Att man respekterar varann, så innebär det för mig att man inte lägger sig i och kommenterar alltför mycket om man inte bett om det. Att var och en får tycka och tänka som man vill, utan att någon annan måste undra varför man tycker eller tänker på ett visst vis. Om man verkligen respekterar varann, så tar man varann för den man är och gör. Oavsett om man gillar det själv eller inte….

att inte ifrågasätta någons åsikt alltså? NÅgot mer kanske?

Oj då, nej visst kan man väl få fråga varför man tycker som man gör, men jag menade bara att man inte behöver kränka eller nervärdera en annan mäniskas åsikter…Ush nu har jag krånglat in mig igen….Men det blir ju jobbigt då det rör sig om de stora frågorna som rasism och liknande,,hoppas du förstår mig rätt här nu…

Det är väl oerhört relativt och helt beroende på vad det är för situation. Eller? Vissa saker bör ju vara uppenbara, vilket det inte är för alla. Då får man huta åt dom, så de i bästa fall fattar att de gått över gränser. För att få respekt måste man våga säga ifrån. Det Carina S. nämnde tycker jag också är sådant som är viktigt när det gäller respekt. Att tycka kors och tvärs jämt och ständigt (underförstått: om saker man inte har att göra med), snacka "skit" om folk man kanske oftast inte känner personligen särskilt väl, att hyckla, tycker jag är respektlöst. Att säga att man respekterar olika åsikter och sedan är det egentligen inte alls så, det är både hyckleri och respektlöshet. Tycka om någons åsikter kontra respektera personen för dennes åsikter är iallafall för mig två olika saker. Jag kan tycka illa om någons åsikter men ändå respektera personen för just samma åsikter. Typ så:-)

Jag tänkte att RESPEKT är ingenting som någon kan räkna med att få utan anledning. Sålunda, om man behandlar andra med respekt så får man respekt tillbaka. Ordet respekt har också fler betydelser för mig. Att ha respekt för människor för att dom befinner sig i en speciellt hög position eller för att de representar en myndighet etc. innebär inte per automatik att jag ska ha respekt för dem, till exempel om de behandlar mig dåligt så anser jag att jag inte har någon anledning att visa respekt för dem eftersom de inte har förvaltat sin del på korrekt sätt.

-Själv hyser jag hög respekt för människor med ett stort mått av civilkurage.

Bra fråga lightseeker. Du tar som vanligt upp intressanta saker i dina trådar. :-)

Respekt…för mig är det något som har att göra med att man, även om man kanske inte alltid förstår varandra eller varandras val, ändå visar att det är helt okej, att alla har rätt till sina egna liv och tankar och synsätt. Jag kommer nog in lite på det som Carina S. säger, men just det där med att acceptera att alla är olika, tänker olika och så vidare. Och att man låter det vara så. Att alla har rätt till att uttrycka sig som de vill och bli respekterade för det osv. Men att visa respekt är förstås en ge och ta-situation…

Något jag kommer att tänka på vad gäller just respekt är bristen på den i vårt samhälle, särskilt mot äldre. Idag har äldre kvinnor och män inte någon "status", de tas inte, likt barn, riktigt på allvar. Ser på hur det är/var t ex hos de nordamerikanska urbefolkningarna. Där var det en helt annan sak.
Som Bear Heart säger;

"När du har respekt för de äldre utsträcker sig denna respekt till allt annat, inklusive hela naturen och dess livsformer."

Intressant tycker jag att se hur det där hänger ihop, för jag skulle också vilja vända på det och säga:
När vi har och visar respekt för naturen så sträcker sig denna respekt till alla livsformer, även äldre…

Mycket viktigt det du tog upp Tunrida om respekten för äldre. Här tycker iallafall jag att häxkonsten överlag har mycket att komma med. Synen på hela kretsloppet med födelse, mognad, åldrande och död som något sakralt inkluderar en stor respekt för äldre. För allt liv. Kan man inte också tänka sig att här verkligen ingår att visa respekt för våra föregångare? Och vilka är det? De kristna herrarna som började härja även här? Nähä, men de andra, som fanns här, VÅRA förfäder och förmödrar, deras visdom vill vi bära fram igen efter allt undertryckande av just det.

