Är det något fel på mig?
Jag har sett spöken i ca. 6 år nu. Allt började när jag blev bästis med en speciell tjej. Jag har också alltid haft rätt om vad jag sagt om personer och kunnat se i framtiden . Jag älskar också att dricka mitt eget och andras blod,är otroligt "skygg" . Jag kan också förstå djur . Sen när min mamma skadade ryggen (doktorn sa att det var rätt så allvarligt) så gjorde jag något (masserade lite) och hennes problem försvann men doktorn och alla andra sa det skulle ta månader. Jag har också "kontakt" med natur. Många är rädda för mig och tycker jag är ett "freak". Är jag normal?
Ingen som vill svara? Jag måste veta andras åsikter…
Det verkar som att du kanske har en medial förmåga inom dig. Nu menar inte jag förmåga som förflytta saker osv utan kanske en healing och se in i framtiden förmåga. Att du gillar att dricka blod har jag ingen aning om, kan bara vara en smaksak, behöver inte vara att man är en vampyr (jag tror förövrigt inte på att dem finns) men varför går du inte till en riktig medial person och ställer frågan? För som det låter i mina öron kan hon svara på den frågan ganska bra om du är medial eller Inte. Tror absolut det inte är något fel på dig :)
Ville även bara påpeka att jag själv känner en stark förbindelse till naturen, drömt sanndrömmar, spått om framtiden, sett spöken, känner av människors känslor osv.. Speciellt om jag tar någon i handen. Det är inget fel på mig och därför inget fel på dig. Det finns många som du :) tro mig.
Vad glad jag blir att höra det . Trodde jag hade blivit helt galen
När jag började att känna av saker så ansåg jag mig också som galen då det vetenskapligt inte kan hända. Jag trodde inte alls på sådant i början men nu har jag fastnat :) Förstår det, tur att du inte är det då :)
#2 Att svara att man ska gå till ett medium för att få svar på en sådan fråga är generellt ett ganska dumt tips. De flesta som kallar sig medium är bara regnbågstanter och har ingen vettig hjälp att komma med. De få medium som är vettiga och värda att prata med kallar sig för det första ofta någonting annat, eftersom ordet är så utspritt, och för det andra är de så eftersökta att det kan kosta mycket att få träffa ett, både i rena kurs-/mötespengar och i resor.
#0 Det är inget fel på dig. Det du beskriver är egentligen att du är en mycket känslig person, känslig för vad som sker runt omkring dig. Det är inte jätteovanligt, speciellt inte bland barn och tonåringar.
Vad du vill göra av din känslighet är upp till dig. En del väljer att stänga av den, eftersom den blir påfrestande. De flesta gör detta helt omedvetet och lever sedan normala liv, de tror inte på det övernaturliga och kallar sig inte mediala. Andra utnyttjar den genom att t.ex. börja arbeta med människor och/eller djur senare - en socionom eller sjuksköterska har t.ex. väldigt stor nytta av denna känslighet. Somliga väljer att gräva lite djupare och lära sig kontrollera och utnyttja sin känslighet, många av dessa finner sina likar i olika animistiska trosuppfattningar/religioner (Wicca, t.ex.) eller inom spådomskonsten. Många med denna känslighet blir lite skygga/blyga/tillbakadragna, eftersom det är ganska påfrestande med alla intryck människor ger.
