# Energitjuvar... Author: spindelfot Imorgon ska jag och min son åka till stockholm, hälsa på min familj. Som rubriken antyder, så är det riktigt kass stämning hos dem, de är väldigt trevliga till ytan, men bara efter två timmar med dem så känner man sig helt TÖMD. Lagar min far middag tex, slamrar han ilsket med  kastrullerna, och frågar man om han behöver hjälp så kan han sucka sorgset och bli martyr, göra allt själv ändå... Ja ni förstår, det är en spänd och ilsken stämning i mitt familjehem. Och allting riktas mot mig för det mesta - jag är syndabock för de flesta problemen och känner det i hela min kropp... och nu sedan jag kommit ut med mina drömmar, berättat att jag ska viga mitt liv åt att försöka leva i enlighet med naturen och dess krafter... de kommer att kasta sig över mig som hyenor på julbordet. Nu menar jag inte att psyko-analysera hela min familj, de har sina problem, och jag känner inte att jag vill in där och gräva för jag ser det som att man skapar sitt eget liv. Men jag står verkligen inte ut med den dåliga energierna, känslan av total utmattning bara efter någon timme. Finns det något bra sätt att stänga detta ute? Jag har prövat det mesta, skydda naveln, visualisera en bubbla, visualisera ljus... men de är ju ändå min familj, inte en ilsken farbror i bankomatkön. Jag kan inte stänga dem ute! På söndag kväll ska jag göra en trumresa dessutom, och jag vill absolut inte anlända dit alldeles psykiskt utmattad - jag bör ju snarare vara laddad, glad och lugn. Det var inte meningen att detta inlägg skulle bli 'mitt livs historia', men jag skulle verkligen vilja ha något smart tips som får mig att ta till mig det goda med den här lilla utflykten.. ## Comment 1 Author: Hias #0 Oj va jag känner igen de du beskriver /jag va även med om att mina såkallade föräldrar skulle se till att om jag inte sluta "tro" att jag va en häxa skulle min såkallade fader se till att sociala myndigheter skulle ta mina barn osv osv jag försökte förklara för dem men min pappa skrek att jag va sjuk i huvudet och borde inte få uppfostra några barn mm tillslut så orkade inte jag för de stal så mycke energi och jag insåg att låta dem ta på mina krafter eller avstå dem helt....... Jag har varit utan dem i över 20 år nu jag tog tillomed min mormors efternamn för hon va en kvinna som stod mig nära och me hennes samiska bakgrund oxå en häxa/shaman i en salig blandning. Visst kan många tycka att synd om barnen som inte få se sin mormor och morfar men va mår de bäst av en mamma som är kärleksfull och full av liv och energi eller mormor och morfar som skall styra och ställa och en mamma som mår dåligt? Tyvärr så kan man ibland få göra tuffa steg i livet och som en häxa lärde mig att Ensam är stark./BB Hias ## Comment 2 Author: spindelfot Ja, jag har bytt stad och begränsat kontakten till ett minimum. Men min son tycker bra om dem... de har roligt tillsammans och gillar varandra. Det är ju rena festen för honom när han får träffa mormor och morfar, de överröser honom med gåvor och han är alltid centrum för uppmärksamheten. Och den kassa stämningen drabbar främst mig, de har ingen respekt för mig - pratar i munnen på mig såfort jag säger något, avbryter mig.. pratar jag om något viktigt eller konfronterar dem så går de helt enkelt ut ur rummet eller tar upp en tidning och läser. Ja, ni förstår vad många frustrerande ögonblick jag har varit med om..:/ jag känner mig alltid så tillplattad och trött... jag har som sagt gett upp det vanliga tillvägagångssätten vad gäller sådana här familjeproblem - prat eller bråk löser inget, nu handlar det mest om att jag vill klara av en helg med dem utan att bli en våt fläck på trumresan :( behöver samla styrka, mod, ork och energi för att låta deras passiva ilska rinna av mig. ## Comment 3 Author: Jodrena det där känner jag igen. och det har ingenting med mitt magiska liv att göra. och det verkar som att du också har upplevt detta mycket länge och ingenting som kommit sig av just att du valt den häxiga stigen i livet. Jag kan heller inte