Fråga växten först?
När jag var inne på beccus.se och kika runt hittade jag denna text "Om du t.ex. vill ta en bit av en ört, så kan du fråga växten först. Fråga högt, viska tyst eller visualisera dina avsikter. Säkerligen får du ett svar på något sätt tillbaka. Tacka växten och ge något tillbaka." Jag tyckte det var riktigt smart faktist! Men frågan är hur vet jag att den svarar, kommer svaret som en känsla? En röst? En tanke? För jag vill helst inte göra det om den säger nej… Skulle uppskatta svar eftersom jag är nybörjare och är riktigt sugen på att bli en riktig häxa, som har riktig kunskap, god kunskap ;)
Det du beskriver TS är grundat i två olika teorier: Animism - Tanken på att allt i vår omgivning och i naturen har en själ. Allt från minsta myra till det största berget. Men också antagligen finns det ett inslag av den så kallade Gaia-teorin: Att Jorden faktiskt är en levande varelse, med behov precis som en människa. Att antal naturkatastrofer ökar t.ex tror de som följer Gaia-teorin beror på att Moder Jord/Gaia nu har fått nog av att ha blivit förgiftad i så många år att hon nu ser till att göra sig av med det skadliga….
Hur som helst, tillbaka i spår… Det du beskriver från citatet tror jag stammar från en nödvändighet av att visa ALLT levande respekt. Människan är ingen "över-art" som har rätt att ta och roffa åt sig allt hon vill utan konsekvenser. Därför är det vanligt att man när man plockar / dödar något levande (växt eller djur) faktiskt säger TACK! Tack för att du ger av ditt överflöd så att jag kan leva, äta mig mätt, utvecklas och/eller lära mig mer… Det är en del av att förstå hur vi alla sitter ihop i det stora krestsloppet. Det förhindrar också tänker jag att människan tar mer än vad hon behöver!
När det gäller att veta om växten svarar så har jag inget bra svar. Eftersom jag bara brukar sträcka mig till att säga TACK. Men som jag tänker så är det nog något som är väldigt olika från person till person. Jag som är väldigt jordnära och oftast praktiskt lagd skulle nog säga att svar får du genom att observera och lära sig mer rent biologiskt kring hur en specifik växt fungerar. Att lära sig varför det t. ex inte är lämpligt att skära grenar av träd på våren är ett exempel på detta. Du lär inte höra en röst i ditt inre, men trädet talar ändå till dig genom att visa att den håller på att utveckla löv, att saven stiger och att den därför är extra känslig för påverkan etc. Hänger du med? Det låter så flummigt när jag försöker få ner det i skrift^^
Har du läst dessa artiklar fö?`
Me. Myself & My Sims
Du kan nog få svaret som en bild, en tanke och/eller en känsla. Om du stillar dig och känner efter skulle jag tro att du känner ett "nej" ganska tydligt. 😊
Tack för svaren! Förstår mycke bättre nu, läste igenom dom för nån vecka sen och nu igen! :)
#2
Nej, du är inte flummig. Tycker det var väldigt bra skrivet och lättfattligt. Och så ger det många vägar att gå vidare på.
TS
Varför kändes det smart att fråga växten? Vilken sträng slog det an inom dej? I det svaret finns kanske nåt som är en viktig grund för dej. Du hade ju likaväl kunnat tycka att det var ett korkat förslag…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#2 Har givit ett kanonsvar.
Jag ber personligen väldigt sällan om lov, undantaget om jag ska göra ett "större ingrepp" såsom ta en levande gren. Däremot tackar jag. Det är dock inte en så dum idé att be om lov i början, om inte annat för att träna på hur det låter/känns när ett levande väsen utan ord säger nej (eller ger tillåtelse!). Det kommer inte bara hjälpa dig i ditt magiska arbete, utan också i ditt vardagliga liv. Det är inte magi i sig, men det är ett användbart redskap.
Hur det känns… det kan nog vara individuellt och jag kan bara svara för mig. Jag får helt enkelt en stark känsla av att det jag gör är fel, den där oroliga klumpen i magen när någonting är på tok. Ibland är det så kraftfullt att jag hör ett "Nej!" i huvudet.
Liten anekdot i ämnet… Jag var väldigt, väldigt i fas med en ung man när jag var tonåring. Det var något alldeles speciellt, ett slags andligt band mellan oss. Vi hade konstant en känsla för var den andre befann sig, gjorde och hur den kände. En dag var jag ute och gick i en skog tillsammans med min dåvarande pojkvän, på den unga mannens och pojkvännens hemort. Jag ledde promenaden och skulle just vika in på en liten stig då jag kände en rent fysisk "vägg" och hela kroppen skrek "NEJ! Här ska ni INTE gå!" Sa till min pojkvän att vi skulle vända om. När vi kom hem igen hade jag ett missat samtal och ett sms från den unge mannen: "Jag märkte att du lyssnade och vände om, det var bra. Den där stigen leder till en väldigt otrevligt laddad plats." Det var en väldigt stark upplevelse. Har aldrig haft ett så kraftfullt band med någon sedan dess och är nog glad för det. Det är väldigt krävande att hela tiden vara så bunden vid en annan person.
Det där med att känna och ha intuition, förresten. Djur har det ofta, de är ofta duktiga på att lyssna och läsa av sin omgivning. Jag har hållit på med hästar i hela mitt liv och märker att många av dem är oerhört andligt på spänn. Har vid flertalet tillfällen varit med om hästar som vägrat gå på laddade platser. Blev full i skratt när jag såg Modig. Precis det där har jag varit med om många gånger.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
#6 Appropå det med hästar som inte går, en sådan plats har vi här i Västragötaland. En glänta där ett riktigt stort slag höll till och den sista platsen som Ållebergsryttare är omskrivna i. Den nämns även i Arnböckerna och omskriven i massa historieböcker. Att Bågskyttarna lät sina pilar flyga så som bondens säd strös över åkern.
Den gläntan är det få hästar som går in i. Oavsett om personen på hästen vet om det eller ej eller tror på energier eller ej. De vägrar. Rätt spännande tycker jag, skulle vilja åka dit och vibba lite. Intressant att de är så känsliga faktiskt, hästarna alltså.
#2 Tycker du gett ett gott svar jag med.
Jag brukar säga tack när jag plockar växter. Dock kanske inte främst till växten i sig utan gnomerna (jord elementarer) som vårdat och hjälpt växten. Det är i alla fall så jag ser min omgivning och känner den och därför känns det mer riktat att säga tack åt dem som jag ser runt mig som energi givare och vårdare.
Varför inte fråga vinden om du får andas innan du tar ett andetag också?
#8 javascript:nicTemp(); tänker jag då ;)
aja hursomhelst så har vi ett problem med låsta slakterier där våra barn inte får gå och se hursomhelst. I mataffären kan man idag hitta kartonger med våldtäktsmjölk och lådor med grisfett från tvååringar. Då plötsligt blev det en lämplig hobby att prata med sina kryddblandningar?
#10 Vad säger att man inte kan säga tack för maten?
Att be en bordsbön är väl precis det de med?
Bara för att man inte bär handen som tog livet betyder det inte att man inte kan säga tack ändå :)
#11: bordsbön riktat till X då, antar jag?
#11 Mata inte trollet…
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Tack så jätte mycket för alla svar, nu har jag fått mer kunskap, jag provade detta med att känna en känsla, har haft lätt för att känna andras känslor och även andligheter, även nu när jag frågade trädet (mentalt) så va det som jag fick ett svar i en känsla, det var ett uppenbart ja :) tack för all hjälp allihopa!