Annons:
Etikettallmänt
Läst 899 ggr
Bappho
2018-11-13 09:51

Sarah Anne Lawless, For Sale: Neopaganism "As Is"

En intressant ny artikel skriven av S A Lawless, att läsa och diskutera.

For Sale: Neopaganism "As Is"

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Annons:
NiklasTyreso
2018-11-13 19:52
#1

Vad vill du diskutera? Har författaren rätt? I allt? Provocerad?

Sommarek
2018-11-14 07:41
#2

Jag är riktigt nyfiken på varför passagen "There is no witch blood, no witch race, no hereditary gene making you a shaman, sorceror, or witch etc. Anyone can practice magic if they actively seek it and do the work. No one is especially special. Magic is our birthright as the human race. We are all connected, all magical" inte har väckt ramaskri ännu.   ;)

Men nej, jag tänker inte kalla mig nyhedning, och bryr mig inte om varför somliga tycker att det är en grej. Om en dominerande religion har gjort allt för att sudda ut konkurrenterna ska den i alla fall inte få bestämma vad de andra kallar sig också.

Och 😴 åt författare som alltid måste poängtera hur mycket motvalls kärring de är och hur mycket de inte bryr sig. Hade hon inte brytt sig hade hon inte behövt förklara sig, heller.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Onn
2018-11-14 18:35
#3

Jag skrev en ganska lång kommentar till den här artikeln i gruppen Wicca i Sverige på Facebook, som jag tänker kan vara relevant även här. Den är skriven främst ur ett wiccanskt perspektiv, men gäller också nyhedendom och häxkonst i allmänhet.

(Och precis som artikelförfattaren tänker jag att det liksom inte spelar någon roll om man som enskild utövare inte vill definiera sig som nyhedning/neopagan - som paraplybegreppet i praktiken används är det där vi alla ingår.)

Många olika spår att fundera över här, och jag kan hålla med om väldigt mycket, särskilt i första halvan av artikeln, även om jag inte alls instämmer i den cynism som framför allt märks i andra halvan. Jag känner inte heller igen mig i bilden av nyhedendomen som så extremt präglad av sexuella övergrepp. Detta beror säkert delvis på att jag framför allt varit delaktig i den svenska nyhedniska sfären – där jag upplever att folk i allmänhet har bra koll på gränser när det gäller sex – att jag bara i begränsad mån har upplevt den amerikanska, och kanske framför allt att jag är man. Men jag tror ändå att det historiskt sett har varit värre (den sexuella revolutionen under 60-80-talet kanaliserad genom ett ganska patriarkalt perspektiv, till exempel, trots gudinnefokus), och successivt blir bättre i och med att även nyhedningar omfattas av den ökade medvetenhet som kommit i och med MeToo och liknande.

Jag håller förstås med artikelförfattaren om att sex aldrig ska vara en given del av det religiösa arbetet, men tycker samtidigt att hon helt förbigår en grundläggande anledning till att det är en del av många nyhedniska inriktningar, och då kanske framför allt wicca – nämligen att vi arbetar just med fruktbarhet. Alltså, sex är en viktig del av den helhet vi vill att religionen ska omfatta, både liv och död, i sin fullkomlighet. Med detta följer också ett stort ansvar, för att se till att ingen far illa eller tvingas att göra något hen inte är bekväm med. Och jag tycker att den svenska nyhedniska miljön i allmänhet är bra på att göra klart att man ska akta sig för folk som hävdar att sexuella handlingar är en del av den religiösa praktiken.

Till skillnad från artikelförfattaren ser jag de nyhedniska religionernas uppdelning i en massa små autonoma grupper utan central organisation som något av ett botemedel mot just den personkult hon verkar tycka kännetecknar rörelsen. Alltså, det är klart att det förekommer, men jag tänker att det är svårt för en ledare att bygga upp en sektartad kult kring sig själv inom en religion som wicca, där grupperna i allmänhet är mindre än 20 personer, och alla förväntas forma sin egen relation till det Gudomliga. Återigen, det är klart att vi måste vara försiktiga, men jag tror inte att nyhedendomen medför större risker för detta än andra religioner, snarare mindre. Det kan så klart vara lättare för en enskild ledare att skapa ohälsosamma beroendeförhållanden inom en sluten grupp, men jag har ändå upplevt det som ganska sällsynt.

