkar dessa koncept.

Håller fullständigt med 1#.

Men vad skapade universum isf?
Vad är eran uppfattning av meningen med livet?
Finns himlen då?

gud och satan finns absolut inte…däremot finns det dom som tror på gudinnan, inte jag. Men jag, och jag tror många med mig är emot att gud ses som man …därför dras man gärna till gamla hedniska föreställningar om moderjord och till naturreligioner, här finns inte detta sätt att se på och prata om tro som när man pratar om gud och satan…om jag ska bli lite akademisk så är det en helt annan diskurs…gud och satan är något som finns inom kristendomen vad jag vet, och jag iallafall är emot kristendomen…jag tror inte på demoner och änglar, i alla fall, och det kan vara som #1 skriver…men jag har nog lite svårt för dessa ord just för att de låter kristna och sen är jag animist eller animatist haha det är en jungel det där jag tror på en kraft som är allt, den är utan kön och är ingen person, våra själar är en del av den, alltså lite Starwars

Hmm… Okej, låter lite skumt… Men vad händer när man dör isf?

himlen finns inte…jag tror på reinkarnation…

Nää, men hur förklarar du nära-döden upplevelser då?

#7 Syrebrist

Dålig förklaring tkr jag, om man konstaterat att personen verkligen är död…

#9 Du skrev nära-döden-upplevelse….Inte att nån var dödförklarad.

Men nära-döden upplevelse är väl samma sak. Asså, om personen är dödförklarad, men uppfattar att den kommer till himlen, vad beror det då på?

Är en person dödförklarad så vaknar man inte mer…. Dödförklarad=stendöd utan upfattningsförmåga.  Vad är himmlen då?

Men det finns folk som har börjat leva efter att de blivit dödförklarade, och då har de varit i himlen

#13 Aldrig hört talas om. Garanterar att läkaren som gjort dödförklaringen får kicken. Jag tror varken på himmel eller helvete. Det är kristendomens påfund.

Hm.. det är lite svårt det där.. men jag tror nog inte på demoner eller djävulen. Men på nåt sätt tror jag ändå att det finns några mörkare krafter :/ onda människor finns det ju i allafall.

Jag tror inte på att man kommer till himlen. Nära döden upplevelser handlar väl inte om himlen? Eller har jag fel??

Jag är blandad… Jag tror på big bang och den uppbildningen av universum.

Dessutom ger ju den vanliga fysiken en fullgod tro på reinkarnation. Energi kan inte dö, bara ändras. Vi är alla energi, komponerade kolbaserade livsformer. :) Vi är alla gjorda av stjärnor.

Men jag känner att slumpen inte kan förklara allt underbart som existerar. Jag ser saker och märker samband som omöjligt kan vara slumpmässiga.. Därav tror jag på högre makter. Inte nödvändigtvis en gud eller gudinna, utan högre vetande väsen.

Något säger mig att när man passerat tillräckligt många gånger genom livscyklerna så är man "kvalificerad" att vara en del av det högre vetandet..

Jag är usel på att förklara, hoppas ni accepterar.

#17 Ja, jag tror på nåt annat också men inte på gud. :) Det är svårt att förklara…

#17 håller verkligen med om första delen av din text om vetenskap, jag har en vetenskaplig världsbild när det gäller det mesta…även evolutionen…

Jag tror inte heller på himmel eller helvete. Jag tror på det jag kan se och röra vid, dvs. naturen runt omkring mig.

Då jag inte är kristens så finns varken Gud eller Satan för mig, det finns inte heller någon arvsynd eller synd över huvudtaget. "Så länge du inte skadar någon, gör som du vill. Allt ont och allt gott kommer tillbaka gånger tre"

Jag tror dock på Gudinnan och guden som hennes son eller make.

Jag har ingen aning om hur man "bör" tycka eller tänka för att kvala in här.

Det enda jag kan återge är mina upplevelser: Nära döden upplevelse (vid 8 års ålder) där det även ingick undervisning…på den andra sidan….(jag brukar också säga "i ljuset", eftersom jag då gjorde en resa in i ljuset.)

 Denna resa är inte "enbart" en syn, utan är starkt förknippad med en känslomässig, livsomsvallande  upplevelse, som förändrar den personens hela inställning till livet, hur allt hänger ihop på jorden, självbild och vilka uppgifter vi har här på jorden och i våra kroppar.

Jag kallar detta ljus (som vi alla är en del av) för Gud. Eftersom allt som fanns där var gott.

Som vuxen har jag vågat börja ta fram min medialitet, som jag länge förträngde för att platsa som "normal", tack vare detta så har jag fått kontakt med bla. en gudinna kallad Laima. Det var en underbar lättnad att förstå att denna "ljusgestalt" som jag flera gånger har sett stått och talat till mig, verkligen inte var inbillning.

OOOps ser nu att du frågade om mer: Ja, jag har vid ett tillfälle blivit attackerad av en demon och själv drivit bort den, samt vid flera tillfällen fått änglahjälp när jag har varit i nöd.

Men jag "tror" inte på någon av dessa saker. Jag lägger inte ner min kraft och energi på att studera dessa fenomen, är inte heller ute efter nya kickar för att uppleva mer. Har aldrig gått en kurs i någon form av medialitet, eller studerat någon sådan litteratur.

Jag tror på att all kraft finns inom oss själva, att vi har ett fritt val, men att stödet finns där när vi behöver det, även vägledningen. Jag tror även på naturens läkande kraft och på att det finns en kamp i världen (även i de paralella) för de onda/goda krafterna att söka balans.

