# Ensam!!!!! Author: berguv Hur många av oss har inte känt sig ensam mitt i en folksamling? Hur många av oss känner oss inte ensamma och missförstådda bland andra? Kanske det är därför vi finns i detta forum. Är detta forum det rätta inför ALLA våra frågeställningar då? NEJ. Oftast behövs direkt dialog med någon som "verkar" tänka i samma banor. VÅGAR vi det? Om ni vill utveckla er själva måste ni våga bortom RÄDSLAN att "visa er för den ni är". Gör inte det till vem som helst!! Men VÅGA att öppet ta fram era egna frågeställningar, hur triviala de än kan verka inför en allmänhet, som tycks tro att den vet svaren på ALLT. (Det är ju bara att) Ensam i ett förhållande?!?! Här blir det jobbigare... Saken spetsar ju in sig som en frågeställning om "den här delen av mitt jag". Ofta är vi ju inte helt lika vår partners. Vissa skillnader finns alltid och de har en tendens att börja framträda efter den första förälskelsens avklingande inför att utvecklas till kärlek. Här kommer en ny "rädsla" krypande. "Vi är ju så olika inför det och det". "Kommer det att hålla"?? Eller ska jag åter stå inför det jobbiga att göra slut? Eller kommer den andra att göra slut? Denna rädsla hämmar den äkta kärleken. Den fördunklas och kan inte blomma ut ordentligt, återhållen av just en till "RÄDSLA" Ta bort alla rädslor ur er! Repa det mod som behövs och berätta om era farhågor för den kära. Var ärliga och kräv ärliga svar och LYSSNA ordentligt. Nog om det.... Berguv ## Comment 1 Author: [Borttaget] _Här uppfyller jag nog alla kriterier..har och känner mej ofta ensam i såväl litet som stort sällskap..i ett förhållande ..oja.. Hur kan det komma sej då?...Din teori om att är det därför en del av oss befinner sej i detta forum verkar allt annat än långsökt för mej..för att inte säga klockrent!..mitt i prick..Med tankar och funderingar och en ständig strävan..efter..vad..? någonting mer under ytan..? så kan ju oron stillas av likasinnade..finner mången vän här..vi vinklar o vrider på frågor o svar..för mej,en livlina många gånger..även då jag tycker mej kunna klara mej skapligt själv..ensamvargen..._ _Som svar på din fråga är detta forum det rätta inför alla frågeställningar då?..där vill jag svara ja...det tycker jag..sett från mej..taket är högt och hitills har jag inte hittat någon tråd som känns direkt malplacerad,då medvetenheten om våra olikheter men ändå gemensamma nämnare verkar uppenbar.._ _aaah..rädsla hämmar den sanna kärleken att blomma ut..där gav du mej nåt att bita i..rädslor är prio ett på "ta tag i situationen" listan..._ _Gillar dina vinklar broder! ser fram emot fler..._ _\*BB//W\*_ ## Comment 2 Author: BranDuir Broder berguv...visa är dina ord...och både jag och många jag känner borde ta dem till sig...omedelbart...för vissa rädslor sårar inte bara den som bär dem utan alla som kommer i dess närhet...rädslor skarpa som rakblad, rädslor som föder tvivel, tvivel som föder onda tankar då de närs av rädslor....rädslor som skadar, sargar och sliter i den ofödda närheten....visa är dina ord och jag ber att alla som behöver hör dem! ## Comment 3 Author: berguv Tackar för era vänliga ord. Smickrande att godkännas av er som svarat. Ensamhet bekämpas bäst med absolut ärlighet... Tokärlighet- Känslor kan aldrig rätt beskrivas om man "silar snacket" eller inte får raka ärliga svar på sina frågor. Endast då man VET sakens verkliga natur, kan man rätt behandla svar och meningar. Vill man ha eller ge "tokärlighet" förpliktar det, den som erhåller densamma, att "LYSSNA" aktivt. Att VILJA förstå och säkerställa att denne förstått rätt- Och aldrig nånsin värdera det som sägs. Den som ger dessa ärligheter måste också ge forum för kommentar annars blir hela saken en monolog utan värde. Samma hänsyn åt båda håll och lika rätt att komma till punkt och smförstånd. Är inte detta rätt självklara mänskliga rättigheter egentligen? Varför har världen kommit till att folk inte kan prata och lyssna på varandra? Varför allt krångel i rädsla att bli missförstådda. Var finns alla hänsyn vi säger att vi vill visa alla- Jävla hyckleri egentligen---- Detta sagda är givetvis inte riktat åt nåt håll, bara ett uttryck för min frustration över att allt, som borde vara självklart, inte kan vara det. Återigen p.g.a rädslor. ## Comment 4 Author: _RS_ Broder berguv... Som sagt visa ord är det... och det enda man kan göra egentligen är att möta sina rädslor och göra det man är rädd för. Endast det är mod.. Det är inte modigt att inte vara rädd. Det är dumdristigt. Jag är ofta nervös att bli missförstådd, det händer ganska ofta. Framför allt om jag skall prata med munnen, direkt till folk... då kan det ibland bli lite så där att man inte förstår varandra... En polvändning helt enkelt.  