Wicca
Grundläggande inom wicca är tron på en Gudinna och en Gud vilka är varandras motsatser,motpoler, motsvarigheter. Den ena Gudomen kan inte existera utan den andre och detta förhållande sträcker sig till allt i världen och skapar ett behov av balans. Inom denna religion
finns det dock många relativt vitt skilda inriktningar. Det finns inriktningar som endast tillber Gudinnan och som förnekar Gudens existens men det finns också inriktningar som anser att
Gudomarna kan ta sig olika gestaltningar och därför tillber dessa utövare hela panteon, hela uppsättningar av Gudar, exempelvis de fornnordiska med bland andra Oden och Freja. Wicca sägs av utövaren vara religionen och magi sättet att utöva religionen på vilket gör alla wiccaner till häxor och trollkarlar. Magi betraktas som ett verktyg för att förändra och påverka omvärlden med sin vilja och ska behandlas med stor respekt. Inom denna religion kan det mesta sägas vara tillåtet så länge ingen skadas och det finns enligt denna princip endast en fundamental regel att följa; ”An' it harm none, Do what ye will”. Inom wicca råder stor oenighet om huruvida religionen grundats i modern tid eller om den härstammar från kloka gummor och häxcovens i förkristen tid. Oenighet råder också kring om religionen kan utövas solitärt (ensamt) eller om utövarna måste tas upp i ett coven för att få kalla sig wiccaner och det finns traditioner inom vilka särskilda regler och strukturer måste efterlevas för att ett
medlemskap ska bli aktuellt.

Gudinnedyrkan
Här handlar det om tron på en allsmäktig Gudinna, en Moder Jord som världsalltets skapare.
Denna Gudinna kan benämnas med ett namn såsom exempelvis Isis eller Inanna medan Hon ibland ges ett personligt namn av utövaren eller endast åkallas som Gudinnan eller Moder Jord. Det finns inga direkta inriktningar då denna religion är högst subjektiv men i Sverige
finns det ett samfund som säger sig vilja samla gudinnedyrkare runt om i landet med en enda gemensam föreställning, nämligen Gudinnan som skaparen. Grundtanken har en ekologisk
prägel då det handlar om att värna om naturen som är eller är skapad av Gudinnan. Det finns naturligtvis olika sätt att se Gudinnan på där allt ifrån en kvinnlig variant av kristendomens Gud till en levande planet med ett komplicerat system av självreglerande delar finns representerade.

Druidism
Druidismen gör anspråk på att härstamma från den keltiska mytologin men inte alla druider vill kalla druidismen för en religion. Det finns många som anser att druidismen är ett förhållningssätt gentemot världen och att druider mycket väl kan vara såväl kristna som ateister. Druiderna var innan kristendomens intåg prästerna i den keltiska religionen och idag är druiderna utövare av en naturcentrerad religion. Själva ordet druid sägs vara kopplat till träd och just träd har en väldigt stor betydelse för druiderna. Människorna anses vara en del av den heliga naturen där då träden har en speciellt hedrad ställning. Då naturen är det som dyrkas inom druidismen sker företrädelsevis utövandet i naturen där vissa platser kan anses vara mer heliga eller där det kan finnas särskilt starka band till det sakrala. Det anses viktigt för druider att hela tiden förändra, utveckla och anpassa religionen till aktuella förhållanden
och den utövande individen eller gruppen. Samtidigt finns det ett fundamentalt intresse hos druider att utveckla sig själva genom att ta del av den kunskap som sägs finnas hos de olika
druidordnarna, de flesta lokaliserade i Storbritannien. Utövarna kan fördjupa sig i bland annat poesi, spådomskonst och helande för att utvecklas som druider.

Shamanism
Inom många kulturer har det funnits och finns än idag shamaner som genom resor i transliknande tillstånd kunnat tala med förfäder och Gudar samt bota och hela inte bara människor utan även samhällen och naturen. Det är från ursprungsbefolkningar så som samer, indianer och afrikanska bushmän som denna religion sägs härstamma. Shamanen har kontakt med andevärlden där också hans eller hennes så kallade hjälpandar finns vilka hjälper honom/henne att utföra olika handlingar. Handlingarna görs i andevärlden, som anses existera parallellt med vår värld, och syftar till att skapa balans mellan uppbyggande och nedbrytande krafter vilka påverkar oss människor och vår värld.
Det råder delade meningar kring en del begrepp som används inom denna livsåskådning där främst titeln shaman är omdiskuterad. Vissa anser att titeln är obetydlig och att en person som utövar shamanska handlingar också borde få kalla sig shaman medan andra
anser att titeln måste förtjänas genom att en person når en form av upplysningstillstånd. Jag ger mig  inte djupare in i diskussionen kring detta utan väljer generellt att använda mig av begreppet shaman, utan att lägga några värderingar i det utan endast som en beteckning på en person som anser sig tillhöra denna tradition.