En bön från det goda Mörkret
Tror ni det är en slump att så många fortfarande bidrar till att demonisera mörkret? Är det en slump att det till och med i häxkonsten har börjat föras in denna osunda polarisering så till den milda grad att det finns människor än idag som på fullaste allvar kallar sig "vita magiker", "vita häxor". Är de rasister? :-) Nja kanske i och för sig att detta språkbruk även kan hänga samman med förtryck av rasistiskt slag. En åtskillnadens kultur är det iallafall som skapat denna kluvenhet i människors inre. Min mycket bestämda uppfattning att häxans roll i dag lika mycket som någonsin är att hela denna splittring. Att hjälpa människor att återigen skapa enhet i sitt inre. Då slipper kanske äntligen så mycket otäckt och konstigt växa i skuggorna i människors djupaste skrymslen. Utåt visas då alltid upp en yttre bild (vilket märks i ordval osv) av en ibland nervös, ibland självgod, men oftast kanske egentligen välment men ack så obalanserad och kristet påverkad fokurering på "ljus", "vita" epitet o dyl. Och ve och fasa om någon säger något om natten eller mörker. Då måste alltid ljust och vitt dras upp, "för balansen behövs ju". Om det ska bli en verkligen balans är det faktiskt så att mörkret måste läkas och helas MYCKET mer än detta orättvisa fokus och framsläpande av allt "vitt" hela tiden.
Är det en slump att nattens barn alltid blivit trakasserade och missförstådda av kluvna människor som skapar så skadliga sagor och farliga idéer som fjärmar oss alltmer från Moder Jord? Nej, vargar, uggor (bara för att ta exempel) ja faktiskt även häxor, just vi som sjunger våra lovsånger upp mot månen och ser även i mörkret , ser hur ljuset och mörkret är ett och inte varandras fiender. Vi misstros än. Är det därför även människor som kallar sig häxor håller på med att kalla sig "vita"? För att förklara för en kluven värld att vi ju inte menar illa, vi är goda och därmed använder vi en kluven kulturs språkbruk för att bevisa det?! Men tänk gärna på att språkbruket trots allt faktiskt är en spegling av bakomliggande ideologier och sätt att uppfatta världen. Orden är "bara" redskap, men samtidigt visar orden, vad vi väljer att benämna och inte, hur mycket av verkligheten vi ser och hur vi ser den. Jag tror det blir helt fel när människor som kallar sig häxor ska övertyga med åtskillnadskulturers språkbruk. "Jag är vit, jag är alltså god". Häxkonsten vattnas ur, riskerar faktiskt att bli lite allt möjligt och vad som helst till slut. Risken finns. Men det kanske också är syftet? Ett effektivt sätt att ta död på något är ju att omvandla det till något helt annat.
Vi (alltå människan) är rädda för det vilda. Det otämjda och fria. Vi (återigen menar jag människan, arten) har fått lära oss att stänga av vår fulla potential, bomma igen ordentligt och det som påminner om Ursrpunget väcker rädsla och till och med hat och raseri i skadade själars sårade djup.
Här kommer en länk om en vild vän. Vargens bön. Första fem minuterna är ett konstant ljud föreställande vargyl, kan bli lite enerverande för vargar låter ju inte konstant så där:-) Men dra ned ljudet i såfall under de första fem minuterna. Efter ca 5 minuter tar istället en mycket bra låt vid; I vargens spår med Sveriges "shaman" Roger Pontare:-)
www.youtube.com/watch?v=8xHQvTebVes&mode=related&search=
Jag vill också poängtera att jag med detta inlägg inte på något vis menar att ifrågasätta individers intention. Det vore att häda enligt "min" tro. Vi är många som menar väl oavsett våra ordval, naturligtvis även i allra högsta grad även de som faktiskt kallar sig "vita" häxor (inget ont och illa menat mot er alltså) Men jag kan ändå inte undvika att framföra just dessa tankar som jag anser är ytterst viktiga. Så ni behöver inte tycka som jag. Angående respekt som nämndes i en annan tråd; man kan ha olika åsikter, uttrycka sig på olika sätt, tycka mer eller mindre bra om andras åsikter osv men ändå respektera varje individ. Min åsikt.
Soliga (jodå!!;-) hälsningar,
MM
Jag kan inte påstå att jag förstår exakt vad du menar så jag väljer att skriva min åsikt istället för ett svar till dig. :)
Min åsikt och reflektion av mörker vs ljus är: att jag har svårt att förstå varför alla det ska vara antingen eller? Antingen är man ljus och då är det flum och rosa delfiner. Eller så är man mörk och gillar döden och svarta kläder.
