Övriga övernaturligheter

Undrar vem jag mötte

2016-09-17 17:37 #0 av: Kakama

Hej alla! Är ny på forumet och är osäker på i vilken grupp som jag ska publicera min fråga Funderarmen jag provar att ställa den här under "övriga övernaturligheter".

Jag var med om en händelse i samband med min första och enda trumresa för över 20 år sedan och har aldrig förstått vem jag träffade. Tanken var att man skulle möta sitt kraftdjur.... Så det hela börjar med att vi är några stycken som ligger på ett golv i ett hus någonstans i Tullinge. Trummandet sätter igång och efter en stund  ser jag i min inre bild ett stort träd med en liten öppning vid början av stammen. Jag drar ett djupt andetag och slinker ned i öppningen. Hamnar på stampad jord i en lång tunnel och långt, långt framför mig ser jag ljus så jag börjar gå försiktigt lätt hukad eftersom gången är ganska smal och inte så hög.  (ytan från gångens "golv" upp till gångens "tak" är runt 1.55, jag är drygt 1.62 cm)

Känslan inom mig är lugn, jag är inte rädd men fnissar och tänker för mig själv att "vilken flummig dröm jag har hamnat i- tala om overkligt" så stödjer jag mig lite mot "väggen"..i samma ögonblick känner jag doften av frisk jord. Jag upplever markens struktur tydligt eftersom jag helt plötsligt är barfota och att det släpper lite fuktig mylla från "taket" ner i nacken på mig, känner hur  jorden rinner ned innanför tröjan, den kommer i kontakt med ryggraden och jag ryser till. Nu förstår jag att det jag upplever är på riktigt och blir rädd. Känner paniken  stegras när en arm läggs om min midja Förskräcktngn drar mig till sig, vänder mig snabbt men varsamt om och jag hamnar ansikte mot ansikte med en gudomligt vacker man! Blir som bländad av hans skönhet. Han är smal, nästan vad man skulle kalla pétite om det hade varit en kvinna. Mannen är kort- han kan stå helt rak i tunneln utan att behöva huka sig.  Trots sin spädhet och ringa längd utstrålar han extremt mycket styrka och kraft men framförallt känner jag hur det nästan vibrerar kring honom av ngt primitivt. Jag står där häpen och bara tittar på honom...kan inte komma på vad det primitiva är tills det slår mig att det är sexualitet. FörlägenHan håller mig om midjan och tittar på mig med mörka ögon, bruna?, ler och har lite vassa tänder vilket gör att han ser "lurig", farlig, opålitlig ut.. jag inte kan avgöra om han är god eller ond. En nanosekund av ilande rädsla, nästan skräck drar förbi inom mig när jag "hör" honom, fortfarande leende, tala i mitt huvud: "du ska inte vara rädd, jag är här. jag ska visa dig vägen ut, jag följer med dig"- med ens blir jag lugn. Trots att tunneln är så smal så går han förbi mig med lätthet,  tar mig istället i handen och börjar leda mig mot utgången, mot öppningen som jag ser långt där borta.

Vi går framåt i den långa gången och jag tänker att jag vill att han följer med mig ut, upp ur jorden. Det är som om jag har blivit vanvettigt kär i honom och att han är min själsfrände, känslan är mycket, mycket  stark. Vi kommer fram till öppningen och stark sol bländar mig, jag drar mig automatiskt bakåt- mannen bara ler, drar mig framåt och föser mig sedan milt ut. Sorgen sköljer över mig med frenesi men när jag öppnar ögonen och vant mig vid solljuset ser jag det vackraste ställe jag  någonsin sett-framför mig finns en stor äng vid en gigantisk sluttning. Sorgen löses upp av alla vackra färger runt mig. Gräset är frodigt och det finns mängder av blommor som luktar underbart. Allt är så otroligt förstärkt- lukten, ljuset och färgerna. ( Skulle tro att det är så här man upplever det när man tagit LSD Skrattar)

Jag ser ett stort träd och börjar gå mot det, sträckan är längre än jag tror så när jag kommit fram och sätter mig under trädet känner jag hur trött jag är. Tänker att jag bara ska vila en liten stund, lägger mig ned och precis när jag sluter ögonen hör jag trumman...jag vill bara sova, inte alls gå upp och återvända till den "vanliga världen"- trummorna manar på och jag tvingas komma tillbaka, ur "drömmen". Öppnar mina ögon och märker att jag är blöt på kinderna och att tårar rinner men jag hulkar och gråter inte..det är bara själva tårarna som är där. Fort så att ingen ska se torkar jag bort dem. Vi ska berätta vad vi har upplevt och det berättas om ugglor, kråkor, kaniner som de andra deltagarna i rummet har träffat. Det ges feed-back och en massa uppmuntrande oh-ande och ah-ande!  När det är min tur och jag har berättat vad som hände under min resa blir det tyst Skrattar

Fem deltagare och hen som trummat tittar på mig som jag är dum i huvudet..alla är tysta och jag säger att jag är oförstående över min upplevelse och frågar om nån kan tänkas veta vem jag mötte. Beskriver hur mannen såg ut- svart lockigt hår och ett litet pipskägg, han bar en vit skjorta som var uppknäppt nästan ända ned till hans midja där bruna manchester liknande byxor tog vid. Ingen vet, alla skakar på huvudet och ser bara besvärade ut. En ung tjej brevid mig frågar, nästan vädjande; "men..träffade du inte ens en enda liten skalbagge då..där i underjorden?" SkrattarTrum-hen börjar prata om "att det kanske var ditt manliga jag du träffade eller någon varelse kopplad till skog och jord" och gör en kort sammanfattning innan vi ska äta.  Jag är mest snopen men mycket lycklig i hjärtat.

Bör tillägga att under måltiden börjar jag må dåligt, som influensa gånger hundra. Mår illa och väljer att åka hem..har inget minne av hur jag kom på pendeltåget och sen hem till närförorten jag bodde i. Det enda jag minns är att jag sitter på toaletten (diarée) vänd mot handfatet och kaskadkräks. Släpar mig till min säng och vaknar nästan ett dygn senare- då mår jag förträffligt , känner mig stark och renad. Den känslan följer mig i ett halvår innan den sakta förvinner.

Ja det här blev ett väldigt långt inlägg, hoppas ni inte somnat Somnar jag har aldrig kunna släppa den här händelsen, har försökt att hitta något som kan förklara. Det närmaste är att drygt två år efter trumresan hittar jag en bok på ett bord inne på bibblan- den heter Faunen (minns inte vem skrivit den, tror att det är en svensk kvinnlig författare) Läste boken och där kunde jag känna igen lite i min "underjordiske kille". Men vad är betydelsen av det jag var med om? Finns det ngt budskap?

Har någon annan varit med om ngt liknande eller stött på varelsen jag mötte?

Anmäl
2016-09-17 18:49 #1 av: [fritte1974]

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz somnade  förklara enkelt

Anmäl
2016-09-17 20:28 #2 av: Kakama

Hallå fritte1974! Vinkar

Fint att jag kunde få dig att somna innan 19- sov gott!Skämtar

Anmäl
2016-09-17 21:49 #3 av: Bappho

Du har inte försökt att träffa honom igen eller besökt samma ställe? Gör det och ställ frågor.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.