2016-01-13 19:13 #0 av: Bappho

Vitorm är ett väsen man finner i folktron och som förekommer i nordisk och tysk folksägen. Den sägs ibland vara ormarnas konung och bära en krona på huvudet. Ibland sades den vintertid sova under en ek som inte tappade löven. Den var stor som en människa och hade glänsande vita fjäll och små vackra ögon. På andra ställen kallades vitormen hasselorm (tyska haselwurm, kopparorm) och vistades under en gammal hasselbuske.

Det sägs att om man fångar en vit orm levande, så behöver man, för att bli klok, endast koka den och smaka av spadet. Andra egenskaper man sades få var siarförmåga, helbrägdagörelseförmåga och kunskap om fåglarnas språk.

”Wieselgren berättar om en Värendsbo, som omkring år 1798 kom bärande till Växsjö med en vit orm i en spann, och bjöd ut ormen till dem som ville bli kloka.” (Hyltén-Cavallius)

”Om Britta i Sparlösa berättas, att hon en dag under arbetet på en äng lade sig ned för att dricka ur en källa. Då hon reste sig upp, uppmärksammade hon en vit orm i källan. Hon hade alltså, helt ovetande, druckit av de vatten, i vilket ormen låg. Efter den dagen visste hon mer än andra.” (Bygd, by och Gård)

Ibland räcker det med att man enbart haft ett möte med den vita ormen så blir man plötsligt begåvad med klokhet.

”Det hände en gång, att en flicka fångade en hvit-orm, den hon hembar och lade i en gryta, som sattes på elden, hvarefter hon tillslöt locket, att ingen måtte få se hvad deri kokades. men under det att flickan ett ögonblick aflägsnade sig, aflyftade modren locket samt, enär hon ändock icke kunde urskilja hvad grytan innehöll, afskummade det ofvanpå flytande fettet, hvilket hon förtärde. Kort derefter inkom dottren, till hvilken modren vred utlät sig: ”flicka, du går med ett gossebarn!” – Det skall ej finnas någon sjukdom, som icke kan botas med detta ister.” (RUNA En Skrift för Fädernelandets Fornvänner utgifwen av Richard Dybeck Tredje Häftet 1843)

Jämför gärna denna berättelse med de om Finn Mac Cumhail, Fafner och Taliesin.  Även The Toad Bone Amulet.

Det berättas även om flera heliga hälsokällor där det sägs finnas en vit orm, t ex Harekällan i Vilg.

Vid en annan hälsokälla dit många sjuka for till besök kom en dag några som fick se en stor orm liggandes vid kanten av källan. De slog ihjäl och brände den och sedan var det slut med källans kraft, ty den ormen var källrået.

I Slovenien finns det flera berättelser om den vita ormen, Bela kača. Där bär den också en krona som kan ge rikedom i överflöd om man lyckas komma över den, men den ormen är kvinnlig och är ormarnas drottning.

Jag hittade denna lilla textbit om den vita ormen i en gammal bok jag hittade i bokhyllan, Blommorna och människan av Lorentz Bolin (1948), under kapitlet om Hasseln.

”En av de mest fantastiska sägner, som man känner till om blommor, är också knuten till hasseln. I Tyskland trodde man i gamla tider, att en ormkonung bodde under en hassel med mistel. Den var vit till färgen och prydd med en krona och så fabulöst stark, att den utan vidare kunde köra rakt igenom den grövsta ek. För att kunna fånga den måste man hälsa hasselbusken i Guds namn och därpå gräva upp den. Så snart man fick syn på ormen, skulle man läsa en trollformel över den och strö gråbo (Artemisia vulgaris) på den. Då förlorade den sin kraft. Sedan man kommit i besittning av hasselormen, behärskade man växternas alla hemliga krafter och var skyddad mot alla onda andar och trollkunniga människor. Man hittade dolda skatter, bröt sig igenom vilka dörrar som helst, var osårbar och kunde göra sig osynlig. T. o. m. den onde måste göra en till viljes. Men varje natt skulle hasselormen ha ett ägg och vinruta (Ruta graveolens), vilket ju var en billig begäran.”