# Wicca vs eller = häxkonst?
Author: Trollkvinna

Skulle vara intressant att höra och diskutera med folk här på forumet, vad för tanker ni har kring detta med att många uppfattar det som om wicca inte har något med häxkonst att göra.Det är nästan som ett eget fenomen tycker jag, och det förvånar mig fortfarande efter att ha bodd i Sverige i nästan 12 år. Är det ett kulturellt fenomen?

Vad är det som har skapat denna generella uppfattning tror ni?

## Comment 1
Author: Ganna

Det beror på vilken form av häxkonst man menar. Modern häxkonst har ju en del strömningar som jag anser man kan säga är närmast pseudowiccanska. Detta sagt med reservation för att modern häxkonst är ett synnerligen luddigt och svårdefinierbart begrepp.

Den gardnerianska varianten har ju mer eller mindre kopplingar med British Traditional Witchcraft (mer eller mindre beroende på vem man frågar), men yngre wiccanska traditioner, särskilt de som tagit vägen över atlanten har ju i vissa fall rört sig rätt långt från det ursprunget.

Sen vet jag inte om en del i det hela kan vara att många valt att kalla sig häxor fast deras praktik snarare är någon form av "Cunninghamsk" solitär wicca.

## Comment 2
Author: Trollkvinna

#1 Det som förvånar mig mest med denna utvecklingen är att så många har adopterad en tradition som härstammer från det keltiska högtidsfirande. Och glömmer bort sitt eget ursprung, folkklore och kulturella bakgrund. Det Gardner gjorde var ett forsök på att göra gammal folktro, folkbotekonst och magi rumsren, efter att ha varit förbjudit i England fram till 1954.

Men tycker det är lite konstigt att så många vill fira en högtid som man inte klarar utala namnet på. I Norden, ( Norge, Sverige , Danmark) har vi en annan kulturell bakgrund än i England men det finns många nordiska paraleller när det handlar om bondpraktik (skörd, såning och dyllikt) folkbotekonst och trolldom.

Kanske svaret ligger i behovet av en religion än att ta upp tråden från det arvet man redan har?

## Comment 3
Author: Skogselva

Är inte wiccan, men jag själv känner mig mer relaterad, eller vad man ska kalla det, med keltisk kultur fast att jag är svenskfödd och bott i sverige i hela mitt liv.

Kanske ett tidigare liv som spökar, hos mig som hos andra? kan för övrigt uttala högtidernas namn, och gudomarnas - glöm inte att man kan lära sig iriska. Själv amatörlär jag mig både iriska och skotsk-galeska enbart för att kunna uttala namnen. 

(Jag är SPRÅKNÖRD, förvisso, men ändå...)

Jag förstår helt enkelt inte varför det skulle vara konstigt för någon av annan kultur att fira de keltiska högtiderna. Mina föräldrar firar både julafton och påsk fast att de är ateister - är det också konstigt?

## Comment 4
Author: Ganna

#2 Det förvånar mig med, vilket gjort att jag funderat på det och kommit fram till flera olika bidragande förklaringar:

1\. Informationsparadox - det finns en aldrig tidigare skådad mängd lättillgänglig information om "häxkonst" men den består till 90% av samma upprepade pseudowicca eller derivat därav.

2.Lättja - många vill ha allt serverat för att uppnå någon form av resultat (ex. vis. alla som frågar efter "spells", örter med vissa egenskaper etc.) och då återkommer vi till punkten 1. samt möjligen lättlästa böcker. Det verkar inte finnas någon förståelse för att magi/trolldom inte är en "quickfix" som vem som helst kan göra hur som helst.

3\. När de söker något inhemskt/nordiskt stöter de möjligen på forn sed i någon form och det är inte vad de söker eftersom de många fornsedare lägger vikt vid att man är påläst och seriös samt de inte alls behöver ha något som helst fokus på någon form av trolldom (även om det finns många som har det också).

4\. En gammal bekant la även fram teorin att många söker sig till utomnordiska panteon för att asar och vaner porträtteras som sagofigurer t.ex. i skolundervisningen och småmakter än mer - om de ens nämns. Då upplevs t.ex. de keltiska gudarna som mer gudalika då de aldrig förminskats.

Sen att de inte ens kan uttala namnen på de högtider de firar får nog hänföras till en form av "fake it ´til you make it"-anda som även genomsyrar de bredare samhällslagren.

## Comment 5
Author: Astha

Det finns ju en tradition av ren asatro här i Sverige som varken har med wicca eller häxkonst att göra. Kanske det är därför så många wicca undviker att identifiera sig med de nordiska gudarna?

Dessutom kanske t.ex. midvinter blot inte riktigt passar in i wicca som inte har djur offer t.ex.

## Comment 6
Author: Trollkvinna

#3 Visst kan man lära sig det tillhörande språket, och jag tycker personligen jättemycket om den keltiska mytolgin:-) Detta är inte menad som kritik om hurvida man känner sig dragen till den ena eller andra gudaskaran eller kulturen eller inte.

.....Och självklart har kulturer påverkats av varann gemom tiderna och likaså seder och traditioner rundt om i Europa.

