hmm, du skriver i din presentation att du är litet av en häxa. SÅ kanske du kan tänka dig att pröva rosen terapi då. Inte för att man måste vara häxa för att pröva det, men för att du kanske är mer öppen för alternativa metoder. Det finns också en behandling som heter tft, som jag kan rekommendera, just vid ångest. Det är klart att du inte skall ha det som du har det nu.

Jag är öppen för nästan ALLT just nu. Det börjar bli lite handikappande.

Kram och tack för ditt råd. Skall Googla på det nu.

Försök tänka på att då behöver våga glädjas åt livet och leva det, för att fylla livet med mening… Jag menar att du skrev att "Det är inte en rädsla för att dö, utan mer för att vara död, att inte tänka, känna, smaka, se, höra, finnas… " Du måste göra just de sakerna. Du är ju rädd för att dö och aldrig mer få göra alla de sakerna- men om du inte gör det nu när du lever så när ska du då uppleva dem? Du undkommer inte transformationen till nästa liv (det vi kallar "döden") genom att inte leva det du lever just nu. Jag menar inte att låta brysk eller okänslig! Och du har säkert redan tänkt i de banorna redan, utan att för den delen kunna ändra dina ångestreaktioner. Du kanske skulle kunna ha nytta av att genomgå en regression med hjälp av en bra terapeut? Det gav mig en djupare insikt och tro än innan- på att det finns fler liv än detta och att det aldrig tar slut. Det du upplever verkar tära på dig och vara jättejobbigt!

Jag kan få en liknande ångest när jag varit med barnen på sjön eller på isen, jag ligger vaken på natten sedan och "ser" inom mig hemska bilder av hur de drunknar och jag inte kan hitta dem under isen osv. Att det blir så tror jag har att göra med att man har djupa rädslor inom sig- som man inte kan trycka ned eller undkomma när man är i vila och inte aktiverar sig med dagens brus. Hoppas du kan hitta en utväg och släppa ångesten så småningom. Kramar/m

Du har antagligen någon sorts panikångest. Jag skulle vilja ge dig rådet att fortsätta att våga göra alla de roliga sakerna i ditt liv och inte låta ångesten styra för då växer den sig starkare. Ge inte upp inför den. Har panikångest själv sedan tio år tillbaka och jag har fått lära mig att leva med den bara.

Har haft panikångest sedan barndomen, men har inte haft ett namn att sätta på den. Med dessa bägge metoder, som jag nämner längre upp i tråden, samt innan dess med några år av samtalsterapi inom öppenvården, har jag återfått livskvalitén.

Naturligtvis har panikångesten uppstått av någon specifik anledning, vid något tillfälle i livet, det är nog individuellt för var person.

Varför den "fastnar" på en del människor och blir handikappande, överlåter jag åt de sk. experterna att ta reda på. När man väl har den, så är det bara överleva som gäller. Att hitta former för att kunna återfå livskvalitén, är väl det viktigaste. Så lycka till, ni som vill pröva, det funkade ju för mig.

jag har oxå sån dödsångest! det är asjobbigt. det går mest i perioder för mig. ett tag kan jag ha det varje natt, och sedan är det nästan borta i ett tag. och jag försöker verkligen tro på ett liv efter detta men det går inte! jag kan inte tro på något över huvud taget. allt är möjligt men liv efter detta verkar aldeles för osannolikt och ologiskt. det är riktigt jobbigt.

har oxå varit hos psykolog och sånna grejer. men det hjälper inte. man måste lära sig att hantera det av sig själv tror ja. ibland lyckas jag, i slutet av perioden då ja har dödsångest så har jag lärt mig det, men sedan när jag inte haft det på ett tag så glömmer jag bort hur jag ska tränga undan det…

men ibland så lockar jag faktist fram det halvt medvetet. jag kan ligga och försöka sova och så börjar jag tänka på döden och så. nästan som att jag vill få den där ångesten, fattar inte varför.

#6, det sista låter nästan litet självdestruktivt. SKriver ett litet brev till dig.

Till lightseeker: Jag tackar för det. Vill du skriva heter jag numera Hedonistica. Bytade namn för att det är så svårt att komma ihåg flera nick samtidigt.

Kram

#8, vad har du inte fått brevet som jag skrev, igår? det var ju väldigt segt här på sidan, så då får jag väl lov att försöka igen, då-

#9 Skrev du det inte till Hennum tror du? Det var henne du svarade :)

oh, my gosch inca, vad bra att du håller reda på mig, men nu har jag faktiskt äntligen skrivit till hedonistica också, så blir det bara en person till att lära känna, vilket alltid är trevligt. Tack och lov för goa inca, kra, kra, sa kråkan

#11 lightseeker du upphör aldrig att förvåna mig, så glad jag blir  - kråkan, ha ha den är ju med mig nu hela tiden. Puss på dig!