Din förkärlek till blod betyder förmodligen ingenting speciellt, mer än att du gillar smaken av blod. Jag är likadan och lägger ingen vikt vid det. Det kan också vara ett tecken på bristsjukdomar, är du tjej så kan det mycket väl vara järnbrist.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
#6 Fast jag menade då mediala människor, inga lurendrejeri-tanter, annars hade jag väl inte skrivit inlägget? Jag vet många mediala som utser sig för att vara medium och har verkligen den mediala gåvan. Så det finns medium som man kan gå till och få hjälp. Och nu så skrev jag "medial" inte regnbågstanter som bara tar pengar av människor utan någon hjälp alls :)
#7 I så fall är det en bra idé att säga detta i inlägget och ge konkreta tips på var man kan finna vettiga mediala personer! Det är jättesvårt för okunniga människor att hitta rätt. Regnbågstanterna är som sagt väldigt många fler än de seriösa :)
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
#7 jo men först och främst ville jag se om hon var intresserad av att gå till en medial person. Alla är inte det och då är det ganska onödigt att dra upp massor med olika människor. Hon kom inte med något intresse för det verkade det som och då började jag att skriva annat istället :) innan jag börjar babbla om massor med olika människor ville jag vara säker på om hon var intresserad eller inte därför förklarade jag inte mycket mer. Men det är bra att du skrivit nu att det finns regnbågstanter då jag missade det. Trodde dock alla visste att det bestod mest regnbågstanter än riktigt mediala människor, men det är olika :)
Jag skulle gärna få till en sådan medial person . Men jag har inte tid då jag går i skolan också och mamma skulle verkligen inte låta mig gå dit. Hon skulle tro att jag har blivit galen och ta mig till doktorn och så .
Okej, då förstår jag. En lösning skulle kunna vara att gå dit när du har lov, en lösning när det gäller din mamma är lite sådär. Det är ganska så bra om du har hennes tillåtelse då jag antar att du är minderårig! Rätta mig om jag har fel :) Tror inte doktorer kan hjälpa dig speciellt då de kommer diagnosera dig med någon psykisk störning. "Du inbillar dig" brukar vara det vanliga frasen :) been there done that. Du ska dock absolut inte göra något mot dina föräldrars vilja eller mot din egna. Men som praefatio skrev så kan du stänga av detta då det för många blir påfrestande. Och även att om du blir sugen på att gå till någon, ska du absolut se till så att det är en tillförlitlig en och inte en regnbågstant :)
Men jag själv har varit så intresserad av sådana saker (magi och så) men har aldrig vågat säga det till någon. Min vän har liknande förmågor (det kanske var menat att vi skulle träffas och bli bästisar) och jag har hört att man också kan "utvecklas" i det . Jag låter nog nu helt patetisk. Men jag är rätt så ny i det här "real magic" om man menar med riktig fakta. Så jag vet inte om jag vill stänga av det . Jag är för intresserad och jag kommer aldrig kunna sluta tänka på vad jag sett .
Ja, är du intresserad av det och inte ser det som en börda så kan du lära dig mer av det :) jag vet att jag mötte en person en gång och kände direkt en sådan kontakt med honom, som om jag känt honom i hela mitt liv. Han var själv medial och kände samma sak för mig. Oftast känner mediala personer mer kontakt för varandra och därför passar bättre ihop, inte alla :) men en del kan det bli så, för mig i detta fall. Då är det enda du kan göra är att lära dig mer av det och kontrollera det :)
Kan jag utveckla det på något sätt?? Typ någon slagssymboler magi .
Du ser spöken med mera och är själv orolig för att vara psykiskt sjuk? Då kanske du inte ska frågar just människor som också ser spöken, hur ska de kunna säga om du är spykiskt sjuk? Alltså, om du är psykiskt sjuk så är ju de det också… Ni är i samma sits. Det jag vill säga är inte att jag tror (eller inte tror) att det är nåt fel på dig. Det jag vill ha fram är att om du är orolig för din psykiska hälsa – prata med en vuxen som du kan lita på. T.ex. nån som har tystnadsplikt. Det kan vara så att du har psykiska besvär utan att alla dina upplevelser för den skull är "ogiltiga" eller "osanna". Tycker det är mkt tråkigt att ni andra här tar på er att ställa diagnosen "helt normalt" på en person ni aldrig träffat. och du, frågeställare, hur kan du gå från orolig till att köpa två främmande människors svar rakt av?