#7 Babalace:

Så sant det du säger. Det är en grundläggande del av häxkonsten och så viktig och värdefull. Att hela livet är heligt. Alla cykler, livet som det är. Häxkonsten innebär ju en enorm frihet anser jag, för man kan som häxa vara fri, naturlig, vara sig själv fullt ut. Man kan vara ung eller gammal och det är vackert och vördnadsfullt. Livet i sig är vördnadsfullt!
Man kan återskapa kontakten med sitt vilda ursprung och där har vi lite av det som du avslutar ditt inlägg med. Att faktiskt bejaka och hylla våra förmödrar och förfäder och ta fram deras gamla visdom. Gå tillbaka till naturen, till det vilda, det som fanns innan.
Och som någon sa, någonstans; Gud-innan. :-)

Håller med er i det ni skriver och tillägger att för mig är respekt att inte behöva ha sista ordet. Alltså att man liksom inte behöver tala om hur fel andra har hela tiden. Jag tycker också att det är mycket sånt nu för tiden. Respekt är också att lyssna tills någon talat till punkt, många avbryter varandra idag.

Usch jag är själv rätt dålig på det där med att avbryta…men jag har så svårt att hitta det där mellanrummet där jag får plats att prata. Säger oftast inte så mycket, lyssnar hellre och allt går så fort i samtal att jag har svårt att "komma in rätt". Men det är en konst att lära sig samtala, jag har varit väldigt tystlåten hela mitt liv pga att jag alltid haft känslan av att jag inte duger, men nu vet jag att jag duger som jag är men har lite sociala färdigheter att slipa på. Lyssna och känna är jag expert på!

Ja respekt för mig är att tillåta var och en att ha sin personliga åsikt man behöver inte tycka lika men man ska respektera att alla har olika uppfattningar och syn på saker och ting utan att säga att den personen har fel. Handlar mycket om ens egen sanning.

Respekt för mig är ett svårt ord eftersom det varierar hos olika individer.

Att inte ifrågasätta någons åsikter känns främmande för mig, det är det jag gör hela tiden i diskussioner. Men det beror väl på vad man menar med att ifrågasätta också… Jag försöker att inte använda orden RÄTT eller FEL.

Men att ifrågasätta något, varför är det fel? Har jag en åsikt så gör det väl inte mig något om någon frågar VARFÖR jag har den åsikten? :) Det är ju bara att förklara hur jag tänker.

Respekt kan jag ha för allt och alla till en viss gräns. Om någon är otrevlig mot mig förstår jag inte varför jag ska visa respekt tillbaka. Fast ibland kanske jag gör det ändå… Och en viss respekt har jag nog alltid. Skulle aldrig döda någon tror jag…

Jag tycker till exempel att om någon vill slå eller döda en människa så vill jag hindra dom. Respekterar jag deras val då? Om någon vill ta livet av sig, ska jag respektera deras val? Om någon vill ta mina saker? Om någon vill framföra en åsikt som jag VET är fel, ska jag vara tyst eller säga det jag vet? :) Det är bara en rad exempel som jag tänker på…

Det beror alltid på situationen och vad man menar med respekt. Respekt som med allt annat, är svårt.

Ifrågasätta tycker jag att man får man göra, men jag tycker att man alltid måste ha i åtanke att det finns två sidor av samma mynt. Den som vill slå eller döda någon kanske har fått reda på att den som den vill slå är densamme som våldtagit och lemlästat dennes barn? Och att vilja inte är detsamma som att göra.

Som Zereteki skrev det "är svårt". Men att inte lägga en (ned-)värdering bakom ifrågasättandet utan låta ärlig nyfikenhet vara den ledande frågan, kan vara bra tycker jag.

Och i mitt fall om någon ifrågasätter min åsikt så vill jag inte ha nån sorts övertalning om annan, då tycker jag att den som ifrågasätter inte respekterar mig. Men det är säkert så att den som är som Zereteki och ifrågasätter mycket och har många diskussioner hela tiden inte ser på det på samma sätt som jag som inte är van att "försvara" mig.

 Att lyssna på varandra.Du lyssnar på mig.Jag lyssnar på Dig. Jag pådyvlar inte Dig min åsikt.Jag berättar vad jag har för uppfattning. Och Du berättar Din.

 Om Din ståndpunkt kanske är mer genomtänkt och bättre än min. Kanske Dina tankar utvecklar sig till att plantera sig hos mig. För att jag anser att Dina ställningstaganden var sanna, kanske insiktsfullare än mina. Och vice versa.

