ondskan är ett val som man gör, som upprör och förstör

Jag har alltid haft väldigt svårt för att se att ondskan finns som en egen kraft. Det är mer som om ondskefulla handlingar eller t ex hemska sjukdomar, krig, svält är effekten av något som gått fel på det ena eller andra sättet. Om jag läser om en massmördare i tidningen så tänker jag aldrig, usch vilken ond man utan mer, hur blev han så här. Världen är inte perfekt, det blir fel lite här och där, men ondska, jag vet inte… Jag kan nog säga detsamma om det goda. Världen är som den är och den är vacker.

jag har svårt för att säga att ondskan inte existerar eftersom jag själv har blivit attackerad av en demon

#3 Fast jag har en egen idé också på vad en demon kan vara. Få se nu om jag kommer att lyckas med att förklara (migränen dunkar i mitt huvud, men lusten att skriva är större).

Som magiker tror jag att man med tankens kraft kan skapa en entitet på det astrala planet. Om den entiteten får tillräckligt med energi så kan den få en egen personlighet och börja agera helt fri från min vilja (enkelt förklarat).

Och en person som t.ex. är psykiskt sjuk, har varit med om något traumatiskt eller har en "obsession" av nåt slag (listan kan göras lång) kan utan att veta det skapa en sån entitet som då består av dessa tankar de har. Sedan slits de lösa och börjar agera på egen hand. Och eftersom de bara består av just dessa "sjuka" tankar så kan de bara agera utifrån det. Låter det luddigt eller förstår ni hur jag tänker?

mm, en enegi skapad ur tankar och känslor alltså. Intressant faktiskt, dvs. hur dom har uppstått.

Kan det då vara så allting har skapats av skaparkraften (eller vad man föredrar att tro på) genom att ha tänkt eller känt fram olika sorters väsen/energier, då föreslagsvis även oss.

intressant tanke, tål att tänkas på :-)

Jag tror att detta med Ond o God.. Svart o Vit.. tänkandet
är skapade av Religioner.. Jag tror att dè finns knappast 
någon annan  "ondska" än det vi själva skapar inom oss
genom negativa tankar och attityder..

// RiverLord

Jag tror allt börjar i tanken. Vill vi tro på "onda ting" Ja då har vi det i våra liv. Vi skapar ju våra liv själva. Allt det våra liv innehåller har vi personligen dragit till oss. Så är det både i andevärlden och i dagliga jordelivet. Tror vi att allt är gott så är allt givetvis så. Händelser ute i världen som får oss att må dåligt sker genom andras tro på dåliga ting. Frågan är om det ska få påverka vår tro på de bra tingen? Det är upp till var och en. Angående ljus och mörker så ser jag dem som naturliga motpoler. Jag lägger inte in några känslor i det här eftersom jag inte räds mörkret. Är jag rädd för natten? Tiden då Gudinnan verkar och fullmånen lyser som klarast? Nej. Någon har kommit på att mörker=ondska. Kanske var det någon som var mörkrädd?

Min första tanke är: Definiera "ondska".

Vad tänker ni när ni säger ondska? Vad menar ni egentligen?

Onda handlingar. En massmördares sadistiska avlivningsmetoder av andra människor. Hitlers "slutgiltiga lösning" via koncentrationslägren.

För mig är "ondska" ett ord, en katalogisering, skapat av människorna för att beskriva någonting som är fruktansvärt, fasansfullt, hotfullt och destruktivt. Någonting värre än döden. Och visst finns det, annars behövdes ju inte ordet.

Ondska som egen kraft? Det är ju kraftfullt, liksom kärlek är. Kraftfulla handlingar!

En alldeles egen, fritt svävande och obunden kraft? Levande i sig själv liksom? Nej, det tror jag inte på.

Är kärleken en alldeles egen, fritt svävande och obunden kraft, levande i sig själv liksom? Om jag svarat nej på den första frågan blir mitt svar nej även på denna.

Dock är konsekvenserna av både ondska och kärlek oerhörda!

Att jag svarar nej på min egen fråga, beror på att jag tror på människans behov av att "döma" = sätta etiketter på = uppdela i fack = få ordning ur kaos = ha ett hanterligt liv = kunna förutspå vad som kommer att hända framöver, utifrån de erfarenheter vi har tidigare, för att kunna leva och överleva bättre.