Jag tror inte du är sjuk bara för att du har starka intryck och känslor men om du känner ett sug att dricka folks blod så låter det lite oroväckande.
Hälsningar från en som tycker att såna här frågor ska tas på allvar.
Men herregud.. Många känner att blodsmak kan vara gott men inte är direkt beroende. Det är en smaksak och det finns många människor med den smaksaken. Varför skulle hon lyssna på en främling som mig men en främling som dig? I vissa delar av det TS beskriver känner jag igen mig själv som att vara medial och jag hade samma frågor som henne tills jag frågade en medial kvinna själv som berättade för mig att jag var det. Vad som kommer hända osv. Det är många människor som har sådana frågor. Bara för att man har sådana "besvär" behöver det inte alltid vara psykiska besvär som du säger. Jag är inte psykiskt sjuk och har en del av dessa "besvär".. Att hon tycker om blod är väl något som som sagt är en smaksak, dock förstår jag det inte. Men tycker att man ska visa lite positiva svar innan man drar upp korten att hon är psykisk sjuk. Fast ofta när man pratar med en vuxen så brukar man få svar som dina exempel vilket ofta leder till otrygghet bland barn.
Jag hade samma frågor som henne o början av tonåren och det ledde till att jag verkligen är medial. Tror du inte att hon då kan ha chansen att prata med andra mediala personer och kanske känner då av vad som det egentligen är? Tycker du verkar vara väldigt duktig på att dömma istället för att hjälpa till.
#17 om det skulle vara så att TS är psykiskt sjuk men inte söker hjälp pga att ni helt tvärsäkert friskskriver hen utan att ni har nån enda aning om vem hen är – skulle du då ångra att du så tvärsäkert ställde diagnos via nätet? Det tror jag. TS har symptom som stämmer överens med flera persnlighetsstörningar. Jag säger INTE att TS är sjuk, jag säger att det kan vi inte veta. Oroar man sig för att vara sjuk så kan det ligga nåt i det. Oavsett övrigt.
TS. Var rädd om dig!
Men det var ju därför jag rekommenderade att hon skulle gå till en medial person först och känna av? Känner den mediala personen att det inte är så vilket de gör (beroende på om de är lurendrejeri eller inte) så kan man utesluta en personlighetsstörning. Såklart vi inte kan Veta det, men jag trodde att det var något fel på mig i yngre åldern också vilket ledde till att jag växte till mig och blev medveten om min medialitet. Av att hon hamna här borde också ha en ganska stark förmåga att hon tror att hon är medial men att hon samtidigt är rädd för att det är något fel. Men jag håller med dig att sugen på blod är lite oroväckande även om det är en smaksak bland folk. Men som sagt.. Jag hade samma frågor, jag är inte sjuk. Jag är medial. Så nej, det ligger inte alltid något i det. Jag oroade mig, jag är inte sjuk.
#18 Jag förstår vad du menar. Måste prata med mamma en gång så att dem ska ta mig till en sån där speciell doktor som kan se om jag verkligen är psykiskt sjuk. Det där med blod är inget så allvarligt,det är mer att när jag blöder så brukar jag slicka bort blodet då jag gillar järn smaken
Så blod i större mängder (mer än kanske en droppe) är inget jag skulle tänka mig dricka. Jag har inte något sug efter blod. Men jag gillar järn smaken . Trodde det betydde något och var lite rädd så jag skrev med det också
Jag slickar också bort mitt eget blod så inget fel i det :) Gör du det.. Då kan du utesluta det om det inte är det. Är det det, då har du svaret. Lycka till TS!