 Inte för att Du är dominant och dispotisk utanför att Du är ödmjuk och sann och har tid att vänta.

#12 Så är det nog. Jag har vissa gånger märkt att det finns människor som blir arga bara för att man frågar varför dom tycker och säger som dom gör.

Men jag ser det som att det har med dålig självkänsla att göra. Att man inte orkar med att någon ens frågar en varför man tycker som man gör. Så är det ibland.

och det kan också vara så här: att människor har svårt för att se, skillnaden mellan att ställa en fråga och att ifrågasätta. Har själv varit en sådan människa, och kämpar med att se skillnaden. Någon mer som känner igen sig?

#15 lightseeker, jag känner igen mig i det du säger. Har haft och har fortfarande i vissa lägen själv en sån benägenhet, jobbar på det dock.
Har förmodligen till viss del med självförtroende att göra tror jag.

Sen beror det också naturligtvis på hur frågan är ställd.
Den kan ju vara ställd utifrån en uppriktig nyfikenhet och önskan om att veta mer, eller i en kritisk anda. Det är skillnad anser jag.

Om någon ställer frågan till mig med ett kritiskt tonläge, då tar jag det lätt som ett ifrågasättande, på ett negativt sätt.

Om personen istället respekterar min åsikt (även om han/hon inte kanske håller med) och samtidigt är ärligt nyfiken på att få veta mer om den, ja då är det en helt annan sak. Då handlar det mer om respekt än i föregående fall.

Man kanske ska börja respektera sig själv innan man respekterar andra.

#17: Kort men kärnfullt, NightPhoenix. :-)
Bra sagt, för allt börjar ju inifrån, med en själv. Visst är det så.

#17 respekterar man sig själv blir man ju även respekterad av andra

och om man saknar självrespekt och hatar sig själv, är man inte värd andras respekt då?

#20 Man är alltid värd andras  respekt men jag tror att man utstrålar hur man vill bli behandlad utan att man själv vet om det för oftast handlar ju det om självkänsla och visar man inte det så blir man behandlad därefter.

#20 Jag tror tyvärr, att om man hatar sig själv, så känner folk av det och VISSA (inte alla) kommer att utnyttja detta och trycka ner den som är svag i sig själv.

Det är ett typiskt grupp-beteende som vi faktiskt kan motarbeta, genom att uppmärksamma mobbing och grupp-psykologiska beteenden.

Vissa av oss har förmågan att se att alla ska respekteras, även dom som har låg självkänsla. Jag räknar mig själv som en sådan person och tror att många härinne också har den förmågan. Vi ser att någon behöver hjälp och stöd och vi känner empati.

Eller har jag fel? :)

jag älskar och respekterar alla… vissa älskar jag och respekterar jag dock väldigt väldigt lite =P

 näe men det mesta kloka är väl redan sagt i den här tråden tycker jag :) man kan ifrågasätta på ett respektfullt sätt och man kan ifrågasätta på ett icke respektfullt sätt. Troligtvis är 90 % av reaktionerna på hur just -du- uttrycker dig väldigt personliga, så det som känns väldigt respektfullt för mig blir andra kränkta av. Man får helt enkelt lära sig lite social skills, för att kunna läsa av människor lite och se på vilket sätt man kan uttrycka sig bäst för just den personen.

…men som sagt, visar inte folk mig respekt kan jag i rätt många fall tycka att dom inte förtjänar min. Det kan antingen bero på att jag är trångsynt och svår eller för att jag är mänsklig och har rätt många drag i mig som inte är helt sunda i det långa loppet ;)

Respekt ska man ha för allt levande väsen,man ska värna och låta uppskatta att alla inte är lika.

Man ska inte bemöta någon som man själv inte vill bli bemött.

Det finns alltid några som inte är värda respekt pga.deras respektlöshet.

Självrespekt är vad jag kommer ägna mig åt nu och om det gör mig till en egoist so what! Jag kommer att se till mitt eget bästa i första hand för att komma vidare i livet. / Ditch Witch

I ordlistan står det : respekt - aktning, vördnad.

För sig själv.

Respekt är ett ord som både kan stå för något positivt och något negativt. Tänker då på när man hyser respekt för en övermakt. Det är inte bra i min bok :-)

#28 Ne då kan det bli anti civilkurage…

#25  Jaaa, så känner jag också. :)

#28  Respekt för makt är bra så länge man inte låter dom köra över dig. :)