Det jag framför allt saknar i artikeln är en insikt i – eller åtminstone ett erkännande av – de positiva möjligheter många nyhedniska inriktningar kan erbjuda jämfört med andra religioner, just i och med frånvaron av centralt auktoritärt styre, i kombination med en pluralistisk syn på det gudomliga, frånvaron av mission, synen på jorden som helig, och så mycket mer. Denna mångfaldiga rörelse har inte uppstått för att en massa människor blivit lurade, utan för att den uppfyller ett genuint behov. Jag ser inte nyhedendomen som nån sorts bedrövlig soppa av sexuellt utnyttjande och påhittade myter där desillusionerade människor ger upp och går vidare när de väl inser att deras religion inte är tusentals år gammal. Som jag ser det ligger det snarare en kraft i insikten att vi som wiccaner – till exempel – utövar en religion som visat sig fungera fast den är så ny. En koppling till äldre hedendom kan jag känna via de gudomar jag vänder mig till snarare än genom att tro att just det jag gör har urgamla rötter – att vi uppriktigt reder ut vår historia innebär inte att religionen plötsligt förlorar sin funktion. Varje religion bär på sina egna risker och svårigheter, och som jag ser det är de positiva sidorna så pass stora att det är värt att jobba för att minimera de negativa. Wicca - liksom de flesta nyhedniska inriktningar - är en religion i ständig utveckling, och det är upp till oss att se till att den faktiskt blir som vi vill ha den. (Häxkonst är förstås ett ännu mer mångfacetterat begrepp än wicca, men som jag ser det ingår vi alla i någon mån i samma röriga och hoppfulla och ständigt flödande smet av individuella viljor och kompromisser och ömsesidiga inflytanden, som jag då väljer att kalla nyhedendom.)

Sommarek
2018-11-14 20:21
#4

#3 (Och precis som artikelförfattaren tänker jag att det liksom inte spelar någon roll om man som enskild utövare inte vill definiera sig som nyhedning/neopagan - som paraplybegreppet i praktiken används är det där vi alla ingår.)

Kanske inte för dig, men det betyder ju inte att det är en universell inställning. I så fall kan ju vem som helst kalla oss vad som helst, oavsett om det är nyhedningar, stickfantaster eller ett ord som inte ens finns, och ingen kan ha en åsikt om att det är fel. 

Jag undrar också var hon fått idén om att sexuella övergrepp skulle vara så vanligt förekommande; jag tror aldrig jag har ens hört talas om sådant i wiccanska coven (som faktiskt är coven inte en ursäkt för folk att vara nakna, då); det kanske är en mer amerikansk företeelse? Det verkar överlag som om mycket hedniskt blir missförstått och vantolkat framför allt där.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Onn
2018-11-15 06:05
#5

#4 Jag tänker mer att eftersom nyhedendom/neopaganism är det begrepp som religionsvetenskapligt används för att beteckna den grupp av religioner/inriktningar vi tillhör, så är det enklast att acceptera och använda den beteckningen om man vill att folk ska förstå vad man pratar om. Men du gör förstås som du själv vill. :)

Hon har uppenbarligen - om man läser artikeln - fått den här bilden genom egna och bekantas upplevelser i den nyhedniska miljön i USA under sina 20 år som utövare där. Den nyhedniska rörelsen som helhet - även som den i nuläget har hunnit utvecklas i Sverige - har i stora delar sin grund i denna miljö, så jag tänker att man inte kan se den som helt frikopplad från vår egen. Även om man inte känner igen den bilden i vårt eget sammanhang tror jag det är viktigt att se riskerna, och fundera på vad vi kan göra för att undvika den typen av utnyttjande.

Sommarek
2018-11-15 09:48
#6

#5 De flesta jag pratar med är inte så insatta att det gör någon skillnad om jag kallar wicca hednisk eller nyhednisk, faktiskt. (Det räcker att man säger man är hedning så tycker folk att det är ”konstigt”.) Jag tror dock inte gemene man tror att det handlar om något slags obruten tradition, framför allt som vår religionsfrihetstradition inte är så gammal. Naturligtvis ska man vara observant på eventuella risker, men känslan jag får av den hedniska miljön i USA är så djupt präglad av kristendomen att man fortfarande agerar utifrån den modellen, vilket man inte gör här på samma sätt. Man delar fortfarande upp världen i gott och ont; präster och prästinnor betraktas som absoluta auktoriteter och man kallar coven och blotlag för ”kyrkor”, för att bara nämna några exempel. Jag tror det är lättare för en ÖPA/ÖP att utnyttja sin ställning om man har makt över sitt coven på det sättet.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Annons:
Onn
2018-11-15 17:30
#7

Nej, jag tänker ju mer på sammanhang som det här forumet, med hyfsat insatta deltagare, där det blir enklast att prata om exempelvis "den nyhedniska miljön" för att folk ska förstå vad man menar.

