Alwyn: bra sagt.. hade nog inte kunnat skriva det bättre. Jag är ju någonting emällan ung häxa och "gamal" (hehe.. ni förstår nog vad jag menar), och håller nog med, visa unga är så ivriga.

Det kan ibland gå veckor mellan jag utför magi, helt enkelt för jag är inte i den riktiga känslan, och då är det inte så bra att utföra magi om man inte är helt fokuserad.

Ja, det var bra skrivet Alwyn. Det är ju så, när man hittar ett nytt intresse, att man vill kasta sig in i det med huvud före ibland. Det kan vara dumt, speciellt med något som faktiskt kräver mycket kunskap för att ge resultat.

Jag tror att om man har bråttom in i magins värld så kommer man snart inse att den är svår att ta sig in i - omöjlig om du jäktar! Det är nog då som många tröttnar. Jag minns (så gammal är jag ju inte än) att det var MÅNGA tjejer även för snart tio år sedan, som "fann" magin i åldern 12-16 och tyckte att WOW, häftigt! Unikt! Roligt! Nu ska jag bli häxa. Det ställdes samma frågor då som nu: Hur gör jag en spell för att uppnå x? Hur ska ett altare se ut? Hur renar jag ett föremål? Hur ska jag gå klädd när jag håller på med magi? Fungerar alla spells på sidan y? De flesta som gick in med den inställningen, istället för att ta sig tid att fundera på vad magi egentligen innebär, slutade när det inte var en rolig lek längre, eller när de upptäckte att det inte fungerade för dem (för att de hade för lite kunskap, men det visste de ju inte!). Bara någon i gänget gick in för det med en annan syn och är fortfarande häxa.

Det är inte så konstigt att föräldrarna tror att det är en fas. När det började lukta rökelse från mitt rum som 12-åring så tror jag att pappa och hans fru tänkte att jaja, det går över. Tji fick dem Mamma tog det på allvar istället (hon är häxa) och satte regler för vad jag fick och inte fick hålla på med. Helt rätt tänkt.

Tack för era synpunkter, ja jag tror det är viktigt att det finns folk där för att hjälpa de nya häxorna. Varför är det inte vanligare med mentorer och lärlingar inom häxkonst? Jag skulle kunna tänka mig att båda ha en och flera lärare, och även vara lärare inom sånt jag redan känner.

För 1-2 år sedan var jag en sån där ivrig ung häxa som gjorde ritualer och besvärjelser, tände rökelser, köpte ett plastbord på ikea för att ha som altare, och ville att saker skulle hända. Men när jag gjorde ritualerna så kände jag inget, förutom lite panik för att det inte kändes rätt, och allt kändes mest som ett skådespel inför mig själv. Så jag tog en paus från häxkonst, förutom då och då när jag tog reda på saker jag undrade, forskade lite, och läste på den här sidan. Nu, när jag är 15, känner jag mig redo att med försiktighet återuppta häxkonsten, och #0 inspererade mig mycket. Häxkonst är verkligen nåt jag vill hålla på med och vara kunnig i, och jag hoppas att jag inte kommer skrämma bort mig själv igen. Men nu vet jag vad jag tror på, och vad jag inte ska göra!

/Korofyll

# Tack Karofyll för att du delar med dig. Låter som om du har lärt dig dethär med hur du ska gå till väga nu. Skönt! Och vi är många här inne som finns där för att hjälpa varandra när det behövs. Jag tror det är bäst som du beskriver, att man går sakta fram och vara lite försiktig. Hojta till om du undrar något, om man kan vara till hjälp.

Tackar ;)

Det är bara så otroligt svårt att hitta böcker! (Helst då det är svenska.)

#7
Lite OT, men..
En bra grundbok att börja med är Jennifer Hunters "En Wiccas Handbok - En ung häxas guide till ett magiskt liv".
Nu är det dock en "wicca-bok", men Jennifer berättar väldigt bra om allmänna häxgrejor, som att hålla ritualer och om magi om redskap osv.. så inte bara om religionen Wicca.

Jag tror nästan att denna kan finnas på biblioteket, men den är bra att ha hemma.

#8 Den boken är ökänd i häxkretsar för att vara den värsta smörjan man kan läsa som nybörjare. Full av sakfel.

#8 Verkligen? För det om ritualer och redskap tycker jag stämmer bra överens med det jag har läst på massor av andra sidor på internet. Och om jag inte minns fel så berättar hon väl om Wicca så som hon utövar den?

Ahwell.

#10 Den är inte bra. Jag behöver inte förklara, för tack och lov finns det en fantastiskt bra beskrivning på diverse felaktigheter här. Onn beskriver boken kapitel för kapitel.

Boken rekommenderas ofta till nybörjare, men som nybörjare tycker jag att man ska slippa att sitta och vara superkällkritisk och ha en guide bredvid sig som berättar vari boken har fel. De som läser den här boken läser den för att på ett enkelt sett lära sig "the basics" och att då läsa om hur någon annan uppfattar Wicca och personligen utövar Wicca, och som dessutom presenterar detta som om det vore fakta, tycker jag är rätt vansinnigt. Vill man ha folks personliga erfarenheter i ämnet, vilket såklart är bra, så bör man som nybörjare få veta att det är det man får.

