Jag firar de vanliga svenska traditionerna såsom jul, midsommar, lucia etc.

I övrigt baseras mitt firande på vad som händer i naturen där jag bor, där de två viktigaste händelserna för mig är när fåglarna reser iväg på hösten och återkommer på våren och delar upp året i två delar, död och liv. Jag bor på kanten av en fågelsjö så den delen blir så stark för mig. På sommarhalvåret är det en kakafoni av diverse tranor, gäss, sångsvanar och annat och på vinten är det stilla, tyst och dött.

Som Bappho firar jag de "vanliga" svenska högtiderna. Annars följer jag skiftningarna i skogen.

Jag uppmärksammar och oftast även firar (på olika sätt beroende på situationen) vinter- och sommarsolstånd, vår- och höstdagjämning och fullmånar. Det sker oftast i sällskap av andra sorter än människor. Och precis som Bappho och skogsbergs-anna följer jag naturen runt knutarna, den visar vägen i vardagen och förgyller den. De "vanliga" högtiderna, julen, påsken, midsommarn och nuförtiden Halloween (en av barnens favoritdagar förstås och enbart på grund av det!) firar jag med familj och vänner. De har för oss fått ett rent hedniskt/naturenligt innehåll eftersom ingen i familjen följer den kristna traditionen. Det är bekvämt att fira när andra firar. Och det ger mig möjligheten att fira de riktiga dagarna i lugn och ro:-)

Glömde min favorit, luciadagen:-) Den dagen ägnar jag Freja, och firar av hjärtans lust, annars klarar jag mig inte fram till vintersolståndet;-)

#1 Wow! Vad mäktigt det låter! Jag har ju läst på din blogg och FB om alla naturfenomen du möter. Men aldrig förstått hur nära du har haft det på knuten.

Jag firar (stort eller litet) såsom Kuutar vinter- och sommarsolståndet, höst- och vårdagsjämningarna och fullmåne. Sen så firar jag vissa gammla finska högtider såsom Björndagen (Karhunpäivä) och Kekri som är en skördefest och tillägnad de döda.  Jul, midsommar och dylika (kristna) fester har jag inte firat sedan barndomen.

#6

Är midsommarfirandet kristet i Finland?

Av de svenska traditionerna är det nog bara jul och möjligen påsk som firas, för släktens skull. Påskmiddag blir det oftast hos farmor, men jag äter lika gärna middag hos henne vilken annan dag som helst.

Julen firas traditionellt runt juldagarna med våra olika släkter, fyra stycken, så det blir många kalas. Jag pyntar och har traditioner här hemma under december, pyntet går klart åt det "hedniska" hållet med ljusets återkomst i åtanke: försöker smygstarta genom att tända ljus, pynta med varma solfärger och mycket runda/skålade former som symboliserar solen, fertilitet och allt annat som behövs för att jorden ska komma till liv igen. Brukar ha någon form av högtidsritual också, strax innan eller strax efter julafton. Den fokuserar ofta framåt i livet och innefattar nästan alltid spådom av något slag.

Därefter handlar det ganska lite om firande, och desto mer om att ta tillvara på den tid som är och det som händer i naturen. Jag uppmärksammar, snarare än firar. Det är för stillsamt för att kallas firande. Det hade varit trevligt att fira ordentligt, förstås, men det hade jag velat göra i sällskap i så fall.

Midsommar firar jag faktiskt inte alls, i ren protest. Varför fira att det vänder och dagarna blir kortare?

Skörden uppmärksammas under sena augusti/tidiga september, med ett slags rituellt/fokuserat skördande (svampplock är en favorit) och en liten ritual kring detta.

Vårens (och livets) återankomst uppmärksammas under sena mars/tidiga april på ett ganska påskigt sätt med mat i mängder (lamm, kalv, ägg och kyckling), hempyntning och mycket sex. Hehe.

Naturens död i alla bemärkelser uppmärksammas i oktober, och det är väldigt olika hur det sker. Döden är så stor, viktig och känslig att jag måste känna in från år till år hur jag vill göra. Ofta besöker jag "mina avlidna" på ett eller annat sätt. Ibland "firar" jag i glädje för att de levt och att livet är en gåva, ibland "firar" jag i sorg för att de är borta och att livet tar slut. Ibland både och.