Om man tar bort en sak i världen så rubbas balansen och alla levande varelser påverkas (även moder jord) när vi begår våld mot varandra

Jag är en sån häxa som tror på Gud och att han skapat men de som är kristna ser mig inte som kristen efter som jag blandar samman allt i en enda röra. Så jag tror att det finns en Gud

Och att jag blandar samman allt i en enda röra betyder att jag blandar samman både kristet och healing och stenar och böner och meditation Bibeln och Mormons Bok och böcker om allt det som alla häxor håller på med.

håhåjaja, det är ju inte helt lätt fråga egentligen… Jag tror på en -gudom- ja… sort of. På ett sätt tror jag väl på -Gud- oxå, men då bara som en personifiering av en större gudom eller, som jag hellre uttrycker mig, energi. ööh.. jag vet inte hur jag ska förklara… Men jag tror på livet, energi, naturen mm mm mm, och för mig är allt det på något sätt en gudom, men som för den skullen inte är en -gud- elelr -gudinna- Jag själv har en del av gudomen i mig. jaaa… ööh fattar ni?

#22 Här får alla tro vad dom vill. Du måste inte tro som nån annan för att passa in.

#25 Jag tycker det låter bra i min bok. Du tar det som passar dig och gör det till din tro. :) Så gör jag också.

nu är förstås jag inte häxa eller är jag det?  …men jag tror absolut inte på gud som sagt, jag tycker inte om ordet "gud"   och jag förstår inte vad det är   …och om jag hade trott på något personifierat hade det varit gudinnan…jag har t.ex. en bild på Sarasvati på väggen, bara som inspiration   …kraften är träden, stenarna, djuren, havet, hela universum…när livet skapades på jorden väcktes kraften till liv på ett nytt sätt genom att delar av denna kraft genom illusioner framstod som individuella själar…själarna/kraften är en annan dimension av vår verklighet…varje atom är egentligen denna kraft… 

Tack! för dom orden #27, är så van vid att man måste vara, tycka, tänka på ett visst sätt, helst av allt köpa ett färdigt koncept och då blir jag helt anti.

Jag har alltid gått min egen väg, kännt efter själv vad som känns rätt eller fel, och är inte rädd för att fråga om jag inte förstår, inte heller för att säga att jag inte håller med.

Jag lovar att det är personlighetsdrag som inte är uppskattade av alla, detta har dock inte ens besvärat mig i barndomen, Jag har kännt att när tiden är inne, så kommer rätt sorts människor att uppskatta mig för den jag är. Är inte det att vara häxa?

jag tycker inte heller om färdiga koncept…

#28 Ja jag tycker att det är helt underbart :-) Att själv kunna få välja väg och må så bra :-)

haha jag tror nästan det är omöjligt att hitta två personer någonstans som tror på EXAKT samma sak :)

Dom säger ju att det finns lika många olika trosätt som det finns wiccaner. :) 

Tror det ligger något i det. :)

Det som vi alla har gemensamt verkar vara att ingen av oss tror på den kristna guden. Vi tror på en kraft högre än människan men placerar den kraften inte i nåt fack… Nåt jag tycker är ännu bättre är att trots olika uppfattningar och tankar så respekterar vi ändå varann!!

#35 Nej jag tror på den kristna Guden men blir inte accepterad bland kristna för att jag blandar in en massa annat också

#36 Ok då… Men här blir du ju accepterad, det är de kristna som har svårt att acceptera..

#36Tack så mycket 

Jag vet. Jag är ju ganska så spontan och open minded så jag berättade ju för mina vänner inne på en kristen sajt att jag är häxa och kristen och vilket liv det blev, hjälp.

De skrev att jag måste omvända mig annars skulle jag inte komma till Gud osv.

Jag som bara var glad att jag hade hittat något som för mig smalt samman till en enhet och fungerade för mig.

Men så är det, kristna är väldigt sällan open minded, tyvärr.

Vinga, det är tråkigt att höra.

Jag har fått lära mig att man ska respektera andras religioner men det är ofta så att många kristna inte respekterar min tro. Vad den nu är. Men ni vet, man kommer till helvetet om man sysslar med tarotkort, kristaller, ceremonier osv. Folk verkar bli arga för att man inte tror som dem.

Men du är välkommen här! :)

Zeretki :-) Vet du jag tror på en enormt kärleksfull och förstående Gud och jag tror att det är Han som har lagt ner all denna kraft i kristallerna och som ger inspiration så att ni kan spå och så där.

Jag tror definitivt inte att man kommer till helvetet pga sånt utan snarare om man dömer andra så jag är verkligen orolig för många av mina kristna bröder och systrar men er däremot som är härinne är jag inte särskilt orolig över. Kristna är tyvärr så oerhört bra på att döma och många gånger pga ovetskap och rädsla för det okända, skulle önska att de kunde ta reda på saker och ting innan de dömde :-/

#40 Precis. Om det finns en gud så vill han att alla ska älska varandra och göra gott istället för att bry sig om småsaker. :)

Usch, sorry att jag öppnade den här tråden, blir förvirrad å får massa grubblerier :S

#41 Precis och det känner jag in i hela mitt hjärta att Han gör och jag är så glad att jag accepteras på denna sida för den jag är. Tack för det

#42 Jag förstår din förvirring det brukar bli så när man diskuterar trosuppfattningar, tro mig jag vet. Men om du vill ha ett råd från mig: Så sätt dig för dig själv och red ut alla förvirrade tankar låt det ta den tid det tar tills lut brukar man få ordning på "eländet"

#43 Tack

#44 Ja, håller med #43. Du måste själv komma på vad det är du tror på och inte göra det för att någon säger åt dig att göra det… Lycka till..

#45 Ja precis så menar jag

#44 Varsågod

Tack, tack

jenny_loo, du måste nog SJÄLV bestämma om du ska tro på gud eller inte. :) Tro är nåt man inte ska följa andras råd om, tycker jag. :)

#48 Precis det är högst personligt hur man tror och vilken väg man bestämmer sig för att gå. Ingen människa tror som någon annan.

#48, Okej. Jag ska försöka, så himla svårt bara…

Vet du vad Jenny, jag brukar inte ens kalla mig för en troende, utan för en vetare. Detta pga. att jag har varit med om flera livsavgörande händelser som jag bara inte kan nonchalera. Det har förändrat min inställning till människor, jorden och meningen med allt, även meningen med mitt eländiga liv.

