# Se eld.. Author: [Borttaget] Hej, Ibland tar jag en mental runda (inte astralprojektion) hemma innan jag lägger mig för att kolla läget lite. Men så råkade jag på en ny upplevelse som inte har skett förut, det brann en eld ovanför min kropp i sängen, såg jag när jag skulle återvända. Förutom holy light, divine ligt och purple astral light har jag svårt att hitta någon mer info om vad en häftigt brinnande brasa ovanför en person möjlightvis kan ses som. Några fingervisningar? ## Comment 1 Author: Bappho Får mig så där automatiskt att tänka på Jesu brinnande hjärta. Det är inget jag upplevt själv. Hur tolkade du det när du såg det? Som en del av dig själv eller ett "tecken att tyda"? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag vet varken eller, jag blev så paff och tappade koncentrationen att jag var tillbaka igen. Nåja det kan ju ha vart av ingen betydelse med =) (jag kanske drar fram som en löpeld, eller så är jag såpass fördömd att helveteselden brinner ovanför mig - he he , nu skoja jag bara) ## Comment 3 Author: [Borttaget] **Sacré-coeur-kulten** \[sakrekör-\], Jesu heligaste hjärtas andakt, är en af den moderna katolska religiositetens mest utbredda andaktsformer. Historiskt går dess ursprung tillbaka på den fromhetsstämning, som skapades af Frans af Sales och salesianerinnorna. I ett kloster i Bourgogne hängaf sig nunnan Marguerite Marie Alacoque (se d. o.) åt mystiskt kärleksumgänge med Kristus, hvilket 1675 medförde visioner bl. a. en, då Kristus visade sitt af kärlek brinnande allraheligaste hjärta och uppmanade till en särskild kult för detta hjärta. Hennes biktfader, jesuiten Claude de la Colombière (1641-82), och dennes efterträdare, jesuiten Jean Croiset (1656-1738) använde visionen till att verkligen utforma en ny devotion. Colombières lärjunge, jesuiten Joseph de Gallifet (1663-1749) utvecklade läran om Jesu hjärtas andakt på grundläggande vis i sin till nästan alla europeiska språk öfversatta bok "De cultu S. cordis Jesu" (1726). Kurian ställde sig länge afvisande mot den nya kulten, som ifrigt utbreddes bland folket af jesuiterna. Klemens XIII medgaf den dock på ansökan 1765 åt de polske biskoparna; och en bulla af Pius VI 1794 fördömde angrepp på kulten. Andakten och en särskild fest för densamma voro allmänt utbredda, när Pius IX 1856 på de franske biskoparnas ansökan anordnade det heliga hjärtats fest som _festum duplex majus_ för hela kyrkan. På 200-årsdagen (1875) af Alacoques hufvudvision medgaf Pius IX, att hela den katolska världen invigdes åt det heliga hjärtat. Leo XIII upphöjde 1889 festen ytterligare i rang; då grefvinnan Droste zu Visehering likt Alacoque fått personliga uppenbarelser af Kristus och begärde hela mänsklighetens invigning åt Jesu af kärlek brinnande hjärta, verkställde Leo XIII 1899 denna invigning. Kulten utbredes genom många brödraskap till det heliga hjärtats ära (se t. ex. Jesu heliga hjärtas brödraskap), både manliga och kvinnliga. Dess förnämsta helgedom är Sacré-coeur-kyrkan på Montmartre i Paris (se fig. 24 å pl. V till art. Paris). Dogmatiskt gäller Sacré-coeur-kulten Kristi kroppsliga hjärta såsom en del af hans gudamänsklighet och som säte och sinnebild för hans oändliga kärlek. – Litt., nästan oöfverskådlig. Nämnas må J. Bainvel, "La devotion au Sacré-coeur de Jesus" (1906), H. J. Nix, "Die verehrung des heiligsten herzens Jesu und des reinsten herzens Maria" (1908), och De Franciosi, "Le Sacré Coeur et la tradition" (s. å.); biografier öfver mère Alacoque af Nieuwenhoff (1906) och Hamon (1907; rik litteraturanvisning) och öfver Colombière af Charrier (2 bd, 1894) och Hattler (1903). Hj. H-t. Källa: [http://runeberg.org/nfcd/0175.html](http://runeberg.org/nfcd/0175.html) **åt mystiskt** **kärleksumgänge med Kristus** \- jahaja där ser man =) Det var inte så gudomligt, inget vitt ljus eller överväldigande kärlek. bara varma,torra och lufttiga äldsflammor, en eld helt enkelt, nån meter ovanför själva kroppen. Inga indikerande bilder bredvid heller.