Men det är inte min sak att ge in för, utan om jag trampar ordentligt i salladen och blir nedstänkt med dressing, får jag väl helt enkelt se till att reparera en eventuell skada i handling. Att behöva bli tyst, av rädsla att det man säger blir fel, kan aldrig vara rätt. För lika mycket som jag skall visa hänsyn genom att hindra mina impulser skall den andre visa mig hänsyn att jag inte är felfri. Man skall kunna ta till sig en påtalan om ett sakfel utan att ta det personligt och man skall kunna bli rättad i språket utan att bli arg... Vissa menar bara väl, fast det blir tokigt. Det händer ibland också att man säger eller skriver saker man kanske inte skulle gjort om man inte varit exalterad av någon orsak. Men jag känner mig inte ensam i den bemärkelsen... Jag väljer min ensamhet ofta, för att jag vet med mmig att jag är till störr glädje för mig och min familj, än för någon annan, men det har jag även sagt till dig i PM. Att vi i vårt äktenskap har aspekter som helt skiljer sig från varandra är faktiskt en förutsättning för att vi kan vara tillsammans... två magneter vända åt samma håll, går inte att hålla ihop utan hårt tvång... medan de som är vända åt varsitt håll samarbetar med krafterna och krafterna binder dem samman. // Så mitt råd till alla är nog att våga säga fel, någon gång och framför allt våga låta en som säger fel, förklara sig. ## Comment 5 Author: [Borttaget] _Det slår mej hur mycket rädslor ställer till med egentligen..på en hel del massa fronter..ämnet är brett..rädslor ett problem...vilket i sin tur kan leda till..ensamhet...som för många kan vara förknippat med rädsla.. det känns som om dessa två nämnare har en del gemensamt._ _Bra med tråden din,den ger mej tankar...många,..hoppas fler skall uppskatta ämnet...jättebra att lufta det...bara vi inte blir rädda...att prata just om rädslor och ensamhet._ _\_RS\_ vad bra du skrev det.._ _\*BB//W\*_ ## Comment 6 Author: Blodeuwedd #3 Så träffande du skriver.. "Oftast behövs direkt dialog med någon som "verkar" tänka i samma banor. VÅGAR vi det?" Jo jag har tidgare vågat det pga att jag var väldigt naiv och ville tro de flesta människor om att vara lika ärliga och öppna som jag själv var. Det har dessväre flera gånger visat det sej vara en missbedömning och då drar mej undan i ensamhet... och nästa gång blir jag lite försiktigare med hur mycket jag öppnar mej inför en annan människa. Det gör ont att öppna upp och visa sej sårbar och bli "biten". Det är så lätt att låta rädslor styra hur man ska bete sej. Man är rädd för att säga eller göra saker som kan missförstås och ofta gör rädslor man har med sej sedan tidigare att man VÄLJER att missförstå för att man är van att göra på det viset. om någon säger något som träffar mitt i prick reagerar man ofta med att gå till attack för att man är för rädd för att inse att det stämmer det man hör. Jag försöker att vara tydlig i det jag säger men jag lyckas inte alltid och det hänger nog på rädsla för att såra eller bli sårad. Ensamheten skrämmer mej inte längre, det är värre att vara ensam tillsammans än att vara det ensam.. ## Comment 7 Author: SEViking Rädslor slår endast rot om man tillåter dom göra det! Man står alltid där som siste "checkpoint" och bestämmer om man ska släppa in "rädslan". Alltså, man bestämmer själv, medbvetet eller undermedvetet SEV ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 8 Author: Jodrena nå, jag håller förvisso med om det som sagts. Jag håller med \_RS\_ om att man inte ska neka rädslan, det är bara dumdristigt att låtsas att man inte är rädd. Men inte ska man låta rädslan hindra. Det som diskuterats, framför allt i #3 får mig ändå att fundera. Visst är det en mycket god förutsättning för ett förhållande. Något annat tänker jag inte ens försöka påstå. Men det kan också vara fruktansvärt frustrerande att ha den insikten om ärlighet, att våga yppa sina rädslor för varandra, att vilja tala om saker och lyssna med frustrationens betoning i att motpartern inte alls förstår sig på denna insikt. Det krävs att båda förstår saken och efterlever den för att den ska fungera bra. Risken finns att det bara är den ena som arbetar ihjäl sig på att få detta att funka som h\*n vill medan den andra inte fattar nåt. Gör det relationen till en dålig relation? Att människor utvecklas i olika takt och får insikter vid olika skeden i livet är helt naturligt. Ska den insiktsfulle då vänta på att den andra ska komma lika långt, eller ska h\*n återgå till det gamla invanda bekväma mönstret? ## Comment 9 Author: Anco En mycket bra tråd, broder! Känner väl igen mig i mycket du skriver. #8 håller med dig om att det behövs båda parter för att det hela ska fungera, vet av egen erfaernhet att man efter ett tag ger upp och trampar på i dom gamla uppnötta spåren istället. Sedan är det ju många gånger lättare att välja ensamheten därför att man iante orkar ta itu med sina rädslor, då är ensamheten ett lättare alternaiv för tillfället. Den enda man då behöver vara ärlig emot är sig själv.... och den personen går det ju bra att manipulera.... ## Comment 10 Author: [Borttaget] _O här sitter jag igen o läser..beror det på ensamhet tro..? eller rädsla  kanske både och..