#8 Fast midsommar handlar inte om dagslängd för mig, utan om jordens fertilitet. Det är ju då de flesta växter blommar och ska bli befruktade.

#9 Jag vet att det är så för många, och det är möjligt att jag så småningom kan se skönheten i sommarsolståndet. När jag en dag har egen gård och självhushåll kommer midsommar säkert få en positiv betydelse för mig med, men just nu har jag svårt att se det så. :)

#7 Njaaa… Det är den ju egentligen inte. Men midsommar heter juhannus på finska och det kommer från Johannes döparen. Ibland faller juhannus på samma datum som sommarsolståndet, då firar jag samma dag som andra firar midsommar, men om det inte är samma datum så firar jag inte på juhannus utan den dag sommarsolståndet är. Jag är allergisk mot kristendomen och vill helst inte ha något att göra med den.

# 7 & 11 Juhannus är en kristen högtid i Finland även i nutid, den firas i alla församlingar landet runt. Firandet sker för att minnas Johannes Döparen och dopet, som var så avgörande för kristendomens utveckling. Men trots att firandet är kristet, tänder man ändå en stor brasa, juhannuskokko, som har garanterat ingen kristen ursprung;-) Sen firar ju majoriteten juhannus genom att supa och knulla, tyvärr utan att relatera till några gudomligheter eller hednatidens traditioner.

#12 Du har så rätt. Jag har för mig att juhannus faktiskt är den högtid som har mest "paganska" traditioner kvar i firandet.

Och Manutar, jag är också allergisk, men har pga släktskapets kraft varit tvungen att utveckla antikroppar;-) Det hjälper när jag vill umgås med folk som bär allergener, som för det mesta verkar sitta i munnen…

#14 Min släkt är inte kristen, som tur är, så jag slipper utveckla antikroppar för deras skull :)

#15 Kan bara gratulera;-) Å andra sidan har jag fått äran att utvidga folks horisonter, och det är alltid trevligt. Även om det har kostat mig en hel del energi.

#11-16

Tack!

Jag undrar om man inte i Sverige också firar Johannes Döparen kring midsommar, eller snarare Svenska kyrkan.

Vi får väl glädjas åt att ingen kräver avskurna huvuden under denna helg.

#17 ;-D

Jag firar jul med att äta skinka. Midsommar med att vara vaken länge och med vemod se framtiden an.

Vår- och höstdagjämning samt månens olika faser brukar jag också uppmärksamma.

Sen firar jag ju födelsedagar. Att fira en födelse känns extra fint.

Vissa dagar firas med släkt och andra i ensamhet.

Jag firar jul - med gran, pynt, levande ljus, mat och bak - fast för mig är vintersolståndet viktigast även om det inte alltid infaller på Julafton så vet jag att hjulet har vänt och ljuset kommer tillbaka.

När det är runt påsk, firar jag egentligen vårdagsjämning, med ägg, påskris och blommor. Jag brukar passa på att fräscha upp hemma vid den tiden då dagarna är ljusare och våren (förhoppningsvis) kommen.

Midsommar firar jag helst med fest och god mat. Jag försöker även samla in så mycket jag kan den dagen för att torka.

Höstdagsjämning då brukar det bli svamplock - så firar jag hela hösten nästan- jag älskar lukten av fuktig skog som lyset i rött, gult och allt däremellan. Levande ljus brukar dyka upp hemma när dagarna blir mörkare.

När det är astrologiskt sommarsolstånd, vinstesolstånd, höst/vårdagsjämning försöker jag att få in någon slags divination, utesittning eller liknande.

I år blev det även halloweenfest mest för barnens skull kanske men jag uppskattade nog att få klä ut mig mer än jag erkänner.

Födelsedagar firar jag med =) det är ju väldigt hedniskt om inte annat.

