# ett måste med gudar och gudinnor?? Author: sol2 hejhej!! jag undrar om man måste tro på nån gudom när man utövar magi?? jag är lite nybörjare på ämnet och vet inte riktigt vad jag ska tro på, eller om jag måste tro på någonting alls...    funderade på att bli wicca först men bestämde mej för att det passade inte mej så bra. så då undrar jag 2 saker: 1\. måste man tro på nån gudom?? 2\. vad tror ni på för gudomer, och vad är det för speciellt med dem?? ## Comment 1 Author: Casiopeia Jag tror du börjar i fel ände. Istället för att välja ett färdigt koncept och sedan lära sig vad man "måste göra" bör du börja med dig själv. Vad tror du på? Tror du på gudar och gudinnor? Om du tror på magi, hur tror du själv att det fungerar? Det finns inget "rätt" eller "fel" svar, men många teorier och lika många riktingar och utövningsformer och innan du kan välja vad du tillhör måste du ta reda på var du själv står. Välj en tradition/religion/utövningsform som passar dig och den syn du har på hur världen hänger ihop. Eller ännu hellre, skapa något helt eget. _För mig_ är gudarna manifestationer av olika krafter i naturen, aspekter av människan och de olika energierna som får universum att fungera. De är en koncentrerad kraft som är så stark att den får personlighet och går att kommunicera med. Om man lyckas få kontakt och kan bygga en relation med en gudom kan man få ut mycket av lärdom, beskydd och hjälp- men precis som med mänskliga vänner är relationen med gudarna inte okomplicerad! Du kan räkna med att de kommer påverka ditt liv, inte bara på de sätt du tänkt dig. Vilka gudar man får kontakt med väljer man sällan själv, du kan så klart vända dig till en specifik gud, men inte sällan är det en helt annan som svarar. Gudarna ser oftast vad vi behöver snarare än vad _vi vill ha_. Gudarna är en spegling av din egen person och precis om vi drar oss till vissa personligheter som "matchar" eller kompletterar oss när vi skaffar oss mänskliga vänner så kommer man bättre överens med vissa gudar än andra och vice versa. Inte sällan lär man med tiden känna en eller ett par specifika gudar närmare och inom min tradition pratar man ofta om att man får en "fulltrogen" som (om vi ska forstätta att använda kompis-metaforen) liksom blir ens "bästis" som man blri väldigt tight med.  Precis som med mänskliga vänner måste relationen med gudarna underhållas om man vill att den ska bli stark och bestående. Den kompis som bara hör av sig när den vill ha något och aldrig ger något tillbaka lägger man snart luren i örat på om du förstår vad jag menar. Sen är varje relation unik och du väljer själv hur du vill umgås med din/dina gudar och du märker också hur de föredrar att umgås med dig. Vad det gäller magi så är magi för mig är att _rikta energi åt ett visst håll_, och genom att använda mig av symboler och ritualer kan jag kanalisera och "påverka" den energin jag fokuserar på i ett visst syfte. Gudarna är för mig bland de starkaste symboler som finns, och genom att be dom om hjälp och offra/blota till dom när jag jobbar magiskt så får i alla fall jag väldigt bra resultat. En magisk ritual kan ju se ut hur som helst och det är viktigast att utgå från sig själv- symbolerna och handlingarna är bara verktygen- det är du som skapar magin. Bara för att du går och köper dig en pensel och en tub oljefärg blir du inte automatiskt konstnär- men den som har en konstnärlig ambition, kunskap och känsla kan göra konst av vilket skrot som helst. Huvudsaken är vad som funkar bäst för dig. Från början kan du dock inte förväntra dig att det blir några mästerverk, utan du får börja att öva med streckgubbar och öva länge på att lära dig den rätta tekniken precis som alla stora konstnärer en gång började. Precis som konst är magi, religion och sed något som inte betyder ett skit om det inte är personligt och kommer från en sann intuitiv inspiration. Du måste _vilja_ något. Att bara vilja "göra en tavla" eller "göra magi" kommer du ingenstans med. Allt detta är alltså **min personliga** syn på hur det fungerar och ingen absolut "sanning" utan se det som ett exempel som kan hjälpa dig att börja fundera själv. Lycka till! ## Comment 2 Author: sol2 tack så mycket!! =) men nu har jag en till fråga: när du utövar magi, har du någon speciell gud du brukar rikta dej till oftast?? ## Comment 3 Author: [Borttaget] \*poff!