 Därför så tycker jag att det är inte åldern utan ens upplevelser som bestämmer hur eller vad man tror på. Det kanske är mycket begärt att du vid en viss ålder skall ha skaffat en bestämd uppfattning, men kan väl vara en sökare hela livet. Kanske sökare är en bättre benämning på dig just nu, där du befinner dig i livet. Om det känns rätt för dig, så är detta en av flera vägar som du kan välja. Huvudsaken är att det är dina val, baserade på vad du själv känner stämmer.

 Vet du ni skrev också längre upp i tråden om nära-döden-upplevelser, jag har tidigare skrivet här på sidan om när jag hade en sådan som 8-åring. För min del så kan jag säga att det inte var vare sig hallucinationer eller droger som hade orsakat det.

När jag blev uppdragen ur vattnet, så skrek jag, pga. smärtan som åsamkades mig av att bli tvungen att fara in i kroppen igen. Efter det hade jag en mycket svår tid framför mig. Jag var en mycket gammal själ, i ett litet barns kropp. Jag hade blivit undervisad på den andra sidan/i ljuset, vilket jag naturligtvis inte kunde tala om för någon pga. dom vuxnas bristande kunskaper om dyl problem. Jag hade också fått se in i framtiden, så att jag skulle vara preparerad och orka överleva många trauman (jag garanterar att det har varit på gränsen ett flertal gånger)

Nu som vuxen och med mera balans i mitt liv är tiden inne för mig att påbörja en ny del av mitt liv, där det finns utrymme att dela med mig av litet grand av mina upplevelser

Klurigt det här…Tror själv inte på den "allsmäktige Guden" som sådan - tror istället på livet, naturen, själen och även på naturvetenskapen och evolutionen. (Sen kan man ju välja att kalla det för en tro på Guden och Gudinnan, det kan jag gå med på.) Men jag kan känna igen mig i känslan att inte bli accepterad för sin tro av de som är troende kristna. Har ett pentagram runt handleden - för mig representerar det livet, ljuset och de fem elementen - men det verkar som att folk tror att jag är satanist. Men dom vågar inte fråga och faktum är att jag inte bryr mig så mycket. Är stolt över att jag är på väg att hitta något som jag kan tro på och som jag stå för att jag tror på. Det är ju upp till var och en att tro vad dom vill och respektera andra människors tro.

Personligen tror jag inte på "Gud". Inte heller på satan, den kristna satan har alltid varit en symbol för att hålla folk i schack från kyrkans sida och för enskilda personer att skylla på när de gör något dumt enligt min åsikt. Jag tror på en form av kraft som genomsyrar universum. Vi kan använda den till gott eller ont. Vi kan be till gudar och gudinnor men de är bara olika namn på denna kraften.

tror inte på någon gudom över huvud taget, varken någon gud eller gudinna. däremot både tror och inte tror jag på andar och andra väsen (svårt att förklara, men är lite skeptiskt lagd till vissa saker). är nog därför jag har svårt att hitta "hem" i en religion. annars tror jag på evolutionen och vetenskapen (till viss del)

Jag finner kristendomen väldigt lustig, vd man än gör är man redan förlåten, och eftersom jag är varken kristen eller häxa borde jag kanske inte yttra mig här, men det gjorde jag ändå *mwuhahahaha*

Finns det ingen här som läst boken av fd anestesiläkaren Göran Grip i Uppsala? Han föreläser också. Han har själv haft en NDU som barn, vilket väckte hans intresse. Dessutom har han samarbetat med Raymond Moody i USA och dom har tillsammans forskat i ämnet. Mycket givande läsning. Upplevelserna blir lika oavsett tro och religion. Boken bygger på intervjuer av människor som varit kliniskt döda en kort stund, men återuppväckts. Sådant händer faktiskt på våra sjukhus av duktiga läkare ifall ni inte trodde det.

Ofta kan dessa patienter berätta vad som sagts samt berätta om vad som hänt i rummet intill osv. Efter en sådan upplevelse har dom förändrats som människor och fått en helt ny syn på livet och meningen med livet.

En berättelse som finns i mitt minne från en föreläsning av Göran Grip gällde en liten pojke som man lyckats rädda tillbaka till livet. Mamman frågade honom sedan om han träffat Gud. Pojken log och sa, "men mamma, det är ljuset som är Gud".

# 58 Jaa tänkvärt.

I min lilla värld är det naturgudarna som jag tilltalas av som Cernunnos, Herne, Pan osv :)

#57 Yvonne, jo, jag läste boken för ca 13 år sedan. Det var då jag kunde sätta ord på min barndomsupplevelse för första gången. Att ljuset är Gud var samma sak som jag upplevde. Men fortsättningen är,,,,,,,,, att vi alla bär en gnista av det ljuset inom oss, det är det som vi kallar för själen, vi är alltså alla en del av gud. Sedan har jag som vuxen även mött Gudinnan, en andevarelse, som har följt mig genom hela livet och det finns en plan med det. Den fria viljan avgör om jag avstår från att följa den planen. Vet inte själv om jag tror på reinkarnation, men om det finns då har hon säkert funnits med sedan urminnes tider

#58 Ja, det kallas animistisk tro eller hur? Det är så jag själv valt att tro också. Nja, inte med Pan och så utan att att hela naturen inkl vi själv är en del av Gud eller, om man så vill, hela universum.

#60 Du skriver så fint Lightseeker. Precis så är det, vi bär alla en gnista inom oss och är alltså en del av Gud. Både du och Inca talar om Gudinnan, en andevarelse. Hur lär man känna Gudinnan? Är nyfiken på denna ljuva andevarelse. Har det med indiansk tro att göra?

Det lustiga är att i mina dikter har jag ofta hellre använt ordet Gudinna istället för Gud, egentligen utan att veta varför. Kanske har jag läst något som jag glömt nu, men jag minns att jag skrivit om Månens Gudinna.