Det här forumet dräller av folk som säger sig "vara wicca" efter att ha läst den här boken som första och enda bok i ämnet. Dessa personer har fått en helt vansinnig grund att stå på, felaktig och ytlig, vilket märks extremt fort.

En betydligt bättre nybörjarbok om Wicca och neopaganism, som påminner lite om "En wiccas handbok" i det att den på ett lättsamt och lättförståeligt vis går igenom väderstreck, färgmagi, ljusmagi, elementen, lättare besvärjelser och grunden till själva tron men är korrekt i sina fakta, är Scott Cunninghams "Wicca: a guide for the solitary practitioner". Går att köpa billigt på adlibris och finns på svenska. Hur översättningen är kan jag dock inte svara på, jag har bara läst på engelska.

Överlag är Scott Cunninghams böcker trevliga nybörjarböcker. Inte speciellt djupgående på något vis, men faktamässigt korrekta och relevanta samt, såklart, lätta att få tag i vilket är ett stort plus. Sedan ska man aldrig enbart läsa böcker av en författare, det kan vara rätt farligt.

Många wiccaner i Sverige verkar ganska ointresserade av själva religionen. Det är det coola med magin man vill åt, inte någon trist historielektion eller religionslektion. Det är oerhört synd, för dessa neopaganer kommer sällan någonvart efter ett tag. Ytlighet är en häxas värsta fiende - eller rättare sagt, en ytlig häxa är ingen häxa. Vill man påbörja en djupdykning i religionsdelen så kan jag rekommendera "The study of witchcraft" av Deborah Lipp, som till stor del handlar om religionen bakom och dessutom kan hjälpa en att hitta en väg i sitt magiska arbete. Den boken är framför allt bra för att den presenterar grunderna, och sedan innehåller långa listor över bra böcker i ämnena. En guldgruva för en nybörjare!

Om en gillar att läsa så är det bara att läsa på, men med kritiska ögon. Sen får en tolka själv. Att börja direkt med magiska formler och ceremonier upplever jag som att börja i lite fel ände. Kanske är mer givande att läsa mer generella böcker om energi, andevärlden, olika trosuppfattningar som tilltalar en etc. Att läsa lite om allt möjligt kan hjälpa en att fundera ut vad som intresserar mest och känns rätt.

Jag är väll då kanske ganska så ung, skulle du vilja ge råd om böcker och lite hemsidor här på internet som jag kan ha hjälp med för att börja utföra magi?:) tack i förhand!

Jag älskar böcker och att läsa, men jag slås över vår övertro på böcker. Boken är ju egentligen ett ganska modernt fenomen om man tänker på böcker till gemene man.

Dessvärre har vi inte längre kvar de naturliga mötena mellan människa och människa(häxa och häxa osv), så kanske är boken det bästa alternativet. Men jag kan inte låta bli att tänka på orden från en klok person, som skriver här emellanåt, att hen gärna provar sej fram.

Och så tänker jag att man bör skynda långsamt oavsett om man lyssnar eller läser. Låt ett litet steg ta lång tid. Ett litet steg ta lång tid. Det går inte att skynda fram kunskap och insikter inom häxkonster, magi och liknande. Det är nåt som måste sätta sej ordentligt i sinnet, i själen, i kroppen och i kunnandet.

Egentligen kanske studiet är viktigast av allt, oavsett vad man studerar. Man kan lära sej mycket på att nåt är väldigt fel och att man känner till alla felen…

Jag har märkt att böcker, eller skriftlig information fick mig att stanna av och rörde bara till allt ett tag. Just nu försöker jag med flit att inte läsa böcker. Jag fick nämligen för mig att jag skulle studera detta så som man studerar matematik, fysik eller religionshistoria - det slutade med att jag började dämpa intuitionen och iställer följde böckerna. Dessutom har jag märkt just nu att även om jag har läst om "just det där" kom inte insikten och kopplingen förren jag har upplevt det på något sätt.

Skillnaden mellan intellektuell kunskap, erfarenhet och insikt finns. Nu menar jag inte att man ska strunta i att läsa alls, speciellt inte i början, ett tag gav det mig mkt och gör det kanske igen snart, men den mänskliga vägledningen är obetalbar.

Det finns helt enkelt saker man inte kan förmedla i text.

#15 Håller helt med dig. Bra sagt.

Det finns en markant skillnad mellan intellektuell kunskap och erfarenhet som kommer ur den egna upplevelsen.

Vem som helst kan samla på sig information, studera och kunna en massa saker intellektuellt och även basera sitt liv på tro, men det är inte detsamma som att ha faktiskt, direkt erfarenhet eller vetskap.

Det kommer en tid när man måste lägga ifrån sig böckerna, ge sig ut i världen och upptäcka den (och sig själv) på egen hand. Ur det kan det också komma något som inga böcker kan lära ut; nämligen insikt och visdom. :-)

#15 och 16 Jag håller med er!
Jag läser inte så mycket längre nu, men har gjort det förr och det gav mig väldigt mycket; Inte lika mycket som alla möten och allt utövande genom åren dock! 

Insikt och visdom kommer oftast med tiden anser jag, efter att en sökt ett tag. Att lyssna inåt är inte alltid lätt som ung och ivrig eldsjäl. Då tycker jag att läsa samtidigt som en testar sig fram är ett bra sätt att komma igång och lära sig metoderna för att hitta sin inre vägvisare. Så var det för mig i alla fall.