mitt "häxliv" består nog mest av tankar tror jag.. om ni förstår vad jag menar? det är sällan jag gör något aktivt t.ex. i skolan eller när jag går runt på stan eller så. Igår kramade jag iofs ett träd (en dag för sent men bättre sent än aldrig) fast det gör ju folk året runt ;)

Att se det stora i den "lilla världen". Stopp! Stanna! Andas! För att må bra och finna det livsviktiga sammanhanget måste det finnas utrymme för reflektion och begrundan. I vår tid, i vårt samhälle, är jakten efter det exceptionella och de starka upplevelserna accelererande. Det skapas och förväntas häftigare och häftigare upplevelser. Av konstlad karaktär. 

Sökandet efter djupet och meningen hittas inifrån oss själva i samspel med de grundläggande tingen och ordningen och kaoset omkring oss.

Därför vill jag visa våra barn uppskattning när de förundras över den första blommans fason och molnens formation…därför vill jag aldrig glömma den förbehållslösa glädjen över tingen, över tillvaron och människobarnets syn att allting är besjälat.

#2  Det var väldigt vackert skrivet, Coturnix! :) *sniff*

- ;)

 känner nog som så, att jag oftare, än folk i allmänhet, begrundar, sk. självklara saker och företeelser i vardagen. Dvs. jag köper inte bara ett vanligt sätt att: tycka, agera, osv, utan reflekterar ofta över vad JAG tycker.

En del kanske anser att man är obstinat, men jag anser att det är alldeles för vanligt att människor bara "köper ett färdigt koncept", sticker in hela huvudet och sedan sitter dom fast.

Oftast kommer denna företeelsen fram när det gäller olika grupperingar, alltså vårt behov av att "höra till", men är det värt det, till priset av förlorat personligt ansvar och tyckande.