Nej, och nej! Gudinnan har funnits med oss alla i våran egen ursprungliga tro, i alla tider. När du blir varse hennes väsen, så blir du också varse att hon alltid har funnits där, även med dig.

I tusentals år, fanns hon här i norden och naturen och människorna sökte en balans. Balansen är nu rubbad och på ett fåtal ställen så är hon och hennes gelikar mer synliga. Omberg är ett av dessa ställen.
Första gångerna jag blev varse hennes väsen, så var det i folksamlingar med en talare. Hon stod strax bakom talaren och talade djupa och kloka saker samtidigt. Tårarna rann ner för mina kinder och jag blev nästan galen på att jag bara kunde uppsnappa ett ord som återkom om och om igen.

Då var hon bara en ljus jesusgestalt för mig, men nu har jag sett henne tydligare och blev då också varse att jag visste tom. hennes namn, samt var döpt till detsamma själv.
Jag har även fått samma andliga uppdrag som hon står för. Det hjälpte ni mig här på häxor att bli medveten om, eftersom det här fanns en länk till namn på gudar och gudinnor. Det är bara en dryg månad sedan. Allt är så märkligt, tycker jag.

#62 Låter som en mycket stark upplevelse. Det var nog inte alla förunnat att se Gudinnan. Finns hon beskriven i nordiska mytologin? Osökt går min tanke till Idun.

Kram!

Ja det är Gudinnan som är min livsledsagare hos henne finner jag det jag vill ha och behöver. Hon är min ledstjärna, min älskade.

Kan ingenting om nordisk mytologi, men har hört från flera håll att man har pratat om Gudinnan, men har själv aldrig förstått vad dom har yrat om. Nu var jag ju till Omberg för några veckor sedan, (som nog flera har hört till leda, vid detta laget) och där är fortfarande in i dessa dagar Gudinnans boning. Man har bett till henne i 1000-tals år där, och alla energier är fortfarande högst närvarande, Om man är öppen, dvs.
För er som vill veta mer, så köp en triologi av författarinnan Annika Banfield, som heter svarta katten, Det kan ju vara lämplig sommarlektyr: läs böckerna i turordning, för bästa utbyte. Där började jag verkligen att första sammanhangen med min egen andliga resa, på ett rent Magiskt sätt.

Min far kommer från baltikum, och där ber man och offrar fortfarande till gudinnan.(fast inofficiellt)

Så härligt att läsa om det du skriver lightseeker :) skriv gärna mer om du vill. Jag älskar att läsa om Gudinnan och nu när min kontakt med henne fördjupats så är det underbart att höra att fler hittat henne.

Ja jag har de två första delarna av Svarta Ktten och ska införskaffa den tredje och jag tycker också om dem :)

Ja att det måste vara så fortfarande. Jag ber, offrar och tackar Gudinnan dagligen för all hjälp och vägledning jag får. Tack vare henne har jag tagit tag i den förändring jag längtat efter så länge och om det inte vore för Gudinnan så skulle jag säkert inte tagit tag i det. Hon har givit mig kraft att våga!

det blir ju så trassligt när dom är så många nu: gud, gudinnan, andarna, naturandarna, småknytt, puh!

När jag tackar så brukar jag vända mig runt i de 4 vädersträcken, till himmel och jord och till mitt innersta väsen, sedan tackar jag också alla min släktingar och vänner, dvs. de ovanstående.

Det verkar som om det är andra här som har hållit på med det här i åratal och jag är ju bara novis inom allting. Så andra måste ju ha så mycket mer att berätta.?

Alla får delge sina tankar, känslor och kunskap.  Jag är glad att du gjorde det lightseeker :)

Det första som slår mig här är att ni hela tiden drar in kristendommen i det hela. Ja, vi har Gud & Djävulen, änglar & demoner..men vi har ju inte ensamrätt på dom som religion precis   Det är inte jättemkt som skiljer kristendommen från judendommen. Den största skillnanden torde väl vara erkännandet av Jesus roll.
Nu har jag inte alla minnen på rätt ställe, men är det med islam? Dom har väl oxå en Gudsfigur & djävulsfigur?

Hur tror ni häxor/wiccaner att jorden/universum allt skapades? (det kanske redan har besvarats i tråden? Läste inte allt)

ursäkta mig, jag fattar ingenting nu, vad i allsin dar är det som jag har skrivit som du stör dig på;

Va??? lightseeker det måste vara längre upp i tråden.

Mer tydlighet krävs, bla. av mig

Alltså: # 69 emma j, snälla läs igenom tråden riktigt, så slipper det bli missförstånd, det är så tråkigt (tror bestämt att jag är menssjuk idag) Sedan förstår jag inte riktigt varthän du vill med frågan du ställer frågor till oss, men hänvisar till de stora världsreligionerna, som du inte minns själv så mycket av, så hur lyder frågan?

Sedan vill du veta hur vi tror att allt skapades, det har inte varit uppe i denna tråden. Men om du klickar på knappen skriv, så kan du starta en ny tråd här, det blir säkert jätteintressant.

#71 Inca, förlåt min otydlighet, jag tackar dig för ditt inlägg, och förstår din förvirring jag pratade till #69, snurriga mig

Lightseeker, vart i mitt inlägg riktade jag ett enda ord till dig??
Jag tycker mitt inlägg är relevent.. Bland dom första inläggen så refereas det mkt till den kristna guden & djävulen. Vad jag ville visa är att det inte bara är vi kristna som har en gud & djävul, utan även judarna & islam är jag just nu osäker på.

Att tro på en Gud, djävul etc (som tråden handlade om) brukar ju oxå va sammanbundet med en skapelseteori, så därur kom min fråga. Vad för skapelseteori har häxor/wiccaner? Finns det någon "standard" s.a.s?

#73 Nej du var inte otydlig lightseeker jag funderade vad #69 menade.

