Lite funderingar
Sitter och läser trådar och funderar, jag har varit medlem här länge men det var längesen jag skrev och aktiv har jag ju inte ens varit i närheten av, fnissar lite smått åt alla folk som kommer hit och vill veta om det dom sett i filmer och hur man kontrollerar..
När jag var runt 14 bast hittade jag en bok i skolbiblioteket, en wiccabok som riktade sig till tonåringar, och blev alldeles kär, mycket har hänt sen dess, och kanske endå ingenting. jag är nu 22 och 23 närmar sig med stormsteg och jag är fortfarande ingen vis örthäxa, jag kan fortfarande inte tro vad jag ser och intalar mig själv att det jag hör är min inbillning och fantasi och min längtan att verkligheten inte är så grå som den kan vara vissa dagar. Men det pendlar fram och tillbaka och nu känner ja hur suget är tillbaka, jag vill känna mig nära igen, vill känna världen runt omkring mig, vill se livet, vill känna energin, vill sitta i skogen på natten och sjunga till månen och känna glädjeruset inuti mig och tänka att det är skitsamma om det här bra är min inbillning för det är så jävla härligt. Lugnet som kommer när man gör meditationen till vardag och koncentrerar sig på att fokusera positiva energier och kärlek i det man gör. En slags mindfullness antar jag, som jag aldrig verkar kunna hitta någon annanstans.
För det är bara där jag vill vara egentligen, i vardagsmagin. Klart jag har vilda drömmar om att kunna tända ljus med tankekraft jag också, jag har läst för många böcker för att den busiga tanken alltid ska finnas där. Men att kunna lyfta mina händer mot världen och känna kärleken strömma genom mig räcker och blir över och mer vill jag egentligen inte be om.
Det är okej att drömma och fundera på enorma krafter och makt. Men den riktiga magin finns i det lilla. I växtandingen, i frön, i ögon, i att sitta tyst och lyssna..
Jag är uppväxt kristen och har en stark rädsla inom mig för allt som det jag idag gör står för. Min mammas röst i huvudet hotar om djävulen och hur han klär sin ondska i vackra kläder och söt parfym för att få det han vill, min själ.
Jag tror det är därför det går så långsamt, det är därför jag inte vill tala med andar eller kontrollera någonting. För jag är rädd.. Men jag börjar tänka att det är nog bra.. För då tar jag det nog från rätt håll.. Även om det också hindrar mig, Så får det väl ta den tid det tar att komma över de skräck jag har haft under uppväxten för vad jag sett och hört..
Usch nu vart det alldeles löjligt och melodramatiskt, förlåt :D Men vafan, Ni som kommer hit och söker makt och kraft, allt ni har är vad ni har, det tar tid att hitta, det tar tid att känna, det tar tid att rikta, det tar tiiiiiiiiiiid och åter tid. Men det är mysigt, och spännande, och man gör det till vad man vill. Om man vill sätta sig på golvet och bara blunda och känna sina rötter , eller om man vill förbereda med oljor och rökelser och ha rätt färger påljusen och verktyg och mantel och gå ut i skogen och uttala intrikata besvärjelser, whatever floats your boat. Men ingenting slår det du gjort själv. För då är det din magi. Och det finns inget du har mer makt över än det du skapar själv.
Blessed be sweeties <3 Och må era fötter aldrig frysa.
Jag tror att människor är som blommor, de behöver solsken, kärlek, näring och vatten
Men de växer alltid bättre med en sporadisk påse bajs
Inser nu när jag läser igenom att jag låter lite som en fluffy bunny wiccan vilket ju blev lite fel men men..
Risken finns ju alltid att någon fnyser åt en och anser att jag inte har en aning om vad jag pratar om och det påstår jag mig väl inte ha heller.. Bara tankar som dök upp när jag satt och läste trådar..
(märks det att jag är van att bli påhoppad på forum? xD Ursäkta den defensiva inställningen)
Jag tror att människor är som blommor, de behöver solsken, kärlek, näring och vatten
Men de växer alltid bättre med en sporadisk påse bajs
Tycker det var bra skrivet! :)
Att vara fluffy bunny-wiccan är inte fel ;) Det tror jag inte att någon här påstår! Däremot är det många som anser att det inte är häxkonst, det du gör, och att det inte bör kallas det.
Oavsett så är det ju som så, att precis som du säger så ska man göra vad man mår bra av. Oavsett vad det kallas eller är, så är det någonting som gör dig lycklig och får dig att känna dig jordad och ett med allt runt omkring dig. Är inte det helt fantastiskt och alldeles rätt, även om det inte kallas häxkonst?
