# Allt ni vet om FREYA Author: [Borttaget] Hej där! Jag går just nu en kurs som heter Månstigen hos Gudinnetemplet i Söderhamn och en av de sakerna som jag ska göra är att läsa på om Freya. Så jag vill gärna höra av ni vet/tycker osv. Jag läser mycket själv men ville också ha andras syn på saken. Så tjejer (och killar) skriv gärna en rad! :) ## Comment 1 Author: Bjornen Vi börjar väl stavningen av namnet Freja eller Freija. ## Comment 2 Author: Ganna #1 Fröja, eftersom svenskan tillhör den östnordiska språkgrenen. ## Comment 3 Author: dennas På tal om stavning, så skriver Historiska Museet så här på sin sida om namn: Freja ----- ### Förekomst Mindre vanligt ### Namnsdag 23 jan ### Härledning Ett fornnordiskt namn av det urnordiska ordet _frauja_ som betyder härskarinna och är samma ord som vårt fru. På isländska har namnet formen _Freyja_ och i fornsvenskan _Fröja_. ### Äldsta belägg i Sverige 1816 ### Historiska personer I asatron är Freja kärlekens och fruktbarhetens gudinna. ![Nordiskt](/upload/bilder/nomina/Nordiskt.gif) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Till 1# och 2#: Det var inte riktigt det jag tänkte på. Och utöver det så finns det flera stavningar av hennes namn, svenskt och internationellt, och så där har helt enkelt prästinnan som jag studerar hos valt att stava det. (Det hela känns ganska oväsentligt egentligen tycker ni inte?) ## Comment 5 Author: Praefatio Fast jag tycker faktiskt inte att det känns helt oväsentligt. Vill man nå kärnan så att säga, så tycker jag nog att man ska börja med att stava och uttala namnet rätt. Namn är viktiga och laddade med kraft, jämför häxnamn som är så laddade eller för all del våra personnamn - det är viktigt för oss att folk runt omkring uttalar och stavar våra namn rätt, vi är snabba på att rätta varandra om vi misstar oss och misstar man sig själv och kallar någon vid fel namn så skäms man lite och ber om ursäkt. Jag tycker att man i allra högsta grad bör visa gudarna samma respekt. I vardagstal/-skrift spelar det kanske ingen roll och det gör förmodligen inte så mycket att de flesta skriver fel, men ska man nu gå lite djupare och faktiskt skapa ett band till gudomen i fråga så blir det det. Det gör ju ingenting om jag säger "Så träffade jag hon Katrin, med det långa håret ni vet" och mina vänner rättar mig: "Katarina heter hon", men om jag försöker bli nära vän med Katarina så blir det ju väldigt konstigt om jag envisas med att kalla henne Katrin... ;) ## Comment 6 Author: Bjornen Den äldre stavningen på Freja var Freija och många tolkar ij som y. Det är i princip omöjligt att skilja bokstäverna ij och y då de ser exakt likadant. Jag har försökt många gånger att mycket noggrant försöka skilja på dem, och då för att hitta olika platsnamns ursprung utan att lyckas. Tyvärr är det mycket vanligt att man konsekvent använder y, trots att det är felaktigt. Man ser det också alltför ofta i olika avhandlingar och nästan alltid av engelskspråkiga som inte förstår det svenska ij. Man måste välja det alternativ som är tillämpligt. Man har aldrig kallast Freja för Fre-y-a, vilket är nästan omöjligt att uttala. ## Comment 7 Author: Ganna #4 Dels håller jag med Praefatio, sen förutom det så är det viktigt att känna till vilka namn som används/använts, när och var, om man vill tränga djupare ned i var kulten varit stark, andra uttryck den kan ha gett upphov till osv. Jag tycker det är slarvigt av någon som ska lära ut att använda det minst svenska av alla namnen, det skulle för mig vara en varningsklocka att kursen är av den nivellerade, new age-aktiga sorten (om så är fallet vet jag inte, men det skulle vara ett indicium). Sist men inte minst, ber man andra på ett forum i stort sett göra ens läxa åt en, får man nog ta det som bjuds... ![Oskyldig](http://haxor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 8 Author: Bappho #1 Ska du vara i Söderhamn en längre tid? Det är ju min hemstad, så då kanske vi kan säga hej till varandra :-) ## Comment 9 Author: scheindel britt-mari näsströms bok nordiska gudinnor borde väl ha rikligt med info om Freja. ## Comment 10 Author: Casiopeia Visst kan man märka ord och gotta ner sig i stavningen av Frejas/Freyjas/Freyas/Freijas/Fröjas namn, och det är säkerligen en intressant diskussion där jag inte har så mycket att tillföra, men jag måste faktiskt ifrågasätta er som tycker att det ska vara så grundläggande och viktigt för att kunna närma sig gudinnan i fråga. Ur ett historisk perspektiv blir det ju väldigt märkligt resonemang. Hur tror ni en person på 800-talet bar sig åt för att lära känna Freja, som inte hade vår tids skrivtecken och grammatik att tillgå? De flesta forntida Frejadyrkare kunde troligen inte ens skriva det på runor, och även om det saknas några skrivna källor av den nordiska mytologin på runskrift så vet alla som kan det minsta lilla om runor som skrivtecken att det knappast funnits några generella stavningsregler som höll över tid eller rum. Lika galet blir det om vi bara ska kunna åkalla dom med "rätt uttal", för då vill jag gärna veta på vilket fornordiskt språk, i vilken tidsperiod och med vilken dialekt som är "rätt"? Namnet Freja antyder dessutom att det är ett ersättningsord (noaord låter så negativt) för ett äldre namn som kanske var för heligt för att uttalas. Det betyder ju som någon skrev tidigare "vår fru". Det finns dessutom som med de flesta gudar ett flertal andra namn och känningar för Freja, och jag misstänker att det nog var vanligare att i en åkallan hälsa Vanadis (Vanernas dis), brisingasmyckets bärerska, Odds brud, Gäfn (givaren), Härn (beskyddaren), Menglöd (hon som är glad i smycken), Syn (suggan), Frejs syster o.s.v. Jag tror inte vi förolämpar gudarna genom att stava eller uttala deras namn inkorrekt (om man nu kan tala om ett korrekt sätt), snarare tror jag vi underskattar dom grovt om vi tror att de inte förstår när vi kallar dom, bara för att vi använder en annorlunda stavning eller uttal av deras namn. Om du vet vem man åkallar kan du vara säker på att den man åkallar vet att du gör det. När jag åkallar en gud gör jag det ofta med väl varda ord, jag hälsar guden med flera känningar (beskrivningar) och namn, helst på vers och med mycket vördnad och ödmjukhet. Men jag ser inte en åkallan som att jag på något magiskt sätt drar till mig guden, eller uppmanar den att infinna sig. Orden är viktiga, men inte för att guden ska förstå att jag "kallar på den", utan för att jag själv ska försätta mig (och de som finns omkring mig om jag deltar i en ritual med andra) i ett sådant tillstånd att jag kan uppleva och ta emot guden i fråga. Guden finns där ju redan hela tiden, vi kan inte kalla på dom eller kräva att de ska dyka upp och försvinna som vi behagar, men vi kan öppna våra sinnen så att vi upplever deras närvaro, det är det jag menar med åkallan. Det är bra att ha kunskap om guden man vill åkalla, att känna till dess namn och egenskaper så man kan rikta sitt fokus åt rätt håll, men jag tvivlar inte ett ögonblick på att om man känner en gud och vet vem man riktar sig mot så kan man nå samma effekt utan att yttra ett ord. Själv är jag fulltrogen på Tor, och vi har en tight relation sedan jag var barn. Jag brukar kalla honom "Totte" när jag åkallar honom i enrum, och det går alldeles utmärkt. ;) ## Comment 11 Author: Praefatio Det känns dumt att ge dig ett kort svar på ett välformulerat inlägg, men såhär ser jag det: Att man under 800-talet inte stavade det rätt spelade ju ingen roll när man faktiskt inte stavade det alls. Idag är samhället väldigt skriftbaseras, till och med gemene man publicerar ju texter i form av forumsinlägg och bloggar. Då är det viktigare att stavningen blir rätt än vad det var för vikingen som aldrig nedtecknade namnet. Att ha smeknamn och att kunna kalla en person/gud vid sitt riktiga namn är stor skillnad tycker jag! Att du kärvänligt kallar Tor för Totte när ni språkas är ju ett tecken på intimitet och en god relation, som ju som du säger är långvarig. Det är inte konstigt att man skapar smeknamn till sina nära vänner. Mina vänner har kärvänligt kallat mig både det ena och det andra genom åren, men presenterar jag mig för en främling med "Hej, Filippa heter jag" och främlingen säger "Tja, Fillan!" så blir jag förnärmad, liksom om personen börjar kalla mig Felicia istället trots rättningar. Ska man närma sig någon på ett respektfullt sätt så bör man ju först och främst ta reda på vad personen heter, det gäller ju både privatpersoner och gudar. När man har blivit bundisar däremot så kan man stärka bandet ytterligare genom att ha alldeles egna namn på varandra. Namn är så oerhört kraftfulla, som sagt. Det ligger mycket bakom. ## Comment 12 Author: Bappho Det är mycket möjligt att en och annan gud inte är så noga med stavningen men i vår mänskliga värld kan det signalera att man är dåligt påläst. Och trådskrivaren beskrev ju att hon skulle läsa på och då är det väl inget fel i att bli upplyst om hur ett namn skrivs, uttalas osv.. Själv tackar jag för att jag fick lära mig att hennes namn troligen uttalades Fröja. Frö har jag hört om Frej men Fröja måste jag ha missat av någon anledning. ## Comment 13 Author: Casiopeia #11 Det jag menar är att jag är tveksam till om man kan hävda att det finns en enda korrekt stavning/uttal i det här fallet, och om man hävdar det så blir det lite problematiskt att hävda vilket som är korrekt ur ett historiskt perspektiv. Tittar man i böcker eller för den delen på wikipedia (ja jag vet att det är en tveksam faktakälla men det säger ändå något i det här avseendet) så anges flera stavningar, så det får mig att anta att det är allt annat än vedertaget hur namnet SKA stavas idag. Namn är mäktiga och viktiga, det är rätt, men jag tror det är viktigare att känna till fem namn/känningar för en gud (eller hitta på fem själv, grundade på kännedom om guden) än att träta om hur guden själv skulle stava sin namnteckning. #12 Det håller jag däremot med om, ur den aspekten är det viktigt att åtminståne välja en något som när vedertagen stavning eler åtminståne kunna argumentera för varför man skriver som man gör, annars kan man framstå som okunnig. Det är förresten en väldigt intressant diskussion hur man bör skriva eller uttala Frejas namn (jag är personligen inte helt förlikad med Fröja, det andas lite mycket nationalromantik och Bellman i mina öron), tro inte att jag inte tycker det är något man inte ska diskutera. Jag är bara tveksam till hur betydelsefullt det är ur hänseendet att söka kontakt med, lära känna och få en relation med en gudom. Att se korrekt stavning som en religös dogm känns väldigt märkligt för mig. Bortsett från det känner jag att jag gärna skulle vilja forska lite mer i Frejas namn och stavning, ska börja med att fråga min gubbe som är gode, språkfaschist, historienörd och bevandrad fornordiska språk när han kommer hem om en stund. Kan kanske övertala honom att logga in och skriva en liten utläggning här, om han har något intressant att säga om saken :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] Till [#8](http://haxor.ifokus.se/discussions/4fa90d3bd3b4fd50e300044b-allt-ni-vet-om-freya?discussions-1#8 "Direkt länk till kommentar") skrivetav [Bappho](http://haxor.ifokus.se/users/4d71215fb9cb4620e901a45b-bappho "Visa personlig sida för Bappho"): Antar att du menar mig eftersom jag var den enda som nämnde söderhamn, (fast jag står inte som #1) jag läser kursen på distans så tyvärr är jag inte där just nu, men kommer nog komma dit snart igen, kanske kan vi ses då :) Till [#7](http://haxor.ifokus.se/discussions/4fa90d3bd3b4fd50e300044b-allt-ni-vet-om-freya?discussions-1#7 "Direkt länk till kommentar") skrivetav [Ganna](http://haxor.ifokus.se/users/4d7121bdb9cb4620e902375d-ganna "Visa personlig sida för Ganna"): Jag är inte alls orolig över att hon är fake, hon är en riktig initiserad utbildad prästinna från Avalons Gudinne tempel i Glasonbury. Har du övervägt att vissa helt enket föredrar den stavningen? Utöver det vill jag också säga till dig Ganna att jag bad inte er "göra min läxa" som