Jehovas slutade knacka och ringa mig när jag, efter att de presenterat sig i telefon, glatt svarade "Jaha, men jag är dyrkar Satan så det är nog bäst att ni inte kontaktar mig igen!" Jag är varken djävulsdyrkare eller satanist men lögnen ledde i alla fall dit jag ville.

Jag har personligen ingenting emot kristendomen i stort och stöter sällan på människor som vill bevisa någonting för mig eller övertyga mig om någonting, eftersom jag håller låg profil bland religiösa människor om jag stöter på dem. Volontärar ibland i kristna/kyrkliga sammanhang, delar ut mat till fattiga osv, och undviker då helt enkelt att prata om religionsdelen. Det brukar fungera utmärkt! :) Precis som du säger, live and let live!

På nätet är det förstås värre, jag upplever att de riktiga extremerna/stollarna gillar att missionera på forum osv och att de är svårare att hantera. I verkliga livet är det lättare att säga ifrån och att göra det såpass kraftfullt att stollen backar. På nätet ger sådant snarare vatten på kvarnen hos stollen…

Jag tycker det är viktigt att man gör stor skillnad på dessa stollar och de vanliga utövarna, och att inte låta stollarna påverka ens bild av religionen i stort. Det där är ett jättestort problem i vårt samhälle idag, att man låter upplevelsen av det värsta färga hela ens generella bild av folk och religioner. Precis som att de flesta muslimer inte har turban och bomber runt midjan, så är det få kristnas stora livsmål att omvända alla de stöter på.

Kära TS!

Jag förstår dina känslor, men du är snubblande nära att vara religiöst diskriminerande genom att dra alla kristna över en kam. Det tror jag ändå inte att du vill, så därför säger jag det. :-)

Till diskussionen i allmänhet:

Det är många som upplever missionerande som besvärligt, och ibland är det verkligen integritetskränkande, men "missionärer" kan komma i olika skepnader och från andra religioner också. Dock blir det besvärligt, när det finns församlingar som rutinmässigt går runt i hemmen.

Mitt tips för att bli av med dem är att berätta om sin egen tro och varför man inte är kristen. Det pratar de gärna om. Ber du dem sedan stiga på så att ni ska kunna prata mer, så brukar de snabbt avsluta samtalet. Varför vet jag inte, men det har hänt mej så många gånger att jag tror att det är en strategi.

På nätet är det svårare, eftersom man inte har en aning om vem det är man pratar med. En del är verkligen troende, men jag undrar om det är de som t.ex. trillar in här. Jag fruktar att de som missionerar på såna här platser är mer i psykisk obalans än att de är äkta troende. Därmed inte sagt att alla med känslomässiga, psykiska eller neuropsykologiska problem skulle vara störande. Absolut inte. Bara att en del människor har svåra gränssättningsproblem…

(Åh, vad det är jobbigt ibland att se till att inte göra övertramp.)

Det är aldrig någon som ringt hem till mig men ett tag sprang de jämt och ringde på dörren. Numera har väl de flesta flerfamiljhus kodlås på ytter-dörrarna, så det har väl gjort det svårare för dem att ringa på!
Det var mest Jehovas vittnen och någon enstaka gång Mormoner som kom och ringde på. Jag lyssnade aldrig på vad de sa utan jag sa bara att jag är inte intresserad och sen stängde jag dörren.

Däremot en gång för många år sedan: Jag låg och sov och det ringde på dörren, jag flög upp ur sängen och öppnade. Utanför står två kvinnor och de presenterade sig inte utan den som stod närmast mig skriker mig rakt i ansiktet: "Tror du på Gud?"  Chockad och sömndrucken som jag var så fann sig hjärnan i alla fall att fungera på mig, så jag vräker ur mig "Vem av dem?" och sen börjar jag rabbla upp en massa namn: Tor, Oden , Freja, Buddha, Gudinnan, Jesus, Jehova, Ra, Mohammed, Gud (eller något liknande) mm.
Damerna backade undan och såg väldigt nervösa ut, tackade för sig och gick! De återvände aldrig efter det!

Än i dag kan jag inte fatta hur jag kunde komma på alla dessa namn och det var fler än de jag räknade upp här ovanför och från fler religioner, i det sömngångar aktiga tillstånd jag var! 🤔😃

ganska missriktad trådstart, detta är ett forum för häxor.

Kan de inte föreställa sig hur de skulle känna om en häxa ringde på dörren..

Bra fråga.

#3 Klockrent! Underbart! Kanske du lyckades så bra just pga att du bara var halvvaken. Ditt undermedvetna svarade utan att ta omvägen förbi den tänkande hjärnan….