Jag tror snarare att det handlar om en större påverkan från just idéer om fri kärlek och sexuell frigjordhet från 60- och 70-talet som fick större fäste i nyhedniska sammanhang i USA under den tiden, där det redan då faktiskt fanns en nyhednisk miljö att tala om, till skillnad från Sverige. Alltså att det sociala sammanhang vi har här i dag är betydligt nyare, och alltså inte dras med samma problem från förr, trots vissa influenser från USA. Sen tänker jag också att en förutsättning för att obehagliga snubbar ska kunna gå runt och tafsa på unga tjejer på hedniska festivaler är att det faktiskt existerar hedniska festivaler. :) Det finns liksom inte tillräckligt med aktiva människor här för att en sådan miljö ska kunna uppstå, tror jag. Så de övergrepp som förekommer lär väl vara mer isolerade, och därigenom också svårare att upptäcka, även om de förhoppningsvis också är mer sällsynta.

Sommarek
2018-11-16 07:44
#8

#7 Jag tror nog de hade förstått även om man kallat det för "den hedniska miljön", dock.  ;)

För min del är det en rejäl skillnad på fri kärlek och sexuella övergrepp, dock - och jag vet inte om jag har sett något som skulle indikera att den attityden leder till fler övergrepp (vilket ju iofs inte betyder att det inte finns)?

Det kan också vara så att det är ganska svårt att uppföra sig illa i en ganska liten miljö, som den hedniska ju är i Sverige. Många känner många, åtminstone vid namn, och då är det kanske inte lika lätt för eventuella sexualförbrytare att "försvinna i mängden".

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

NiklasTyreso
2018-11-16 19:28
#9

Jag är inte nyhedning eftersom jag är intresserad av magi och naturmedicin som praktiserades inom den Svenska folktron i början av 1900-talet. Min mormor var vidskeplig/folktroende samtidigt som hon var kristen. I hennes närvaro var varsel vanliga och hon tog även tecken och tydor utan att någonsin vara hedning. Det hedniska grötoffret till tomten upphörde generationen innan min mormor när släktingarna blev frikyrkliga, men kristnandet hindrade inte en i övrigt levande folktro. Min tradition är magisk och härstammar nog från hedendomen, men min tradition är inte längre hednisk och absolut inte nyhednisk.

Onn
2018-11-16 19:34
#10

Återigen, om man läser hennes redogörelse dels för hur 60-talets sexuella frigörelse sammanföll med den nyhedniska utvecklingen i USA, och hennes egna och bekantas upplevelser närmare nutid, så har jag inga problem att se hur just den här miljön bär på sin egen specifika, problematiska dynamik. Det blir liksom lättare för sunkiga manliga auktoritetsfigurer att göra lite som de vill om de dels kan hävda att de sitter på hemlig traditionell magisk kunskap, och dels kan skuldbelägga mer oerfarna kvinnliga sökande om de inte är tillräckligt "frigjorda".

Jag tror ju som sagt också att risken är betydligt mindre i Sverige, men tycker ändå att den är värd att ha i bakhuvudet i en miljö som i viss mån har ett aktivt religiöst fokus på sex. Som man vill vill jag framför allt inte bara avfärda den, eftersom jag gissar att det finns mycket jag själv helt enkelt inte utsätts för eller uppfattar just på grund av mitt kön.

Sommarek
2018-11-17 19:34
#11

#10 Det var väl lite det jag menade också med att synen på religiösa "överheter" är annorlunda, och att man därför kan hävda både det ena och det andra.

Och ja, men ska absolut vara obs på oegentligheter här, men jag tror det skulle få svårare att "slå" som fenomen eftersom man inte har samma syn på till exempel prästerskap här.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Upp till toppen
Annons: