# Hämta tecken & tolkningar i naturen Author: [Borttaget] Hej, jag är lite nyfiken om några här inne använder detta sätt, det är ju så högst individuellt detta med tecken och tolkningar. Men roligt att höra andras upplevelser och uppfattning. Spåkort, pendel, kaffe i all ära men brukar ni får till er liknande genom bara att se er omkring i naturen? ## Comment 1 Author: Kuutar Jag observerar, tittar och lyssnar, ibland tycker jag mig uppfatta ett svar på en fråga jag burit med mig till skogen. Du då? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Ja det händer att blicken får extra fokus på någonting och man vet att det var betydelsefullt och inte bara slumpen. Men jag tycker det är så svårt att dra ut tolkningar - det finns ju ingen manual eller så verkar jag sakna den. Som dagen efter fullmånemötet , då hade jag turen att stå på balkongen precis när månen reste sig över horisonten (röd och vacker) och det blev så igen, som att se genom en kamera med fokus just "där", men jag kan bara observera det blir liksom inte mer än så. frustrerande... ## Comment 3 Author: Kuutar Men det är väl alltid en början, att kunna vara lugn i nyet, i sig själv och att öppna sig för naturens språk. Jag tror inte det är slumpen som får den stillsamma vinden att blåsa när jag koncentrerar mig på Gudinnan, eller ser ett stjärnfall precis när jag undrar om jag valt rätt väg. ## Comment 4 Author: Ganna Ja, att ta tydor eller ägna sig åt orakeltagande är gamla metoder, som kan tyckas enkla. Men även om det finns en hel del upptecknat om vad olika saker "ska" betyda, så är det, som så mycket annat, komplexare än så. :) Vädertydor är en del av det - vi ser fortfarande spår av det varje dag i att de flesta nämner vädret varje dag och att om man skarapar lite på ytan så "vet" nästan alla något tecken som betyder att ett visst väder är på väg. Förr var det vardagskunskap, men nu hänger inte våra liv på en god skörd eller bra spårsnö längre, en regnskur på väg till bussen är möjligen irriterande, men inte mer än så. ## Comment 5 Author: LinaLj Ja det gör jag nog, förmodligen utan att tänka på det en del gånger. Jag försöker verkligen observera naturen och lära känna min lokala flora och fauna och då tror jag att man får sådant "på köpet". Sedan det att jag började att verkligen lägga märke till vad som händer runt omkring mig i naturen så har jag blivit mer medveten, lite svårt att beskriva.  Men jag tror att det beror på att om man känner till ett ställe väldigt väl så ser man de små tecknen utan att direkt lägga märke till dem och hjärnan tolkar dem per automatik. Sedan får man "en känsla" av att det eller det kommer att hända.  Min mamma är väldigt duktig på det här med just väder. Hon kan titta på himlen och säga "Imorgon blir det snö". När jag frågar hur hon vet det så kan hon säga "Det ser man på den blå färgen på molnen". Och jag studerar molnen så noga jag kan och försöker lägga färgen på himlen. Naturligtvis snöar det dagen därpå. En vecka senare ser jag (enligt mig) exakt samma färg på molnen och säger glatt till mamma: "Imorgon blir det snö" var på hon svarar "Inte då, molnen har inte alls rätt färg". Nästa dag kommer det inte en snöflinga....  Jag har försökt lära mig det här sedan jag var 10 år (är 31 i dag) och ser fortfarande inte skillnaden mellan molnens färger... ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 enkelt skulle jag inte säga, komplext javisst =) Denna gången avancerade det en aning mot förut, det blev som en serie bilder det hela är jättesvårt att förklara, men var väldigt tydligt syn. I detta mitt fokus som liksom zoomade in var det som att tjuvkika (?) på en sammankomst.  Som svarta silhuetter mot en solnergång som denna gången var en stigande röd måne. jag känner mig ganska säker på att en av silhuellerna såg tillbaka också. Högst märkligt iaf, och jag har verkligen ingen aning om hur jag ska placera eller kategorise det heller. Naturens språk är då sannerligen outgrundligt. (vaför låter det så knäppt när man skriver ut en sån sak?) ## Comment 7 Author: [Borttaget] #5 jag förstår vad du menar, jag började mer aktivt lära känna grönområderna omkring mig förra året, flora och fauna osv och det öppnar upp för en annan förstårlse, man märker av skillnader och kan stämma in sig på ett annat sätt. Eller missförstod jag dig nu? ## Comment 8 Author: Skogshumblan Ja det gör jag. Många gånger kommer djur till mig som bud. Har haft besök i verklighet och dröm. ## Comment 9 Author: LinaLj #7 Nej inte alls 🙂  Jag tycker att det är väldigt svårt ibland att sätta ord på sådana här saker när jag ska försöka beskriva dem. Jag vet tex att vi behöver regn just nu. Men när min vän frågade varför eftersom det är ganska "blött" nu när snön smälter. Det tog mig nästan två timmar att faktiskt motivera hur jag kunde se att det behövs regn. För det är tecken som man lägger märke till men iaf min hjärna funkar som: Näsan känner lukten av torra löv och gräs - hjärnan det är torrt. Ögonen ser lite vatten i skogsbäckarna - hjärnan det är torrt. Fötterna känner att kärlen är kvar i marken - hjärnan det behöver komma regn. När jag sedan ska förklara för någon vad min hjärna berättar för mig så är jag inte medveten om de signaler som ögonen, näsan och fötterna sänder till hjärnan utan jag är bara medveten om tanken att det behövs vatten 🤪. Så då behöver jag verkligen tänka efter varför min hjärna säger till mig att det är torrt. ## Comment 10 Author: dennas Intressant frågeställning. Jag upplever ofta tecken som en sorts bekräftande känsla. Eller uppfordrande. Men jag kan inte förklara vad som skiljer samma sak/händelse från att vara bara en vardagsföreteelse eller tecken. Kanske mitt fokus min, intention? Det händer emellanåt att jag vet: "Jaha, det är så det är!" Eller att det blir en sorts gåta som måste lösas, en fråga som måste besvaras. Och då kan man inte veta säkert om svaret kommer senare på dan eller om det tar flera år. När tecknen dyker upp är det som den nyktraste berusning, om man nu får använda en underlig paradox för att beskriva sin känsla! En viss eufori blandad med en lugn visshet eller förundran. Inte kan jag heller säga att jag upplever nåt mönster i dessa tecken. Ibland ser man i skyn, andra dagar är blicken i backen. Vissa gånger kommer tecknen till en, andra gånger får man närma sej dem själv. Ibland lämnas de av djur, ibland står de att läsa i boklöv eller andra växter... ## Comment 11 Author: Skogshumblan Dennas, känner igen det du skriver. Man bara vet att det är ett tecken :)