du uttrycker dig,(det e lite förolämpande att du säger så) jag vet mycket väl vem FreYa är, jag ville bara få andras åsikter och det skrev jag faktiskt i inlägget högst upp. Jag ser inte det som någon dålig sak, hur kan det vara en dålig sak att se vad andra tycker och upplever en viss sak? Komiskt nog om vi ska kolla på den här tråden så har jag märkt att ni är sjuk besatta av hennes namn och stavning/gramatik. Till [#10](http://haxor.ifokus.se/discussions/4fa90d3bd3b4fd50e300044b-allt-ni-vet-om-freya?discussions-1#10 "Direkt länk till kommentar") skrivetav [Casiopeia](http://haxor.ifokus.se/users/4d7120b3b9cb4620e9008cd1-casiopeia "Visa personlig sida för Casiopeia"): Jag älskar ditt inlägg! Helt rätt! :) Håller med. ## Comment 15 Author: Ganna **#10** Jag tolkar inte att det efterfrågades hur man närmar sig gudinnan, uppgiften verkar väl i det närmast vara teoretisk med den info som getts . Varför **jag** tycker att det är viktigt med "rätt" namn återger jag i #7, det jag säger där tycker jag i högsta grad är relevant för en teoretisk uppgift och det ger förhoppningsvis fler ingångar från discipliner man kanske inte annars tänker på att leta i, ex.vis. ortnamnsforskning. Om man däremot ska **närma** sig en gudom för att man känner en dragning till den, blir sätten fler - men att ta till sig intellektuell kunskap, om gudomen är fortfarande en vital del i det hela. Dessutom kan numinösa upplevelser mycket väl uppstå när man läser den torraste text om man är rätt ute. **#13** Det är ingen som har talat om dogm såvitt jag kan se. Däremot så signalerar stavningen i det inledande inlägget för mig att risken att den som använder den lutar sig mot engelska "källor" (som ofta är ute och cyklar) är större än om stavningen Freja/Fröja används. **#14** Den där titeln säger mig inte ett vitten om vad hon kan eller vad som eventuellt förmedlas genom deras invigning - men huvudsaken är att du är nöjd och känner förtroende. Hade jag varit lärare och bett en elev göra en uppgift, så är det elevens arbete och reflektioner jag vill se - hur långt man kommer på egen hand, vilka insikter som dyker upp etc. Det ger mig information om hur långt eleven kommit i sin utveckling i helhet, om han/hon är mogen för den undervisning som ges osv. Om andras funderingar slinker med, kan de i värsta fall ge sken av att eleven är någon annanstans än där h\*n är, till förfång för både lärare och elev. ## Comment 16 Author: Bappho #14 Just det :-) Du får pipa till nästa gång du landar här. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Till [#16](http://haxor.ifokus.se/discussions/4fa90d3bd3b4fd50e300044b-allt-ni-vet-om-freya?discussions-1#16 "Direkt länk till kommentar") skrivetav [Bappho](http://haxor.ifokus.se/users/4d71215fb9cb4620e901a45b-bappho "Visa personlig sida för Bappho"): Jag får göra det, det låter kul. Har du själv varit till templet i Söderhamn? Jag var där under Imbolc-firandet. Till:[#15](http://haxor.ifokus.se/discussions/4fa90d3bd3b4fd50e300044b-allt-ni-vet-om-freya?discussions-1#15 "Direkt länk till kommentar") skrivetav [Ganna](http://haxor.ifokus.se/users/4d7121bdb9cb4620e902375d-ganna "Visa personlig sida för Ganna"): Wow det märks verkligen att du inte gillade mitt sätt att leta mera info om Freya! Men eftersom du har gjort en så stor grej av det så kan jag väl ta mig tid och förklara för dig: Den nuvarande uppgiften är centrerat runt just Freya men jag har inte fått i läxa att skriva en uppsats om henne utan jag har på eget bevåg valt att researcha henne, inte för att jag måste utan för att jag vill. ## Comment 18 Author: Wintereyes Freyja är naturligtvis den isländska stavningen, som redan nämnts. Kombinationen "ey" brukar användas på isländska för att markera att man ser det som en diftong snarare än två separata ljud (skillnaden är hårfin, men dock). Därav Freyr och Freyja. Det fornisländska ordet freyja motsvaras av fru på modern svenska, eller varför inte fruga. Huruvida Freyja först var ett namn som blev en titel eller om det var en titel som blev ett namn är nog svårt att säga. Det hänger ju för övrigt även samman med Frigg(a), som i sin tur har med glädje och kärlek att göra, och som dessutom är kopplat till ordet frygd (glädje eller kättja) och några ord till. Man kan till och med fundera på om Freyja i själva verket är något slags titel på Frigga. Äldre svenska former av namnet inkluderar, utöver titeln fru(ga), Fröa och Fröja. I likhet med med fornisländskans as, som på modern svenska annars skrivs ås, har dock den fornisländska formen lånats in i syfte att peka ut gudinnan som omnämns i eddorna. Vanligast har definitivt varit att skriva det Freja, alltså att följa svenska stavningsregler snarare än isländska, fast namnet är isländskt. Där Freja är en försvenskning av den isländska formen är Freya givetvis en förengelsking, för att förklara och underlätta uttalet för modersmålstalare. Casiopeia associerar Fröja med Bellman och föredrar därför Freyja eller Freja. Själv associerar jag nog Freja med någon som skulle kunna vara storasyster till Thindra, så jag tenderar att skriva Freyja, för att markera exakt vem jag menar. Att gudar skulle ha några som helst åsikter om vad jag kallar dem har jag aldrig märkt. Ofta åkallar jag helt i tystnad, åtminstone när jag är själv, och då använder jag inte namn eller ens ord över huvud taget, utan riktar mig direkt till det som är, hennes megin eller vad vi nu vill kalla det. För att komma till saken: Hur Freyja har åkallats och uppfattats av olika människor står givetvis att läsa i diverse litteratur. Jag tyckte att Näsström föreslogs tidigare i tråden, och det är är nog en bra början. Den egna relationen kan man däremot helt naturligt bara få genom att umgås med henne. Åkalla henne, res med henne, meditera över henne, eller vad man nu föredrar. Vilken sida eller aspekt av henne man träffar på beror nog mycket på vem man är som person. Kom ihåg att hednisk religion tror man inte på; man dansar den. ## Comment 19 Author: Bappho #18 Tack för ett