#4 Ha, ha…! Humor helt klart! Sedan är det ett för de flesta ett kännt faktum att en av de stora skillnaderna mellan just kristna och hedningara över lag att: Hedningar (häxor, wiccaner, asatroende etc) missionerar inte! Du får tro på vad 17 du vill, så länge du låter oss tro på det samma! Så en häxa skulle aldrig ringa på dörren på samma sätt!

Personligen kan jag definitivt tycka att detta ämne är betydligt närmare forumets kärna än vad vissa andra trådar som startats den senaste tiden, ingen nämnd ingen glömd. Och jag kan definitivt förstå varifrån TS frustration kommer som motiverar att skriva ett sådant här inlägg, med tanke på att flera forum med liknande inriktning har utsatts för just samma sak som den dörrknackning av JH som TS beskriver, fast i skriftlig form….

Med detta sagt så måste jag bara få skriva att det är viktigt att komma ihåg att marioteten av religioner och trosåskådningar som finns ute i världen inte verkar vara i sig själva särskilt "dåliga" även om alla religioner inte passar alla. Det är människorna bakom som tillför och förfular genom sitt hyckleri, bigotteri och maktkamp. Vi hedningar är inte heller Gudarnas bästa barn. Eller vad sägs om de fantastiska diskussionerna kring:

1. Den inflammerade debatten kring vem som får kalla sig Häxa respektive Wiccan
2. Åsikten inom vissa delar av Dianisk Wicca att transsexuella män (alltså någon som är född man, men känner sig som kvinna och kanske tom har opererat sig) inte är välkomna eftersom de inte är födda kvinnor
3. Diskussionen kring om det är OK med två män, två respektive kvinnor som ledare för ett coven/grupp, i en religion där dualism är oerhört viktigt?!

Jag tycker att man får tro på vad man vill så länge man inte skadar andra på något vis. Oavsett vilken religion det handlar om så känner jag mig kränkt då någon vill försöka "konvertera" mig till den, om denna religion hindrar mitt sätt att leva och mitt sätt att vara. Det som suger värst är när någon kommer och påstår att jag kommer brinna i något helvete om jag inte börjar vara si och så, visst, snällt av dem och "varna mig" (ur deras synvinkel). ;) Det är som att jag skulle skapa en religion med egna lagar. Jag själv skulle självfallet vara "profet". Sen skulle jag gå och dela ut små blanketter, vägra viga heterosexuella och säga att alla som äter det och det kommer att drunkna. Självfallet kommer jag att försöka rädda dem från detta hemska öde, god som jag är ;) Men nej, jag bryr mig faktiskt inte, men om nån tvingar sig på mig och har ohållbara argument så är denne inte välkommen. PS #5 Inte för att vara en surgubbe, men det kallas transsexuella KVINNOR om personen är kvinna. Hur kroppen ser ut är mindre relevant.

Att diskutera religion (oavsett religion) är roligt och intressant. Vi gör det alldeles för sällan, kanske för att vi är rädda att trampa någon på tårna. Vi svenskar tycker ju oftast att tro är privat. Jag har lyssnat på och pratat med Jehovas vittnen många gånger. Det som är irriterande är när de börjar övertala och försöker omvända.

Inte för att vara en surgubbe, men det kallas transsexuella KVINNOR om personen är kvinna. Hur kroppen ser ut är mindre relevant.

#6 Tack för lärdomen! Du får vara hur mycket surgubbe du vill! ;-)

#2. jag drar INTE alla kristna över en kam. i inlägget poängterar jag att jag mött många kristna som inte alls är på det viset och att det rör sig om en liten minoritet kristna som beter sig på ett sådant sätt. det är ingen kritik riktad mot kristendomen i sig eller kristna i allmänhet, utan mot hur dessa förhållandevis få individer beter sig.

det är mycket möjligt att det finns folk i andra religioner som beter sig på liknande sätt, men det har jag faktiskt varken upplevt själv eller hört talas om så därför blev det naturligt att prata om just kristna. det handlar inte om diskriminering utan att hålla sig till att prata om sådant man faktiskt vet istället för att generalisera alltför grovt. men det är klart, om någon uppfattade inlägget som diskriminerande så kan jag ju säga sett i backspegeln såhär att jag kanske helt enkelt borde låtit bli att nämna en specifik religion.

#5 bra skrivet!

#0 "Förstår de inte att det effektivaste sättet att få folk att tycka illa om en är att bete sig som om man ansåg sig veta bättre än andra och att man vet bättre än folk själva vad som är bäst för dem?" Är inte en av kristendomens viktigaste lära att de är de enda som har rätt? Och att de ska dela med sig av denna sanning?