Ha ha vilket härligt inlägg av dig "jag tror bestämt jag är menssjuk idag" underbart.

när du skrev NI, direkt efter mitt inlägg samt i #22 när jag talar om vad jag tror är gud i #0 så skulle vi svara på om vi trodde på dyl saker, men där stod det inget specifikt om kristendomen. Jag har heller inte antytt att din fråga är orelevant, däremot har du inte läst igenom tråden ordentligt innan, eftersom det blev så många missförstånd. Men,,,, jag förstår fortfarande inte om du ställer en fråga eller fäller ett påstående när du pratar om världsreligionerna och om/vad de tror på?

#75, inca, jo, jag är "menssjuk" på riktigt, jag brukar ju faktiskt kunna ignorera och inte alltid reagera på alla saker, men nu är jag lite mångalen och tycker att jag är noga med gränserna.

#76 Lite som mig då jag reagera lite väl mycket nuförtiden. Ska vi starta en klubb för mensjuka och mångalna kvinnor då? Vid vissa tillfällen är det är bra att sätta sina gränser fast ibland ska man kunna bryta dem också om de inte gagnar en.

håller med, men för att inte sabba tråden startad av jenny.lo och för att visa henne respekt så startar jag nu en tråd som heter menssjuk och mångalen

Såg det bra :)

jenny_loo:

Om med "Gud" du menar den kristne guden så tror jag inte på honom, nej. Jag är inte kristen och i min syn på världen finns därför inte heller änglar och demoner, som jag anser hör till kristendomen och andra monoteistiska religoner. Rätta mig gärna om jag har fel i det sista.

Men, jag upplever att det finns en gudomlig Kraft, en Kraft som genomsyrar all Natur. Jag tror alltså inte på en gud som sitter någonstans bortom oss och blickar ner på oss och dömer eller bedömer oss och våra handlingar. Nej, min upplevelse är att Kraften, Livskraften, Spirit, är något som finns överallt. I ALL Natur. I hela Universum. Kraften genomsyrar allting, finns i allting, är allting, därför kan man säga att Naturen är min "gud", om jag nu ska använda det ordet. Naturen är alltså gudomlig för mig, vilket innefattar allt liv.

Min syn på det hela är att det finns Mörker och Ljus, men observera att jag INTE menar att Mörkret är detsamma som något ont och Ljuset automatiskt därför något gott. Båda delarna behövs för balansen och helhetens skull. Som Yin och Yang inom Taoismen eller som Gudinnan och Guden inom Wicca. Vi behöver både natt och dag, inte sant? ;-)
Det viktiga är dock att det får finnas en sund harmoni och balans och som det är idag så har det tyvärr fokuserats alltför mycket på den Ljusa Kraften. Vi behöver därför mer av den Mörka Kraften, Yin, Gudinnan. Det är för mig så att det är ur Mörkret som allt liv föds. Mörkret, Gudinnan, är Urhavet, Urmodern. Vi kan inte bortse från en stor del av verkligheten, vilket vi tyvärr gör i dagens samhälle.

Hur som helst. :-)

För mig är dessa skapande och nedbrytande Krafter något väldigt naturligt, de ÄR Naturen. Hela tiden sker skapelse, titta bara på årstiderna och hur Naturen följer med där hur smidigt som helst. Så anser jag att det är även för oss människor, eftersom vi ju också är Natur (vi är en del av Naturen). Vi föds, lever och vissnar bort för att sedan återfödas igen. Precis som Naturen.

Inom Taoismen talar man om Tao, som man kan säga är Urkraften, Tomheten, Källan, Urhavet ur vilken allt föds och återgår till. Tao ger i sin tur upphov till Yin och Yang, som jag också kallar Mörker och Ljus. Dessa i sin tur skapar och återskapar världen, Naturen. Men Tao är ingen gud i någon kristet religiös bemärkelse, dvs har ingen varken dömande eller medlidande karaktär. Tao bara är, precis som Naturen bara är. Tao är som Vattnet som flödar och enligt Taoismen mår vi bäst av att följa med i det flödet, i Tao. Jobba med naturen inte emot, med andra ord. :-)

Jag kallar mig inte taoist utan häxa, men jag tycker Taoismen överhuvutaget bär mycket "häxig" visdom i sig. Jag inspireras gärna av det jag känner klingar rätt i mig. :-)

Jag har funderat mycket på detta med Gudinnan och Guden. Hur jag ser på dem. Tills jag kom fram till att jag lika gärna kan säga Mörkret och Ljuset eller Yin och Yang. Jag kan inte påstå att jag förstår eller ens kan börja begripa dessa Krafter…

Jag har i nuäget denna ståndpunkt:
Jag tror att Kraften, Gudinnan, Spirit eller vad du vill kalla den för är enorm och kan egentligen inte förstås. Jag kan inte sätta namn på den Kraften och tro att jag därigenom har begripit den. Jag tror att jag i nuläget ser de olika gudinnorna och gudarna i de olika mytologierna som urminnen, arketyper, symboler, sidor av oss själva, en form av energi (allt är ju energi, vibration, i olika form).
Jag har svårt att se dem som personliga väsen, som jag ska tillbe eller dyrka. Men jag kanske ändrar mig. Det är därför jag säger att jag i nuläget känner på detta sätt. ;-)

Jag tror att livet hela tiden handlar om utveckling på ett djupare plan och att vi ständigt lär oss och upptäcker. Det gäller allt. Jag föredrar därför att inte låsa fast mig i något som jag bestämt mig för och som jag inte vill/vågar/kan rucka på. Jag vill hellre vara öppen och fördomsfri, men samtidigt bilda mig min egen uppfattning och känna efter vad som är sant för just mig. För om jag låser fast mig vid föreställningar så kanske jag missar en massa eftersom jag inte tittar åt rätt håll om du förstår. :-)

Jag upplever att inom mig och alla andra finns oändlig kunskap och visdom, på djupet. Jag bär den gudomliga Kraften inom mig och kan med hjälp av den skapa mitt liv. :-)

#80 tunrida, mycket djupt och vist inlägg, kan förstå och instämma i mycket av det som du skriver. BLa. att jag för nuläget tycker på ett visst sätt, och inte behöva låsa fast sig vid något, dvs, att köpa ett helt koncept, är nog det som jag har allra svårast för. Det är kanske det positiva som jag har med mig efter mina erfarenheter av sekter.