intressant inlägg! #17 Mitt eget praktiserande inom häxkonsten och min religion/livsåskådning stämmer inte så bra överrens med vad som utövas vid gudinnetemplet, därför har jag inte heller haft någon anledning att besöka det. Men jag har stött på Margitta genom åren, speciellt då genom spiritistföreningen vi hade här förut och många bekanta besöker templet och deltar i kurser :-) ## Comment 20 Author: Casiopeia #15 Nej, dogm var kanske att ta i, men det var en reaktion på framförallt #5:s inlägg som föreslog att om man inte stavade gudens namn på det "rätta sättet" så beter man sig respektlöst mog guden, då stavningen av nämnet är viktigt för att nå rätt kontakt. Åtminstone var det så jag uppfattade det och det har jag svårt att förlika mig med. Däremot håller jag med om att om man använder den engelska/amerikanska stavningen så signalerar man att man lärt sig om gudinnan från engelska/amerikanska källor, vilka inte är kända för att vara de mest tillförlitliga. #18 Som jag förstår det, om man ska återgå till diskussionen om stavningen ur ett språkligt perspektiv (för jag har svårt att se det som en andlig/religös fråga) så kan man sammanfatta det så här. Namnet är ett tilltalsnamn på gudinnan, inte nödvändigtvis det mest ursprungliga, men det som är mest känt och vedertaget idag. I den här delen av norden kallade man henne i förkristen tid för Fröa eller Fröja, medan man på Island utallade hennes namn som "Freyja". På 1600-talet lånade man in hennes namn från isländskan, och försvenskade stavningen till Freja. I England skedde samma sak, fast då stavade man det Freya, man valde med andra ord den stavning som lät bäst på det gällande språket. Så om man ska drista om vad som är "rätt" så får man välja mellan följande: Fröja/Fröa = det ursprungliga svenska namnet Freyja = Den isländska stavningen Freja = Den svenskade stavningen av det isländska namnet Freya = Den engelska stavningen av det isländska namnet Jag kan väl se en poäng med alla stavningarna/uttalen. På ett sätt känns det ju faktiskt dumt att inte använda det ursprungliga svenska och kalla henne Fröja, även om jag får lite konstiga associationer och det verkar inte användas så ofta längre. Kanske man borde återerövra det från Bellman? Att använda stavningen Freyja är ju korrekt om man tänker på att det faktiskt är ett isländskt låneord, och genom att stava det på det isländska sättet signalerar man ju att man känner till det. Dessutom är det ju som #18 säger ett sätt att skilja gudinnan från var och varannan unge eftersom Freja blivit ett ganska populärt namn på sista tiden. Samtidigt så är det ju inget fel att ändra stavningen på ett låneord så det passar det egna språket, det brukar man ju faktiskt göra med de flesta låneord, och på det sättet kan ju inte Freja vara fel att använda. Lite som att säga "mejl" istället för "email". Av samma anledning är ju inte Freya heller fel, åtminståne om man är engelskspråkig. Jag kan tycka att det blir lite konstigt att man som svensk först väljer ett isländskt låneord som namn till en "svensk" gudinna, och sedan stavar det på engelska, och det kan som tidigare påpekats signalera okunskap, men att säga att det är "fel" är ändå ganska överdrivet. Man kanske ska hålla sig till att kalla henne "Frugan" ;) ## Comment 21 Author: Ganna #20 Jag tror att grunden till mitt val, och om jag får tolka andras inlägg en smula även andra med mig, att börja med något som kan tyckas oväsentligt (dvs namnet), är att jag tröttnat på hur ytligt gudomar behandlas i den (ny)paganska världen. Det är ytterligare ett tecken på den "glassbarsmentalitet" som råder i allt för hög utsträckning, där gudomar blir en form av pokemonkort; "om situation X uppstår, då ska man använda gudom Y". Det är klart att stavningen är en världslig fråga, men ändå något som är ett symptom på något större med mer långtgående verkningar än vad som kan tyckas på ytan. När Bappho i #19 skrev ut vem som har kursen så trillade poletten ned och jag förstod att det var precis som jag trodde, dvs den nivellerade, ytliga form av hedendom som ligger så långt från min egen praktik att det är irriterande att dela paraply\* med den. :) _\* Med "paraply" menar jag att även de är hedningar och att både de och jag är gudinnedyrkare och sålunda hamnar under samma övergripande beteckningar - trots att vi i trosfrågor och praktik står mycket långt ifrån varandra._ ## Comment 22 Author: Elena-Maria #20 Klockrent med "Frugan", inga lånord bara ren och skär översättning ;) Så länge man inte ska skriva avhandling eller undersöka ortsnamn (vilket i alla fall jag tycker är väldigt intressant för övrigt) så kan man väl för all del välja det som passar ens syfte. Själv tycker jag Fröja låter väldigt dialektalt. Jag kan se för mig hur Bengt Alsterlind sitter i Sommar-Hajk och berättar om "Fröja". Sen tycker jag att i och med att namn ändras beroende på språk och så vidare, Johanna blir exempelvis på italienska Giovanna för att de inte har bokstaven J samt bokstaven H är stum, behöver man inte vara alltför petig. Vi tvingar ju inte Fereshteh att kalla sig Ängel när hon kommer till Sverige och inte heller Luca måste kalla sig Lukas o.s.v. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #21 det där med pokemonkortsätten kan jag själv känna igen mig i, mycket efterson det är den ytliga paraplydelen som jag har hämtat kunskap ifrån, det är mest tillgängligt, enkelt och informativt. Tyvärr efter en tid upptäcker man visst att det inte är tillförlitligt. Att gudomar skulle vara mekaniska väsen som gör si eller så, när man ropar si och så. Har jag nu svårt att tro. Men ja, det är den generella nutida hedniska beteckningen på dom. Som pokemon kort. ## Comment 24 Author: Casiopeia #21 Jag har hängt tillräkligt länge på det här forumet för att förstå att det var så du med flera menade. Kommer man in här och pratar om amerikanska begrepp, gudinnekurser, avalonprästinnor etc. så är det lite som att vifta med ett rött skynke, så det var inte en helt oväntad reaktion. ;) Jag kan å ena sidan förstå den reaktionen, för jag får väl erkänna att jag själv får min beskärda del av fördomar och föraningar när jag hör sådant, och det du skriver om "glassbarsmentalitet" tycker jag är klockrent. Tycker vi kan mynta "glassbarshedning" som ett begrepp! Vet också vad du menar med att det känns olustigt att hamna under samma paraply som utövare med den typen av inställning. Å andra sidan är jag inte naivare att jag inser att även om jag själv tycker att min sed och praktik är seriös så hamnar den nog i samma hum-flum-new age-låda för gemene man, och jag skulle ha väldigt svårt att sakligt argumentera för varför min inställning är mindre flummig eller ytlig än någon annan, för någon som är oinsatt. Vad mina släktingar beträffar så tror de fortfarande att jag skuttar runt med alvöron och krossad sammet i skogen, så vem är då jag att dömma andra? Det skulle inte falla mig in att ens diskutera med en "glassbarshedning" om varför min hedendom är bättre än deras, så då kan jag ju lika gärna lägga mina egna preferenser åt sidan och respektera dom. Visst kan man diskutera olika förhållningsätt på ett sådant sätt att det väcker eftertanke och kanske en vilja att gå djupare i sin relation med makterna, men man når inte dit genom att dryga sig eller uppvisa något slags elitism. Nu ska jag i.o.f. inte vara någon trist moraltant, för att det här är ett forum med en rätt dryg attityd är ju ytterst något jag uppskattar, och en anledning att jag hänger här ibland. Är ju en rätt dryg hedning själv (dryghedning kanske är det nya begreppet i motsats till glassbarshedning?), men jag kan tycka att man ibland är lite väl snabb att dömma ut någon som ställer en oskyldig fråga, och att det i många fall är lite onödigt nedlåtande tongångar. Det blir bara fel, särsklit som de som utsätts för den behandlingen kommer hit i god tro utan att ha någon aning om varför folk är så irriterade på dom, och lämnar det utan att getts chansen till att förstå. Fast det här är ju något vi diskuterat tidigare, så det är väl lönlöst att drista vidare om... ## Comment 25 Author: Casiopeia #23 Jag misstänker också att den där pokemon/glassbarsmentaliteten ofta är ett förstadie. Folk kommer kanske från en kristen eller sekualiserad bakgrund och blir överväldigade av polyteismens mångfald, och direkthet. Om man inte känner isg hemma med konceptet "en enda gud som saknar tydliga kännetecken och egenskaper och som man inte kan förvänta sig något konkret av" (förlåt alla monoteister för min generalisering) så är det inte så konstigt om man till en början festar runt och vill smaka alla smakerna i glassbaren/dra vartenda kort man känner för eftersom det är en skön kontrast till den andlighet man varit van vid. Jag tror att för de flesta försvinner nyhetens behag efter ett tag, antingen tappar man intresset helt för den här typen av andlighet, eller så mynnar den ut i en djupare och insiktsfullare relation med makterna. Inte alltid, men jag har en känsla av att det ofta är så. ## Comment 26 Author: Ganna #24 -25 Det du ser som "drygt & elitistiskt" ser jag nog snarare som rakt och uppfriskande ärligt med det här forumet. Och som du säger, hur man väljer att formulera sig är väl ett ämne för en evighetsdebatt och min stil lär inte ändra sig i första taget. ;) Vidare så ser jag just dessa glassbarshedningar som orsaken till varför gemene man uppfattar alla under paraplyet på ett (iaf för mig) ofördelaktigt sätt - för deras uppfattning är så lätt att suga åt sig, dela och föra vidare. Jag respekterar individen, men det betyder inte att jag behöver tycka om deras åsikter eller trosuppfattningar. Jag är nog tyvärr av den motsatta uppfattningen, dvs jag tror att det i det stora sammanhanget är tämligen sällan glassbarshedningarna inser att det bara är yta och söker sig vidare. Eftersom det är en så stor gruppering, tenderar enbart deras antal att göra det hela till en evighetsmaskin eftersom det alltid är någon annan som bekräftar deras uppfattning hela tiden, vare sig det är genom en bok, en webbsida eller personligen. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #23 ja det är nog mycket så. Sen kan jag också tycka att det finns en tydlig underton av att alla gudomligheter är tillgänliga för alla. Så man festar runt som du säger och när man en endaste gång blir "kontaktad" av en som man inte har kallat på och som inte beter sig som beskrivningen i alla svarta,lila glittrande sidor blir det lite "aha" Ibland blir jag förbannad på new age, för alla nitar man blint har gått på och säkerligen fortsätta att gå på. ## Comment 28 Author: Bjornen Under 1600-talet var bokstaven J mycket sällan använd ensam, utan oftast som ij. Dessa har tyvärr många gånger tolkats som Y, då det inte går att skilja på Y och IJ. Endast i börjasn av ord var ett ensamt J lite vanligare, men oftast skrevs istället I. Skrivkonsten var inte så exklusiv under runtiden, utan många var skriv- och läskunniga även då. Detta har om inte visats genom ryska arkeologiska utgrävningar. Man skrev på näver och trä som har försvunnit för länge sedan. När det gäller beteckningar på gudar och gudinnor har man sannolikt skrivit deras namn som futharker och inte som ord. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Det är jätte kul med så många tankar och åsikter, många väldigt bra synpunkter, även om jag inte delar alla men nu verkar det som om vi hamnat ifrån ämnet, Gudinnan Freya/Freyja/Freja/Fröja/eller hur man vill stava hennes världsliga namn. Till 21# Ganna måste jag dock säga att du är faktiskt lite nedlåtande även om du inte själv tycker det. Att kalla någon ytlig kan aldrig vara schysst. Nu känner inte jag mig personligen träffad eftersom jag inte alls ser mig själv som en ”glassbarshedning” som du så gärna vill kalla det, men det är ändå inte schysst att bete sig så mot andra. Att kalla någon ”ytlig” är aldrig ” rakt och uppfriskande ärligt”.  