Ja, jag litar på min intuition om människor jag möter. :) Jag har träffat både bra och dåliga människor, precis som du beskriver.

Jag skulle inte vilja säga att mina förnimmelser om vissa människor nödvändigtvis betyder att de är dåliga människor! Jag mår bara illa, känner ett obehag i kroppen i deras närvaro.

Jag vet ju inte hur du känner det, men jag tolkar mina känslor som att detta är folk jag ska passa mig för. :)

instämmer i er bådas åsikter, jag är likadan, ibland blir jajg arg på mig själv för att jag dömmer så….ser det som ett handikapp……sen kan jag även känna att männsikor jag möter o inte känner att de liksom söker kontakt med mig inte så attd e säger det men känner av energierna o jag har oftast inget behov att besvara detta utan blir mest smickrad……….är det ngt ni känner igen???

Jag har en liten fundering kring det här…*L*

Skulle det inte kunna vara så att man faktiskt har mött just den själen i ett tidigare liv och att man då hade just den känslan som kommer fram? Ingen blir ju som den var i tidigare liv och då är det ju inte så konstigt om det inte alltid stämmer med den uppfattningen man får?

Ja för mig känns det logiskt i alla fall :)

Nää, det tror jag inte på.

Jag känner ett obehag i kroppen i deras närvaro som jag inte gillar bara. ~

Precis! ett obehag! Och ja det är verkligen ett stort handikapp!

Hehe, och jag som trodde jag var ensam. :) Jag vet genast vad jag kan förvänta mig ifrån en person…

Däremot så kan jag vara rätt fånig i mina aningar också, både jag och andra tycker det… Jag är tex. livrädd för Stefan Sundström… Jag vet på det logiska planet att jag borde gilla honom pga. hans musik och åsikter men han får det att krypa i skinnet på mig.

Vissa uppfattar mig som kall/hård/sur, det beror helt enkelt på att jag måste få en chans att känna in personen innan jag kan släppa in honom/henne inom mitt revir. Vissa släpps aldrig in, just för att jag är osäkra på vad de utstrålar. Andra släpper jag in direkt.Har också visat sig att jag har haft rätt i mina onda aningar ett par gånger …

Jag känner så ibland om jag har träffat nya människor. Det har visat sig att dessa människor har mått mycket dåligt, haft ångest och ibland depressioner. Deras känslor inombords är så starka att jag endast uppfattar en del av dem, förr var jag rädd för möten om jag fick obehagskänslor, men numera försöker jag stanna jag upp och prata en stund. Oftast har obehaget lättat när man sedan går skilda vägar, då ångesten inte är lika stark hos personen man mött.

Jag anser att jag är en bra människokännare. Det jag känner om folk brukar ofast stämma.

Träffade min kusins nyare kompis för en tid sedan.
Sa till min kusin efter ha träffat henne att jag känner att hon varit med om mkt, dystert ligger bakom henne.
Det visade sig att hon inte har haft alltför snäll pojkvän och haft det rätt kämpigt i livet.

Men vissa känner jag inte direkt något med. Men det jag känner stämmer oftast med hur den personen är.

jo, du, har själv i ett inlägg här rätt så nyss beskrivit ett möte på spårvagnen där jag satt glatt i sällskap med en bekant. Då en för mig helt främmande människa satte sig mitt emot mig och sände ut ett sådant sug ifrån blicken att jag på direkten förstod hans avsikter: han var helt enkelt en sk. energi-vampyr. När man väl träffar på dom, så inser man ögonblickligen att dom INTE är fantasi-foster från dåliga B-filmer. Jag lät mig dock inte invaderas utan fortsatte att vara lika sprudlande glad och såg till att lägga mycket beskydd runt mig. Någon som har fler tips om hur man ev. kan skydda sig mot dylika, i framtiden.

Det händer mig ofta jag har lätt för att känna in andra människor  tyvärr så är det så både på gott och ont försöker att skydda mig från dåliga energier fast det går ej jämt beror på hur jag själv mår

#12 lightseeker:

Något som jag har hört är att man kan lägga armar och ben i kors när man pratar med (eller vistas i närheten av) en person som suger energi (vare sig de gör det medvetet eller omedvetet, de flesta tror jag inte är medvetna om att de gör det).
Att göra så ska tydligen innebära att man "stänger sig" mot personen. Man kan prata med personen, men man tillåter inte att han/hon tar av ens energi.

Jag skulle nog se detta sätt mest som en symbolisk handling. Att man gör något fysiskt för att manifestera sin intention liksom. Så ser jag på det, men det kanske ligger något annat i det också, vad vet jag..

Annars är det allra bäst att hitta den metod som funkar för en själv för att skydda sig. En del "tar på sig" en mantel med huva, andra tänker sig både det ena och det andra som omgärdar en..

