Som ni redan vet är jag lite besatt av månen, och kan nog kallas mångalen. Läste lite nordisk mytologi också på 90-talet och denna blandning blev en dikt en sömnlös natt.

MÅNGALEN

När natten har kommit och mörkret står tätt

jag smyger mig ut, försiktigt och lätt.

Jag känner mystik när jag ensam får gå

och blir liksom fri ifrån vardagens grå.

Jag smyger mig snabbt genom vägar och gränder

och då känns det alltid som om något händer.

Jag tänker på myter om bärsärkagång

och undrar om jag då var med någon gång.

Men fast Nattens Drottning just då är mitt namn

så kan jag ändå inte alls skifta hamn.

Men tänk om man kunde som kattdjuren smyga

eller som fåglarna högt kunde flyga.

I fullmånens sken vid midnattens timma

jag skulle då yla liksom en varginna.

Tänk, månen den styr både ebb och flod,

på samma sätt härskar den över vårt blod.

Ja, månen har makt, det är den som är nyckel

till menstruationens månatliga cykel.

I månsken jag blir både djurisk och vild

trots att jag dagtid är vanlig och mild.

Många kanhända nu sig förfasar

och tror att jag dyrkar urtidens asar.

Men inom oss alla jag tror att det finns

nå´t som för alltid gör att vi minns.

I gryningens morgon gav Gud oss envar

den dubbelnatur som vi ännu har kvar.

Kram Yvonne

Skifta hamn = anta djurgestalt