Du säger att du respekterar individen och deras rätt att tro själv även om du inte håller med men du har faktiskt inte gjort annat än att hitta personliga/saker som inte har med ämnet att göra och hacka på det. Kom igen, är det verkligen att visa respekt? Eftersom hela tråden nu har börjat handla om något helt annat skulle jag _snällt_ vilja be er att bara fortsätta skriva om det handlar om Freya, men också att ni gärna får skapa en egen tråd om paraplyer, glassbarshedningar och hur irriterande de är, men den här tråden handlar som sagt om Freya. ## Comment 30 Author: Ganna #29 Jag har inte kallat dig eller någon annan ytlig, däremot har jag talat om koncept jag anser är ytliga; jag talar om sak, inte person. Vidare tycker jag att tråden har varit intressant hittills och den uppmärksamma hittar många uppslag. Hade inte tråden dragit iväg alldeles åt sitt eget håll, så hade vi kanske t.ex. inte sett röken av funderingen om "Fröja" är en titel eller ett namn, vilket i min mening är något som är väl värt att grunna på och som leder till nya spännande upptäckter och oanade djup för den som har tålamod nog och som är manad att gå den vägen/se åt det hållet. ## Comment 31 Author: Casiopeia #26 Jag förstår vad du menar, fast jag är osäker på hur många som utsätts för denna "uppfriskande ärligheten" som uppfattar det så. Trådskaparens reaktioner längre upp i den här tråden är ett exempel. Men för all del, det är rätt uppfriskande när man själv inte utsätts för det, det är väl det jag menar när jag säger att det här forumet är "drygt", för jag tycker det är ganska sympatiskt för det mesta. Fast även om jag kan tycka att den där undertryckta irritationen är förstålig och ganska underhållande så tycker jag det är tråkigt när den drivs så långt att folk bara blir arga och förorättade, har svårt att se vad det ska tjäna till. Den stora massan glassarshedningar lär ju inte bli mindre för att vi dömmer ut dom på förhand, skjuter dom ifrån oss och vägrar föra ett seriöst samtal med en ton som dom kan att till sig. Inte för att jag tycker man ska missionera men jag är nog lite mer naiv och hoppfull än du när det kommer till att få folk att tänka till och hitta djup i sin andliga utveckling. Det här är ju ett diskussionsforum dit folk söker sig för att prata om den här typen av saker och jag tycker själv att många diskussioner här har inspirerat mig att ifrågasätta och se på saker ur nya vinklar. Även om jag (hoppas jag) aldrig har haft någon glassbarsmentalitet så har jag genom möten och diskussioner med andra växt enormt i min andlighet sedan jag kom ut ur kvastskåpet för ett gäng år sedan. Vore trist att utesluta någon som kanske har samma strävan och potential bara för att man efter några meningar dömmer ut denne som "okunnig", och hänvisar denne till att istället fortsätta med sina amerikanska new age-böcker och lilaglittrande hemsidor.  Det blir ju inte direkt färre glassbarshedningar på det viset. Har man inte någon ambition eller hopp om att förändra situationen kan man ju alltid ignorera dom, men ska man bemöta dom kan man lika gärna göra det på ett sätt som de kan ta till sig, annars blir det varken hackat eller malet. Även om det kanske är uppfriskande att få vara lite "ärlig" ibland ;) Men som sagt, det här har ju stötts och blötts tidigare, så jag vet inte varför jag ihärdar. **OBS. Känner att det här resonemanget får det att låta som att jag tycker att [NadjaIyona](http://haxor.ifokus.se/users/4d71223eb9cb4620e902fa57-nadjaiyona "Visa personlig sida för NadjaIyona") är en sån där ytlig och okunnig glassbarshedning, men det säger jag ingenting om eftersom jag inte känner henne eller vet något om hur djup hennes andlighet är. Eftersom jag tog upp det här ämnet i en tråd hon skapat så blir hon lite som ett föremål för diskussionen, fast jag egentligen talar i mer allmäna termer. ** **Det var dagens brasklapp. :)** ## Comment 32 Author: Ganna #31 Om det är min personliga "stil" m.a.p. kommunikation du avser med ditt inlägg, så verkar mycket bero på att jag dels har åsikter som sticker av mot de flestas, inte är rädd för att stå för dem, inte lindar in dem - och sen råkar vara tämligen envis i min strävan att det jag säger förhoppningsvis ska förstås. Jag har ingen mission att omvända GB-hedningar, däremot att vara en liten blinkning av något annat, som glimtar till ibland i den stora floden av vitt (lilaglittrande?) brus. Ibland har det t.o.m. hänt att det har fått någon att verkligen hitta sin väg (inte min, sin) och inte trampa vidare i massmarknadsfåran. ## Comment 33 Author: dennas Min gissning är att det egentligen inte är stavningen, som är det primära när man talar om denna gudinna, utan uttalet. Alla stavningar som presenteras är tolkningar av hur namnet ska stavas. Det kanske till och med uttalas olika på olika platser? Det skulle kanske också kunna tänkas att det är bättre med en ritad symbol än ett skrivet namn? Nåväl, den här diskussionen visar i alla fall att gudinnan fortfarande är mycket viktig. Det är kanske en intressant infallsvinkel? Alltså inte vem hon var förr, utan vem hon är nu? Sen tillbaka till uttalet. Om hennes namn har uttalats olika på olika platser, kan det ha en betydelse? Var har hon tillbetts, när och varför? Hade velat ge dej ett lästips på en intressant bok jag läste för många år sen om nordiska gudinnor, men jag minns inte vad den heter. Kanske är det Britt-Marie Näsström, men nånting säger mej att det inte var så. Hoppas i alla fall att du kommer närmare den sanning du söker. Kanske är det också så att den "omväg" som denna diskussionen har inneburit leder dej tillbaka till dej själv? Hur mycket vet du inombords? ## Comment 34 Author: Bappho När man skriver på ett forum så får man kanske påminna sig själv om att inte tolka något som personligt. Här diskuteras ämnen som alla brinner för och ser vi ett inlägg som berör oss på något vis så hoppar vi på "ämnet" som hungriga vargar ibland. Men, det är "ämnet" som rör och berör och inte personen bakom inlägget. ## Comment 35 Author: Casiopeia #32 Nej, det är inte så jag menar. Jag gillar dina åsikter och att du står för dom som du gör, och det var heller