hantera situationen särskilt bra. Ibland går det men då gäller det att vara fokuserad, låta deras negativitet flyta ungefär som när man mediterar och låter tankarna bara sväva förbi. Man kan inte stänga det ute, men man kan låta bli att fokusera på det. Det är det enda jag kommer på just nu som kortsiktigt kan hjälpa dig. Lycka till (och vad kul med trumresa!) ## Comment 4 Author: spindelfot Nej, det är ju bara sådana de är, och de har alltid varit på det här sättet. Att flytta hemifrån var verkligen som att komma ur en bubbla, över en natt mådde jag plötsligt superbra och kände mig hur stark som helst.. märkligt ;) men nån gång om året så bevistar jag hyenahålan igen. Jag har ju egentligen inga bra skäl att bryta av kontakten, men jag är så trött på den totala mentala utmattningen.. ibland efter att ha träffat dem kan jag bara gå hem och lägga mig och sova och gråta, utan egentligen ha något skäl att göra det - jag är bara så otroligt spänd och trött efter att de sugit ur all kraft ur mig. Jag har försökt litegrann att gå in i mig själv och låta de skvallra på och inte ge ut så mycket av mig själv.. det är ju inte lätt... och jag är superspänd på trumresan! vill verkligen inte komma dit spänd och ledsen. ## Comment 5 Author: lightseeker det första som jag reagerar starkt på det är att du beskriver det själv som ditt familjehem, alltså ett hem för din barndomsfamilj, men inte för dig. När du sedan beskriver mobbningen och mönstret som DOM har fastnat i och du har valt att ta dig ur, så känner jag att du har verkligen styrkan att vara utan dom. Nu har du också haft styrkan att tillåta din son att ha en bra och förhoppningsvis välfungerande mormor och morfar, men DET innebär inte att du bör utsätta dig för deras kränkande sätt, genom att stanna där. Det tror jag också att din son förlorar på i längden, att se sin mamma ideligen kränkt. Istället borde han se din kraft, att du inte accepterar ett dylikt beteende, från någon. En dag är han vuxen nog för att börja agera och säga ifrån själv, man bara om du visar honom att ett dylikt beteende inte är acceptabelt. Jag tycker att du borde avstå från att sova över hos dom, i framtiden, för du kan bara påverka ditt eget agerande aldrig någon annans ## Comment 6 Author: Jodrena jag tycker inte du ska bryta kontakten heller. Jag kan säga att här har du någon som verkligen förstår din situation. Ibland när det blir riktigt svårt börjar jag se på mina föräldrar som små barn. Det gör det lättare. De förstår inte, de lär sig fortfarande av livet och dessutom blir det hela litet humoristiskt. Om man nu lyckas hålla kvar den synen vilket inte är så lätt med energislukande föräldrar som faktiskt ju är de auktoritära och vuxna i ens liv från barndomen... ## Comment 7 Author: Hias #5 de va så jag tänkte precis som du beskriver och jag tog avstånd helt och har mått så mycket bättre me krafter  samt att mina barn har hellre en kraftfull pigg glad och energifylld mamma de möter dagligen än en mormor och morfar som de ser bara hittar fel på deras mamma... ## Comment 8 Author: spindelfot #5 Men hur skulle jag gå tillväga för att visa att jag inte tål kränkningar? ställer jag dem mot väggen, går de därifrån. (eller attack och undvikande, säger något superelakt och sedan ignorerar en) och det är ju inte bara när jag sover där, efter en fika på en-två timmar är jag lika supertrött. Jag har nog gjort ALLT som tipsas om, jag har skickat brev och mail där jag beskrivit mina känslor... men de nämner inte breven, vill inte prata om dem. Det är stört omöjligt att få respons, kontakt eller bättring. Häromdagen skämtade jag och min man - ifall min familj var på dr phil skulle de väl rest sig upp och gått inom fem minuter, och så skulle jag och dr phil sitta kvar där och kolla förvirrat.. haha #6Ja, jag ser dem faktist redan som små barn, det känns som om de fastnat i någon slags desperat bekräftelsehets, de suger desperat energi och ork från varandra för att finna egen styrka. Trycker ner varandra och alla omkring, för att höja sig själva. De