man kan lägga örten på en kol, ett kol till tex vattenpipa.

kolet ska ligga på något värmetåligt, en sten kanske.

Skulle gärna vilja veta hur man gör egna rökelser

Rökelser är örtblandningar, som man lägger ovanpå kol tex.

Det är det naturligaste och bästa. På bilden ser ni ett rökelsekärl - det går till så att man har lite sand i botten, sedan lägger man kolet på gallret och ovanpå lägger man örten man vill bränna.

Grejen med de pinnar som man köper i affären, är att de är processade på ett helt annat sätt, jämför en bit ros, patchouli eller vanilj med den brunglittrande stången, verkar de lika varandra?

Tack spindelfot ^^

Man kan också ta en torr stekpanna (den gamla sorten i järn) och värma upp den på spisen. Sedan strör man i de torkade örterna.

Smart Bafo :)

Aha, då fick man en massa bra tips… Har ibland surat över att alla örter man vill ha som rökelse inte finns att köpa…

#3 När du säger kol - menar du då vanligt hederligt grillkol, eller är de kolbriketter man använder till ex. vattenpipan att föredra?

Ahh… superbra! :)

#5 intressant Bafo, det måste jag testa.

För min del använder jag naturliga ingredienser och gör blandningar eller använder enstaka örter, kåda etc. Jag tycker det är intressant att utforska olika växters egenskaper bl a för att kunna samverka med dess kraft.

#3 Jag har aldrig testat grillkol men det borde ju absolut funka.. däremot är det mycket grövre och av sämre kvalite än kol till vattenpipa tex. Ska du ha det inomhus så ska du absolut hellre köpa kol till vattenpipa. Man vill ju inte att det ska pyra och stinka..

Det FINNS speciellt rökelsekol, men jag förstår inte skillnaden mellan sådant kol och vattenpipekol, förutom att rökelsekolen är galet mkt dyrare, kolet till vattenpipa är jättebilligt.

Då ska jag no använda vattenpipe kol :P

#10 Det är EXAKT samma sak.

Jag har inte exprimenterat med så mycket olika rökelser men jag har en liten ask med pulveriserat sandelträ som jag brukar bränna. Formar det bara till en liten kon på ett fat, tuttar på och släcker med en gång. Doftar ljuvligt :-) Fick asken av min syster som köpt det i indien, så jag vet inte var jag ska leta när det tar slut, därför används det sparsamt…

#13 Rött eller vitt?

#13 rött antar jag :-)

#15 Rött sandelträ (Pierocarpus santalinus) går att hitta i välsorterarde orientaliska eller asiatiska livsmedelsaffärer.

Ansjovisens rosa färg kommer f.ö. från rött sandelträ.

Vitt sandelträ (Santalum album) (de är inte besläktade egentligen) är ännu godare i doften tycker jag, men det kan vara lite svårare att få tag på.

#16 Jaså kan man! Jag har massor med asiatiska affärer här i stan, både med arabisk och kinesisk inriktning..

sådana affärer är tydligen guld har jag förstått, ört och kryddmässigt..

#17 Ja, det är de, har man tur kan man t.o.m. hitta exotiska kådor där till bra pris (om man är i rökelseblandningstagen). Man bör dock ha ett hum om kådornas latinska namn samt hur de verkligen ser ut - fast får man något man aldrig stött på förut kan det ju också vara spännande.

Bafo!.. det var ett bra tips.. Tack!
Funkar ju även ute över öppen eld.. mysigt

När det gäller vanlia örter och växer från dikeskanten vad är bra att använda som rökelser och (stavas?) smugestång och vad är farligt att andas in? Funderar på att binda en egen och använda i olika syften?

Vilka bra tips! Att jag inte tänkt på det me stekpannan eller vattenpipskol…nu blev jag glad!

Verkligen jätte roligt att läsa allas ideer och metoder. man trodde inte de fanns så många sätt.. det blir roligt att testa på nytt :)

Jag förstår inte varför man ska använda exotiska saker när det finns så mycket i vår egen natur. Enris har en mycket gofd doft och är lättantänd när det är torrt. Enris och särskilt enbären är en mycket gammal helig växt genom att det finns ett kors på bäret. Efter kristnadet blev det en kristen symbol men ursprungligen har det haft magisk verkan i tusentals år. Även torkat grangris sääter snabbt fart på elden. Både enris och granris blir sådan fart att det kan bli för våldsamt och eldfarligt. Men i brandsäkra miljöer går det bra. Enriset kanske ger så stark doft att övriga växter försvinner. En annan hartsrik växt är t.ex. getpors (skvattram).

Att komma ihåg är att varken granris eller enriset omfattas  egentligen av allemansrätten.

Jag anser att man bör nyttja det som vår natur ger och inte bara köpa från utlandet

*sneglar lystet på enarna utanför altanen*

Jag är lite skeptisk inför det här med att testa mig fram med att bränna örter. Enda gången jag testat var då jag tog lite salvia ur en kryddburk och tände på det på ett fat. Det stank hasch i hela rummet!!  Det blev ett frenetiskt vädrande eftersom äldre släktingar var på ingång.

Då jag som ung konstnärsstudent ibland nyttjade nyss nämda knark skyllde jag stundom på att det var just salviarökelse som stank i mitt rum :)

Gräver upp denna tråden igen då det finns vettiga saker här. Men jag ville föra diskussionen vidare och ställa mer frågor. Dels för att jag privat gillar att skriva ihop information som en artikel för det gör det lättare för mig att läsa själv och lära mig.

Just när det gäller kol så använder en del sand, en del bara ett värmesäkert fat eller som ovan med silar. 
Vad är sanden till för? Isolering eller en slags extra säkerhet?
Är det speciell sand? När jag tittat på det ser det ut som degus badsand.. typ.
Någon som har erfarenhet av olika "sand sorter"?
En del nyttjar brännare med sil och en del bara ett fat. Vad ser ni som för- och nackdelar med det?

Sedan såg jag denna http://www.amuletten.net/sv/rokelsehallare/4397-ortbrannare.html som fångade mitt intresse och tyckte var intressant, men jag fattar inte redigt hur den fungerar/man använder den.
Kan någon förklara?

Har ni fler råd vad det gäller örtbränning som är nyttiga för folk som aldrig gjort det?

#26 Jag använder prydnadsstenar i min "rökelsekittel" (egentligen en liten blomkruka som fått nytt liv^^) och detta enkom för att isolera då jag för det mesta eldar rökelse i ritual och då behöver jag kunna bära runt på rökelsen utan grytlappar. Prydnadstenarna är inköpta på IKEA så det är inget speciellt med dem!

På bilden ser det ut som en torrare variant av en aromalampa. Men för att vara ärlig så har jag inte riktigt koll på  hur det skulle fungera heller…

Mitt tips är väl att våga prova sig fram. Ta små mängder i taget. Stänga av brandvarnaren (men glöm inte att starta upp igen!) om du får tag på rykiga sorter. Vara medveten om att bara för att  något doftar Gudomligt färskt så behöver det inte dofta så i torrt tillstånd när du bränner det hela (jämför t. ex doften av gräs och hö). Om du fokuserar på att göra egna blandningar: Skriv ALLTID upp receptet! Tänk vad retligt om du hittar en ny ambrosia-blandning och du inte minns i vilka proportioner du använder saker och ting…