#20 Aha, nu visade det sig ju att du INTE vill dricka folks blod. Så då kan vi pusta ut ;D
Jag tycker inte du ska tänka "är jag normal eller onormal". det finns inget normalt. Alla är olika och dom som ser dig som konstig som du skriver, har säkert sina egna problem och egenheter. Utgå från hur du själv känner. Mår du toppen – fine. Mår du inte toppen – sök stöd. Det kan framförallt vara skönt för dig att få höra rakt ut att du inte har nån diagnos, från dom som kan sånt! då behöver du inte gå och ha den tanken i bakhuvudet. Jag tycker du verkar jätteödmjuk och det är en FIN egenskap. var stolt över den du är! Men sök stöd i det som inte känns helt bra.
när du säger att du "ser spöken", menar du då att du ser personer eller är det mer att du hör ljud och kanske ser ngn sak flytta sig lite?
Till TS
Jag tycker att du har fått väldigt goda och välmenande råd från Hen. Jag hoppas att du kommer att följa dem och din egen slutsats att prata med din mamma.
#23 Jag ser personer, skuggor men inte ljudJag brukar se dem när någon av mina kompisar mår dåligt eller när något ska eller har dött.
#24 Ska prata med henne :) Men min mamma har alltid sagt att jag har varit annorlunda speciell…inte som "vanligt" folk så mamma kanske visste det här innan men inte sa det till mig.
#25 Att du känner starkt band till naturen, är mkt lyhörd och upplever dig känslig för hur saker är/ska bli, är blyg (skygg som du skrev), ses som annorlunda… Inget av det är det ett bevis på att någon är psykiskt sjuk – eller häxa.
Du skriver att allt började med att du blev bästis med en "speciell tjej". Kanske är du väldigt starkt influerad av henne och det är det som ger dig dessa känslor. Kanske kan det kan vara så att du gärna vill vara som den andra tjejen och uppleva samma saker som hon säger sig uppleva. Jag påstår inget, bara ger exempel.
Bra att du förklarade mer nu om vad du menar med "se spöken". Jag tolkar det som att du ser lite diffusa skuggor, inte "spöken" som är tydliga. Det är ju i lägen där du känner en stark empati med en vän så det kan ju vara en stark inlevelse bakom, bara. Ser du verkligen spöken så är det en annan sak såklart.
Jag är även glad att du inte menade allvar när du skrev att du gillar att "dricka blod". (Jag såg typ ett dricksglas framför mig). För den biten kändes på riktigt oroande.
Du verkar ha mycket att bära på till synes (av ditt inlägg) unga axlar. Jag tycker absolut du ska söka stöd kring de tankar du har.
Stort lycka till till dig, medmänniska. Du är värd att må bra!
Med tanke på hur stor procent människor det finns som påstår att de upplevt något de själva upplever som övernaturligt så kan man inte påstå att det är ett tecken på psykisk sjukdom utan det är snarare något allmänmänskligt och inte så konstigt alls, vare sig spöken finns eller inte.
Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com
Twitter: Alba Corax
Det har historiskt funnits mycket vidskepligheter kopplat till blod.
Exempelvis sög man med näsdukar upp blod från avrättade personer för ett par hundra år sedan och lade sedan de blodiga näsdukarna på utvecklingsstörda barn med förhoppningen att de skulle bli friska.
Att häxor historiskt använde blod och grävde upp människoben från kyrkogårdar för sina ritualer, det hoppas jag är ett avslutat kapittel.
#20 Att vilja slicka bort blodet när man slår sig är en djupt rotad instinkt :) Vårt saliv innehåller nämligen enzym som påskyndar läkningen av såret. Det är därför djur slickar sina sår.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Ett tips är att inte dricka andras blod (du skrev att du gillar smaken även av andras)! Oavsett om du tror att personen är frisk eller inte, det är inte värt det om det skulle visa sig att han/hon bär på hepatit (eller något ännu värre!).
"I will not be pushed, filed, stamped, indexed, briefed, debriefed, or numbered! My life is my own!" - Number Six
#32 Oj, råkade kanske skriva det. Jag "dricker" bara mitt eget. Jag har aldrig druckit någon annans blod. Men när jag börjar skriva så brukar jag ibland lägga till saker utan att jag ens vet om det , jag brukar skriva berättelser och då tappar jag bort mig xD