Du kanske skulle prova med stenar som är jordande och stärkande för underliv, mage och upp till mellangärdet? Svarta, röda/mörkröda, orangea och gula stenar i såna fall.

Finns det fler sätt att så stopp på det där? Jag lider av samma problem nämligen.

Jag har hört att man kan sätta upp som speglar framför sig men då projiceras deras energier tillbaka till dom själva och ja det kansk är lite taskigt.. Annars kan man ju pröva att bra stänga ner sig.. Annars finns det säkert nån som kan komma med nått bättre tips men jag brukar stänga in mig som i ett äggskal, det funkar efter ett tag men det kan bli lite för effektivt så nu kör jag på att försöka ignorera allt bara..

Jag har också provat diverse bubbel motoder, men jag tycker att man kan bli lite väl instängd i sin bubbla, osocial. Ett tag gjorde jag så att jag försökte känna hur långt ut jag sträckte mig, försökte dra in det och fästa vid korsryggen. Men så slutade jag med det av någon anledning.

Att föda barn och leva med dom och bo i skogen har funkat utmärkt för mig;-) Märkte också en markant skillnad när jag började följa månrytmen och hålla på med ritualer och magi (vad jag nu kan mena med ordet…), har genom det fått starkare gränser. Kanske blivit lite kaxigare också och törs säga åt folk om de tränger sig för nära;-)

#2 Stass - tror det kallas empat. Att man har väldigt lätt att känna av andra människors känslor och energier och om man inte riktigt kan kontrollera det så är det lätt att man blir överväldigad. Jag har alltid otroligt lätt blivit påverad av andra människor, kan ändra min personlighet och humör helt efter vem det är jag pratar med. Riktigt jobbigt då jag aldrig riktigt kunde lista ut vem jag själv var - utan bara anpassade mig till andra hela tiden. 

#5 Föda barn har jag redan gjort.. tror jag väntar ett tag med att göra det igen ;) 

Är lite svårt att säga åt folk att sluta vara nere eller på dåligt humör för jag blir irriterad och trött av det haha. De ska ju självklart få känna vad de vill, och jag trivs ganska bra med att kunna känna av vad andra människor är på för humör eller vad de har för energier men jag vill inte att de ska ta över mig - vilket blir problemet ibland. 

Måste lära mig känna skillnaden på mina egna energier och andras.

Jag har också lidit av detta mycket. För mig har det hjälpt att s.a.s. höja min egen energi innan jag går ut. Istället för att stänga ner (det hjälpte aldrig) gör jag nästan motsatsen: jag "kontaktar en kraftkälla" (alla har nog sin egna), ankrar i den och låter kraften flyta genom mig, starkt. Det blir som ett skydd som vibrerar utåt. Det hjälper inte 100%, starka känslor kommer fortfarande igenom, men jag kan låta dem flyta igenom mig eftersom jag är öppen och ankrad, det fastnar inte likadant längre. I början tog detta ganska mycket tid och koncentration, men nu går det snabbt.

Om man vill röra sig omärkt är detta inget bra alternativ.

Jag ber om ursäkt för de lite luddiga uttrycken, har inte riktigt ord för detta på svenska ;)

#1- då kanske tigersöga fungerar i det syftet? Har en hemma och när la tillbaka min ametist igår så kunde jag inte låta bli att ta upp tigersögat istället. Så nu får den ligga i min väska och är faktiskt på lite bättre humör idag! :)

#5 Jag letar faktiskt hus utåt skogen =)

#7 det låter som någonting jag ska testa =)

Jag har mina perioder då det är starkare och svagare beroende på hur jag själv mår, och beroende på hur starkt andra skickar ut sina sinnesstämningar/tankar/känslor, det gäller som du säger att ha koll på sin energi/humör och märka när någonting början falla över en på en gång ist för att dras med. Paradoxalt nog verkar det som att man måste träna sig på att bli mer känslig (märka av skillnader i stämningar) för att slippa vara överkänslig.

Är det någon som riktigt konstant skickar ut diverse vassa tankar, så koncentrera dig på personen och rikta tänket högt, starkt och tydligt  till personen "låt mig vara" exempelvis. Funkar bättre n man tror =)

Men det är ändå skitjobbigt att gå runt som nån slags antenn.

Jag känner också igen detta, har kämpat mycket med det och det är något jag lär mig mer om hela tiden. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. För ibland är jag uppmärksam och andra gånger inte. Det hänger också ihop med hur jag mår för stunden givetvis. Att just hålla på och kämpa med det är nog inte så bra, tror jag. Inte för mig.

