Vad kan vi häxor göra för att rädda moder jord?

Det här blir ett långt inlägg, men det finns ju mycket viktigt att säga i frågan. Hoppas ni orkar läsa igenom allt! ;-)

Jag tänker som så att en viktig del i detta är att prata, diskutera, inte tillåta att ämnet dör ut, försvinner. Vi får inte tystna som häxor!
Vi som har en djupare insikt i sakers natur kan ju _inspirera andra..så ett frö till förändring…
_

Sen måste vi förstås göra mer än prata. Vi måste agera också och börja i våra egna liv.
Vi kan låta vår kärlek till Moder Jord och allt liv genomsyra våra tankar och handlingar.
Fatta medvetna beslut i vår vardag, beslut som skadar livsväven så lite som möjligt i alla fall. Tänka över hur vi faktiskt lever, på vilka sätt vi själva deltar i detta destruktiva samhälle.

Medvetet avlägsna oss från konsumtionshysterin som pågår (slit och släng, man kan alltid köpa nytt osv), tänka efter innan…

En liten inflikning apropå konsumtion. Häromdagen hörde jag en liten flicka som var med sin mamma i en affär. Mamman sa något om att dottern minsann gillade att handla. Ja, svarade dottern, jag är född för att handla (shoppa). Varpå mamman skrattade och tyckte det var mycket roligt sagt. Jag däremot rös inombords och insåg allvaret i en sån kommentar…

Där har vi nämligen ett av grundproblemen. Vi måste lära våra barn andra värderingar, det får inte längre vara ett nöje att shoppa för shoppandets skull! Det är helt vrickat! Vi får sluta upp med att försöka tillfredsställa våra inre liv med saker.

Vi får se till det enkla i tillvaron istället och upptäcka det vackra däri. Gå tillbaka på sätt och vis till gamla genuina värderingar, där man samlades runt en brasa och berättade historier eller sjöng tillsammans. Inte umgås framför teven som idag. Stäng av teven.

Men jag tror att vi samtidigt ska komma ihåg att även om vi är häxor, som (förhoppningsvis) vill leva i harmoni med Naturen, så är det en strävan efter harmoni som det handlar om.
Vi kan alltid göra bättre, men vi är också människor med fel och brister. Ingen är perfekt och det ska man inte arbeta mot att bli heller, tycker jag…

Som häxor så tycker jag att vi kan gå samman, med varandra och med andra som vördar och respekterar Jorden. Det behöver ju inte endast vara andra häxor. Det är inte vad vi kallar oss som är det viktiga, utan vad vi har för etisk grund att stå på, att vi utgår från Naturen.
Ju fler vi är desto större samlad Kraft till Helande! :-)

Vi kan alltså gå samman och hålla helande ceremonier för att ge kraft till Modern, till Livet. Låta vår kärlek och vördnad för Henne vägleda oss och vara vår ledstjärna. Inte tillåta att rädslan för att misslyckas får stå i vägen. Vi kan inte ge upp innan vi ens har börjat. Vi måste ju göra något, eller hur? Hur kan vi låta bli?

Vi kan arbeta magiskt även i vår ensamhet förstås, för vi är ju ändå aldrig åtskilda innerst inne. :-) 

Till sist; vi måste ju komma ihåg glädjen i att leva, låta kärleken vara det största i våra liv. Lev, njut, skratta, glädjs över allt som finns och låt den Kraften vara en helande sådan! :-)

-Det är aldrig problem att läsa igenom texter med innehåll!

Tack Coturnix för de orden. Gillar dig. :-)

mm

Var det verkligen bara jag som kände olustiga känslor av obalans, eller något annat, på höstdagjämningen??

På tisdag ska ja ut och krama trän, och ge energi till moder jord!Nå andra som är med på iden?

#6, nej, uppfattade inget dylikt.

#7, vilken härlig filur du är, är jag jättegärna med på. Kanske vi borde ha en allmän nationell dag för alla hedningar, som samlas kring gator, torg och i skogsdungar, för i gemenskap och sann höstanda, krama träd och festa tillsammans. Yippie!

Tack snälla lightseeker, för att du svarade på min fråga! :-)

Jaa, varför inte ha en "Hedningarnas dag", eller en nationell "Trädkramardag"! :-D

Jaa!

2/10 Trädkramar dagen!

Jag har helt missat att det var höstdagjämning!!
Men iaf. Tre dagar innan började jag känna mig konstig… Ögonen hängde inte med, ögonlocken bara hängde och jag var helt slut!! Dessutom utan att jag hade gjort nånting!!
Sen på söndagen var den första dagen jag kände att jag mådde bra igen…  Skumt tyckte jag, men nu när jag fick reda på detta kanske det inte är så skumt ändå…

Va?? Du med?? Jag som trodde att det var en förkylningskänsla

Det trodde jag oxå!   MEn nu förstår jag att det var nog inte det…

Oj oj oj

Kände mig också helt utmattad. Trodde också att jag skulle åka på en förkylning till i höst, men det blev inget…

Intressant att få höra hur ni mådde, det verkar ju som att det inte bara var jag då som upplevde en obalans i alla fall…