\* ## Comment 4 Author: Lore Väl svarat Casiopeja. För mig är det inte gudinnan eller guden som är avgörande utan spiritualiteten. Som jag ser det kommer all spirituallitet från samma källa oavsätt vilken gudom man tillber. Jag tillber själv inte en specifik gudinna eller gud men jag tar hjälp av dem ibland för att visa vägen. Alla har de olika attribut som man kan låta återspegla i sin ceremoni. Så nej, det är inget måste med en guddom, men i början kan det kanske underlätta. Den gudinna jag mäst vänder mig till ut över moder jord själv är Inanna. Hon har de egenskaper som passar in bäst i min favorit typ av ceremoni. Mät ditt liv i lycka. Simon ## Comment 5 Author: Bappho #2 Nej. Man kan vända sig till ett eller flera väsen/gudomar eller inga alls. Det beror på vilken tradition man följer eller vilken teknik man använder eller "gåva" man har. ## Comment 6 Author: sol2 tack så mycket för alla svar =) det har hjälpt mycket :\] ## Comment 7 Author: Skogsfrost Casiopejas svar var en riktig aha för mig. Nu förstår jag bättre varför en viss gud pockar på min uppmärksamhet ibland och en annan vid ett annat tillfälle. Satte verkligen igång min tankeverksamhet. Härligt!! ## Comment 8 Author: MagicGirl 1\. nej då, inte alls 2\. jag kan inte säga att jag fullt är wiccan, ännu. jag funderar fortfarande men jag är väldigt säker på att de finns och att wicca känns rätt. gudinnan Nyx är some n mor för mig :) men som sagt, jag kan inte ännu kalla mig wiccan. ## Comment 9 Author: svava Jag tror inte på någon Gudom .. Magin fungerar så bra så för mig. svava ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Vad menar du med att tro på någon gudom? Har sett i en tråd om Pan att du har träffat honom, så jag blir lite nyfiken på hur du resonerar. ## Comment 11 Author: svava Japp det är du inte ensam om.. Jag anser helt enkelt att Pan är ingen Gudom. Jag tror att allt som finns inne i detta universum är sprungna ur samma stoff. alltså hör vi ihop med allt Varför skulle då något var mer/bättre än något annat. Allt har samma värde. och inget behöver då tillbedjas Sedan att det finns varelser som vi ibland ser och ibland inte, att det finns olika dimensioner.mm.mm Pan som visade sig för mig är bara en av sin ras. och då kommer vi till dom gudarna/Gudinnorna.. Jag tror att det finns väldigt mäktiga raser, som kan både magi och som lever enligt oss väldigt länge. Men jag tror inte att dom är Gudar. Dom finns och det gör vi med och vi kan be dom om hjälp och dom gör ofta. Och vissa människor har lättare att komma i kontakt med dom.. Jag måste få fråga tillbaka,  hur du definierar en Gud. Vad är det som gör det olika varelserna till gudar och inte andra? kram svava ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Det är väl inte många som motsäger att allt som finns i universum är sprunget ur samma stoff. Också att allt hör ihop kommer nog i många sammanhang stå oemotsagt. Men för att göra det enkelt för mej och min omgivning så väljer jag att kalla det, som i vardagslag kallas för gud, för gud. Jag väljer också att göra dito med människor, hundar, katter och blommor till exempel. Detta gör jag utan att gradera ur ett slags "viktighetsperspektiv". Tillbedjan ser jag som ett sätt att kommunicera med en annan sorts makt. Eftersom jag uppfattar att gudar har ett slags större perspektiv, så tänker jag mej dem som en högre kraft. De vet och ser helt enkelt mer än jag, men därmed inte sagt att de är viktigare. Men för mej är deras kunskap, kärlek och omsorg helt oumbärlig. Jag ödmjukar mej gärna inför dem, då jag vet att jag har mycket att lära. Jag skulle ödmjuka mej lika mycket inför en annan människa, ett djur eller nån annan varelse som hade/har lika mycket att lära mej. Min tillbedjan är helt enkelt ett sätt