Hej! Din ångest bottnar i att du inte  kan känna dig helt lycklig du får ångest då, du tar ifrån dig den lyckan du känner för du tror den skall ta slut. Man skall glädjas åt det man har och det man ådstakommit i livet. Döden är inget man märker av det är bara en annan energivibration allting är samma, människor som haft näradödenupplevelser vet att döden inte existerar det blir inte svart man befinner sig på samma ställe som man är nu, där man bäst trivs man träffar sina anhöriga.Och jag har haft en sån upplevelse när jag inte kunde andas då kom det två änglar och tryckte igång lungorna jag såg och kände deras närvaro.

Inget av det vi upplever kan vi ta för givet. Vi är genom livet med på födslar, kalas, bröllop osv. Tragiskt men sant ,så får vi  i vårt liv uppleva döden. Oftast är det en nära vän eller släkting som dör. På begravningen får vi sanningen i vitögat. Vi vet att vi föds och vi vet att vi kommer att dö. Men när eller hur vi dör - det vet vi inte. Jag håller med dig om att tanken på döden är outhärdlig! Jag har två underbara barn och efter deras födelse har tankar om livets skörhet kommit krypande. Det finns ju inte på kartan att jag ska försvinna. Tänk om jag gör det i morgon. Vilket lidande och sorgsenhet jag lämnar efter mig. Med detta i åtanke, så försöker jag att leva varje dag som om att det var den första (inte sista).Jag finns här och nu, framtiden vet jag inget om. Lycka till!!!

Vad jag tycker att du ska göra är att sluta tänka på döden! Det låter kanske vansinigt svårt för dig att sluta tänka på det, men vill du må bättre så är det ju det bästa man kan göra.

Om du är rädd för att vara död så gör du ju det värre när du har dödsångest eftersom då är du på sätt och vis död. Du ältar om det för dig själv och tänker inte på så mycket annat än död och därmed så kan du inte ha kul och göra andra saker.

Detta kan vara enormt jobbigt för de som är nära dig också, att du bara tänker på en sådan sak. Vi alla dör någon dag. Även om det är idag när man är ute och kanske blir påkörd eller om 50-70år och är gammal och skrynklig. Det viktigaste du måste göra är att försöka distrahera dina tankar från döden. Meditera är superbra. Jag har precis börjat med meditation, men det hjälper redan.

Döden är helt okänd för alla. Ingen kan säga att de vet helt säkert förrens man själv är död. Jag tror på andar och andra dimensioner. Jag gillar att bolla idéer för det får mig att hoppas och tro att det inte tar slut när man är död och begraven. Jag vill påpeka att eftersom ingen vet något om döden så är döden sitt livs största äventyr. Man är lite dum om man inte har respekt för att dö, men du behöver inte oroa dig för mycket om det och få ångest. För vi alla kommer gå igenom döden på ett eller annat sätt.

Försök leva för när man väl tänker på det så lever man bara i max 122år (så gammal var den äldsta människan som levat än så länge). 122 år är inte mycket tid om man jämnför med hur länge djuren har funnits och hur länge jorden och universum har funnits. Det är bara slöseri med tid om du sitter och ältar om en sak som antagligen inte kommer hända på jättelänge!

Jag önskar dig lycka till och hoppas att du kommer värdesätta de bra sakerna istället för att älta om de saker du inte kan få svar på än =)

Det låter ju väldigt jobbigt för dig Groenendael Girl, din stackare! Hoppas att du blivit hjälpt kanske av något av tipsen här i tråden. Annars tror jag, som TopasPearl sa här, på just att meditera.

Kanske du skulle, istället för att "stänga av", eller sluta tänka på det, på döden, faktiskt se den rakt i ögonen. Utmana den och dina rädslor. Vad jag menar är att du faktiskt tar till dig döden som en viktig och nödvändig del av livet. Utan död, inget liv. Det är väldigt viktigt att kunna känna helheten, att bejaka hela livet, glädje som sorg, död som liv…

Jag tror att det är svårt att leva fullt ut om man inte tar till sig alla delar av tillvaron. Bejaka döden, fly inte från den. Se den som den Mörka Gudinnan, som är den Gamla Visa.

Om du är rädd för att vara död så meditera på det också, kanske om du går in i dig själv att du kan förstå bättre varför du känner så? Om du är rädd för att vara död och, som du tror, inte kunna känna, smaka, uppleva så gör precis det just nu!
Använd alla dina sinnen till att uppleva livet. Det är att ta tillbaka din egen kraft från den här rädslan du har, för just nu bor din kraft däri.

Du behöver ta tillbaka din kraft, din livskraft. Lycka till!

ps. Har du funderat på att söka hjälp hos någon seriös som utövar shamanism och som sysslar med själsåterhämtning bl a?

obs, att det var drygt en månad sedan som trådstartaren skrev sitt inlägg, det kan ju vara så att det inte längre är ett problem för henne. Starta gärna en ny tråd kring detta.

#17 lightseeker, oj ja, det är bra att du i alla fall har ögonen med dig. ;-)