Det jag först och framst undrar över är vad som folk här på forumet har för uppfattning kring wicca och häxkonst.

När det handlar om att vara ateist och fira jul och påsk så är inte dessa högtiderna bara en religiös tradition, men också en kulturell sed. Många ställer ut gröt till tomten, utan att tro på tomten också...:-)

## Comment 7
Author: Ganna

#5 De flesta inom forn sed utför **inte** levande offer.

## Comment 8
Author: Viper

#5 Asatron som den utövas i Sverige idag har oftast mer stillsamma blot, som mat eller dryck. Men visst kan det vara sådana föreställningar som lever kvar och gör att färre drar sig till forn sed.

Sedan offrade faktiskt de gamla kelterna också djur om jag minns rätt. ;)

## Comment 9
Author: Trollkvinna

#4 I många forn sed/ asatru kretsar är det en del som inte vill varken arbeta med sejd, trolldom eller annan form för magi.

Valde att hålla mig för mig själv efter ett tag, eftersom jag upplevde att mitt förhållningsätt till blot och kontakten med gudarna var anorlunda än den "scoutkår" liknande skaran som finns på många kanter ( \*aj, smäcker mig själv på fingrarna\*):-P

Din bekantas teori kring de nordiska guderna kan ju kanske vara en förklaring, och det är kanske mera exotisk för några att söka sig till andra kulturer.

OT: Har för mig att  jag läste någonstans att det var en gammal keltisk sed att ära gudarna i det landet man kom till. Verkar vettigt  om man tittar på hur landskapet ser ut i de olika länderna. De grönskande "hills and moores" västerut känns annorlunda i vibb än ett berg i Jotunheimen eller ett träsk i Danmark.

## Comment 10
Author: Trollkvinna

#5 Långt innan jag blev invigd i den Gardnerianska häxkonstraditionen var jag mest upptagen av förfädersandar, völvor och de nordiska gudarna. Speciellt Fröya och Oden. Än i dag har jag ett nära förhållande med dessa. I Norge är det mycket vanligt att arbeta med och förhålla sig till det nordiska panteonet fast man är invigd i en ursprunglig engelsk häxkonstradition.

Ang blodoffer: Ingen ser det som nödvändig att hänga hästar i träden numera, dels för att många inte ens har häst och för att man numera har gått över till bilar...Man kanske skall fråga sig om man vill offra bilen och gå en hel vecka...det blir ett bra offer i vinter kanske?;-)

## Comment 11
Author: Ganna

#9 Jo, sen kan ju de skägg som finns frekvent i forn seds-kretsar också vara skrämmande. ;)

#10 Nu är det ju få i Sverige som är invigda i någon form av BTW/Gardneriansk wicca; de initiatoriska coven som existerar är ju Faerywiccaner med uttalad keltisk inriktning, som, mig veterligen, inte har några nordiska anknytningar vid sidan av. De väljer ju å andra sidan sällan att kalla sig häxor.

OT: Apropå det där att vara själv för att andras uppfattning och/eller utövande inte fungerar så upplever jag det som att, i valet mellan att tumma lite på sin uppfattning/utövande men få vara med i en grupp eller att följa sin väg ensam, väljer sisådär 80-90% att kompromissa.

OT2: Även de som for i viking på järnåldern ärade de gudar de stötte på. Kom de i fred tog de ju även bort drakhuvudena i förarna för att inte skrämma landvättarna/landets makter.

## Comment 12
Author: Bappho

#0 Jag tror den uppfattningen kommer från staterna och tyvärr så är det böcker därifrån som influerar den yngre generationen.

Jag satt och kollade lite youtubeklipp i veckan på någon sorts wiccansk TV-show och man slogs direkt av hur slående likt det var en amerikansk nykristen TV-show. Det var bara termerna som var utbytta.

Inte en sån konstig utveckling kanske om man tänker på hur vardagsreligiösa det amerikanska folket är i jämförelse t ex med vårt land.

## Comment 13
Author: Skogselva

#6 Tog det inte kritiskt, har bara svårt för att förstå varför det skulle vara konstigare än något annat här i världen. ![Flört](http://haxor.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 14
Author: Endroppeihavet

#4 En annan synvinkel som säkerligen är en del av det hela är ju också att engelskan är det rådande världsspråket just nu, och därför har engelska/amerikanska traditioner stort inflytande över resten av världen och kanske i synnerhet oss i norden som ligger väldigt nära de brittiska öarna, och har ett liknande klimat.

Även om sabbatsnamnen inte är "engelska", är det i alla fall de begrepp som används i England. Som i många andra domäner så har engelskan letat sig in, och med nya begrepp kommer nya innebörder och attityder.

Det här med lättja skulle också kunna bygga på en desperation, då mycket häxkonst föds ur desperationen (som man kan se i mycket fattiga länder, där vidskepelser och häxkonster breder ut sig mer och mer) så tror jag många söker sig till magi pga. att de vill att något ska hända NU PÅ EN GÅNG.  Och istället för att hitta någon som sysslar med häxkonst för att utföra det här, så är det mer praktik att göra det själv. Och då är det absolut första man hittar, precis som du säger mängder och åter mängder att wiccaböcker, 500 spells och dyl. åter igen på engelska.