#6..känner igen lite av din reflektion,tänk att vi kan tillåta rädslor styra våra val o tankar..basta,inte klokt ju,o håller med dej absolut att tvåsamhet kan vara nog så ensamt..kanske lever man paralella liv eller i oförståelse för varandra.kram #7..nu slår det mej OT kanske,...men trots att vi kvinnor och män har en strävan att vara varandras jämlikar ,vi försöker skapa en jämvikt och respektera varandra,..detta pratades ju om på en annan god tråd härom dagen..men..vi tänker iaf. lite olika..Det låter enkelt o klokt det du säger,men känner instinktivt..att det där,det var inget jag kunde ta till mej och omvandla i handling,..men ska fro.m nu försöka låta nytillkomna rädslor inte slå rot,du är klok du,önskar jag vore mer som dej../kram.#8 Super bra! kram.#9..vi gillar samma trådar,..ja..vad klok du är..kram._ _Vi disskuterar problemet i sin sak ,raka o till synes ärliga vinklar vi ger varandra...men..Åtgärd då..hur löser vi problemet,..hur löser vi fegisar (jag då..) som inte än har kommit lika långt som käre SEV problem rädsla/ensamhet..? det är så lätt att peppa o säga..gör si gör så..men det fungerar inte alltid så...jag menar hur många gånger har vi inte stått o hejjat på våra vilsa,deprimerade kanske förvirrade nära..? men..det krävs både mod och egen styrka för att närma sej resultatet/eget arbete..givetvis blir det lättare av hejjar ropen,..men för full effekt måste det hända något inom oss..beslut ska fattas.."jag ställer inte upp på denna känsla längre" eller liknande,..men det är just det! att kunna få den styrkan i ensamhet o rädslo känslan..de e det.... Ensamhet kan ju vara eget val,..men den ska ju inte behöva väljas av rädsla.._ _Super tråd..igen..öser lovord över ämnet! _ _#2 p.s...glömde..var nog trött inatt..som vanligt ser du på det med klarsynt blick,alltid lika tacksamt att läsa dina inlägg o svar..._ _#0 Kram!\*BB//W\*_ ## Comment 11 Author: berguv Hej alla--- Roligt att det blev så mång svar. Vi glider in i prat om relationer och det knippet "rädslor". Först vill jag säga att man självklart inte ska ignorera rädslor när de börjar göra sig påminda. Man ska ta lärdom av dem och se sin egen reaktion inför dem, hitta sin egen metod att hantera dem. DET är att ta bort rädslor. (På ett sätt) Vi lever ju våra liv och styr dem efter våra erfarenheter. Konfliktkänslighet (Rädsla?). Denna rädsla får ju många att tiga om  det som känns fel. Man vågar inte ta upp saken av rädsla att det ska bli ett gräl och man kanske är av den sorten som blir "nerpratad" i argumenteringen. Om ens partner lägger någon betydelse i hur du mår, så ska denne äga en vilja att också du mår bra och känner ett lika värde i förhållandet. Att bli nerpratad för att man saknar "svadan" är ju långt ifrån att bli lyssnad till. Att vinna ett gräl genom att äga den högsta rösten eller genom att motparten tystnar för situationen blivit otäck, med humör och känslor. Detta är ingen "seger", det är rena fiaskot. Det är vanligt att ett sådant samtal dessutom glider hit å dit i ämnesbytanden, många gånger för att den som känner sig träffad, vi komma med sitt, "Men du då som....." Man pratar om EN sak i taget, man gör det utan humör. Man säger sitt å sedan lyssnar man på svaret. Man beskriver sitt känsloläge och man SKA bli respekterad inför det, för här är man naken och sårbar. Man har aldrig "fel" i sina känslor, men känslorna kan ha vaknat av feltolkningar av nåt som sagts eller hänt. Man MÅSTE prata. Man bör kämpa ner sin lust till försvarstal och LYSSNA. ## Comment 12 Author: berguv Inför #11... Ser ni hur förhållandets "ensamhet" skapas? Man bli inte hörd och respekterad, därför ensam och söndringen börjar, den "nöter" kärlekskänslor. Inför dem är man märkvärdigt blind ibland. Ofta när folk bildar par blir det så här: Vi träffades och varma känslor vaknade, jag blev kär. Han/hon är perfekt, passar mej precis..... Å genast satte jag igång med att förändra honom/henne. Vi blir varse om våra käras brister och olikheter. Vi vill att de skall anpassa sig till "vårt" sätt att vara och se. Ofta vill man forma om sin partner till en clon av sig själv utan att själv vara medveten om det. Vi har olika nivåer på när vi tycker bostaden är stökig t.ex. Den outtalade tanken hos den som städar är.. Varför ska bara JAG städa? Varför måste jag alltid BE honom att hjälpa till? Det är ju för fan VÅRT hem. Han kanske tänker. Nu ska det städas igen----- Kan man inte vänta tills det blir skitigt?  Eller tankar-- OK, hon städar inne...Då klipper väl jag gräset. Om nu "tystnad" infunnit sig.... Man vill inte gräla....?... Varför ska det vara så omöjligt att bara berätta sin frustration INNAN det kommer dit. FRÅGA om den andres tankar kring ämnet för dan. FRÅGA när det BÖRJAR kännas fel. Se också till att den andre VÅGAR fråga dej. ## Comment 13 Author: [Borttaget] _#12...Himla bra vinkel!_ _Den där tystnaden du beskriver..tigandet..näe,att lyssna vördnads fullt på varandra,då vi nu pratar relationer..det måste väl ändå vara en av grundstenarna för en god relation.._ _Pracka på vårat sätt att vilja ha det..forma om...säkert att det kan vara så många gånger...iallafall innan vi förstår menigslösheten med detta.._ ## Comment 14 Author: berguv Relationer. Vi har ju relationer till allt och alla omkring oss. Vi har alla ett behov av ensamhet ibland och bör kunna få/hitta den. När man känner sig inringad och går som ett lejon i bur, hit och dit. DÅ finns anledning att "ses". Att den andra parten "ser" oron och kanske Puffar ut en i ensamaktiviteter. Det är ofta när man är i den sinnesstämningen som man börjar titta efter "fel" hos sin partner. Man kämpar emot en inbillad fångenskap. "Jag känner mej instängd" "Jag har stannat upp i min utveckling som själ/människa å han/hon hindrar mej att gå vidare. Men hur ska ens partner veta ditt sinnesläge om denne inte blir inbjuden? Det bästa sättet att få behålla någon är att ge dem frihet. Frihet INOM förhållandet att söka sina mål, om än aldrig så diffusa ibland. Att hjälpa till att GE frihet, så partnern vågar släppa sina självpåtagna bojor (Hävd och plikt). Säg; "Ut med dej, GÖR nåt", JAG tar hand om allt idag, jag "ser" att du behöver tid med dej själv.... Det är en kärleksgåva som ger stor utdelning bara i att bli sagd. (Jag "ser" dej) I kärlek är det bådas plikt att ge föda åt den andras känslor av kärlek och samhörighet. Det är en rejäl varningsklocka när man hör orden, "Säg att du älskar mej". Då har men varit för självupptagen för länge. Man förlorar slutligen tron på kärleken när man själv måste fråga om den andra älskar ännu. Den andras kärlekslåga brinner bäst av den ved DU bär dit och värmen i din egen kärlek bör kännas av samma skäl. Kärleken dör utan bränsle. ## Comment 15 Author: Anco #11.Jag håller fullständigt med dig, men när man försöker att prata utan att skrika för att göra sig hörd utan talar för att bli förstådd och den andra bara svarar med tystnad eller med att säga"jag vet inte varför" "harjag inget svar på" gång efter annan. Man försöker och försöker för att få ett svar av vilket slag som helst, bara ett svar som ger en förklaring till varför?! Efter ett antal år ger man upp... att endast tala till en vägg och bara höra sin egen röst börjar kännas meningslöst, man börjar ifrågasätta allt möjligt. När man sedan har gått in i väggen totalt och sätter ner foten rejält... då och först då får man ett svar, fortfarande ingen förklaring till varför bara ett svar att "jag vill inte mista dig, då går jag under". "Jag lovar att ändra på ...." Hur löser man det när diskussionen helt enkelt är enkelriktad ? ## Comment 16 Author: [Borttaget] #_15... Det krävs två att dansa tango...som man bäddar får man ligga...talesätten är många,men jämlikhet respekt och förståelse och tillit,är väl inte för mycket begärt kan man tycka..men jag vet kära syster...det är lättare sagt än gjort.. ibland kan man kört fast i gamla mönster som måste brytas..men då det sällan är ens fel att två träter så kan ibland en tredje part komma till undsättning..då tänker jag närmast på par terapi._ _Det finns en par terapi som heter Imagoterapi..den har egen erfarenhet av och kan varmt rekommendera..där får man lära sej att "spegla" varandra i vårat sätt att förfara..dock krävs ju att båda parter äro villiga __att satsa såväl tid som engagemang,då det enligt mej är en djup dykning i såväl vårat innersta som ner till barnsben...att lära sej se var våra beteenden kommer ifrån._ [http://www.svenskimago.com/relations3.htm](http://www.svenskimago.com/relations3.htm) Blessed Be//W ## Comment 17 Author: SEViking #15 Får man fler eller vettiiga svar då man skriker eller är höljudd? Får man genomtänkta svar om man tjatar till sig ett svar, har man gett partnern tid att "tänka över" frågan? Man får inget SVAR, man möter ett FÖRSVAR, och inget är löst. SEV ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 18 Author: Hadina Det här var en bra och nyttig tråd.. Jag har läst alla era inlägg här..  Jag har levt med ett par män som varit \*som jag tycker\* dominanta.. men vet innerst inne \*NU\* att det är jag själv som har underkastat och underskattat mej själv.. Dom har inte begärt eller gjort mej sån.. utan jag själv.. BARA JAG!.. förmodligen av RÄDSLA att inte duga till..  att inte vara älskad.. Men har dom älskat mej mer för det.. NEJ snarare tvärt om.. I min senaste relation.. så hade jag bestämt mej för att så skulle jag inte göra.. och försökte med alla medel att inte underskatta mej själv.. och lyckades rätt så bra.. tycker jag.. Men det var både min och hans förtjänst.. för VI lyssnade på varandra... Vi pratade om saker och ting.. Dessvärre är jag konflikträdd.. eller var vill jag nog påstå.. Då denne man säger till mej.. \*det enda jag är rädd för är att du inte ska våga säga vad du tycker\* Bara det gjorde att jag vågade säga vad jag tyckte..kännde och ville.. Och han likaså.. Ömsesidigt.. Ömsesidighet måst ju ändå vara A&O i en relation.. Det jag egentligen vill ha sagt är: Att idag vågar jag vara den jag är.. Vågar visa vem jag är. När det gäller ensamhet.. förr var jag livrädd för ensamhen.. Idag kräver jag mycket ensamhet.. nästan så att folk tycker jag är konstig för det.. Men jag är den jag är.. och jag står för det!! Ni delar med er av era innersta tankar och jag gör likaså till er.. Det är med en ömsesidig relation vi har här inne på HIF oj vad jag skriver.. nu räcker det.. \*L\* ## Comment 19 Author: Anco #17 På fråga 1 svarar jag NEJ, det får man inte... men i frustration kan det bli så.Dock har jag genom åren lärt mig att behärska mitt humör så att jag idag kan tala.... På fråga 2 svarar jag NEj... men om man försöker ha en dialog som endast resulterar i en monolog OCH man har gett partnern den betänketid h\*n har velat ha/tagit sig så får man iaf inga svar vare sig genomtänkta eller ogenomtänkta. Och då är man fortfarande på ruta 1. Men tack för att du försöker få mig att se alla möjligheter. ## Comment 20 Author: berguv #15 "Har inget svar på". "Vet inte" och andra nollade svar, är ämnade att skjuta samtalet i sank. fÅ SLUT på grälet (tyvärr) Det måste vara mycket frustrerande att möta oviljan att diskutera. Att inte få svar. Att känna att problemet kommer att förbli olöst. Ibland är det ju så att partnern satt klackarna i backen och tänker fortsätta i det som ger problemen. Man undrar då varför? Ibland måste man in i den andres tankevärd för att förstå bevekelsegrunderna. När någon säger. "Jag går under om jag förlorar dej", så är det en form av kärleksförklaring i den första meningen. I den underliggande meningen finns hela komplex av andra tankar. Kanske ett uttryck för en oro inför känslan att du är på väg bort. En vädjan att inte blanda in separationstankar i frustrationen- Personligen är jag av åsikten att man ALDRIG NÅNSIN tar till ord om separation förrän man verkligen HAR såna tankar. Men det du beskriver, en ovilja att ändra på det som du känner som så jobbigt, men smtidigt säga att du inte får lämna honom. Jag tycker det verkar som han säger; "Du får TA det här". Jag tycker ni ska prata om saken när den inte "brinner". Ta upp det när det är lugnt. PRATA. ## Comment 21 Author: Hadina Anco!.. Älskade systrami.. Jag vet vad du går igenom.. Ibland är det lättare.. \*bekvämare\* att stanna kvar än att bryta upp.. det är ibland så stora beslut att man inte \*orkar\* ta dom.. och innerst inne hoppas man på att det ska bli bättre..\*fast man kanske redan vet att så är inte fallet\* Men då har man iallafall hoppet.. Att inte få någon respons för det man säger är otroligt frustrerande.. Och när det är så att att den man älskar inte VILL lyssna utan bara ser till sina egna behov.. ja då är det ett rent helvete.. rent ut sagt.. Goa kramar till dej syster Anco!! Nu svamlar jag igen.. ## Comment 22 Author: berguv Man har också en plikt inför sitt eget liv- Man måste unna sig själv samma hänsyn man visar andra och tvärt om. Man kan aldrig beordra någon att ge det den inte är villig att ge, men man har, tycker jag, en plikt att låta den andra förstå att man ser det så. Man måste vara observant på om man tvingat den andra att "ge", vilket är samma sak som att "ta". Gåvan blir då helt utan värde, den är mer att betrakta som "stöldgods". Visar det sig att man lever ihop med någon som saknar förmågan att "ge" det man ser som viktigt att "få". DÅ befinner man sig i gränslandet till separation, beroende på valöran i det man inte får. Kan man/ vill man leva utan det och det. Går det att få behovet tillgodosett utanför parförhållandet? ## Comment 23 Author: Anco #18  Du är en underbar vän och du är en stark kvinna som idag orkar/vågar prata om dig själv. Tack för dna kramar!! Dom värmer ska du veta. #20 Tack för dina visa ord,broder. Vi har pratat i både eld och i stiltje.Och som jag svarade din broder.... i dagens läge pratar jag, för 10 år sedan hade jag vrålat.... men jag har lärt mig genom åren,samt att jag har för stark levnadsinstinkt för att våga skrika idag!!! Och jag talar aldrig i "lågornas sken" endast när askan har kallnat!! Dock blir reultatet detsamma varje gång, år efter år.... Suck.... nåja.... ett stort tack för dina goda råd, mycket som jag kan ta till mig. Håller helt med Hadina om att vi har en ömsesidig relation här inne där vi kan PRATA och alla får göra sig hörda.... så önskar jag det vore!! ## Comment 24 Author: Hadina #23.. Du är med en underbar vän och medsyster!! Kram! Jo jag pratar och öppnar mej nu.. vet att jag blir sårbar av det.. Men jag känner inget hot av det här inne på HIF! ## Comment 25 Author: berguv #23. Du suckar kvinna. Här har du en varm kram.............mmmmm----------- Det ÄR i sanning jobbigt att inte bli förstådd/sedd. Man frestas att komma närmare problematiken och se