Människan "dömer". Dvs vi bestämmer hur någonting är och vad det betyder, och det gör vi utifrån de erfarenheter vi har. Vi säger Åh så bra, eller Åh så dåligt - men verkligheten är att vi inte vet vad det för med sig. Förmågan att vara öppen inför livets alltid nya och unika skeenden, är inte människans starka sida precis…

Verkligheten ÄR, varken mer eller mindre. Något som är mot den mänskliga naturen att uppfatta. Så vi sätter ord på det vi har omkring oss, och ger det ett värde, och förutspår dess betydelse.

Många shamaner som jag diskuterat med, säger att det finns bara fel saker på fel plats… Det finns inget definitivt ont eller gott, det är bara en tolkningsfråga. Och fel sak på fel plats.

Massmördare har nog sina anledningar till att mörda. När vi förstår dom så kanske vi kan bota dom.

#3  Den demon som attackerade dig kan faktiskt ha varit en attack från en annan människa, som manifesterar sig på ett sådant sätt. Egentligen inget väsen utan "tankar av hat" från en person…

KOm jag precis på, efter en helg av lärdom. :)

zeretki - Väldigt bra skrivet. Jag håller fullständigt med i detta. Egentligen finns det inga onda krafter/väsen, alla har sin plats i kosmos där de fyller sin funktion. Däremot kan det ghända att fel saker hamnar på fel platser. Detta går att rätta till. Shamaner har denna insikt och arbetare utifrån detta när de botar och balanserar platser.

Ondska är enligt mig ett mänskligt påfund, djur till exempel är inte ond de gör saker intuitivt det vill säga ett lejon som dödar en antilop är ju inte ont. Om jag går ut i skogen på natten kan jag vara rädd, men inte för något i naturen utan för någon människa som kan göra mig illa.

4# Som du säger handlar det om energier och tankar tror jag. Jag har själv varit inne i en negativ spiral där mina negativa tankar har lett mig till en dålig plats inom mig själv, man kan definitivt fastna i en negativ spiral och eftersom goda tankar skapar positiv energi skapar onda tankar negativ energi och det är nog ganska lätt att må dåligt genom att tänka sig dit.

Ondska finns nog inom en människa som gör onda saker men denna människa måste ha fått ondska någonstans ifrån och varifrån kommer den då, hur skapar onda tankar en ond handling och hur är det försvarbart för den människa som utför den handlingen?

Det måste ju vara någt grundläggande fel i den personens moral och principer.

#13  Jo, men…det finns alltid förklaringar och orsaker till allt beteende. En mördare kanske inte har dålig moral alls generellt sett. Det är inte ondska, det är på grund av NÅGOT som personen blivit som den är.

Att det är försvarbart har inte med saken att göra. Jag kan vilja analysera och förstår varför en mördare gör som den gör utan att för den skull tycka att det är BRA.

#14 Jo det tycker jag att det är vi har ju alla "kompass" för vad som är rätt eller fel och hos en människa som utför en ond handling måste det vara något fel. Jag menar om jag skolkar från skolan eller ljuger för någon så har jag skuldkänslor och jag vet att det var fel. Jag kanske säger att men jag var ju så trött att jag inte orkade gå till skolan eller, det var bara en vit lögn. Vad säger en massmördare?

Man kan ju försvara sina handlingar men man gör ju ändå ett medvetet val.

Om en människa är psykiskt sjuk kan jag förstå att saker inte står rätt till, men var går då gränsen för en rent ond handling och en handling där man inte riktig vet vad man gör eller där ens uppfattning om rätt och fel inte stämmer överens med andras.

Jag kan ju egentligen inte säga att någon annan har samma uppfattning om moral eller rätt och fel som någon annan men vi har ju ändå en gräns för vad vi anser att vi kan göra i olika situationer.

Det är därför jag undrar varifrån ondskan hos en människa kommer?

#15  Ja, jag menar att det inte handlar om ondska alls utan om just personliga val och att det är individuellt.

Men vi kanske använder olika ord när vi talar om samma sak. :)