Vad gäller ditt kristna samvete, så finns det ingenting jag kan säga som skulle få dig att känna dig lugnare tyvärr. Jag tror ju på Djävulen lika lite som jag tror på Harry Potter. Har också väldigt svårt att förstå varför man vill följa en gud som anser att mycket som är bra och härligt med livet skulle vara fel och syndigt…
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Visst kan man tvivla och tro att man inbillar sig. Det tog många år för mig att erkänna för mig själv att jag är häxa. Men jag brukar tänka att det är bra att vara kritisk och ifrågasättande, att inte svälja allt med hull och hår.
Gör hellre fel än inget alls.
Åh vad fint skrivet!
Väldigt visa ord från en som "bara" är 22 år gammal!
Me. Myself & My Sims
Tack. Jätte fint skrivet.
Känner likadant. Jag har lurkat runt här sedan.. ja 2008/09 i alla fall. Men skriver sällan själv något förens nyligen för jag har känt mig för liten, nu är jag 23 och börjat inse att jag nog inte är så liten längre :P
Även om jag inte delar din tradition eller vad man skall kalla det, jag är mer att jag bara existerar, gör saker och tar det för ögonblicket. Alltid kallat mig själv för en blandras på grund av det :P
Men jag håller mycket med dig om det du skriver!
Känt likadant själv och suget har börjat komma tillbaka, mest efter kunskap och börja prova saker. Med skillnanden från för att på sista tiden har det väckts upp i mig att skita i allt och göra som jag tycker. Det känns som att bli sig själv igen efter år av problem och motgångar. Vilket också känns behövligt när jag bläddrar igenom anteckningar om örter och annat, gör dekokter (visserligen i en viss desperation att undkomma rygg och nacksmärta i väntan på att läkare ska hjälpa mig men ändå) men jag känner att jag blir lycklig utav det och att jag vill göra mer och prova mer. Det har till och med fört mig närmare min partner som förstår mig bättre när jag öppet med honom pratar om hur jag ser på det, vad jag vill göra och gör. Till den grad att jag gör saker även om han är hemma. Sedan dels pågrund av att jag nu fått nya vänner som stöttat mig och studerar med mig ibland, som jag kan diskutera med. Även vänner som stöttar mig på annat vis genom att säga att det är okej att jag är jag oavsett. Min tvekan till att göra något har mest grundat sig i att det inte var okej att vara mig. Fånigt eller hur? Nu när jag ser tillbaka på det. Något som nu ändras och det är så skönt och också gör att jag vågar skriva på forumet mer. Har jag fel så får jag ju veta det, eller lära mig nytt genom det.
Konstigt nog känner jag att det mesta jag fått av min syn på häxor och häxkonst har jag fått fantasy böcker, men det känns rätt för de är så avslappnade och.. vanliga. Mormor Vädervax från Terry Pratchetts böcker är väldigt häxig för mig. Det är inte vad man har, det är vad man gör. Headology. Så jag brukar faktiskt säga att böckerna om dem är läsvärda om man vill förstå mig lite bättre i hur jag ser på det eller få annan infallsvinkel.
Efter ett par år av att ha backat tillbaka och göra mycket lite, även om fortfarande intresserats så känner jag nu när suget är tillbaka igen att det är ok att det går långsamt, att läsa, samla information och det är väl kanske det som är roligt och intressant för mig.
Så jag håller med dig. Så länge man blir glad av det man gör och det känns bra. Jag tycker inte det är fel om man vill ha lite mystik/glamour för det är ju stämning på sitt sätt också. Det är snarare att tänka efter vad syftet med mystiken/glamouren är tillför.
Du satte det så bra i ord att jag blev glad och ville dela med mig. Tack ^^
#3#4#5#6 Tack !
#7 Är vi samma person? ;)
Åh mormor vädervax <3
Jag vet precis vad du menar med att våga vara sig själv, jag har börjar grovrensa i mitt liv just nu, precis sagt adjö för gott till min "bästa" vän som aldrig accepterat mig för den jag är, insåg att hon fått mig att sluta vara den jag är och säga vad jag tycker för att hon inte tyckte om det, fy fan vad farligt det är med sånadär subtilt manipulativa människor (om dom inte använder det för att göra gott, förstås!) och gammalt skit som tar min energi. Samtidigt som jag vill gräva ner mig ordentligt i häxandet och verkligen lägga min energi på det, för det är ju där jag trivs bäst. Konstigt att det ska vara så svårt att unna sig själv att leva så som man vill :P
Jag tror att människor är som blommor, de behöver solsken, kärlek, näring och vatten
Men de växer alltid bättre med en sporadisk påse bajs
#8 Beror väl på. En del tror ju på tvillingsjälar :P
Förstår var du menar. Har en hel del i bagaget som jag fått arbeta med som börjar lösa upp sig, häxandet känns som det hjälper för det är så jag, det är ett naturligt intresse som smyger sig mer och mer in i vardagslivet. Det har även gjort att jag är mer kreativ. Ritar, pysslar m.m. Så som jag nog egentligen är och är menad att va.
Starta ny diskussion