Ja absolut. Att behöva ta itu med riktiga människor är ju svårare, de är ju där och försvinner inte. När det gäller att läsa om människors öden kan man tillåta sig att känna med dem.

Thistle

Ingen aning, jag känner inte så direkt. Vad som berör mig beror på. Kan vara levande människor, på pappret eller djur. Det är olika.

Ja de kommer för nära och när man knappt kan se på sig själv hur ska man då kunna bemöta personer på ett bra sätt? Man orkar inte ta tag i det.

När man möter människor "face to face" om man inte känner dem väl förstås, kan det lätt bli mycket prat om ytliga saker men i det skrivna ordet är det lättare att komma nära det som berör. T. ex. tycker jag att man fortare lär känna en människa på ett sånt här forum om man börjar skriva till varandra än i fikarummet på ett nytt arbete och jag tror att det beror just på att det skrivna ordet är mer direkt än det som kommer från våra munnar.

Jag återkommer till tidigare funderingar kring detta och de handlar om att såhär lär vi känna varandra liksom inifrån och ut. I den verkliga världen möts vi och lär känna varandra utifrån och in.