inte meningen att få det att låta som jag kritiserade din personliga "stil" specifikt. Bara att jag tror att det finns en risk att det man försöker förmedla inte alltid når fram när man är för direkt, om man vill föra fram sin åsikt (vilket man kanske inte alltid vill eller behöver göra) kan det ibland vara mer verkningsfullt att hålla tillbaka den värsta irritationen och linda in sina ord så inte personen som man riktar sig mot bara sätter sig i försvarställning och försvinner utan att förstått vad det var som hänsyftades. Men det där med retorik är så klart en konstform i sig, och jag vill inte påstå att jag behärskar den, jag tycker bara jag sett en del exempel på det här forumet under årens gång där den approachen inte fallit särskilt väl ut, och där jag tror man hade kunnat nå längre om man uttryckt sig lite varsammare (eller slugare?). #34 Jo, visst är det så, och det är en sida av saken. Fast det jag försöker få fram är väl att jag beskymmrar mig mindre om att "folk blir ledsna" som att det det man i strävan efter att vara så rak och tydlig som möjligt i sitt budskap skjuter över huvudet på den man vill träffa som istället försvinner härifrån utan att någon konstruktiv diskussion hinner inledas. Det tycker jag är tråkigt och det vinner ju ingen på. Tror inte det är avsiktlig elakhet, och jag förstår att det det inte är så lätt att ändra på. Jag tänker mig det lite som att plantera ett frö. Vill man att ens argument ska slå rot ( och det vill man ju oftast om man ger sig in i en diskussion, så vida man inte bara vill ge uttryck för sin egen iritation) får man ge det rätt förutsättningar. Man bör först känna på jordmånen, avgöra vilket djup fröet ska planeras i, och sedan ge det rätt mängd vatten och näring. Om man har för bråttom att pressa ner fröet med all kraft i första bästa kruka finns det risk att den faller av fönsterbrädan och går sönder. Det är ju inte fröets fel och visst kan man skylla på att krukan var för bräcklig, men det är ju inte hela sanningen. ## Comment 36 Author: Bappho För att knyta an till frugan igen.. Något jag funderat över, som gärna rör mig bland baltiska och slaviska gudar och väsen, är om det finns släktskap mellan Freja och den baltiska solgudinnan Saule. ## Comment 37 Author: dennas \# 36 Nu blev jag verkligen intresserad och nyfiken. Hur tänker du i det fallet? Varför går du via Freja och inte Sol/Sunna? ## Comment 38 Author: Bappho #37 Det är väl några av Saules attribut som pekar åt Freja/Friggs håll. Spinnandet, hon ger fertilitet till åkrarna, hennes tårar blir till bärnsten, gyllene hår av guld, hon åker i en vagn, linet är helgat till henne osv, osv. Det finns också mycket som inte stämmer, men något släktskap skulle man kunna ana. ## Comment 39 Author: dennas \# 38 Intressant! Är inte vagnen ett gammalt attribut till både gudar och gudinnor? Om jag inte missminner mej ska det härröra från tiden då man åkte runt med sina gudar i deras respektive vagn. De egenskaper du skriver om får mej att tänka att det är mycket som är knutet till gudinnor. Släktskapet är ett systerskap? (von Dänicken har väl dragit slutsatser om att gudar är utomjordingar just för att de ofta avbildas med en vagn?) ## Comment 40 Author: Ganna #35 Bra att veta - tur att jag frågade. Forum är ändå trubbiga kommunikationsverktyg. Apropå att inte nå fram så är det väl inget sätt som är det rätta för alla människor och ju fler, desto större chans att något av dem når fram. Jag har nog svårt för att vara "slug" - WYSIWYG, för att vara en smula nördig. #36 - 39 Jag tror att man, för att närma sig det svaret, först måste fundera på hur man ställer sig i frågan om "Fröja" är en titel, ett namn eller en titel som blivit ett namn. Om det är en titel, så är det ju fullt möjligt att flera olika gudinnor vid olika tidpunkter eller för olika människor, titulerats på det sättet. Då får man som nästa spörsmål fundera på vilka de var/är och vem/vilka av dem som i de Baltiska länderna benämns som/motsvaras av Saule. Nu är jag sorgligt okunnig om de baltiska gudomarna, trots att jag som halvgute säkert har en del intressant att hitta där som återspeglar sig på det särpräglat gotländska, men i "värsta" fall kanske Saule, från sitt håll, för med sig ett liknande problem? Den vetgiriga har aldrig slut på saker att grunna på. ## Comment 41 Author: dennas \# 40 Skulle ju vara väldigt intressant om det är en titel. Det öppnar onekligen för en del spekulationer. Vår fru firas väl som våffeldag? Men en fråga som slår mej är vad Frö/Frej i så fall skulle stå för? Kona - konung är väl i så fall samtida, eller? ## Comment 42 Author: Ganna \# 41 Frö är motsvarande, dvs "herren". Vår Fru är medeltida och således katolskt (Jungfru Maria) och det har sedan reformationen kommit att i folkmun vridas till och bli våffeldagen. Om man nu kan tala om en mycket lång, forntida period som samtida, så är de det. :) ## Comment 43 Author: Praefatio #41 Åh, vilken intressant frågeställning! Väntar med spänning på vad någon som är mer kunnig än jag svarar. Hädanefter kommer jag nog alltid att tänka på våffeldagen som Fröjas dag :) ## Comment 44 Author: Bappho #41 #42 Skulle det kan vara så att Jungfru Maria kallades fru just för att man innan haft samma titel på en gudinna? ## Comment 45 Author: Ganna #44 I så fall inte isolerat för att det var så i Norden, vi hittar samma titel för Jungfru Maria även i andra språk "Our Lady of..." "Notre Dame" osv. ## Comment 46 Author: dennas \# 42 Förstod nästan det, men finns själva det ordet kvar i så fall? Eller vad sa man förr om man inte sa herre? Jag är alltså intresserad av hur man sa i stället för vår fru eller frugan... \# 44 Var lite det jag också var inne på, att man (som vanligt) tog över ett ordbruk  eller en sedvänja och gav till en ny nyttjare... Våfflor till en fruktbarhetsgudinna känns mer rätt än till en jungruföderska, men jag är väl lyckligt okunnig om nåt som jag borde vetat innan jag lyfte pekfingret. (Sistnämnda får gälla som översättning från att öppna truten.) ## Comment 