Spontana ritualer
Midsommarafton för två år sedan befann min dåvarande flickvän och jag vid Mälaren. Det var en ganska avskild plats, några klippor omgivna av skog. De som ordnat midsommarfesten gick ganska tidigt. Strax före midnatt samlade vi ihop litet grenar och kottar och antände en liten brasa. Min flickvän kom då upp med idén att vi skulle dansa nakna för gudarna och hylla dem, tacka dem för sommaren. Sagt och gjort. Vi klädde av oss och improviserade en ordlös melodi, --fortsatte att dansa och ropade ut vårt tack till gudinnorna och gudarna. Någon direkt effekt märkte jag inte. Men kände på något sätt deras närvaro och att de tagit emot vår hyllning. Kanske underlättades det av att vi dansade vid en gammal vikingaled.
Har någon annan upplevt något liknande? Spontan ritual utan att referera till någon redan känd ritual.
Ja, det har hänt att jag har kokat ihop nåt eget av både glädje och tacksamhet, eller för att rädda liv och hälsa. Sen vet jag ju förstås inte hur mycket som har funnits i bakhuvudet.
Spontana ritualer är, enligt mig, nästan mer kraftfulla än planerade. Medan planerade ritualer följer ett visst mönster uppkommer de spontana när man har som störst behov av det eller som mest känner för det. Både rutin och spontanitet är bra när det gäller ritualer, men inget slår nog "här och nu"-behovet. Och så är det roligt. :)
Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus
Kan bara hålla med föregående, det blir som allra bäst när det bubblar upp i mig här och nu, det är då det blir som starkast, innerligast och ärligast. Jag gillar dessutom känslan av att fullständigt hänge mig åt något, det blir så starkt att jag nästan tappar kontrollen över mig själv, jag brukar dessutom lyckas formulera mig så bra i dessa böner, besvärjelser o dyl. att jag knappt tror att det är jag själv som säger dem ;)
Gör hellre fel än inget alls.
Ja håller med. Jag tycker att de spontana ritualerna är mera äkta från hjärtat..
För min del blir det oftast spontant.
🌺
Live long and prosper