En dikt
Följ vattnet
följ strömmen
du är inte längre kvar
i drömmen
hör bruset
känn ruset
du hör hemma
under ljuset
under natten
under himmel
ska du försvinna
utav vimmel
följ vatten
följ ljuset
du blir hög
utan ruset
Jag hade vaknat mitt i natten och skrivit denna dikt från ingenstans!
Vad skulle ni vilja säga, att den säger?
Jag skulle vilja säga att den påminner mig väldigt mycket om en olycka jag hade när jag trillade ner för ett vattenfall, (inte särskilt långt fall) och den gör mig lugn, för även om jag är på väg att drunkna, är det okej. Det ska hända.
En önskan om att vara ett med universum och dess storheter - såsom sol och måne. Att få flyta med och kanske vara utvald. Den är också lite dubbel i sin betydelse då ruset, att bli hög och bruset är uttryck som skulle kunna vara motpoler till diktens vilja, men samtidigt är ett uttryck för den längtan som uttalas. Tilltalet känns ungdomligt och drömskt, författaren har ännu inte upplevt nåt av det som dikten längtar efter.