47 Author: dennas \# 46 (42) Hopplösa jag. Kunde väl åtminstone kollat samma källa som till Freja-förklaringen. Och  mycket riktigt, så här skriver Historiska Museet: (Jag var så inne i diskussionen att jag inte tänkte klart :). ) Frej ---- ### Förekomst Ovanligt ### Namnsdag 23 jan ### Härledning Ett fornnordiskt namn bildat av det urnordiska ordet _frauja_ som betyder herre, härskare. På isländska har namnet formen _Freyr_ och i fornsvenskan _Frö_. ### Äldsta belägg i Sverige 1825 ### Historiska personer Frej eller Frö är fruktbarhetsgud inom asatron. Gudanamnet användes inte ensamt som förnamn men namnleden Frö var allmän i Östsverige, ex Fröbjörn, Frölög och Frösten. ![Nordiskt](/upload/bilder/nomina/Nordiskt.gif) ## Comment 48 Author: Casiopeia #41 Våffeldagen brukar ju dessutom sammanfalla rätt bra med vårdagjämningen, så det passar ju utmärkt att fira Fröja samtidigt :) I vårt blotlag har vi som tradition att äta våfflor på vårblotet, och har bestämt att det är just Fröja som är "vår fru, eller vårfrun" som åsyftas på vårfrudagen.  Med tanke på hur mycket traditioner kristna har lånat från oss, kan vi lika gärna låna några från dom. Vi brukar även förlägga semmelpremiären till Disablotet. Om ni inte viste det så är semmelbullen numera en symbol för diserna, förmödrarna och havandeskap. Den är ju rund och mjölkstinn med något gott innuti! ;) Min poäng är att jag inte tycker att man måste slå knut på sig själv för att hitta en traditions "hedniska rötter", om man nu vill använda den. Min åsikt är att en sed ska vara levande och i alla tider har man inspirerats av och lånat seder från andra religioner och kulturer.  För min del så är det sak samma om julgranen uppfanns på 1800-talet som en symbol för den brinnande busken. När jag tar in den i mitt hem är den en symbol för yggdrasil, pyntet är symboliska offer och stjärnan i toppen är en symbol för Sunna.  Visst kan man spekulera i om att det funnits någon förkristen liknande sed, och det vore ju intressant om det nu var så, men jag tycker inte det spelar så stor roll. Funkar det så funkar det. ## Comment 49 Author: Acerventus Nu har inte jag följt med så bra i den här tråden. Men hittade lite info om det som diskuteras, som kanske kan vara till lite hjälp. [http://www.nordisk-mytologi.se/gpf.html](http://www.nordisk-mytologi.se/gpf.html) I första länken så menar jag texten: Här presenteras såväl gestalter som platser och speciella föremål man stöter på i gudasagorna och i mytologin. Dessutom introduceras närmare vad som menas med benämningar som t.ex. dvärgar, einhärjar och tursar. Personregistret i nordisk mytologi är enormt och ofta kan flera gestalter - främst gudar och gudinnor - tyckas ha ytterst lika egenskaper. Det beror främst på att gudar och gudinnor som dyrkades, hade olika namn på olika platser i Norden, och att berättelserna om dem också kunde variera. Då man senare har gjort tolkningar i mytologin, har man i somliga fall tilldelat flera namn till samma person, medan man i andra, mer osäkra fall även låtit de olika namnen stå för olika personer. I andra länken, kan man bla se en liten beskrivning utav den omtalade: [http://www.nordisk-mytologi.se/gudargudinnor.html](http://www.nordisk-mytologi.se/gudargudinnor.html) **Freja** (Fröja, Gefn, Härn, Mardöll, Menglöd, Syr) Njords dotter och Frejs tvillingsyster. Freja är vanernas främsta gudinna, erotikens, kärlekens och fruktbarhetens gudinna och hon vårdar över mödrar och barn. Hennes boning i Valhall heter Folkvang och dit kommer hälften av de hjältar som fallit i strid, medan den andra hälften kommer till Odens salar. Ingen revolutionerande info kanske. Men länkarna kanske iaf kan vara trådskaparen till hjälp. :) ## Comment 50 Author: Bjornen I Sveriges befolkning 1880 är den äldsta Freja född 1816 och har alltså använts som dopnamn med säkerhet sedan 1816. Hon var född i Lycksele och även den näst äldsta var född i Lycksele 1818. ## Comment 51 Author: Casiopeia _#49 "Hennes boning i Valhall heter Folkvang"_ Ja jävlar. Varför gör man en infosida om nordisk mytologi om man inte ens vet vad Vallhall är för något? Tror man ska ta den där sidan med en nypa salt. ## Comment 52 Author: Acerventus haha ja herre gud vad lurad man kan bli.. Det såg ju ändå ut att vara en serriös sida. Såg nu på wikipedia att den ligger i asgård. :) [http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkvang](http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkvang) ## Comment 53 Author: NiklasTyreso Vilken dryg tråd! En gudinna är väll mer än ett namn?! Det tog 48 inlägg innan man det första försöket att förklara vem Fröja egentligen är/var och då kom förklaringen från ett uppslagsverk! Min begränsade personliga upplevelse är att Fröja har en integritet och pondus som vilken stadsman som helst. Samtidigt är hon en vacker mogen kvinna med en lång blick som är lätt att ta för flirtig. Hon är både den fruktansvärda, som tar hem stridsmän, och fruktbarhetsgudinna i ett. Det är den bild hon visar utåt, som jag uppfattar.  Hur hon är som person om man lär känna henne, det vet jag inte. Jag har inte lärt känna henne på nära håll och har inte spenderat mycket tid i hennes närvaro. Det här inlägget kan mycket väl kritiseras för att vara flummigt och baserat bara på upplevelse. Jag låter det vara så. ## Comment 54 Author: [Borttaget] #54 jag tycker inte den är så dryg, visserligen finns det inte kort populär och överskådligt index över vem guden är och gör men det finns ju många bra inlägg skrivna av de som har personliga relationer med en gud, hur de ser på åkallan, hur man kan hitta kultplatser med hjälp av äldre namn osv. Det ger ju personen/personerna som läser tråden möjligtvis redskap att själva hitta till vem guden är. Iställer för att helt läsa sig till det. Som "uppslagsverket" som till och med var opålitligt. _Det här inlägget kan mycket väl kritiseras för att vara flummigt och baserat bara på upplevelse. Jag låter det vara så._ Det är väl de bästa inläggen, de som är baserade på upplevelser.