Jag själv har aldrig fått Jehovas vittnen bakom dörren ( de skydd jag lagt verkar funka bra :) ). Ibland stöter jag på mormoner här var jag bor, de brukar fråga om mitt liv och min tro, jag brukar svara och diskussionen brukar bli kort. Synd opfs, att diskutera religion och livssyn är intressant. Ibland har jag väst och "visat klorna" tiil högljudda helvetespredikande traktatutdelare.

#4 jag tycker det är väldigt relevant för det här forumet:

som #5 skriver så är en av de sakerna som i stort sett alla häxor och paganister är överens om att man inte bör försöka omvända andra. det finns som regel inget i den världsåskådningen som de flesta häxor och paganister har som stödjer missionerande och det anses generellt vara oförskämt att försöka omvända andra.

däremot händer det som du säkert förstår ofta att häxor utsätts för försök till omvändelse från människor med annan tro. därför är det mycket relevat att med likasinnade kunna diskutera och dela med sig av erfarenheter och tankar om hur man kan förhålla sig till sådana händelser, t ex i ett forum för häxor.

Jag har varit med om redigt påstridiga kristna i många olika fall. Dels som pedagog i en forntids by. Varit med om klasser som ska frälsa mig. Nå.. jag är inte riktad till någon religion, det tilltalar mig inte alls. Men just med barn är det känsligt och är det en kristen skola kan ju inte haspa ur mig hur som helst heller liksom.
Någon gång har jag dock blivit så irriterad att jag en gång funderade på att haspa ur mig att jag var wiccan för att få slut på det tjötet, för jesus och hela den faderittan är inte så intressant när det gäller forntid eller hur?
Men ja.. Jag sa inget utan svarade att jag inte på Gud för jag har sett för mycket som går emot mig för att tro på att han är god och därför finns han inte för mig. Klassen godtog det, dock förkunnade en pojke att jag får allt skylla mig själv när jag hamnar i helvetet men han skulle be för mig ;P
Dock brukar jag varit lite av den där hemska pedagogen som drar fram rätt mycket om vad arkeologer vet om riter förr. Speciellt bronsåldern för den är mycket blodigare än böckerna i skolan oftast vill utvisa. Små nöjen så att säga där. Även poängtera dateringar osv som jag inte bryr mig så stenhårt om annars. Vilken 5:e klassare kommer ihåg att istiden tog slut i Sverige ca 11 000 år f.Kr.? Osv osv.

Jag har även när jag gick i skolan varit med om extremt påstridiga pingstvänner. Så för mig är min illvilja mest riktat mot pingstvänner. Jag har blivit påtvingad flera bibliska texter osv. En gång blev jag redigt bannad vid jul när skolgruppen "ny generation" ville tvinga på mig en bibel omskriven för tonåringar. Jag satte mig främst emot det för 1. Jag hade vid den tiden en bibel hemma, 2. Att skriva om fann jag oetiskt då alla tolkar texterna olika och att skriva inpassat till en grupp kan bli så nyanserat och fel. 3. Vid det laget var jag tämligen ointresserad av kristendomen överlag och kommit fram till att jag inte tror på något mer än energier i världen. Jag hade bett artigt flera gånger om att jag inte ville ha den utan de kunde ge den till någon annan som ville ha den för det var onödigt på mig. Men de tjatade på.
Så där blev jag redigt bitsk (dessutom svart å svår) och sade ifrån att antingen behåller de boken eller så river jag upp och eldar upp den. Ändå skulle de diskutera med mig om att ha den så jag rev upp fanskapet. Häpna och illaberörda var de då, men samtidigt fick de allt skylla sig själva då jag sagt att jag ingen vill ha och de ändå skulle lägga den på min bänk hela tiden och diskutera med mig om att jag nog allt vist ville ha den.

Jag har även varit med om en resa där det blev diskutsion om varför jag inte tror osv med jämnåriga. Dock slutade den resan väldigt lindrigt då en vän som också började bli irriterad satte på Dia Psalmas "Och hon får". texten är relativt grov men en del av refrängen där punchen slog är "Gud du haver barnen kär, men ser du verkligen den som liten är". texten handlar om en flicka som blir misshandlad av sin far osv, som ber till Gud om hjälp men ingen får. Därefter var det lugnt och skönt i bilen.

Jag har inte haft Jehovas så mycket hos mig ännu. En gång som hundvakt kom de. Hunden var inte glad och jag var rätt trött och höll på att svara dem psykotiskt "Jag tror på Satan och detta är Satans hund. Han gillar inte er. Jag tror ni ska gå nu". Gjorde inte det utan bara viftade bort dem artigt och återgick till att vara en zombie framför symaskinen. Då hör kanske till att hunden var en peruansk naken hund. De ser väldigt speciella ut.

Annars undviker jag hårt att diskutera med folk som är troende om de inte tjafsar med mig. Annars är religion intressant att diskutera om det är öppet och fritt. Att man kan dra linjer mellan massa olika och så. Även bakåt mot agrikultur, vad som kunde varit där för slags religion där osv. Men jag blir rätt putt på när folk ska tvinga på mig saker överlag och biter ifrån. Tror inte mitt utseende hjälper där då jag är gothare XD

Som kristen tror jag de flesta missionärer försöker omvända människor till att tro på Jesus och Gud för att de ska få "poäng" och "status" i kyrkan. Så har det varit i de församlingar jag varit med i. Det pratas mindre om tron och mer om pengar och hur många man omvänt, vilket jag tycker är otroligt lågt.

#13 Men Guuud (Pun definitely intended) så tråkigt att du fått den upplevelsen! För mig är detta dock ytterligare ett bevis för att rent teoretiskt sätt så är det inget större fel på religionen som sådan, utan bara människorna inom den. Detta baserar jag på det faktum att marioteten av de kristna JAG har träffat har varit "dina" kristnas raka motsats! Öppna, nyfikna, kunniga. Visst har det varit tydligt att de tyckt synd om mig. Men där har aldrig funnits någon regelrätt missionering i deras sätt… Nyfiken fråga (och här kommer mina fördomar fram orgentligt): församlingarna du syftar på - har de varit frikyrkliga sådana eller är det även statskyrkan du syftar på?

Många kristna jag har träffat har vart varma, fina människor. Tyvärr förekommer det ju fanatiker inom allt likaså inom kristendomen, inte blir det "fanatiska anlaget" bättre av att en god kristen ska missionera och sprida guds ord dessutom påhejad av resten av flocken. Sen är det tråkigt att se hur hjärntvättade en del blir som vid frälsningen befinner sig i en svår period och en församling kan uppmuntra en individ i sin tro som beter sig avvikande, istället för att råda vederbörande söka psykiatrisk vård. Allt förekommer. Men det är nog inte bara inom kristna kretsar.

Jag är själv ganska trött på stollarna som knackar på min dörr, eller ränner runt på stan och raggar samtal. Jag har till och med mött dom på bussen.

#14 det har varit pingstkyrkan.

#13 det är det intrycket jag också har fått. nu har jag inte stenkoll på kristna doktriner för det var längesedan jag intresserade mig för sånt, men som vi fick lära oss så är det ju så att om man inte erkänner den kristna guden som den enda guden och jesus som hans son osv, så är man dömd till att hamna i helvetet, som är mycket otrevligt. har man den uppfattningen så kan det kanske vara förståeligt att man känner ett behov av att omvända andra -man gör ju en god gärning och räddar dem. tyvärr så finns det dem som tar det där för långt och försöker "rädda" folk som inte alls vill bli räddade…

Kristendomen och Islam är missionerande religioner. Det är bara att vänja sig. Lika kul som du tycker det är att påverka andra personer och händelser med magi, lika kul tycker vissa av dem att det är att missionera.

#18 Ursäkta svenskan: Men jag tycker att det du skriver är BULLSHIT! Ja, kristendom och islam är båda missionerande religioner, jag tror inte det är det som folk reagerar på. Folk kan väl få missionera bäst de vill om de blir lyckligare av det! :-) För mig handlar det mer om den lilla klick av abrahamiter som går till det extrema: Aggressivitet, kan inte ta nej som svar, användadet av fula knep (t.ex att använda barn i sitt missionerande) som ger mig dålig smak i munnen. Jag som icke kristen skall inte behöva likställa dessa extrema med något normalt inom kristendom! Inom magi finns det rättesnören kring vad som är OK att göra och vad som inte är OK att göra och jag kan bara önska att om det fanns liknande regler inom t . ex kristendom, att de var betydligare än vad de är idag!

#18.  för det första tycker jag inte det är kul att påverka andra människor med magi och för det andra så undviker jag att göra det om jag inte har blivit direkt ombedd av personen i fråga att göra något magiskt för hen och då vidtar jag åtgärder för att magin inte ska påverka andra indirekt. jag tror att de flesta häxor gör som jag i det avseendet även om det finns vissa undantag.

det är det som är skillnaden mellan mig och dessa konvertitsamlare -de gör det de gör oombedda och ofta även om man klart och tydligt ber dem om att få bli lämnad ifred.