#81 lightseeker:

Tack! :-) Ja, jag tycker att det är väldigt viktigt att tänka, känna själv. Jag blir alltid lite misstänksam och drar öronen åt mig när jag stöter på såna som anser att de har alla rätt. Att köpa ett helt koncept, ett färdigskrivet manuskript är säkert inte något som passar alla. Jag tror det gäller att, som jag skrev; vara öppen och fördomsfri, men samtidigt tänka och känna efter vad som är rätt för en själv. Inte bara svälja något med hull och hår.

Det finns tyvärr många som så väldigt gärna "vill vara häxor" och som vill veta hur man "ska" tänka och vara och göra. Då har man missuppfattat saken anser jag. Kanske är det då dags att tänka efter varför det är så viktigt för en att "passa in", att "vara häxa". Man ska ju inte se till att passa in i en form, sätta sig själv under en viss rubrik eller i ett visst fack, utan som sagt tänka och känna efter vad man själv anser och tror om världen. Vad som känns sant i ens eget hjärta och själ. :-)

Till sist, så tror jag också det är bra att bibehålla en sund balans. Dvs, inte köpa allt någon säger utan att ifrågasätta, men samtidigt inte hålla för öronen och vägra lyssna på någon annan och säga att man vet allt själv. Det är bra att tänka på att man är både lärare och elev genom hela livet. :-)

#82, det uttalandet gillar jag starkt: att man är både lärare och elev genom hela livet. Jag diggar dig

**Hej! Tror inte heller det finns något ont bara dåliga energier från människor,man kan känna att en människa har som taggar utåt när man träffar dom man kan inte gå i närheten riktigt.  Då är det dålig energi  det har ochså visat sig i drömmar att  man kännt elektricetet  det har gjort ont att gå i närheten av saker och människor. Som jag hade en dröm om ett hus ville alltid gå in i det huset men varje gång fick jag som ström i mig, och har även träffat en man i en dröm som ochså utstrålade ström man kände det väldigt väl. Sen kan man gå in i något som gör att man blir stoppad att utföra det man vill,skulle på en resa en gång hade två olika kommunikationer att åka,spårvagn och tåg men spårvagnen stannade på halva resan stog still jättelänge och dörrarna blockerades så man inte kunde byta spårvagn. När jag kom av spårvagnen så var det segt att gå, gick in i något segt, och jag tvekade att ta tåget. så var det ochså starka vindar. När jag skulle ta tåget så jag väntade till nästa Tåg. Jag fick vänta 1 timme på nästa fick senare reda på att det tåget jag skulle ta hade frontalkrockat med ett annat tåg.
**

Som de flesta tydligen redan påpekat här så tycker även jag att det är en definitionsfråga vad både gud, satan, demoner och änglar är. Definitioner är alltid intressant att analysera. Om man som faktiskt en hel del människor fortfarande gör påstår att de tror på gud, så kan man undra varför det fortfarande mest används ordet "han" om denna kraft eller energi var det är för något. Kristna säger väl i princip aldrig "hon" om det gudomliga? Någon kristen härinne som skulle vilja analysera sitt eget ordval lite? Att det gudomliga är en "han". Tror det var någon kristen häxa här i denna tråden som sa just "han." Vad är den feminina delen av den gudomliga kraften för er som kallar det gudomliga/gudomen för han? Och om det är bortom polariseringar vad beträffar kvinnligt/manligt, varför säga "han" i såfall?

Jag ifrågasätter inte alltså. Bara nyfiken på hur vi människor tänker och ibland kanske faktiskt trasslar till det för mycket för att vi lever mest uppe i huvudet och alltför lite i kroppen.

Själv tror jag att människan skapade gudarna och gudinnorna till sin avbild och inte tvärtom.

hm, jag säger skaparkraften (alltså inget kön), gudinnan (den enda jag hitintills har träffat på), samt naturandar (för de har visat sig för mig. Har en känsla av att dom har olika kön, dock)

Kallade mig tidigare kristen, men det känns mer och mer långsökt.

Har stött på både änglar och demoner, men inte heller där är det könsbundet, bägge kön alltså.

"tror inte på någon gudom över huvud taget, varken någon gud eller gudinna. däremot både tror och inte tror jag på andar och andra väsen"

Det här är intressant. Någon skrev ovanstående vilket verkar vara rätt vanligt. Gudar och gudinnor är ju för vissa enbart symboler och då är de väl inte så svåra att "tro" på? Men om de är något slags väsen, det är väl det ovanstående kommentar syftar på får man förmoda. Då undrar jag; vad är skillnaden på "andar och andra väsen" och gudar och gudinnor i form av andeväsen? Definitioner behövs nog igen alltså;-)

"Har stött på både änglar och demoner, men inte heller där är det könsbundet, bägge kön alltså."

Intressant inlägg lightseeker. Hur definierar du änglar och demoner då;-)? Inom vilka tolkningsramar i bemärkelsen religioner hör det hemma tycker du? Vad gjorde att du tolkade de mötena som just "änglar" och"demoner"?

har ingen aning om hur jag skall definiera vare sig det ena eller andra eller tredje så att andra personer skall förstå det. Vet bara vad jag har sett och kännt in, för mig hör det inte heller hemma inom någon religion what so ever, det är bara vad jag har sett och mött: änglar och demoner, med sina specifika energier, som inget annat väsen har.

