# Déjà vu...
Author: Guteillern

Känslan av att man tidigare varit med om en upplevelse

eller lite "yvigare" tolkat,

känslan av att känna igen en plats, man aldrig besökt.

Beskriver det jag upplevde, när jag satt och läste i trådar här inne.  
Upplevelser av...närvaro...beröring...föraningar...syner...allt så bekant.

De två saker jag tänker berätta här, hör till den lite "yvigare" tolkningen.

  
Sommarlov - 30 mil hemifrån - 13 år och en ny kompis.  
Livet leker eller?

  
Min nya kompis bodde i utkanten av staden, på andra sidan där jag aldrig tidigare varit. Första gången jag följde henne hem, fick jag en konstig känsla av att jag varit där tidigare, innan hon hunnit låsa upp säger jag...

"Jag vet hur det ser ut hos dig" och fortsätter med att beskriva planlösningen, kakelugnen, tapeter, gardiner. Då skrattar hon till, det sista stämmer inte, men planlösningen och kakelugnen är helt rätt.

När min kompis mamma kommer hem, vill hon gärna höra vad vi har så skoj åt. Jag berättar om känslan och hur jag beskrivit lägenheten. Medans jag berättar tittar hon lite fundersamt och när jag är berättat färdigt säger hon att, tapeterna jag beskrivit är de som fanns där när huset var nybyggt.

Att i detalj beskrivit något som funnits 40-45 år tidigare och hunnit förändras flera gånger sedan dess, var då en skrämmande känsla.

  
Några år senare fick jag uppleva en liknande, men trevligare känsla i samband med min första bilresa i södra Sverige. Under resan upplevde jag åter känslan av déjà vu, någonstans bortom träd och åkrar som kantade vägen fanns "mitt älskade hem". Det är en större kringbyggd gård med stort hus, stall, lider och ladugård.

Ännu kan jag ibland se för mig, hur jag går i en allé upp mot husen och människor (tjänstefolk?) rör sig på gårdsplanen, jag känner glädje inombords. När jag närmar mig försvinner allt in i en dimma och med det mina möjligheter att få veta vilken anknytning jag har till gården.

Jag har fortfarande svårt att få gepp om denna händelse, eftersom jag aldrig hittat tillbaka till platsen.

Mvh /Ammi

## Comment 1
Author: Guteillern

Inte kan jag väl vara ensam om den här sortens upplevelser?

Det skulle vara intressant att få läsa vad andra upplevt.

Mvh /Ammi

## Comment 2
Author: mosterMimmi

Jag var i Frankrike långt ut på landet när jag kände igen mig och kunde visa hur vi skulle köra, Det skrämde skiten ur min kille för jag hade ju rätt! Han visste också att jag var i Frankrike för första gången i mitt liv och det var verkligen långt ute i "spenaten". Allting var sig likt, det var en märklig upplevelse!  

Tänk om det är så  att det finns parallella tidsperspektiv. Dåtid, nutid och framtid allt samtidigt och så blir snabbvisioner emellan??

## Comment 3
Author: Zabbio

Nejdå..du är inte ensam:P I tråden ''oförklarliga upplevelser'' nämns nog bl.a. liknande om vad du just beskrev.. Jag har mest haft den där ''Detta har jag dröt/varit med om tidigare'' känslan..lite läskigt när man vet precis vad som ska hända sekunderna innan det händer..som när den där ungen sprang rätt ut framför en bil.. x\_x Som tur var stannade bilen i tid.

Min deja vu kom för sent för att jag skulle hinna reagera, men jag visste precis med någon sekunds förvarning.

## Comment 4
Author: Guteillern

#2 Kan förstå att din kille blev rädd. Få "inhemsk" guidning av dej som inte varit där tidigare.

Med tanke på att man kan uppleva minnen från tider innan man födds och förmågan att förutsäga framtiden, så verkar inte parallella tidsperspektiv så konstig.

#3 Jag satt och smygläste (ej inloggad) den tråden i natt som var, men tyckte den mer handlade om närvaro med och beröring av det okända.

Mvh /Ammi

## Comment 5
Author: LinaN

Jag ahr ju haft deja vu med människor ajg mött, bla med en inkvisitor under häxprocesserna. Idag har vi ignen kontakt och hade det ytterst flyktigt för flera år sedan.....

## Comment 6
Author: Guteillern

#5 Det läste jag om i [Oförklarliga upplevelser?](Read.aspx?ThreadId=0a49013c-8709-4a85-9245-7365c8e7d1c1 "Oförklarliga upplevelser? Skapat: 2006-11-25 22:16:36"), intressant och ruggit.

Den upplevelsen och andra i den tråden, är kontakter med en "personer". Det jag söker med denna tråd, är upplevelser av att ha varit på en plats, man tidigare aldrig varit på.

Mvh /Ammi

## Comment 7
Author: LinaN

Platser ahr hänt....... Ma nahr liksom gått förbi elelr åkt och själen bara skriker ut "Hemma!!!!" me njag minns itne mågna av dom platserna..... do mfaller liksom i glömska igen...

## Comment 8
Author: Guteillern

#7 Tyvärr är det så, platserna faller ofta i glömska.

De två upplevelserna ovan ligger oftast i glömskans dunkel, men till och från blir jag påmind om dom. Ibland i sömnen och ibland när jag är vaken, känns lite som om jag missat något viktigt. :-(

## Comment 9
Author: CBA

Jag har många gånger fått känslan av att " detta har jag redan gjort" eller "detta har redan hänt" eller "här har jag varit förut"...fast jag vet att jag inte har det....spännande.

Såg på tv en gång för rätt länge sedan och där förklarade en forskare det som att det skulle vara ett spratt från hjärnan, att det blir någon slags felregistrering i hjärnan eller hur jag ska förklara...som gör att man får känslan av deja vu.

Jag personligen tror inte på den förklaringen.

## Comment 10
Author: Guteillern

#9 Visst är det spännande känslor, svåra att "ta på".

En bättre förklaring får forskarna komma med, om jag ska tro på dom. \*L\* En felregistrering i hjärnan, kan inte förklara min första upplevelse.

## Comment 11
Author: Shailina

när det gjälder saker jag gjör i det dagliga och jag upplever "Men detta har jag ju redan gjort" tror jag på det. Men när det gjälder "här har jag varit förut, om jag går dit så.." där håller inte "spratt från hjärnan" mål imo.

## Comment 12
Author: Lisbeth

Jag är övertygad om att vi alla levt tidigare liv. Jag är intresserad av hypnos och tränar själv självhypnos för att komma ner i djupavslappning.

För någon vecka sedan var jag på en föreläsning med Jörgen Sundvall han beskriver just det som moster mimmi säger i #2 om parallella tidsperspektiv, dvs att tiden egentligen inte existerar som vi upplever den.

Hur som helst jag lät mig hypnotiseras av honom på föreläsningen mest för att jag ville se om det fungerade på mig. Det var helt fantastiskt. Han fick bl.a. mina armar att "låsa sig". Det gick inte att få isär dem då jag försökte. Jag skulle tänka på en rolig film och började fnittra som en ja jag vet inte vad ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) därefter så skulle jag tänka mig in i en sorglig film och minsan ett par tårar trillade!

Så nu funderar jag på att göra en tidigare liv hypnos med honom eftersom jag vet att jag är mottaglig. Det har jag inte trott tidigare.

Om någon är nyfiken på att gå tillbaka till tidigare liv med hypnos så titta in här:

[www.sseah.se](http://www.sseah.se/)

## Comment 13
Author: Guteillern

#12 Tack för infot, det var en intressant länk! Kommer Jörgen Sundvall till Gotland, så ska jag besöka föreläsningen. TLT-kursen skulle jag vilja gå.

Hoppas det finns någon som "bär på" och minns uppleverser av det slag jag berättat om i inlägget.

/Ammi

## Comment 14
Author: etteko

Jag vet inte om det har med sånt här att göra men när jag och min mor var i Skottland-Edingburgh i somras och vi kom in till staden kändes allt helt rätt, jag blev lugnt och så lycklig att jag kunde ha ramlat ihop i en hög och gråtit.

Det kändes som att äntligen är jag tillbaka, det här är jag. Nu är jag på rätt plats och det är det här mitt liv går ut på. Ändå var det första gången jag var i Skottland.

## Comment 15
Author: Guteillern

#14 Låter lite som det jag menar. Känslan av att man hör hemma på en plats. Upplevde du att du skulle ha någon speciell (tidigare) koppling till Edingburgh?

/Ammi

## Comment 16
Author: etteko

#15 Nej inte direkt. Men allt kändes så bekant, alla gator och affärer, alla statyer. Allt kändes bara helt rätt inombords. Det kändes så starkt att det här är jag, det här är allt jag någonsin väntat på och det är här jag ska vara. Samtidigt kändes det som att jag svek mitt hem och min pojkvän. Det kändes ungefär som att jag var otrogen på något sätt för att det här kändes så rätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara..

/Sara