Det viktiga, för mig, har varit att inse att det inte är något fel på mig för det har jag gått och trott länge. Har man sedan barnsben fått höra "Suck, vad du är känslig!" så tror man att denna "känslighet" är något icke önskvärt, något som är negativt. Då är det också lätt att flyta ut i gränserna och ta åt sig av andras känslor och tankegångar. 

Jag tror att vi alla hittar våra egna sätt att leva med detta och kanske också göra det till en gåva istället för en förbannelse. För påverkan finns alltid. Men det går ju att använda sig av detta har jag märkt. Tack vare detta kan jag tona in på andra människor och hjälpa dem i vägledning t ex. Jag vet hur de mår och ofta vad de söker. 

Men gränserna mellan mig och andra måste finnas, sunda gränser. Det som funkar bäst för mig är att göra dagliga ceremonier, jorda mig, dra in mina tentakler när jag inte använder dem medvetet och hämta kraft från naturen.

Och jobba med mina tankar och känslor så jag lättare känner igen vad som är mitt och vad som är andras. Jo just det! Och så finns det en mycket bra skyddsruna som jag använder vid behov och som funkar väldigt väl. Finns att hitta här.

#8 Javisst! Vad bra att det känns bättre. :-)

Uppdate, Hematit verkar fungera bra på mig. Jag köpte en ring, satte på mig den och det tog några timmar men sen så märker jag att det är som att det blir enklare att hantera, att dra tillbaka tentaklerna när de drar ut sig. Vilket resulterar i att man inte blir lika påverkbar och kan styra det mer som man vill. Inte idiotsäkert dock, men mer hanterbart.

har samma problem. Aldrig varit så bra på att hanterat det och har famlat mycket. Ibland känner jag skillnad på mina känslor och andras, som olja och vatten, även om jag känner känslorna jätte starkt. Ibland blandas det helt och blir förvirrande. Har märkt att jag särskilt känner från folk jag "länkar" mig till, nära och kära, vänner. Om något större händer trots dem inte är nära mig så kan jag känna hur dem känner vilket kan bli mycket konstigt >< 

Massa bra tips här vill tacka och tänker testa dem 🙂 det där med grundning är nog bra, min far har uppmanat mig att testa det mer, vet inte varför jag inte fått in vanan. Ska försöka igen 😃

Jette Holm skriver i Kristallernas värld att gul fluorit skyddar mot andras projektioner och mot att själv projicera, men å andra sidan står det på länken som följer att "Bruges hvor der samarbejdes i grupper, til at stabilisere og forene energier." :

http://www.stenguiden.dk/1fluoritgul.asp

En fråga om himmel eller helvete kanske?

Jag är helt enkelt bara tvungen att hålla människor på avstånd annars blir jag sjuk. Jag gissar att det tipset är värre än en bubbla ;-)

Det som Skogsbär skriver i sitt första inlägg, "kan lätt bli överväldigad i stora folkgrupper" stämmer så totalt in på mig. Om jag befinner mig på ett ställe med mycket folk, ljud och intryck så tar dessa helt över mig. Resultatet blir att jag sluter mig, blir extremt fåordig, känner mig borta och har svårt att fokusera. En oerhörd trötthet kommer också över mig; när jag kommer hem efter att ha tillbringat tid i en sådan miljö så nästintill däckar jag i sängen på direkten. Några personer som jag känner brukar skämta med mig när detta händer i deras närvaro, skämt i stilen "hehe, ska du få en panikångestattack nu?" och "men har du social fobi eller?!" (Tilläggas i det här fallet ska att jag aldrig fått panikångestattacker och inte heller har social fobi, torgskräck eller liknande.) Det ter sig för mig helt enkelt som att jag är som en antenn som suger upp alla intryck utan att kunna sluta. Det är otroligt överväldigande. Vad har allt detta att göra med, och fungerar det att skölda sig i sådana här situationer för att stänga ute alla intryck lite?

Ja, skölda sig/stänga sig och/eller prova de andra tips vi tog upp här ovan. Se vad som funkar bäst för dig och ge varge teknik lite tid och övning =)

Javisst blir man trött, det är som att bombaderas med en himla massa ljud i huvudet, kännslointryck och gud(ar) vet vad. 

När jag var barn minns jag att jag hittade ett knep att "få det att sluta" jag kunde inte få det tyst, men jag kunde spela upp en låt i huvudet, som jag hade hört på radion eller bara gillade, på det viset fick jag bara en sak att "lyssna" på och tänka på. Jag gör det ibland än men det är inte heller idiotsäkert.

Det värsta är ändå när man inte kan sortera eller har lärt känna sina egna känslor och tankar ordentligt och misstar andras för sina (när de liksom har fäst sig), börjar må dåligt utan anledning osv.

Väldigt många bra tips här… betydligt fler än när jag bett om hjälp på andra forum 🌺