Jag brukar själv se till att jorda mig ordentligt och kalla på kraftdjuren om jag känner att jag behöver det. Skapa en energicirkel (sfär egentligen) som omsluter mig och som följer med mig vart jag går. Den här bubblan tar bara in sådant som är bra, positivt, allt annat kommer inte in. Det negativa stöts genast bort av bubblans yttre och den negativa energin upplöses (så att den inte skickas vidare..)

Tack, så mycket för dina råd tunrida. Jag har fler personer beskriva precis samma som dig, så jag förmodar att det är gammal kunskap som ni förmedlar.

Ja sådär kan jag också känna, vissa är så goda och kärleksfulla att man blir alldeles rörd och vissa bara sprakar det negativa energier om så att man blir illamående

Jag tror vi läser av deras energi. Deras sinnesstämning. Är telepati möjlig så lovar jag att detta bara är början, U go girls!

Ibland tycker jag att jag känner av människor fast de inte ens är i närheten av mig. Är det verkligen möjligt? Sinnesstämningar och energier?

Jo Inca det är möjligt, jag kan känna av min kompis nere i Malmö, kan däremot inte förklara varför

Förlåt mig fd Inca det bara kom Night Phoenix menar jag

Förlåt mig fd Inca det bara kom Night Phoenix menar jag

#15 lightseeker:
Anytime. :-) Ja, så kanske det är..gammal kunskap…den behöver vi väcka till liv igen, åter minnas eller hur?!

jag vill återminnas: hur jag visar hänsyn till naturen.

Jag tabbade mig igen, för några dagar sedan.

En väninnas dotter hade varit med om en bilolycka och jag ville visa min omtanke, genom att ge henne en blomsterkvast.

Jag och morsan plockade på hennes koloni, tillsammans. Men jag bad aldrig marken och dess väsen om lov.

Jag har känt mig så nere och tanklös efter detta.

Det känns som om, storstaden och hetsen, får mig att tappa kontakten med det som är viktigt här i livet: närheten, lugnet och samvaron till/med naturen.

lightseeker, jag förstår dig. Men slå inte ner på dig själv för att du gjorde ett misstag. Alla gör vi misstag! Ibland blir vi alla tanklösa och glömmer av att be om lov eller ge en gåva tillbaka.
Du kanske kan gå tillbaka till platsen och lämna en gåva som tack för blommorna och sen låta Moder Jord ta hand om dessa känslor av nedstämdhet och tanklöshet du har?

Du, jag känner igen det du beskriver om att staden och hetsen får en att förlora fokus på vad som är viktigt. Det är sannerligen inte det lättaste att leva i det här samhället, vara en del av "civilisationen", detta knäppa samhälle som människan i sin enfald byggt upp och som inte är hållbart.
Att leva som häxa, pagan, en som vill återknyta kontakten med naturen inom och utom, med det sanna livet, och samtidigt vara en del i det kommersiella och ekonomiska ekorrhjulet är svårt. Hur finner man balansen?

Jag tror att man ska komma ihåg att ingen är perfekt, inte ens en häxa. ;-)
Man gör misstag, man glömmer sig och det är mänskligt. Man tappar tråden ibland, det är också mänskligt.
Men sen kan man gå tillbaka till den, återknyta kontakten med sin sanna väg och minnas igen.

Ju mer man lär känna sig själv som häxa, ju mer man lever den man är ju lättare blir det tror jag ändå.
Man växer in i sig själv i den man är. Och det är ju ett sundhetstecken att du lightseeker tar till dig att du faktiskt inte bad marken och dess väsen om lov. Att du gjorde ett misstag. Tänk på alla de som aldrig ber om lov, som alltid tar mer än de behöver och som aldrig lämnar en gåva i gengäld. Låt inte en händelse slå ner dig på din väg. Du är häxa, glöm inte det!

Kram till dig!

#23 Varför tror du att marken inte ville att du skulle plocka blommorna? Det har folk gjort i alla tider. Jag tror inte jorden mår dåligt av att man plockar blommor, speciellt inte om man gör det med kärlek i sitt hjärta - för att ge som gåva. :)

Jag tror din nedstämdhet har med anant att göra, inte med att du plockade blommor…

ja, du zeretki, vad skall man säga. Det sårar mig att du inte tror på det som jag säger, att jag är ledsen pga. att jag inte bad marken om lov.

#26 Det är inte det att jag tvivlar på dig. Men jag tror att smärtan kommer från dig, inte från marken. Det är jorden som vill säga dig något om dig själv. Jag känner det så starkt när jag läser det du skriver…

Jo, det är ju så att jag inte kan ändra på det som du känner, precis som du inte kan ändra på det som jag känner.

Jag kan bara tala om för dig hur det är för mig. Och detta är en av de läxor som jag fick med mig från Omberg. Och som upprepades om och om igen under de dygnen som jag vistades där. Ett fantastiskt berg som många andligt intresserade borde besöka förresten.