Om mörker är farligt? Jag vill svara JA. Det är farligt. Mörkret döljer rovdjur som är farliga för oss människor. I mörkret ser vi inte våra fiender. Detta är naturligt, åtminstone för mig.
Alltså finns det en anledning till att vi människor skyr mörkret och är rädda för det. Betyder det att mörker är ont? Nej, inte direkt. Men det KAN vara farligt.
Och att romantisera mörker, i vilken form det än är, anser jag vara att förenkla saker och ting. För det behövs en balans.
Andevärlden är farlig. Den KAN vara det. Det finns både kärlek och kunskap där men också något hotande. För det är ju som i livet, eller hur? Vi ska inte inbilla oss att andevärlden är enbart ljust och fint eller ofarligt! Vi hör inte hemma där egentligen. Det finns en anledning till att vi lever HÄR och inte DÄR.
Och visst kan man råka illa ut när man tar kontakt med andra sidan. Om man inte vet hur man skyddar sig.
Att sedan vissa människor råkar vara födda med en mörk färg har mer med solljus och pigment att göra…
Jag antar att vad jag kom fram till var att jag inte håller med dig helt men kanske en del av vad du säger…
jättetankeväckande inlägg. Varför har då människor ett behov av att titulera sig det ena eller andra. Är det för sin egen skull, eller för omvärldens.
Jag för min del, anser att balansen är viktig och att det optimala är att hitta den, i alla livets områden. Men man kan inte finna den utan att tippa över både åt det ena och det andra hållet.
Jag baserar min identitet efter mina upplevelser och inte utifrån vad som känns lättast för människor, att förstå. Jag kan inte förstå andras verklighet, tills att jag själv har fått andra upplevelser och kanske aldrig.
Så vad är jag då? Jag känner mig som att jag är hemma inom häx och gudinne-traditionen. Har inte studerat den, kommer inte att studera den, men låter livet, människorna och ande-varelserna styra min utveckling.
Utefter det skall jag då bestämma mig för vad jag skall titulera mig, Hmm, det kanske ger sig så småningom.
Så vad menar du Marie-Morgana? Att det inte finns något som kan skada när man är i kontakt med det som kallas av många det övernaturliga eller andevärlden? I så fall så tycker jag att du har fel. Sedan att det är fel att kalla allt som är okänt ont eller av ondo, det är en annan femma…
Vad skulle man kunna kalla det "farliga" i andevärlden. Finns det någon som menar att det farliga inte finns i andevärlden?
PS så klart att vargen ska få leva!
Har man upplevet olika sidor av andevärlden så vet man vad man ska vara försiktig med. Men som sagt. Detta handlar om tolkningar. Jag brukar säga att jag vill vara i ljus vilket för mej betyder kärlek. Jag vill må bra. Alltså talar jag om känslor. Emellanåt mår jag dåligt som alla andra. Då kan jag trivas med att få vara lite låg för att sedan må bra igen. Det handlar bara om eget växande och arbete med känslor.
Jag tror dock inte att ljus och mörker måste tolkas i just känslor heller. Det faschinerar mej eftersom det är två sidor av ett mynt. Om man då bortser från känslor, vad är ljus? Och vad är mörker? Natt och dag är ljus och mörker. Det hör naturen till. Då tolkar jag ljus som kraft/energi och mörker som stillhet/vila. Maskulint respektive feminint som för mej representerar en gud och gudinna. Vad menar du exakt med ljus och mörker Marie_Morgana?
SagaSimone, jag håller med! Ofta är både ljus och mörker offer för våra rent mänskliga tolkningar, och det kanske inte är så konstigt att mörkret alltid har ansetts som lite mer hotfullt än ljuset. I gamla tider var mörkret verkligen mörkt också, inte som idag; upplyst av lampor dygnet runt. I mörkret kan saker vara dolda och osynliga. Det kan vara farligt. Men om man tänker efter så kan ljuset också vara farligt på sitt vis. För mycket av någotdera är aldrig bra utan balansen är det viktiga.
Att bara vara "ljus", "vit" och "liv" är i längden, om inte annat, åtminstone stagnerande. Mörker, vila, stillhet och död är viktiga inslag i vår existens.
Mörker och död är inte automatiskt detsamma som ondska. Sedan tror jag definitivt att ondska existerar, men det är ett kapitel för sig.
Oj den här tråden skulle jag villa slänga mig in i. Älskar diskussioner om ljus och mörker, framför allt mörker. 
Men… får se om jag delar med mig av mina tankar kring detta.
Hihi, ja det är fanastiskt att diskutera mörker och ljus. Såväl upplysande (ljus?) som fördjupande (mörker?).
Får se när JAG hinner med det här…Oändligt mycket att säga.
Tjoflöjt i ljuset och mörkret,
MM
Starta ny diskussion