Jag vet inte om jag firar fullmånen på något sätt egentligen - jag tror jag uppmärksammar den mer. Och de gånger jag har glömt bort henne, då påminner hon minsann =)

# 20

Inte för att jag vill göra dej ledsen, men jag tror att vintersolståndet aldrig infaller på julafton.

Vad gör den förfördelade fullmånen?

#21 nej det gör det nog inte nånsin, jul firandet brukar ta upp så mycket plats att jag inte firar vinstersolståndet annat än med spåkorten. Ja hon har ju fler ansikten men när hon är full kan någon oväntad dröm komma, eller dagdröm. Eller så känner jag mig bara manad att se uppåt.

Jag firar de fyra stora solhögtiderna, sedan firar jag skörden när jag storskördar i trädgården och vårens ankomst när de första vårlökarna tittar upp.

Jag uppmärksammar månes faser, men firar dem inte på samma sätt. Jag firar även den keltiska högtiden (eller iaf den moderna tolkningen av den) Samhain eftersom jag tycker om att ha en högtid som hedrar de som inte längre finns hos oss. 

Sedan blir det födelsedagar också och jag firar jul med familjen på samma sätt som de brukar fira samhain med mig.

Vad dumt att jag inte tänkte på födelsedagar, speciellt barnen är underbara att fira och det görs länge och väl:-) Namnsdagar brukar vi också fira, eftersom namnen verkar vara laddade med kraft, är betydelsefulla för var och en och dessutom trevliga att filosofera kring.

Tänkte inte på det, men vi firar födelsedagar och namnsdagar och (Ölands)skördefest som visserligen kan ses som ett jippo men som vi firar med mat, fest och kultur. De döda brukar skänka en extra tanke vid slutet av oktober men inte nödvändigtvis på allhelgona.

Jag gör alla svenska traditioner, med en liten gnutta av magi, vid jul, midsommar osv ;)

Jag firar midsommar/sommarsolståndet beroende på vem i familjen du frågar. Det görs precis som #20 säger med mycket mat, sällskap och fest. Jag brukar också försöka samla mycket och ta in för att torka eller konservera på något annat sätt, eller för att hållas färska. Jag gillar sommarsolståndet, det är en otroligt mysig dag som är fylld med glädje och firande :) 

Sedan firar jag alla helgonafton, detta gör vi genom att ha en stor middag med den närmsta familjen och brukar ofta föra med sig väldigt djupa diskussioner kring liv och död och konflikter. Vi brukar åka till kyrkogården och tända ljus för våra döda familjemedlemmar runt midnatt för att minnas och sakna dem som inte är med oss idag. Alla Helgonafton är en av årets vackraste dagar enligt mig, det är helt magiskt på kyrkogården den natten. 

Jul i min familj handlar inte om kristendomen och Jesu födelse utan mycket om familj och att umgås tillsammans. Vi brukar laga mycket, mycket mat och sedan så klart julklappar! 😃 December är en av mina favoritmånader och är fyllt av ljus och bak. 

Vintersolståndet firas på sätt och vis mycket genom att gå igenom året som varit. Jag har gjort en egen variant av detta firande genom att jag börjar med att processa året som har varit när vintersolståndet inträffar. Den dagen handlar mycket om mig själv genom meditation, städande, rening, skrivande och liknande. Jag går igenom året, höjdpunkter och dåliga stunder, är tacksam för det som har varit och bildar nya löften kring det som behöver förbättras. Sedan brukar jag fram till nyårsafton arbeta med att knyta de lösa trådar som finns för att sedan säga tack till året som varit och välkomna det nya med öppna armar. 

Skördetiden är också viktig för mig, jag samlar så mycket jag kan av det naturen har att erbjuda.

Födelsedagar firas flitigt! Tårta och kalas 😉

Utöver detta brukar jag småfira vår/höstdagjämning, årstiderna som ändras, påsk (Mest för att det är viktigt för delar av min släkt), valborg och advent.

Jag firar ja de "vanliga" antar jag. Jul, påsk, nyår, halloween, midsommar.

Ska börja fira de mer wiccanska. Yule och någon fullmåns ritual med till att börja med. För att se om det är något för mig och om det känns bra.