en annan saga
Med anledning av den väldigt vackra Ostarasagan kom jag att tänka på vilka sagor jag skulle vilja berätta för mina barn. Det är en väldigt fin tradition att berätta sagor av det här slaget för att föra vidare traditioner och tro.
Nu vill jag ha en gudabefriad saga, en som vänder sig till naturen i sig. Det är alltid tid i första hand jag vänder mig, även fast jag erkänner gudar och gudinnor, så stämmer det inte med vad jag vill ha som traditionsenlig berättelse. Någonting att berätta för barnen vart år. Så jag har skrivit en här om vårdagsjämningen och kommer att skriva en för vart högtidligt tillfälle. jag skulle gänra vilja ventilera dem med er och höra era åsikter. Den här är alltså inte redigerad alls.. Jag tar välkommet emot alla synpunkter. :)
Det skall alltså vara utan gudar och återspegla på världen i sig.
Vart år lämnar Natt sin bror till vila. Han låter brodern Sol lägga sig ner bland sina mjuka moln och vila för hela den långa vinter. Natt tar själv på sig att sätta ut stjärnorna, putsa upp månen så den glöder sitt mjuka sken, så världen får ett sken att se upp till medan Sol vilar. Arbetet att sätta alla stjärnor på plats, hålla dem skimrande och lysande är ett tungt arbete. Ett Natt tog stolthet i. När Kvällen sa god morgon till Natt satt Natt redan och putsade på de stjärnor som hade **blivit smutsiga under förra varvet. Så när Kvällen önskade natt ett gott varv skulle Natten vara redo att sätta sig på plats. Han drog och drog de tunga stjärnorna, lade dem alla på precis rätt plats. Han fick inte göra något fel, då skulle himlavalvet inte stämma. Precis innan han tände stjärnorna på himlavalvet placerade han ut månen.. han vred på den tills den fick sin rätta form. När månen väl var på sin rätta plats i sin rätta form, kunde Natt ställa sig för att snabbt beundra sitt verk innan han kunde tända dem.
Först att tända var månen, sedan sprang han från stjärna till stjärna för att tända dem. En del är gula i sitt sken, några skall ha ett litet rött glöd över sig. Medan en del skall lysa blått, nästan vitt. Alla stjärnor** **har sitt egna ljus och egna styrka, allt måste Natt sköta.
När morgonen vaknar för att börja sitt arbete är det dags för Natt att börja plocka ner stjärnorna igen och börja förbereda dem för nästa varv. Månen har han lagt att vila för länge sedan, den är först att läggas tillbaka på sin plats. Morgonen vaknar och hjälper Natt att städa undan det sista innan Sol vaknar.
Så på vintertiden när Sol är vaken bara en liten tid är arbetet tungt för Natt. Han arbetar länge på varvet och får liten tid att vila. Men Natt älskar sin bror Solen och unnar honom gärna den vilan innan Solens egna hårda tid på varvet börjar.
När det närmar sig tiden för Natt att vila blir natt mer och mer trött. Hans styrka börjar att sina och stjärnorna börjar tappa sin stolta glans. Natt har helt enkelt inte den orken han behöver längre. För att hjälpa** **sin bror håller sig Sol vaken längre och längre. Tills den tiden på varvet när Sol och Natt är vakna lika länge. Då är den enda tiden på hela Natts hårda varv där både Sol och Natt kan se varandra. Då är både Morgon och Kväll lediga.
Den tiden på varvet när både Sol och Natt kan träffas sitter de uppe länge och pratar. De kramas och berättar om alla saker de har sett under sin tid ifrån varandra. Natt berättar för Sol om de nya stjärnorna som har föds, vad dem heter och vart de sitter. Han berättar vilka stjänor som har dött och om vart de satt.
Innan sol och Natt måste skiljas åt ger de varandra en lång varm kram, med löfte om att ses igen. Så kliver Natt ner, för att få sluta sina trötta ögon innan han skall börja nästa varv. Den här gången är han varm i sitt hjärta, hans möte med sin bror gav honom ny styrka att ge stjärnorna sin glans.
**
Jag gillar verkligen idén bakom sagan men den är inte så sagolik, ingen berättelse eller händelse i den. Det känns litet som uppradad fakta utan djup, arbeta gärna med den för upplägget är intressant, jag läser gärna en mer bearbetad version av den här igen 
Ja men visst är det så. Jag tycker med att den är lite.. uppradad. Bra beskrivning. jag kan liksom inte Se berättelsen hända. Det är mer som ett manus. :P
Visst okej.. när man sedan berättar den så har man sig själv osm verktyg att göra den levande med så på så vis är den ju ett manus. Men den får ju gärna ha lite mer liv i sig.. :D
Får nog ta mig till köket där jag kan läsa den högt för mig själv. Det brukar hjälpa.