att visa respekt. Jag skulle inte tillbe en annan människa, eftersom det helt enkelt skulle vara vidrigt för den människan - och därmed respektlöst. Jag väljer att behandla människor på människors vis, gudar på gudars vis, djur på djurs vis etc. Att det är annorlunda behöver ju inte betyda att det är en sorts gradering. Allt har inte för mej samma värde, men jag kan ändå tycka att alla varelser är lika mycket värda. Framförallt mår jag bra av tanken på att jag inte, i motsats till biblens utsaga, är satt på jorden att styra över djuren. Men ibland måste man styra, exempelvis om man har barn. Det skulle vara oerhört kärleks- och respektlöst att inte styra... Jag har inget problem med att tänka tanken att vissa leder, i min värld bl.a. gudar. En del leder, en del utför, en del bråkar... Allt är viktiga delar i en sorts utveckling, som vi människor troligen inte kan begripa, men som är oundviklig. Tänker att man får mycket ut av att värdesätta olika sorts peronligheter, livsuppgifter, livssituatiuoner etc. Vilken ras tillhör Pan? ## Comment 13 Author: svava Men Om allt är sprunget ur samma stoff, gäller inte det Gudarna då ? Eller tycker du att dom är av något eget..  Du säger att du delar upp det i vad det är, men jag förstår inte vad är en Gud? och tro inte att jag inte är oerhört ödmjuk inför varelser med stor kunskap eller visdom eller insikt. Jag är oxå ödmjuk iför människors kunskap och jag vill lära mig så mycket jag hinner under min tid. Men att tillbe, nej . Jag pratar med dom jag med, och frågar om råd,  För mig är dom som jag kände en gång, när jag bodde hos en stam i Australien, när jag var 14,  Den äldste kvinnan i stammen hon ingav en sådan respekt och det kändes som om hon visste allt, vilket jag senare när jag lärde mig en del , förstod att hon inte gjorde. När jag 20 år senare besökte henne igen, och varit hos andra infödings stammar runt om i världen och studerat hos olika shamaner och medicinmän/kvinnor om deras tro och gudar och magi, skrattade hon åt mig och sa att så känner barn inför sina äldre. Ungefär så ser jag på dessa varelser ni kallar Gudar.   Respekt får dom ur djupet av mitt hjärta och hela varelse. Och säger jag inte att det inte finns ledare och följare, alla kan inte vara samma, det hoppas jag att det inte verkade som. Eller att jag skulle se ner på en Gudstro. Nej nej. Ibland har jag önskat att jag kunde ha det, men det går bara inte... Inte än i alla fall. :/ svava ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 Har läst du vad jag har skrivit eller bara tittat på orden? Jag ser inte att ditt svar står i förhållande till vad jag har skrivit, jag tillskrivs uttalanden som jag inte har gjort. Polemiken berör inte min tro om gudar utan min eventuella tro om dej. Ska jag var ärlig, så förstår jag inte vad du menar. Fortfarande är frågan om Pans rastillhörighet obesvarad. Du får gärna förtydliga dej, om jag ska kunna förstå ditt inlägg! ## Comment 15 Author: LillithNefer Jag känner som så,  att Gudar/Gudinnor inte kräver varken tro, offer eller lojalitet per se. Istället kan man känna att dessa krafter verkar genom en själv och ens magi. De verkar genom, och är, elementen, formlerna, tankarna och livet man lever; utan religiösa åthävor. Plötsligt kan man känna att man vill "be" eller "tro". Men det går lika bra att inte be eller tro. Man kan vilja dyrka och känna en massa. Men man kan vara logisk och intellektuell samtidigt, och vara skeptiker mitt i alltsammans. En del väljer att tro, andra att veta. Man kan söka sig fram, kanske genom hela livet, och vara en bra magiker eller häxa utan att "tro" på ett endaste dugg. Olikt Gud i den etablerade religionen, har ju de paganska Guddomarna inga hierarkier på samma sätt. Du kan själv vara Gud eller Gudinna, i jämlikhet med alltet:) Vi är alla nödvändiga för balansen, för att Allt ska samexistera. Men, vill jag tillägga, det är naturligtvis bara mina tankar, inte en regel det heller. ## Comment 16 Author: LillithNefer eller: ungefär det Casiopeia sa. jag läste inte ditt inlägg förrän efteråt:)