Döda tvillingar
Jag bor i ett hus som är ca 420 år gammalt, för ca 8 år sen så byggde vi om på undervåningen och hittade då en tidningsartikel då de isolerade med det det förr i tiden. I tidningsartikeln så stod det att det var två syskon, tvillingar som har blivit mördade på 4 våningen som nu är vinden.
Allting började när vi hittade tidningsartikeln. För ca 2 år sen så kände jag som om att det var någonting som va med mig hela tiden, men jag visste inte vad. Jag bodde i en fosterfamilj. På nätterna så försökte jag klättra på väggarna, en specifik vägg i vardagsrummet. Varje morgon när jag vaknade va mina naglar trasiga och jag blödde ut nagelbanden/under naglarna. Det var stora rivmärken på väggen.
Sen när jag flyttade hem till mamma igen för ca 1 år sen så började det låta uppe på vinden, det var tunga steg, barn som skrattade och sedan skrek och man hörde ett duns. Nästan varje kväll innan jag går och lägger mig, då jag är hemma själv för det mesta, så börjar det rivas på fönsterna och ifall inte bryr sig så går "den" till dörren och bankar. och det fortsätter än idag.
Nu i helgen så hände det någonting riktigt hemskt.
Vi har några vänner som var hemma hos mig, vi hade kul, allt var jätte bra, tills jag satte mig i fönstret och skulle tända en cigarett. Vi var på andra våningen.
Jag kollade ner och såg en pojke som va mellan 4-10 år, han stod i bar överkropp och ett bar byxor. klockan var 02.00- 03.00. Jag vart ju såklart rädd och ropade in alla mina vänner för att kolla, medans alla stod och kollade i fönstret smälldes sovrumsdörren igen. Alla vart jätte rädd och sprang in i sovrummet.
efter en stund går jag ut och kolla ifall han är kvar och då märker jag att spisen står på. tre plattor står på 6, de var glödhetta. stängde av den och gick vidare till fönstret. alla var fortfarande kvar i rummet. När jag var framme vid fönstret ser jag att han fortfarande står kvar och kollar rakt ut, jag går tillbaka, och ser att tre plattor står på 6 igen, jag stänger av den och går in till de andra och berättar hur läget är.
Efter kanske 15 min så går jag in till köket igen och kollar och då var han borta och allt var som vanligt. Sen ringer min vän och ber mig att komma och möta henne.
Jag tog med mig en annan kompis eftersom att jag inte vågade gå själv, efter det som hände. När vi var på hem, upp för trappen så ser jag två pojkar sitta och "leka" mitt i trappen. Jag vart jätte rädd och bara sprang, sprang igenom de.
Snälla hjälp mig..
Oj, vad intensivt! De här andarna vill dig verkligen något! :) stod det i tidningen om de hade hittat mördaren? De kanske bara vill ha en mor, känna den där moders känslan, eftersom deras egen inte finns….
Men det låter väldigt underligt…
Vilken historia. Elaka barnandar och 666, lite väl mycket av det goda.
#3
Den sifferkombinationen missade jag, du är skarp du!
Vet någon vad det kan bero på? Finns det nått jag kan göra åt saken och vad tror ni att de vill? vågar inte vara hemma längre..
vad menar du? #3
Jag har varit med om nått liknande märkligt, fast inte med samma historia. Jag var bara fem år och bodde i en gata som hette storgatan. Varje dag brukade jag springa ut till bakgården för att spela fotboll eller tennis, men ofta märker jag att jag har fått en sten på huvudet och tänkte att det var någon som älskade att jäklas med mig. Nästa dag händer det samma sak. Och igen. -ll- -ll- -ll- -ll-. 1 vecka höll det på. En liten sten faller på mitt huvud jag ser mig omkring, tittar mot övervåningen men ingen där, men misstänker att någon är där. Jag flyttade på mig från området och stod inte i närheten eller under en byggnad, men ändå får jag en sten på mitt huvudet. Då tänkte jag att jag hade fått en sten på huvudet, men av vem. Det var spöken eller andar som busade runt mig utan att jag kunde förstå vad som hände. Men jag ville gärna säga det till mina föräldrar. Men för det så skulle det innebära att jag bara snackar utan att jag ens veta vad jag pratar om. Det var inte lätt att övertyga mina föräldrar att det fanns spöken i närheten av där jag befann mig. Det hade varit färre om jag kom till en psykolog/läkare/sköterska eller vetenskapsman som skulle se mig som psykisk sjuk.
Am I man or woman. No. I'm genderless.
#6 Jag menar att din historia innehåller för många stereotypa (populärkulturella) detaljer för att jag skulle kunna ta den som trovärdig. Men det är bara min egen högst personliga åsikt, grundat på mina egna erfarenheter av livet.
Starta ny diskussion