Tack för att du svara mig. :D
Här är den omarbetad. Jag väntar att redigera den tills jag vet om det är den berättarformen jag vill ha. men jag är tvekande till om de skall vara bröder, eller en feminin och en manlig.. Vad tycker ni om den saken?
Det är bara två gånger på ett helt årsvarv som bröderna Sol och Natt kan träffas. Det är när Natten och Solen är vakna lika länge. Den tiden brukar de sitta ner och prata hela kvällen.. som då ligger och sover. De berättar för varandra om vad de har upplevt **den tid de har varit isär. Det här är berättelsen om en av de gånger då de fick träffas.
Nattens arbete är ett tungt arbete. Det är han som styr över stjärnorna och månen. Det är Nattens uppgift att placera ut alla stjärnor så dem hamnar på precis rätt plats. Om så den minsta lilla stjärnan hamnar fel, blir hela stjärnhimlen skev. Det är även Nattens uppgift att sitta med de döende stjärnorna innan de gnistrar sin sista gnista. Att visa de nya stjärnorna sin plats, hjälpa dem hitta sitt glimmer.
En kväll får Sol höra att hans bror är trött och sliten. Det är** Kvällen själv som berättar. ”Jag oroar mig för Natten, han ser så sliten ut när jag möter honom för nästa varv. Jag tror han arbetar för hårt.” Solen blir bekymrad över nyheten Kvällen har berättat för honom. ”Vad finns det att göra för honom?” frågar Solen. ”Vi kan lätta på hans börda.” Föreslår Kvällen. ”Det är ett tungt arbete att hålla reda på alla stjärnor.. Kanske kan vi hjälpa honom att flytta på dem?” ”Nej vi kan inte hjälpa honom att flytta på dem, men jag har en idé.” Nästan viskar Solen till Kvällen. På så vis sätter de sig ner och gör upp en plan för hur de kan hjälpa sin bror Natten.
Utan att berätta någonting för Natten sätter dem sin plan i verket. För vart varv som går skall Solen stanna uppe längre och väcka kvällen tidigare. Genom att göra så, minskar de på Nattens arbetsvarv, som blir kortare för vart varv som går. Men Kvällen får lova Solen att inget berätta. Om Natten får höra deras plan kan han komma att sätta sig på motvärn. Ty det är ju Solens tid att vila.
Natten stiger som vanligt upp tidigt för att hinna med allt som skall göras innan det lång varvet är igång.
Men när han vaknar ser han Kvällen vara ovanligt igång med sina sysslor.
”Såhär brukar han aldrig vara.” Tänker Natten för sig själv. ”Han brukar vara redo för sin sömn när jag stiger upp.”
Han ropar på Kvällen som kommer gåendes till honom. ”Ja men se god morgon Natt, är du inte uppe lite väl tidig?”
”Nej.. jag tror inte det?” Säger en nu ganska osäker Natt. ”Eller är jag?”**
Ja himmel, det är länge till innan du börjar ditt varv!” Utbrister Kvällen med en låtsad chockad min.
”Jaha.. ja jag får väl ändå börja ta itu med mina sysslor.. ” han suckar. ”Det blir en lång natt det här.” tänker han.
Kvällen ser Natten gå iväg för att väcka stjärnorna.
”Tänk om han bara visste.” Viskade han för sig själv.
Så fortgår det, Natt blir lika fundersam för vart varv. Var gång väntar sig Natt en trött kväll, men var gång är Kväll om möjligt bara ändå mera pigg.**
**
En gång när Natten vaknar kan han inte hitta Kväll någonstans. Han letar och ropar överallt. Men nej.. Kvällen är som bortblåst.
”Hej.” Är det någon som säger till Natten.
”Vem är det där? Är det du Kväll?” frågar Natt oroligt. Han är nu ganska rädd för vad som har hänt Kvällen.
”Nej det är bara jag, Solen.” Så kliver han fram från sitt gömställe. Ett stort leende sprider sig över hela Nattens ansikte. Han kan inte tro att det är sant. Det är hans bror som är här!
”Men vart är Kväll någonstans?”
”Men min bror, det är vårdagsjämning.”
**
Mycket intressantare måste jag säga. Jättefint :) Jag förstår tanken med manligt/kvinnligt men tycker det går fint med att de är bröder.
Hmm. Tack så mycket! :D
Ja jag tänkte mycket på mina pojkar och vad jag ville förmedla till dem. Brödrarskapet, samarbete och så vidare. Så dem har dem inofficeilla huvudrollerna i berättelsen.
Den behöver ju självfallet putsas på så balansen mellan berättandet och dialogerna håller jämt. Några av de tekniska sakerna är redan åtgärdade.. Det får man för att ha en f.d översättare till make. P
Tack så mycket för din input nanna-maria! :D
Starta ny diskussion