Ja så har det varit, speciellt en person fick mig att vakna upp Maria "Solkråka" Öst :) efter mötena med henne vände allt och djuren kom som budbärare, nya människor, nya möten :)

 #1 oh, vem är nu detta då (maria solkråka öst?)

Här är Maria en häxa från Hälsingland :-)

http://www.mariaost.com/

Hon gjorde en regression med mig, sen har jag gått lite häx/kvinnogrejs för henne.

jo, nu har jag varit inne och kikat på hennes sida och förstår att det måste ha varit en upplevelse att få ha delat hennes erfarenheter. Skulle vara kul att också träffa henne en dag.

Hon är den mest underbara häxa med en otrolig känsla att ta fram det som behövs för varje individ :) En intressant sak var att vi gjorde en osho-meditation varje dag under kursens gång och nästan alla började gråta och rasa utom jag då sa hon jag ska få dig att gråta innan kursen är slut och sista dan lade hon handen i ryggslutet på mig och då släppte allt en otrolig känsla och hon fick mig att gråta och säga högt vad det var jag ville säga alla som jag inte sagt p ga den jag var.

Mina söndagsskolelärare (4-10 år), min lågstadiefröken, en finsk granne (11-14), min första kärlek (15-19), mina barns far, min psykolog, en allergiforskare, alla kvinnor i  stödföreningden som jag är medlem i , alla dessa människor, på samhällets botten, som jag tror att jag har hjälpt-och så är det dom som har undervisat mig och nu stiftelsen jag är med i som jobbar för fred och miljö.

Jag tror att de flesta av oss har en väg till vår tro som till synes kantas av tillfälliga händelser och möten. För min del har det sannerligen varit så. Självklart i kombination med mycket arbete och sökande för egen del.

Jag tror att när man är på rätt väg i livet så dyker dessa tillfälliga sammanträffanden upp med allt tätare mellanrum, vilket vi brukar beteckna som att "ha flyt". Ibland viker vi av från stigen, allt känns motigt och ingenting går som det ska och flytet upphör. Det dödläget brukar gå att lösa genom så enkla saker som en promenad i skogen eller en meditation där man tar sig en rejäl funderare på vem  man är och vart man är på väg.

Jag tycker mycket med charmen med vår tro är just att jag själv bestämmer. Att ingen säger åt mig vad jag ska tro eller vem jag ska vara utan att jag själv måste engagera mig och söka svaren på mina frågor. Det ställer så klart höga krav på utövaren.

Det jag gillar med sånna här forum är att man kan utbyta erfarenheter och diskutera med likasinnade, men jag undviker nästan alltid att svara på frågor i stil med "vad är wicca?" och liknande där man förväntar sig att få en full beskrivning av hela religionen från en enda fråga. Jag ser det som ett slags uthållighets prov. Är du tillräckligt angelägen fortsätter du fråga, kanske specificierar dig lite så du får exakt de svaren du vill ha, eller så tröttnar man. Vi är alla individer med väldigt olika tro även om vi har vissa grundläggande saker gemensamt så att ge ett tillfredställande svar på den frågan som alla kan skriva under på vore snudd på omöjligt. Kanske är det därför vi ännu inte lyckats bilda vårt eget trossamfund?

Jag kan ingenting om wicca men håller med dig om att det är jättetrevligt att vi kan gå in och diskutera vad vi tycker och tänker. Måste vi verkligen tycka lika om allting? Är inte det viktigaste att vi kan respektera varandra, trots att vi inte tycker lika i alltign. Man lär ju sig av att kunna lyssna på varandra.

Jag är nog mer häxa och säger som du, att det är jag själv som bestämmer. Har nosat på andra religioner osv. men kommit fram till att det är näst intill omöjligt för mig at köpa ett helt färdigt koncept, stoppa hela huvudet i snaran, och vara fast. Det  är inte jag. Tack vare min bakgrund, (mobbning, övergrepp, utfrysning osv.) så har jag lärt mig att tänka efter själv. Jag är ingen gruppmänniska men numera klarar jag av att vara i grupper. Och tycker om människor, igen. Det är läkande det.

Min tro och det jag är idag är beror på alla små och stora händelser i mitt liv. Allt från en alkoliserad far till en mormor som jag älskade över allt annat. Det beror även på hårtussar och annat "skräp" jag samlat på utan att förstå varför förrän nu.
Jag tror som #7 Valica att alla möten, tillfälliga och mer långvariga har gjort att jag idag är den jag är.
Ni alla har även en mycket stark påverkan (tack alla ni).
Jag minns ett kort möte jag hade för 15 år sedan i Konsumaffären". Jag mötte en gammal tant när jag var på väg in. Hon såg så trött och sliten ut. Jag fick ett infall att titta henne rakt in i ögonen och le stort mot henne. Hennes blick klarnade och liksom levde upp, hon log tillbaka. Det hela var över på ett par sekunder men minnet lever kvar hos mig än idag, det jag lärde mig: Det man ger får man tillbaka!

En bok som påverkat mig mycket gällande ämnet är 10:e insikten som jag nog tror att de flesta har läst.
//Hellas

VIsst finns det också böcker som har påverkat, det är förhoppningsvis då engagerade människor som har skrivit dom, en av mina favvo-böcker är Iyanla Vanzants bok "Gårdagens smärta", den handlar om en kvinna, verkligen på samhällets botten, som lyckas hitta en väg bort från eländet, samt insikten om att vi har ett otal läxor att lära här på jorden. Hon finner också sin egen väg till sin medialitet och andlighet, det väckte upp mig oerhört. Det är väl ofta så när det är en självbiografi.

BOken kom till mig på underliga vägar: en vit häxa gav den till mig, innan hon själv hängde sig. Det innebär, för min del, att om en kvinna kommer under mitt tak, som har ett elände i sitt liv, så är jag tvungen till att skänka bort boken. Därav är det nog den 6:e som jag nu har i min hand. Och enligt pocketbokhandeln, så trycker dom nu inte upp några nya. Det får jag verkligen inte hoppas, för det är nästan som min egen lilla bibel, idag.

Tack för tipset Lightseeker, jag ska leta på nätet, förhoppningsvis finns det någonstans.

det kanske finns fler sådana där livsomvälvande böcker, fast som inte många har hört talas om, några fler tips kanske?

Rättelse: jag menar Nionde instikten som fick mig att öppna ögonden för energitjuvar och detta med att ge och ta energi.
Den 10:e insikten var inte bra tycker jag, det blev lite för kommersiellt men det är vad jag tycker. 

Jag tar ofta upp en bok som jag bara älskar och som också lämnar en del omvälvande tankar och tröst, jag har rekommenderat den till fler på detta forum men jag kan tjata lite till om den. "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kübler-Roos.

Det finns ju jättemånga böcker som man har läst genom åren, en del bra andra riktigt dåliga men det är härligt att hitta just DEN boken som slukar en så totalt.

#13 har läst den faktiskt.

#10 och 11, boken finns på internetbokhandeln.se - poket, kostar 39: -  Verkar vara en jättebra bok, tack för tipset Lightseeker!

Någon mer här som känner att det är människor som de har mött på livets väg, som har fört dom fram mot den tro som dom har idag?