om man kan vara till hjälp. Men till det krävs större djuplodning och avslöjanden som kanske bör vara privata. Men om du vill prata och tror att min syn skulle kunna hjälpa, så får du väl bjuda in på nåt annat sätt. Diskretion..en hederssak ## Comment 26 Author: Jodrena Hadina. Jag börjar se ett mönster. Sluta be om ursäkt för dina inlägg, det är inte enbart i den här tråden heller som du förminskar din egen roll, som om du inte har något vettigt att bidra med. Du besitter mycket klokhet så sluta be om ursäkt :) //slut på OT berguv, jag blir nästan irriterad på dina predikningar ;) ta det nu inte på fel sätt, jag tycker att allt du säger är mycket vettigt och bra. Men det är inte alla som förstår den här saken. Och jag blir irriterad på att du fortsätter prata om att "ge och få" men när det går till en punkt där man ger ger ger ger utan att få någonting tillbaka, utan att kräva, utan att ta, då börjar man ge upp hoppet. Du säger att man ska se det från den andra "oförståendes" sida. Men du säger själv inte mycket om den sidan. Förstår _du_ den sidan? Jag själv har inga problem med att vända ett problem och se det från alla möjliga synvinklar. Jag tror att jag tänker för mycket från olika vinklar till och med, för det händer ofta att jag går vilse i detta och vet längre inte vilket synsätt som är "mitt". Som jag var inne på förut, utvecklas människor i olika takt. Det kan vara bra att ha tålamodet och vänta in den andra, men tänk om h\*n aldrig kommer dit? Hur länge ska man vänta? I ett sådant förhållande är det ofta en enda som håller ihop förhållandet. (tror jag) ## Comment 27 Author: Hadina Jodrena.. Det är så sant det du säger.. Men jag växer sakterligen..:)) Såg att även andra som jag uppfattar som \*starka och säkra\* också är rädda att bli missförstådda.. RS tex.. ## Comment 28 Author: BranDuir ALLA är rädda att bli missförstådda och alla blir det oxå av och till....så hav förtröstan i att du inte är ensam! ## Comment 29 Author: Anco #28 Du har vuxit mycket syster min....och här inne vet du att du inte behöver be om ursäkt. I så fall skulle jag inte få göra annat än just det !![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) Kram!!! ## Comment 30 Author: berguv #26 OK. Jag slutar att "be om ursäkt"...Det var aldrig meningen att göra det heller, bara visa ödmjukhet inför det som dryftas... Man blir ofta sedd som "mästrande" och en "Det är bara att"-människa, vilket jag INTE vill vara. Jodå, jag tror jag också förstår den andra sidan. Säkert befunnit mej där också i oförstånd. Men man förstår ju inte allt för det. Här på sajten beskrivs problemen i allmänna ordalag och man svarar som man förstått det lästa.... Det är fan så svårt och ibland undrar jag om jag inte skulle strunta i det hela, av skälet, typ, din reaktion. Det skrivna ordet har dubbel slagkraft.. Ett +... Men det saknar tonlägen och annan modulering somannars finns i ett direkt samtal.... Det kan därför gruvligt missförstås. Och att bli missförstådd i sådana här sammanhang kan förvärra problemen. mvh Berguv ## Comment 31 Author: Blodeuwedd #30 Du har så rätt i just det där med tonlägen i det skrivna ordet. Inte alltid mottagaren förstår vad som menas och eftersom vi som sagt har olika bagage så väljer vi att tolka orden som vi själva vill se dom och det är inte alltid så de är menade. Du ska absolut INTE sluta skriva här för du skriver många kloka ord som ger mycket till de som läser dem. Kram ## Comment 32 Author: [Borttaget] _Alles..jag är oxå rädd att bli missförstådd..livrädd ibland väljer jag t.om bort att svara på inlägg...även då jag vill,rädd att mina synpunkter skall få ett plumpt avhuggande av någon,vore det inte bra om vi behåller det där "höga taket"..så vi kan fortsätta skriva rätt ut från hjärtat..sluta be om ursäkt..o framför allt sluta vara oroliga?..Har någon en annan åsikt,jamen..skriv den då..men vi behöver väl inte såga den/de vi inte samtycker med...?_ _Åter igen..ingens sanning är mera sann än någon annans,uppskatta varandras vinklar istället!-det gör jag,mycket..jag uppskattar er allihop._ _BB//W_ ## Comment 33 Author: BranDuir #32 hör hör ## Comment 34 Author: [Borttaget] Ni skriver så långt och mycket att jag inte riktigt orkade läsa allt lika ordentligt, ni får ursäkta mig. :)) Kan hända att jag skriver något som någon annan redan skrivit, ja då får det väl bli så då. :) Vad jag tycker det handlar om många gånger uttrycker du \_RS\_ i #4 - ÖDMJUKHET. Med ödmjukhet bör man bemöta alla relationer, inte bara de i kärlek. Att ge varandra utrymme och tid och ibland ta ett steg tillbaka och verkligen lyssna. Sedan är det ju inte alltid lika lätt men ändå sträva efter det. ## Comment 35 Author: Jodrena #30 :) jag menade inte dig. Jag syftade på **Hadina** i #26 om att be om ursäkt. Däremot **berguv**, jag var rädd att du skulle missförstå mig. Jag förstår vad du menar och det var inte meningen att det skulle låta så negativt som