Intressant tråd. Jag kan inte låt bli att läggga mig i lite här:-)

Lightseeker, skulle man kunna förklara att din upplevelse av det du valt att kalla änglar är någon form av energi eller väsen som känns trygga, välvilliga och kanske också i viss mån beskyddande, rogivande osv? Medan "demoner" känns som krafter som kommit att verka skadande eller känns hotfulla, obehagliga o dyl?  Orden änglar och demoner är ju ett språbruk som främst hör hemma i de tre stora monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam men har spridits mycket via fr a kristendomen. (Tar inte här upp ordet dameon och att det inte alltid varit ett negativt ord, men är medveten om det ifall någon reagerar på att jag säger att det hör hemma i kristet språbruk:-) Många inom såkallad nyandlighet är ju som sagt var mycket kristet inspirerade. Men faktum är att upplevelsen av mer välgörande respektive mer skadliga energiformer aom liksom kan upplevas som "andar" finns i många kulturer oavsett vilket ord som används. Det är förstås inte alltid samma sak men otrligt intressant, tycker jag. Ta t ex en del shamaner som i ett förändrat medvetnadetillstånd upplever sjukdomar och annat som verkar störande i en person som "sjukdomsandar".

 Själv "ser" jag mycket i drömmar. Jag känner ibland igen när det är energier som är på avvägar eller kommit att verka skadligt där helande behövs. Men jag vet inte därmed alltid hur jag ska hantera det. Eftersom jag är häxa är jag hänvisad till mig själv. Att hitta metoder, prova metoder och sedan analysera dessa metoder för att finslipa dom. Krävs mycket tid och energi som man ju som människa mitt i livet inte alltid har i det överflöd man önskar. Jag har mina egna sätt att hämta mer information i sådana lägen, som  t ex via automatisk skrift där jag lättare får kontakt med mitt eget inre visa jag:-) Samt utesittningar, brukar i gammal nordisk anda begränsa till att sitta en natt, men nu var det längesedan. Använder jag mer fysiskt påtagliga redskap föredrar jag runor eller mina egna häxstenar.

Det var bara lite spontana tankar när jag läste inläggen i tråden…

energi, väsen, änglar, demoner, vad spelar det för roll.

Det som de flesta personer känner igen i en ängel, vad är det?

Om jag nämner en demon, vad tänker människor på då?

Vad det innebär för mig, är att en ängel är en ljusvarelse, som utstrålar välvilja och kunskapsförmedlande, en vägledare och även healer.

Demonen (jag har bara träffat på en) vibrerade av ondska, förändrade rummet, ville ha min själ, hade avsikt att skada.

Om man skulle skriva så att alla känner sig tillfredställda med att man inte använder fel begrepp, hur gör man då?

Nu är det ju så, att det även ifrågasätts, om dom överhuvudtaget existerar. Låt mig då säga så här: Hoppas att ni aldrig behöver bli i såpass dåligt skick att ni behöver få klarhet i det. Allt sk. Övernaturligt, är inte trevligt, tyvärr.

#91 "Om man skulle skriva så att alla känner sig tillfredställda med att man inte använder fel begrepp, hur gör man då?"

Vad är "fel" begrepp? Nej, man kan naturligtvis inte skriva så att alla känner sig tillfredsställda och använda "rätt" begrepp enligt alla. Men språkbruk hänger alltihop med något mer och begrepp, tankar och allt sådant kulturellt/mänskligt skapat är inte möjligt att tillfredsställa "alla" med (ska gudinnorna veta att man som häxa sannerligen får erfara ofta;-) däremot är begrepp möjligt och väsentligt att kommunicera om, ifrågasätta osv.

"Övernaturligt" t ex är något som jag inte tror på. Jag tror att allt som finns är naturligt, oavsett om det är trevligt, gott, ont, i balans, i obalans osv. Inget finns bortom det naturliga enligt min häxlivssyn. Så ord är intressanta nycklar och indikatorer på hur vi tolkar och tänker.

Att uppleva något är en sak, att tolka den är en annan. De flesta (vi alla troligen mer eller mindre) använder tolkningsramar, en del är inte ens medvetna om vad för tolkningsramar de använder, vilka religioner osv det härstammar ifrån. Att DET spelar roll tycker jag verkligen, för tro av olika slag påverkar vår jord något helt otroligt. Att t ex sätta "andar" (vare sig dessa kallas gudar, förfädersandar eller änglar eller något helt annat, före levande jordvarelser (oss alla djurarter menar jag då såklart framförallt, men även växtliv o dyl) som man gör i många religioner (icke panteistiska religioner) kan bli mycket tokerier av. Bara ett exempel alltså:-)

# 91"Vad det innebär för mig, är att en ängel är en ljusvarelse, som utstrålar välvilja och kunskapsförmedlande, en vägledare och även healer.Demonen (jag har bara träffat på en) vibrerade av ondska, förändrade rummet, ville ha min själ, hade avsikt att skada"

Ja som sagt intressant med tolkningsramarna. De flesta i en kultur (även om det är en delkultur som nutidens "nyandlighet" nog kan sägas vara) använder samma slags tolkningsramar därför är det lätt att tro att upplevelse och tolkning är samma sak. Tills man möter någon annan med kanske andra sätt att tolka direkta upplevelser. Och då blir det lätt lite förvirring. förvåning och ibland faktiskt ilska om man börjar prata om att upplevelse är en sak och tolkning en annan. Men jag anar att människans medvetande kommer att utvecklas mer och mer och att vi börjar kunna anlaysera vårt tänkande mer och kanske mer DIREKT se och uppleva på ett sätt som inte stänger in oss i dualismens oro och skapar mer rädsla för det "onda" eller "mörka" eller var det nu är för saker man behöver hela i sitt liv.

