En fundering
Hej snart har ett år gått sen jag fick reda på att min sambo inte ville bo kvar med oss. Han har inte flyttat ännu men jag börjar att tvivla på minna känslor mot honom. Jag har försökt på alla vis bl.a. fått hjälp av er och rootdoctor, men nu är jag så trött både på mig själv och honom. Har rensat ut allt i vårat hus som jag inte vill ha för att det skall vara lättare och att andas. Har lagt massa pengar på medium och psykologer men jag får inte hjälp med det jag mest behöver hjälp med utan alla verkar förhala så att man skall använda längre så de tjänar på det. Jag får mer skulder och mer funderingar. Så jag hoppas att nästa år blir bättre annars tror jag att jag går under. Funderingen är hur man skall få det nya året att bli så bra för alla inte bara för mig utan även för er????
Låter som en väldigt jobbig situation ni lever i, att bo ihop även om man gjort slut. Låter som att du/ni försökt nog länge. Kanske det är tid att bryta helt och flytta isär? Tyvärr har jag inga bättre råd eller ord för att trösta just nu :(
Bra att rensa ut! Gör ett avslut, ett avstanp för din egen skull. Fundera på vad du värdesätter, vad du behöver. Städa ut det gamla för att öppna upp för det nya, både symboliskt, mentalt och magiskt.
Gör hellre fel än inget alls.
Medium, psykologer eller trolldomsutövare ska självklart inte förhala för att tjäna extra pengar, om det är det du menar. Ibland är man själv den största boven då man i kärlekens namn vill försöka igen, igen och igen, än fast verkligheten skriker, lämna, gå och hitta det som du vill göra, det som gör dig lycklig i livet. Det är sällan en annan människa man behöver, utan sig själv. Så hoppas inte att nästa år blir bättre, utan välj att det ska bli bättre genom att lyssna till dig själv och göra det som är bäst för dig.
Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com
Twitter: Alba Corax
![[stass]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ibland kan man också motsätta sig förändring tror jag. Speciellt när den är smärtsam, skrämmande och omvälvande. Men oftast förhalar man den bara, lever på lånad tid så att säga och det brukar bara bli värre och svårare. Någonstans där kan man försöka finna "lösningar" som något mellanting eller att projicera problemet på något annat, flytta fokus.
Jag tycker 1 år är lång och tillräcklig tid för att försöka lösa problemen. Hur mår du över att bo med någon som inte vill bo med dig längre? All lycka och styrka till dig och din framtid.
Tack för era kloka ord.
Starta ny diskussion