det gjorde. Försökte undvika det men det blev ändå så hehe. Jag ska försöka uttrycka mig bättre: Det är inte dig jag blir irriterad på. Inte alls. Jag blir irriterad på att det låter som att det är så enkelt, som "bara gör det nu och bli lyckliga" och irritationen ligger i att jag vet att det skulle kunna vara så enkelt om bara den andra också kunde se detta. Alltså ingenting illa alls emot dig på något sätt, det är min situtation som är illa. ## Comment 36 Author: Ignisintus nu har jag inte orkat läsa precis allt som skrivits här...men såg bla, om det där med "vet inte, har ingen aning....spelar ingen roll.." i samtal mellan partners och så... och visst håller med många gånger kan dom svaren vara endast för att avbryta samtalet för det är obehagligt el, så....men en sak jag tänkte på många gånger vid diskutioner/gräl/samtal så svarar jag iafl, personligen många gånger med just dom svaren...."vet inte...spelar ingen roll för mig .." och har märkt att många gör det MEN det många tydligen inte tänker på är att kanske just då så vet jag verkligen inte.....el, det spelar absolut ingen roll inte för mig och min situation ect ect men tydligen när man då svarar sanningsenligt med dom svaren så helt plötsligt bryr man sig inte.. varken i dom(den man pratar/grälar med) el, i förhållandet bla bla bla. jag undrar bara varför kan inte "vet inte..spelar ingen roll för mig..." få räcka som svar just då just med den frågan? bara för att en fråga är ställd så är det inte säkert att den du/ni frågade har ett svar men tydligen i gräll i förhållanden så måste man ha ett svar och man får inte ge sig el, låta saker bero tills det svaret är framtvingat... ja många gånger kan jag känna mig ensam i en folkmassa och i ett förhållande speciellt dom gånger det diskuteras saker jag inte har svar på även om jag verkligen vill kunna svara. dom gångerna så är man ensam och många gånger tydligen "dum i huvudet...du bryr dig inte alls i oss...varför kan du int bara svara på den enkla lilla frågan??..." tänk efter.. man kan inte alltid ha ett svar på lut och absolut inte rätt svar speciellt på frågor som egentligen inte har ett korrekt svar eftersom "rätt" svar beror helt på vad den som frågar förväntar sig för svar.... och då är det många gräl och diskutioner som "ballar ur" och en av parterna "bryr sig inte"... varför bryr man sig inte bara för att man just då just där inte råkar ha ett svar? el, råkar bry sig i vad som ska göras/tittas på/ el, vad frågan nu gällde? ja dom gångerna är man extremt ensam och rädd. rädd för att inte hinna komma ett svar i tid innan allt hamnar vid "ja ok då vi skiter väl i det här..det spelar ju tydligen ingen roll för dig ändå...".. rädd för att om du kommer på ett svar är det det rätta? kommer det accepteras för att föra diskutionen framåt el, kommer jag bli ännu mer dumförklarad?? jaja ska sluta ranta nu ville bara säga att ja man kan vara extremt ensam även bland andra... ## Comment 37 Author: Ignisintus damn va jag ordbajsar...enda jag ville säga var när man grälar och så varför kan inte andra människor acceptera "vet inte" som svar? vanligtvis så vet man ju faktiskt inte!! men näääärå det ska fortsättas tjatas och gnällas och ställa frågan om och om och om igen. snälla bara prova att acceptera att just nu vid det här tillfället så har jag inte något svar oavsett vad frågan gäller!!!! ## Comment 38 Author: Anco #36 #37. Många kloka ord av dig. i just detta fallet borde det gå att säga... jag gjorde det för att.... jag var arg, sur, ledsen, kåt,glad.... whatever..... Vill inte gå in närmre på detaljer här o nu. Men ska tänka på vad du sagt att det ibland inte finns något svar. Fine, så kan det nog vara ibland. ## Comment 39 Author: Ignisintus #38 ja visst kan det vara så att det helt enkelt inte finns ett svar att få...men oftast finns det ju ett svar att få men om du inte får ett svar dom första 3-4 gångerna så kanske man bör fundera på ...kanske det inte finns ett svar just nu att få? många gånger om man tar det lite lugnt och väntar så kan man få massor med svar;) ## Comment 40 Author: Lorelai #32 Perfekt skrivet. Ett forum med skinn på näsan. Där är där jag vill vara. Blir detta ett forum som alltid skall ha ursäkter, förklaringar, påhopp osv.. så kommer jag att _avgå_. Man _får_ skriva om vad man vill och hur man vill.. så länge som det sker med ett höfligt språk och respekt. ## Comment 41 Author: [Borttaget] #37 Jag håller med dig, jag tror det är viktigt att ibland kunna inse att man inte kan få mer än så till svar och landa och i det, oavsett om vad man egentligen känner inför det. Man ska också kunna känna sig tillfreds med att kunna lämna det som svar. Ibland kan man inte lämna mer till svar om det inte ska kännas överilat. Ibland behövs saker och ting tänkas i genom i lugn och ro för att kunna besvaras. Det behöver inte innebära något negativt, tvärtom, genom att säga att man behöver tid säger man också att man tar något seriöst. ## Comment 42 Author: [Borttaget] _#40..tack min vän..var lite orolig ..men det är ju så skönt att vi alla kan träffas här och det är ju en total omöjlig ekvation att alla tänker lika..för den delen hade vi ju inte haft mycket att bolla om då heller...o det är ju det som är så skönt..att kunna ventilera,disskutera,ventilera allt..inte ens ämnen verkar bannlysta :-) älskar vårat högt till tak o är så glad att jag hittat hit .till er..som du Lorelai..det är här jag vill vara ..som du tänker o sa..annars kan man avgå.. Bless! Kram//W_ _#36...bara bra vibrationer...gillar det du skriver rätt fram o frankt..en tillgång till forum..underbart!