# Angående att lära barn hur man lever. Author: _RS_ Jag förde vidare en sak igår, som jag fick lära mig som barn... bara något äldre eller lika gammal som juniorkillen. Jag minns det väl så runt treårs-åldern låter rimligt. Återkommer till den biten lite senare i inlägget. Vi skall ut och fiska idag, lite för fiskandedts skull inte direkt för att vi MÅSTE ha fisk för att överleva... men killen har längtat så till sommaren för att kunna få fiska. Men vid matbordet höll jag så en liten lektion om livet och respekten mellan de levande på Jord och hur det skulle kunna komma sig att det idag skulle vara okej att faktiskt döda ett djur, när pappa alltid säger att man skall vara snäll och inte skada dem. Men jag förklarade att man skall bara döda det man äter och när man gör det skall man göra det på ett schysst sätt som inte gör fisken ledsen eller rädd. Han verkade förstå det, för han frågade lite om hur man skulle göra för att döda fisken snällt. Jag fick lära mig den vägen som liten och jag, precis som många andra elaka barn ryckte väl ben av någon skalbagge eller två som liten, innan jag visste bättre. Men efter jag blev tillsagd att det var fel och att man var tvungen att äta det man dödade var det inte alls något jag ville göra. Skalbaggar är inte enbart aptitliga :-/. Liten och trotsig som jag var så kvärkade jag faktiskt en på ren trots och jag fann i mitt samvete mig tvungen att äta den. Så det fungerade, det som sagts mig. Jag frågade rakt ut om han förstått skillnaden i det jag berättade och han svarade att han gjort det. Då sade jag att efter idag (om vi får fisk) då han fiskat, varit med om att döda den och ta hem den någonsin dödar ett annat djur, så måste han äta upp det. Annars är meningen med dödandet förverkad och djuret dog i onödan. Det är naturligtvis en sanning med modifikation, både åt ena och andra hållet... Jag skulle givetvis aldrig tvinga någon att äta skalbaggar de dödat, men hoppas att de testar, för att se onödan i gärningen. Samt att det händer att jag råkar klappa till myggor istället för att vifta bort dem och djur som kan vara rent hälsofarliga ser jag som självförsvar. Men faktiskt peppar-peppar, har jag bara fått en fästing i mitt liv och den dog i processen att få bort den. Dessutom hade vi en otrolig flugsommar, eftersom jägarna slarvat med avfallet ett år så vi hade mer än hundratals flugor hemma. Det gjorde att jag dessvärre var tvungen att spreja alla fönsterkarmar och sätta upp flugpapper, Men det fick jägarna käft för efteråt. Avvägningen är svår ibland, men jag tror att om man bara tänker på vad man gör och varför, tycker att det är synd, men råkar vara nödvändigt... så tror jag att man ändå lever inom den balansen naturen önskar och det verkar som om jag har rätt i det. Jag hoppas bara att min son kommer fortsätta vara snäll mot djuren... Han hjälper spindlar att komma ner på marken, skalbaggar upp i träden och är allmänt intresserad och snäll. Han börjar förstå varför man skall vara snäll mot växter med... Men han är bara tre, år och måste nog få komma undan med lite, en stund till men att lära är aldrig fel. ## Comment 1 Author: Coturnix Nej att lära är aldrig fel. Jag känner ett barn som blev väldigt tufft behandlad första dagen i förskolan. Han gick fram till pojkarna som slet av benen på en stor skalbagge och sa till dem att det var synd om skalbaggen, att det inte var bra att göra så. Då skrek dom "stick din jävla töntjävel". Fröknarna vände bort blicken och låtsades som om de inte hörde. ## Comment 2 Author: Lorelai Näe! >:| Sådant gör mig förbannad. Men vem var där och hörde då?  Förskola och första dagen då kan ju barnet inte ha varit så gammalt. Så vad gjorde då den vuxen som har berätta om händelsen? ## Comment 3 Author: Coturnix Jo men det var ju jag som var med på inskolningen och skulle hålla låg profil. Idag önskar jag att jag hade haft \_RS\_ idé om att man måste äta det man dödar. ;) Låt bli skalbaggen och vårda ert språk. Det värsta är att vara någons mamma när man blir tvungen att fostra andra. Sedan vet man ju att det blir gliringar runt det också. Ja, vad mer. Man funderar i dystra stunder om man kunde ha gjort annorlunda. Om man borde ha lärt barnen att slåss och ge igen istället för att försöka lösa konflikter med språket. Men innerst inne VET man vad som är riktigt. Men det kan bli en hård skola det också. ## Comment 4 Author: magickittie Lite intressant med att lära barn hur man lever, antar som du har skrivit att du lär som du själv blev lärd m.m Problemet är ju att alla inte lär samma, många bryr sig inte om skalbaggar och andra insekter - steklar m.m utan tycker att dom  inte har något värde och att man där igenom kan behandla dom hur som helst. Detta lyser ju då igenom på hur man sedemera behandlar sina medmänniskor, dom i deras ögon lägre stående på rangordningen människor, kan man därmed göra som man vill med. Många i mina barns skolor har tydligen fått den senare uppfostran då man i dag i skolor och andra miljöer för ungdommar kan behandla folk som man inte tycker passar in (saknar värde) hur som helst och vi vuxna reagerar inte utan vänder oss om och låter barnen lösa sina konflikter själva. Vilket dom inte kan enligt de erfarenheter jag har... Så sammanfattningsvis att ta sig tid att lära sina barna att värna om natur och djur kan ge positiva effekter även i deras människosyn. Hoppas på fler som dig :-) ## Comment 5 Author: Jodrena #0 det är den balansen jag alltid längtat till. Ibland har jag mått så dåligt av samhällets funktioner att jag till och med blivit fysiskt dålig. Det är den stora biten i det du pratar om som jag syftar på. Respekten för naturen och allt i vår värld. Att ta det man behöver och inte bara roffa åt sig hänsynslöst bara för att man kan!