/MM

/MM

Jag tror på Gud men att gud är det stora hela universum man kan kalla det vad vi vill gudinna eller budda etc allt är ju samma ser jag det.

som jag skrivit på min sida så dras jag mycket mot vildhäxor och accepterar därmed dyo, dyo är ju allt och ingenting, och jag tror att allt hör till den stora helheten, goda och onda krafter är också bara en del av allt de hela "the bigger picture" och att man kan välja att tro på vilken gud som helst då vi i en gud placerar massa kraft, så finns därmed den kraften där för oss. om ni förstår vad jag menar..

alla gudar och gudinnor är egentligen samma sak, alla är delar av universum och det bortom universum och man kan därför välja att tro på dem.. däremot tror jag inte på helvete och så det är bara något som uppfunnits för att skrämma människor till att göra så som makten vill, och jag tror inte på himmlen heller då jag som sagt tror på att allt hör till samma sak, vi är alla grenar på samma träd, och kommer en gång att dö, falla ner och återgå till att vara jord vilket vi var från början..

låter mkt krångligt när jag förklarar hoppas någon förstår vad jag menar om inte eller om ni vil läsa mer om vildhäxor/dyo så finns en ganska bra sida här:

http://www.geocities.com/drakaz/

blessed be ~ Devona

mina tolkningsramar inom ämnet religioner när det gäller mina, ej själv-valda möten, med änglar och demoner är att jag själv har uppfattat dom som goda och välvilliga respektive onda och skadande energier.

Känner man sig mer behaglig med att kalla dom för jordgubbar och bajs istället, så att det kan kännas lättare att ta till sig, så okej, för mig.

DET tar dock inte bort energiernas avsikter, som jag kände in.

Bör kanske också nämna att jag har träffat många fler varelser, som inte hör till dessa kategorier, men som har varit mer komplext hopsatta, precis som oss jordvarelser. Så jag kan jämföra med annat, innan jag kallar dom för änglar och demoner.

Att använda begreppet änglar och demoner, gör det snarast lättare för alla som är intresserade av konversationen att förstå vad jag talar om.

Det som jag tycker är intressant, är att detta är ett sådant brännande ämne, bland icke-troende, bland medium (där det är aja-baja att ens råka andas att demoner kan existera), men även bland häxor. Jag säger bara VARFÖR?

jag tror defenitivt att demoner finns, vad vi än kallar dem, finns gott så finns ont, finns varmt så finns kallt de måste finnas motsatser till varandra för att hålla balansen bra i naturen..

men jag undrar oxå varför det är så fy skam att prata om/tro att demoner finns…*hm* nu kommer jag säkert ligga å filosofera över sådana frågor hela natten*

men som sagt, finns én sak så finns dess motsats de är jag övertygad om!

Walk in peace//Devona

#95  För mig är både änglar och demoner något som härstammar från kristendomen och därför tror jag inte på dom.

De fenomen som folk upplever, både positiva och negativa kan ha helt andra orsaker än levande väsen.

Som sagt, att man får besök av en ond varelse betyder inte att det är en demon. Det kan vara en förvirrad ande, det kan vara en attack från någon levande som vill dig något ont. Det kan vara ren aggressivitet eller hat.

SÅ nej, jag använder inte dom termerna alls eftersom dom innebär något som jag inte tror på. Jag kallar det hellre andra namn även om vi menar samma sak.

#97, zeretki, vad väljer du att kalla en ond energi, då?

(jag känner att det är viktigt att lägga till: att jag inte heller tror på dom, jag känner bara till deras existens, jag lägger inte ner min energi på att mata dessa energier med min energi. Att däremot förneka den existensen som jag har kännt in, vore ju att förneka allt annat som jag också har kännt in, samt det som existerar runt omkring mig med sk. fysiska kroppar. Vilket lätt och villigt låter sig göras, allt är ju ändå energier och illusioner, tycker jag)

Demoner? Onda?

Jag har ett helt annat förhållningssätt till demoner då jag arbetar rituellt med dem. Demoner är inte ett dugg onda. De fyller en funktion på samma sätt som änglar.

Som jag ser det så är det skillnad på demon och ondskefull ande. Många så kallade demoner var/är gudar/gudinnor från andra religioner. Kristendomen fördömde dem för att kunna få monopol och tutade i folk att de var onda.

Destruktivt och farligt blir det när en kraft/energi hamnar på fel ställe där den inte hör hemma. Det uppstår obalans och som vissa skulle kalla för något ont.

#97 Du skriver att änglar och demoner härstammar från kristendomen och därför tror du inte på dem. Även om inte kristendomen fanns så skulle dessa väsen existera men då under något annat begrepp/namn.

#99  Ja, men det är NAMNET som skiljer. Inte begreppet. :)

Jag kanske uttryckte mig oklart, sorry för det. Jag tror på krafter som kan upplevas som änglar och demoner men jag använder inte dom orden.

#98  Jag har inte namn på allt som finns. Håller ju på att lära mig själv om andevärlden och allt som kan tänkas existera i universum…

Att förneka sin upplevelse skulle jag aldrig göra. För mig är en upplevelse viktigare än att sätta namn på den.

Jag har själv upplevt en varelse som jag trodde ville attackera mig. För mig som skeptiker var det otroligt hemskt och jag var livrädd. Men exakt VAD det var, har jag ingen aning om.

Det jag fått höra är t.ex. att man (inom shamanska kretsar) hellre talar om "fel sak på fel plats" än ont och gott. Det är intressant även om jag inte vet exakt vad det betyder.

För det är också så att jag måste lära mig om världen som ett barn. Det finns vissa saker jag upplevt som jag inte har ord på, som jag inte har någon aning om vad det betyder. Men det visar sig kanske så småningom.

Jag vet i princip ingenting om universum. Jag vet vad jag har känt tidigare och jag vet vad andra säger. Om det är sant eller inte, det får tiden utvisa. :)

all heder till denna tråd, det lyser nämligen igenom att alla försöker närma sig varandra med respekt, oavsett att våra åsikter går isär, om världen såg ut så här till vardags, så skulle många problem inte ens existera.

Vi kan aldrig tvinga någon annan att se eller känna samma som vi själva uppfattar tingens ordning, men dock kan vi tala om vår egen upplevelse utan att ha för avsikt att kränka någon annan.

Att det då också uppstår en möjlighet till att begrunda den andres åsikt, är ju just pga. att energin inte behöver gå till att gå in i försvar, eller bli aggressiv.

Hoppas att detta är en kännetecknande tråd, för respekten mellan medlemmarna här på häxor, även fortsättningsvis, så att detta alltid kan få kännas som ett tryggt forum att gå till.