_ _#41..Agree.. :-)_ _BB//W_ ## Comment 43 Author: berguv Hej igen.... Väldigt vad det blev fart här då... roligt..  Jag har läst det några nämnt, det om att inte ha några svar. Det finns ju olika skäl till det och inte alltid raka svar. Jag har inte själv alltid svar på frågor, jag kanske aldrig förstod att det var ett problem, eller så är jag just då så pressad av annat att mitt beteende påverkas. Jag har varit där. Jag kan förstå att man inte alltid kan svara på stunden, men då kan man be om att få bli svar skyldig. En ärlig fråga förtjänar ett ärligt svar. Nu kan ju situationerna variera. Blir frågor ställda i vredesmod med krav på direkta svar, då blir nog de flesta ställda och får svårt att svara. Förmodligen ökar bara bråket när frågor ställs på det sättet. Visst kan det också vara så att man bara inte har så bra kontakt med sitt inre att man ens vet svaren direkt. Det händer ofta när man är på väg in i, eller befinner sig i en depression. (olika stadier) För mej var det så mycket och många krav på mej en tid, att jag var tvungen att medvetet välja bort känslor och låta mej lika medvetet att ledas av endast logiken, vilket av mina val som skulle ge bäst och snabbaste verkan. Jag valde bort föhållandet, gav henne fri (om hon ville det) sa att jag måste gräva ner mej i plikterna. Hon svarade; "Vill du verkligen det"? Jag svarade kallt JA och kunde bara "känna" att det var rätt. Men medan det sades kände jag en tår rinna nerför kinden. (själen grät) Jag kunde faktiskt inte hålla kontakt med mina känslor, jag visste inte att jag var så ledsen  Det var då jag bestämde mej att ta mej själv tillbaka och fråga dem omkring mej om de fortfarande ville ha mej. Jag har tur, de finns ännu där. Detta är bara att beskriva delar som jag vet nåt om. Men min tro att en fråga förtjänar ett svar, håller jag på. Men jag menar också att jag kan ge personen sin tid att svara. VILL personen inte svara nånsin, så är ju DET ett svar. (för mej) ## Comment 44 Author: SEViking Jag ångrar att ja inte stanna å åt pangkakor! SEV ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ## Comment 45 Author: [Borttaget] #_43-44 OT /det hade varit godare än köttbullar.. :-) tack för kaffet! Godnatt & sovgott! BB//W_ ## Comment 46 Author: sanaya Oj, vilken intressant tråd! Varför ska ni vara så spännande hela tiden, jag blir fast här och jag vill återvända!![Fot i munnnen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-foot-in-mouth.gif) Rädslan står i fokus för mig i den här tråden och jag vill säga att alla har vi ju våra ryggsäckar med erfarenheter, jag har just nu skrivit mycket med en annan syster här som också delar samma erfarenher som mig själv, och jag vill säga att det kan finnas mycket stöd i att finna såtar som vet vad man pratar om utan att man måste förklara sig så mycket, jag tror att det är då man läks! Dock bär vi båda våra svårigheter, för min del är det svårt med nära relationer. Stressar jag upp mig över det så kan jag inte komma hit på ett tag fast att jag vill. Det är inte lätt att närma sig mig, och jag har enbart vänner som man kan räkna på en hand i det verkliga livet. Tycker dock om att fördjupa de relationer jag har. ## Comment 47 Author: Anco #43 Mycket kloka ord. Har faktiskt också tänkt att inget svar också är ett svar.Men det är oerhört frustrerande att vara den som önskar ett svar, väntar medan den tillfrågade tänker,tänker och tänker lite till, sedan står man iaf där och får inget svar. ## Comment 48 Author: berguv Om man fastnar på grejen att inte bli besvarad och hänger allt på det svar man väntar på, så har man fjättrat sej själv egentligen. När man ställer frågor bör man ha ägnat tid åt att tänka ut vad man vill göra med svaren. Är det enkla frågor som kan besvaras med ja eller nej, så har man ju tid innan att fundera på sitt eget förhållningssätt inför de olika svaren. På så sätt kan man komma rätt långt med hela frågeställningen, man är mer klar.s.a.s. ## Comment 49 Author: [Borttaget] Det har talats mycket om att "ge och få" och att "ge och ta" i den här tråden, litt längre upp, men jag har alltid sett det som att man ska "ge och ta emot" ## Comment 50 Author: [Borttaget] _#49 Det tyckte jag var väldigt fint sagt,det landade som en sund känsla i magen._