kan tillägga att när jag kom hem så fråga min mamma mig på en gång hur det gick och att hon hade tänkt ringa för att hon också hade känt att något va fel, sen berätta jag för henne vad som hänt. Hon sa bara att jag ska lyssna på min magkänsla..

Låter skumt… Ryser när jag läste.

Läskigt värre 😮 Det var nog något du undslapp när du sprang där ifrån 🙂

#Åh, det lät inget vidare! 😮 Vilken tur att du hann springa därifrån!

* #0 :)

#3 , #4 ja tack gode gud för att jag hann komma där ifrån..

Mina första totalt okvalificerade tankar här att det kan ha varit:

a) Något form av småfolk. T. ex rået som du kände av om skogen är relativt orörd. Småfolk är inte bara gulliga gårdstomtar…..

b) Att du eventuellt har börjat komma i kontakt med din mer mediala sida och kanske kände av något som hade hänt just i detta område? Detta borde ju gå att undersöka…

#7 

a) nej, de va definitivt mänskligt..

b) oj, hm tänkte jag aldrig på. fast när du säger det så vet jag faktiskt om (framför allt kvinnor) folk som blivit anfallna där i området. 

Vet du om det isånna fall går att typ "stänga av" det? för jag vill helst inte vad med om något sånt igen :s

Kan det inte ha vart en person i närheten du inte såg? Men som ditt sinne uppfattade och flyktinstinkten klickade in? Jag hade så för många år sedan, började plötsligt känna ett panikartat obehag på en skogsslinga som jag brukade känna mig trygg på. Det visade dig att en man hade rymt från psyket och gömt sig i närområdet och överfallit, stoppat kvinnor där. Efter att han försvann gick känslan över. Annars tycker jag nog med att energiminnen och småfolk (som inte bara är gulliga) kan uppfattas som en närvaro och känner man men inte ser kan man uppleva det som läskigt och få panik, speciellt början. Att stänga av är ganska personligt (finns många olika sätt), delvis är det ren viljestyrka att stänga ute, delvis att lära känna hur man reagerar, vad man känner av, skillnader och likheter osv så man hanterar det bättre och känner sig mer trygg med "gåvan".

Det hände mig en gång när jag och mamma skulle åka bil hem från kören på kvällen. När vi hade åkt cirka en mil så fick jag också den där känslan att något var fel! Väldigt fel! Mitt hjärta började bulta lite extra och jag kände mig lite darrig. Mamma såg att jag började spärra upp mina ögon och blev helt tyst. Plötsligt så utbryter jag bara: "Mamma. Något är fel."
Mamma: "Fel, hur menar du?"
Jag: "Något har hänt, det känns som om någon har dött!"
Mamma försökte ju lugna mig och sa att det inte var någon fara alls. Jag trodde henne inte. Så jag började ringa runt bland nästan alla i min familj, men ingenting hade hänt. Kollade runt bland alla djuren hemma, men ingenting där heller. Jag försökte slappna av, men det gick inte. Dagen efter så stod det i tidningen att en kille i min ålder hade blivit mördad, inte alls lång ifrån där jag bor. Så det var det jag kände av, för klockslagen stämde exakt.

Jag har alltid haft en väldigt stark känsla för när något är fel, och man blir alldeles kall i kroppen när det händer!

#9 

Jag vet faktiskt inte, jag tittade jätte noga även när jag sprang och upptäckte ingenting. Men de kändes inte som att det var någon en bit bort utan exakt där jag var, så nära att jag borde ha kunnat sett det. 

Hur vet man om man har just den "gåvan"? För det är inget jag helst har, vill verkligen inte vad med om en liknande situation igen..

En vän föreslog att jag kanske bara kände av någon annans upplevelse. kan det kanske stämma? och vad innebär det? att jag är telepatisk eller något sånt? -.-'

Hoppas att det är ok att jag kommer in och frågar nu men, vad är småfolk? Finns dom i skogarna? Jag känner mig ofta iakttagen när jag promenerar i/runt skogarna på kvällen men tror alltid att det är vilda djur. Typ en lokatt som iakttar mig.

#11 att känna av någon annans upplevelse (skedd i dåtid) är vad energiminnen brukar kallas. #12 småfolk är ett av samlingsnamnen för vättar, tomtar, älvor och dylikt.

#13 Min vän syftade dock på nutid, alltså att någon person (någonstans) hände det något med och jag kände av det samtidigt som det hände.

Då jag som tonåring rymde hemifrån en kväll och satte mig på Mc Donalds i stan så kände och såg jag plötsligt hur hela lokalen blev mörk. Jag tittade upp och såg en man som precis hade klivit in genom dörren. Trots att han inte tittade åt mitt håll så visste jag att han ville skada mig. Han kom sen och satte sig vid mig och försökte övertala mig att följa med hem till honom, och att han kunde hjälpa mig om jag hade problem. Jag såg ett fruktansvärt mörker i hans ögon, de fick mig att tänka på blod. Jag lyckades lämna restaurangen utan att han såg det men när jag kommit en bit bort så vände jag mig om och då stod han och spanade vid dörrarna. När han såg mig började han gå efter mig. Jag ökade takten och det gjorde han också. Då sprang jag allt vad jag hade. Kort innan min pappa dog väldigt oväntat så hörde jag en låt som gav mig känslan av att något hemskt hade hänt eller skulle hända. Ibland kan man ju få en obehaglig känsla, bli rädd helt enkelt men vid dessa tillfällen har det känts mer än så. Jag VISSTE att jag kände rätt och jag har aldrig fått den tydliga känslan utan att den har stämt. Jag tycker att det är en väldigt bra förmåga som kan skydda mot faror.

#15 Hoppas du kom undan från honom.

jag har varit med om liknande händelser men den här var annorlunda den va liksom mer kraftfull