intressant  tråd, brukar bara drömma drömmar som slår in och det är ju inget mer med det haha. ska bli spännande o se vad andra delar med sig av :)

Atropa, låter intressant. Hra du försökt styra dina sanndrömmar någon gång för att få fram mer information om något specifikt?

#2 njaa, innan man somnat har man väl försökt komma tillbaka till drömmen och ibland lyckas man, men inget jag försökt förbättra hos mig :)

Nej jag brukar nästan aldrig öva på min synskhet och tar inte heller betalt för spådommar, då jag tycker det känns oerhört fel för mig. 

Om jag verkligen VET att det är så, så brukar jag ge ett tips till någon jag känner. Annars brukar jag bara se vad som händer, typ som ' vissa saker måste hända, så låt det hända '. 

Mina syner brukar vara specificerade på de saker som är viktiga. Det som inte är lika viktiga (t.ex att man kliar sig i håret, kanske dåligt exempel men du förstår!) hoppar förbi.

Det jag brukar 'öva på' om jag har tråkigt är att spå något. Man känner efter själv hur långt eller kort i framtiden kroppen kan spå och se vad man ser. Har jag redan en färdig syn försöker jag förlänga den och se mer detaljer med mera.
Det kan vara bra att skriva ner synen för att se vad som var fel och rätt, för att sedan försöka om tolka felet, se om man lärde sig av 'fel tolkningen', eller varför det blev fel, till nästa gång!

Tack för svaret corro! Jag förstår vad du menar med 'vissa saker måste hända'. Så är det ju, men det är alltid svårt att veta när man ska följa med strömmen eller styra in på en ny fåra. Eller när man är helt vilse på öppet hav.

Hur känner du/ni igen en riktig syn/intuition från en vanlig tanke/fantasi?

# 5 - Rivana
Magkänsla och instinkt. Vad säger den!

Jag vet att när jag fått en riktig syn så är kommer det första momentet att hända inom de närmsta minutrarna / timmarna. Just dom synerna vet jag brukar stämma till 100%! Så dom litar jag på.
Det blir som flashback(fast forward).

Man måste känna i hela kroppen. Vet jag det här!?
Man får prova sig fram vad som känns rätt för en själv.
Jag vet att det känns så här när jag har rätt om en syn, att det är dessa typer av bilder m.m så då är det troligtvis rätt. Okej vad säger min magkänsla / instinkt att jag ska göra nu?

Eller; Okej det var en sån syn. Dom brukar inte alltid stämma, men jag känner efter i kroppen hur det känns. Verkligen känner efter över allt. I sinnet, i kroppen, i magen, hur de andra kanske kan känna osv osv osv.

Det är intressant att du pratar mycket om känsla här. För mig är det snarare frånvaron av känsla som gör att jag kan åtminstone spekulera i när jag fått en riktigt 'syn'. Jag tänker nog inte så mycket, känner inte så mycket, bara ser/vet.

Undrar om alla har olika förnimmelser när de ser/vet/skådar. Hade varit så mycket enklare om det varit som på tv och nåt ljussken eller nåt proklamerade att : NU SKÅDAR DU.

Jag hade den förmågan när det gällde vissa personer, främmande & vissa som jag kände. Jag visste när jag skulle möta på dom! Jag bara visste det. Andra starkare andra svagare.
Det var speciellt med en person som jag inte kände. Han hade väldigt starka energier.
Jag har varit väldigt duktig på att förneka min inution, så nu har jag nästan tappat det helt. Men jag försöker ta upp min gamla förmåga & träna på att vidare utveckla den.

Jag har den för mitt eget husbehov. Har ett par nära vänner som också är mediala, vi hjälper varandra. Jag gör ibland läggningar eller läser av andra. Mest på sajter här inne för att öva och hålla igång förmågan. Har vid enstaka tillfällen lagt för andra men tar inte betalt. Känns inte rätt för mig, men jag är absolut inte emot att man tar betalt om man känner frid med det. Jag ser min synskhet som en slags förtroende vi sysnak fått av livet. För mig känns det för privat för att dela med andra utan god orsak.

asså jag är syns men sen framtiden sudigt😓

Jag tycker min synskhet går till ingen nytta då jag bara ser vilka filmer som kommer visas på teven… dock kan jag se färger på vissa folk, vet dock inte om det är auran eller ngt annat

#0 Tidigare har jag trott att min synskhet var inbillning men sedan bestämde jag mig för att öppna upp och faktiskt lyssna på det jag kände/såg. Jag skulle gärna vilja lära mig att spå i framtiden när jag har blivit lite mer erfaren. :)

Jag har sagt ifrån några gånger, försökt ge råd och sånt där. Men det var aldrig nån som lyssnade så det har jag slutat med. Börjar tro att vissa saker är oundvikliga. Värst var det med bilolyckan, för den gången satt jag själv i bilen. Jag uppmanade tjejen som körde att sänka farten och vara försiktig och förhörde mig om att hon visste hur hon skulle göra om det "släppte" från vägen. Det var snöstorm, fast bra sikt och torrt (inte slaskigt eller halt) på vägen. Först körde hon lugnt som jag bett om, men sen blev hon övermodig. Rätt var det var så var vi på en bro som var helt belagd med is. Sen small det så det skvatt. Men alla klarade sig "bra". En annan gång blev jag anklagad för att ha trollat så det hände. För hur kunde jag annars ha vetat i detalj hur det skulle gå till? Nä, den där gåvan som vissa kallar det, den behåller jag för mig själv.