har ingen grundtrygghet eller stabilitet i sig själva - har inte hittat vilka de är och funnit lycka i det. nu blev det visst psykoanalys iallafall ;/ ## Comment 9 Author: lightseeker jaa, stackars oss som kommer från dysfunktionella familjer, men vi kanske i alla fall har fått det med oss att vi kan dela med oss av våra erfarenheter, för att kunna stödja andra på deras egna livsvägar. Som sagt: må jag aldrig, bli en port för min nästa, där han dras in, och tvingas gå mina vägar, genom mina dörrar-som om de vore hans-och bli beroende av mina nycklar, om min port är den goda avsiktens,  är ändå det viktigaste, att jag hjälper min syster, att vandra sin väg, in i evigheten och förbli sig själv. (citat: visa oss vägen bönbok SUK) jag har valt att ändra några ord, för att bättre passa mig/oss och det som vi tror på. ## Comment 10 Author: Jodrena #9 fint. \*antecknar\* ## Comment 11 Author: tillymilly Tänk att man kan bli så "tömd" som du skriver av energitjuvar,men gud så sant det kan vara. Du har fått många goda råd här och du ser vilket stöd du har av oss. Lita på dej själv,dina livsval som du mår bra av. Vem säger vad som är rätt o fel? Du har väl inget att försvara..? Jag har fått lära mej för att stänga ute negativ energi när jag talar med någon så kan man hålla händerna som om dom vore knäppta,men öppna ändå..som ett V liksom över magen så att du riktar en pil mot peronen/erna framför dej...hoppas du förstod,det va svårt att förklara.. Det kanske var samma som att skydda naveln, Lycka till//Kram//Tm ## Comment 12 Author: SEVikinq Hej spindelfot Här kommer ett tips om hur du ska göra, det funkar för mig. När jag åker till någon där jag VET att det behövs energi, alltså "dom ses som energitjuvar", då öpnnar jag alla kanaler jag kan tänka mig å tänker, "ge dem kärlek och värme = energi, låt dom suga bäst dom behöver, jag fyller bara på med nytt" Det funkar för mig, för dom har bekymmer med dig, inte nödvändigt "ditt fel", men i deras föreställningsvärld så är det fgel, då behöver dom ren energi för att må bättre, grejejn är bara att du inte får vara pessimistisk i ditt möte där, du måste vara positiv och intala dig själv att du ger frivilligt till dom så mycke dom kan tänkas behöva. Var glad å possitiv. En annan sak, du har ju redan låtit dom börja suga energi, genom att bäva inför resan redan nu, och redan nu bestämma at det blir ett jobbit möte. Ladda istället nu och intala dig att det blir ett fint möte. Det är ju faktiskt DU SJÄLV som bestämmer med vilka promisser du ska gästa det hemmet. Å har du den inställningen du har nu, så har ju du själv redan målat utgången, måla den ljus istället. (PS Självklart finns det gränser) SEV ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ## Comment 13 Author: spindelfot 11# det ska jag göra.. annars så känner jag själv att jag inte har något att försvara heller, vad jag tror och tänker harjag alltid gjort. Ifall det inte var häxeriet skulle det vara något annat. #12 Det har du verkligen rätt i! Jag ska vara jätteförväntansfull nu, det finns ju säkert ljusa tillfällen även i 'hyenaboet'. Jag ska vara en superlattjo vårvind!  Visst bävar jag.. för jag vet ju genom erfarenheten hur det blir, men det behöver ju inte vara så denna gång.. och visst tvivlar jag på mig själv, ifall jag kommer orka att älska dem - för jag vet inte om jag vill ge dem någon kärlek när de aldrig ger något tillbaka, jag vet inte om jag kan vara en såpass stor människa. Ja, det är ju en hemsk sak att skriva - men det är ju så jag känner. Tack för alla tipsen, och ifall det blir superjobbigt, då får min son ha pyjamasparty med mormor och morfar och jag sova hos någon annan (för han trivs ju som sagt som fisken i vattnet där, och varför neka honom det.) ## Comment 14 Author: tillymilly Skönt,du verkar mera postiv nu,lycka till o gör det allra bästa av det.. Nu verkar du titta på det från den ljusa sidan ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) P.s Sev,där lärde du mej nåt oxå...som jag ska börja använda mej av ... Kram//Tm